Livet, Präst i Åre, Skrivandet

På benen igen

I söndags kväll blev jag däckad i feber. Den kom hastigt och lustigt utan någon som helst förvarning. Så den fina, fina dagen avslutades med halsont, värk i kroppen och frossa. Sedan sov jag mig genom hela måndagen och tisdagen. På onsdagen vände det och igår var jag riktigt pigg. Idag är jag på benen igen.

Så idag har jag jobbat och förberett helgens vigsel och gudstjänst. Och jag har fått flera goda nyheter vad gäller mitt skrivande. Det återkommer jag gärna till!

Och så har jag stått ute i trädgården och plockat svartvinbär. Buskarna dignar av bär. Vilken lycka! Dessutom fanns det fortfarande jordgubbar att plocka i vårt lilla jordgubbsland.

Trevlig helg!

/Karin

Präst i Åre

En vacker helg i sol och regn

Igår morse när jag steg upp sken solen in genom glipan i gardinen. Då var det ett tag sedan jag såg solen, så jag blev så där barnsligt glad. Tog med Gillis på en promenad i skogen och det doftade sommarskog och vinden var så varm. När jag kom hem kunde jag sitta på altanen och dricka morgonkaffe, ungefär det bästa jag vet i hela världen.

Mitt på dagen åkte jag till Mörsils kyrka för att ha en vigsel. Jag kände mig så glad för vigselparets skull att de fick en dag av sommar och solsken. Det blev en härlig stund i kyrkan med många gäster, många leenden, vacker musik och ett lyckligt vigselpar.

På kvällen kom våra fina vänner på middag och vi grillade och åt och pratade och skrattade. Vi avslutade middagen med jordgubbar och vaniljglass, precis som man bara ska en sommardag.

Idag när jag vaknade smattrade regnet hårt mot fönstret. Jag gick upp och satt med min kaffekopp och förberedde det sista, jag gjorde mig i ordning, gjorde en fikakorg och drog iväg till Nordhallen för att fira friliftsgudstjänst. Nordhallen är en makalöst vacker by och det hade varit fantastiskt att ha gudstjänsten utomhus, men vi fick vara inne hos en av våra församlingsbor istället. Det gjorde ingenting. Hon hade gjort i ordning så fint.

Jag inledde gudstjänsten med att gå ut på förstukvisten och kula. Jag kulade ut över sjön och skogarna, fjällen och regnet. Sedan sjöng vi psalmer, lyssnade till bibeltexter, jag predikade och vår kantor spelade vackert på dragspel. Det blev en fin stund.

Nu väntar några lediga veckor för min del.

Hoppas du haft en fin helg så här långt!

/Karin

Livet

Vigslar i Handöl i snöstorm

Det blev till att klä sig i prästkläder och storstövlar idag när jag skulle ge mig iväg. Snön yrde här i Duved och det hade snöat mycket under natten. Jag skulle bege mig västerut, och en vet aldrig hur vägarna är åt det hållet. Det är bäst att klä sig ordentligt. Ju mer västerut jag kom, desto mer yrde snön. Vägen var plogad fram till Ånn, men sedan blev det lite av en gissningslek.
 
Men allt gick bra, och jag kom fram till vackra kapellet i Handöl. Ett mycket speciellt kapell som ligger mig varmt om hjärtat.
 

 Här hade jag förmånen att ha två vigslar idag. Det är en sådan ynnest att få vara med om detta! Att får dela ett så viktigt ögonblick i två människors liv. Det blev berörande och starka och kärleksfulla vigslar med både skratt och tårar. Jag önskar dem all lycka och välsignelse!

 Mellan de två vigslarna blev jag och vår kyrkomusiker bjudna på lunch hos världens bästa kyrkvärd Erene och hennes man Fritz. Vilken omsorg! Och vilken fantastiskt god mat! Fritz hade fångat fisken och Erene lagat till den. Vi fick också smaka nästan nybakt tunnbröd.

 

När vigsel nummer två var slut hade det lugnat sig i snöandet, och plogbilen hade varit framme. Det blev betydligt enklare att ta sig tillbaka till Duved. Tacksam över denna dag!

Livet

Vad är det bästa med att vara präst?

Vad är det bästa med att vara präst? Den frågan får jag emellanåt. Speciellt från konfirmander eller andra unga människor. Och svaret är att det är så mycket som är bra med att vara präst. Till exempel:
 
* Att förbereda och leda gudstjänster. Roligt och livsbejakande!
* Att ha konfirmander. Att få stöta och blöta livsfrågor med unga människor.
* Att ha samtalsgrupper. Att tillsammans tala om de stora sakerna i livet.
* Att ha dop, vigslar och begravningar. Så ödmjuk inför uppgiften att finnas med i de stora händelserna i människors liv, i både glädje och sorg.
* Att sitta hemma vid människors köksbord och samtala över en kopp kaffe.
 
Ja, det är några av svaren på den frågan. Och jag är glad och tacksam att få vara präst i Åre församling. Att få möta både alla bofasta och alla som kommer hit som gäster. Den brokighet som det innebär, det myller som det blir. Tacksam.

Livet

Tillbaka till verkligheten

Nu har jag gjort min första arbetsdag efter semestern. Jag hade inga problem med att börja arbeta igen, och det är en enormt skön känsla! Jag har upplevt det några gånger – den där förlamande känslan av att inte vilja börja jobba! Jag har hört många beskriva just den upplevelsen. Inte skoj alls! Så jag är tacksam och glad över att nu känna både förväntan och glädje inför en ny jobbtermin.
Så hur blev min första arbetsdag? Jag steg upp vid halv sju och tog en kort promenad med Gillis. Kalla vindar gav en viss föraning om att hösten är på väg, ingen tvekan om det. Jag rörde ihop en smoothie, drack den och läste tidningen. Just detta moment i min vardag känner jag att jag längtat efter denna sommar – stunden med morgontidningen… Strax före åtta promenerade jag till mitt jobb. Jag var ensam en kort stund och det är skönt, tycker jag. Det är skönt att de första minuterna blir i tystnad och ensamhet. Sedan ramlade de in, en efter en, också min helt nya chef. Hoppas innerligt att han ska trivas! Sedan har jag mest stått vid skrivbordet på mitt kontor och försökt komma i kapp. Kollat av vilka uppgifter som ligger framför mig, skrivit in dem i almanackan, ringt några samtal, förberett, planerat… De rosa pappren är vigselblanketter. Det är en del vigslar framöver. Kul!
När arbetsdagen var slut gick jag hem och vilade. Huset var tomt och tyst. Maken på arbete och dottern på ridläger. En eftermiddagstupplur kan vara bland det bästa som finns, särskilt efter en helg med inte så mycket sömn… Sedan stekte jag pannkakor tills familjen plus en av dotterns kompisar kom hem. Nu väntar träning, uppackning och lite annan stök innan kvällen är här.

Orsaken till en aning lite sömn under helgen var min ene brors 40-årskalas. Så himla trevligt! Och hela helgen i hans och hans familjs stuga vid vattnet blev som en avslutning av sommaren. Så nu är jag tillbaka i verkligheten.
Livet

Mindfulness eller att helt enkelt stanna upp en stund

Plötsligt drog de isande vindarna bort och eftermiddagen blev varm och solig. Härligt för brudparet jag hade förmånen att viga, härligt för hitresta gäster att få se Åre från sin bästa sida. Och härligt för mig att komma hem från kyrkan och inse att det var så varmt att vi skulle kunna sitta ute och äta middag. Det är, som jag skrivit tidigare, bland det bästa jag vet – att få sitta uteomhus och äta.
Efter middagen la jag mig helt enkelt ner på gräsmattan och vilade med ögonen öppna. Stannade upp en stund. Gjorde mig själv medveten om vad som faktiskt pågick omkring mig i detta nu. Solen som värmde mitt ansikte, vinden som drog ljum över armarna, fåglarna som lät (har aldrig fullt ut insett hur mycket fåglar låter, det är inte bara ett sjungande eller kvittrande, det är en massa ljud de ger ifrån sig), ett litet kryp som letade sig upp på min hand, doften från en grill någonstans i närheten, barn som skrattade i granngården, grässtrån som kittlade mig i nacken, de gula smörbollarna intill mig, himlen med de lättflyktiga molnen. Så många förnimmelser under detta korta ögonblick. Sedan tror jag faktiskt att jag slumrade till.
Jag tänker att det jag upplevde var mindfulness i dess enklaste och mest vardagliga form. Det behöver inte vara krångligare. Det krångliga är väl att komma ihåg att stanna upp emellanåt, eller så ofta en kan, och vara med, vara närvarande i det liv som pågår.

Livet

Får man gifta sig utomhus?

Ja, får man det? På en fjälltopp med vidunderlig utsikt? Vid en glittrande sjö? Hemma i trädgården? Ja, allra oftast får man det. Inom rimliga gränser förstås. Men jag har vigt lyckliga vigselpar på många olika platser i våra trakter, det brukar bli fina stunder.
Idag träffade jag ett vigselpar som ska gifta sig i Åre gamla kyrka. Det är många, många som kommer hit och gifter sig här. Människor från hela Sverige och emellanåt från andra håll i världen. Och den kyrkan gör något med människor! Så många som jag sett som stannar till innan för kyrkporten och måste stå stilla och liksom hämta andan.
Här har jag vigt par när kyrkan varit fylld av glada gäster, men kanske lika ofta har det varit enbart vigselparet tillsammans med deras barn eller vittnen.
Jag är tacksam och ödmjuk inför den uppgiften! Det är stort och vackert att få dela ett så viktigt ögonblick i människors liv.

Livet

Mellan begravning och vigsel

Middagsvila är underskattat, tycker jag. Jag älskar att ta en snabb kort paus på eftermiddagen. Huvudet rensas, andningen stillas, kroppen avslappnas. Inte bara härligt, utan många gånger nödvändigt. Igår ägde min middagsvila rum i St Olovsgården i Åre med denna vy rakt framför mig. Åre skola och Åreskutan i flödande sol och klarblå himmel. Så mellan en begravning och en vigsel var det SÅ bra med vila. Tycker fler borde skaffa sig vanan.
Livet

En fin lördag

Tidig morgon med tidning och kaffekopp och levande ljus på bordet. Det är så skönt när dagen får börja i lugn, tystnad och stillhet. Sedan vaknade familjen, och kompis som bott över, och jag stekte amerikanska pannkakor som vi åt tillsammans.

Sedan drog jag på mig skidorna och gav mig av. Just nu är det så mycket snö att jag kan åka skidor ända från dörren. Ljuvligt, underbart, härligt i spåren denna morgon med snötyngda granar på ömse sidor om mig.

När jag kom hem var det dags att göra sig i ordning för arbete. Och vilket arbete! Jag for upp till Copperhill där en vigsel skulle äga rum. I loungen på våning fem vigde jag ett lyckligt par medan deras små barn tumlade omkring vid våra fötter.

Hem igen och dags att förbereda middag. Fina vänner kom hem till oss och vi åt och pratade i flera timmar. En fin lördag. Nu ska jag sova.