Livet

Vikten av vila

Jag var trött igår morse. Trött i kroppen, trött i själen, så där som jag blir nu för tiden efter en intensiv arbetshelg. Trött men lycklig. Det blev väldigt fina dagar. Starka möten med människor. Men jag insåg att jag behövde en lugn dag. Det där att inte behöva skynda sig. Att få sitta länge vid matbordet och dricka kaffe och titta ut över Åreskutan. Att lägga sig en stund och vila efter frukosten. Att tända ljus, lyssna på julmusik och skriva julkort.
 
Och att ge sig ut på långpromenad med älskade vovven. Att få ge sig ut i vinterlandskapet i den fluffiga snön och bland de snötyngda träden. Det är en sådan vila i det. Och att sedan komma hem och dricka ännu en kopp kaffe. Det är vilodag, det.

Livet

Vilken av vila, Rypetoppen och Tomas Sjödin

Det här är min första riktiga semesterdag. En dag utan några som helst planer. Då är det spännande att se vad det blir. Den kom att börja med en 11-årsuppvaktning. Dotterns kusin som är här fyller år. Vi uppvaktade med tårta och presenter. Sedan gav vi honom en rad alternativ om vad en kan hitta på i Åretrakten en söndag i juli. Bad på Holiday club. En vandring upp på Suljätten. Ett besök i Njarka sameläger. En äventyrsdag på Rypetoppen. Han valde det senare alternativet. Så vi drog dit.

Rypetoppen är en fantastisk plats strax väster om Storlien, bara någon kilometer in på norska sidan. En plats där en får åka zipline, klättra och balansera. Alla tog sig an de olika möjligheterna med stor entusiasm. Jag höll mig på marken med Gillis under dagen. Både barn och vuxna var mycket nöjda med timmarna där. Nu har vi en lugn kväll här hemma, och några av oss ser på fotbollsmatch.

En dag fylld av aktivitet, men för mig ändå en dag av vila. Jag tänker att vila är att göra andra saker än de saker en gör när en är i arbete. För mig är vila fysisk aktivitet – löpning, promenader, cykling, simning, styrketräning, yoga… För mig är vila att läsa böcker, ta en middagslur, sitta i solen och dricka kaffe, sitta i skuggan och äta glass, lyssna på Sommar i P1, vara ensam, vara med familj och vänner, hinna ikapp, hinna stanna upp, hinna reflektera…
Prästen och författaren Tomas Sjödin skrev tidigare i vår en krönika i GP, som jag vill dela med mig av. Här är ett stycke ur den: ”Jag har skrivit och pratat mycket om vila under det senaste halvåret. Om allt kreativt som händer när man lägger åt sidan, släpper taget och slutar försöka. Om så bara för en stund. Min upptäckt är att det finns en hemlighet i vilan – en välsignelse – som gör att den uppgift man tar paus ifrån på något sätt börjar lösa sig själv. Jag går så långt att jag på fullt allvar hävdar att det bor ett skapelseunder i vilan. En kraft man inte kan komma åt genom att ligga i.”

Jag gillar mycket tanken på att vilan är ett skapelseunder. Jag tror på det! Här nedan två platser som ger mig vila: Vid vår sjöstuga och i Ullådalen. Jag tänker vara på de ställena en hel del denna sommar!

Här åker dottern zipline. Ser ni leendet i hennes ansikte? Ni skulle ha hört det förtjusta skrattet.
Livet

Mindfulness eller att helt enkelt stanna upp en stund

Plötsligt drog de isande vindarna bort och eftermiddagen blev varm och solig. Härligt för brudparet jag hade förmånen att viga, härligt för hitresta gäster att få se Åre från sin bästa sida. Och härligt för mig att komma hem från kyrkan och inse att det var så varmt att vi skulle kunna sitta ute och äta middag. Det är, som jag skrivit tidigare, bland det bästa jag vet – att få sitta uteomhus och äta.
Efter middagen la jag mig helt enkelt ner på gräsmattan och vilade med ögonen öppna. Stannade upp en stund. Gjorde mig själv medveten om vad som faktiskt pågick omkring mig i detta nu. Solen som värmde mitt ansikte, vinden som drog ljum över armarna, fåglarna som lät (har aldrig fullt ut insett hur mycket fåglar låter, det är inte bara ett sjungande eller kvittrande, det är en massa ljud de ger ifrån sig), ett litet kryp som letade sig upp på min hand, doften från en grill någonstans i närheten, barn som skrattade i granngården, grässtrån som kittlade mig i nacken, de gula smörbollarna intill mig, himlen med de lättflyktiga molnen. Så många förnimmelser under detta korta ögonblick. Sedan tror jag faktiskt att jag slumrade till.
Jag tänker att det jag upplevde var mindfulness i dess enklaste och mest vardagliga form. Det behöver inte vara krångligare. Det krångliga är väl att komma ihåg att stanna upp emellanåt, eller så ofta en kan, och vara med, vara närvarande i det liv som pågår.

Livet

Vikten av vila

Det är väldigt tydligt att jag inte har samma ork som jag brukar ha. Två intensiva dygn i Stockholm inklusive två föreläsningar har nu gjort mig väldigt trött. Jag brukar ha en förmåga att bara ”köra på”, att jobba och streta, men nu för tiden finns inte den orken. Och jag har tvingats lära mig hur jag kan hushålla med resurserna. Allt för att a l d r i g hamna där jag var för ungefär ett år sedan. Då var jag helt slut, utarbetat, slutkörd efter att ha arbetat alldeles för mycket under en lång tid. Jag var så trött att livet var på väg att mista sina färger. Jag var så trött att dottern en dag sa: ”Mamma, ska du aldrig bli glad igen?”

Nej, nu ser jag till att ta hand om mina resurser, att se till att jag har tid till vila och återhämtning. Rekreation är för övrigt mitt vackraste ord. Att rekreera, att återskapa.

Så den här dagen har varit en dag av kravlöshet. Sov tills jag vaknade av mig själv, drack kaffe och läste tidningen länge, stekte amerikanska pannkakor och åt med familjen, åkte till Ullådalen och såg när dottern var med och ledde ponnyridning, och maken åkte Skutskjutet, åkte hem och sov en god stund på eftermiddagen. Sedan åkte vi in till Åre och var med på prisutdelningen på torget. Massor av folk, och en sol som sken.

Sedan gick vi förbi kyrkan och då ringde kyrkklockorna in till helg. De, om några, är goda påminnare om vikten av vila. De ringer och dånar över bygderna och påminner oss om att det finnas något mer än tider, scheman, planeringar och organisation. Det finns också tid för vila och återhämtning. Den är oändligt viktig.