Betraktelser, Livet

Sensommar och vemod

Ikväll kom vi hem till Duved, och här fanns en stark känsla av annalkande höst. Tunga, grå moln och snö på toppen av Åreskutan. För första gången på länge tände vi ljus när vi åt mat.

För mig är sensommartiden en vemodets tid. Lite märkligt eftersom jag älskar hösten när den kommer med sin klara luft och sina starka färger, och jag älskar vintern med snön och allt det gnistrande vita. Ändå detta vemod.

Men jag tror att det beror på att det finns så mycket längtan inför sommaren. Längtan efter solen och värmen, längtan efter bad i glittrande vatten och ljumma grillkvällar på altanen. Och så går det så fort! Så oerhört fort försvinner sommarens dagar iväg, och en lämnas med känslan: Var det här allt?

Och jag tror vemodet kommer smygande inte bara för att sommaren försvinner så fort förbi, utan för att livet försvinner så fort förbi, och det blir så märkbart när vi går mot höst. Livet går fort. Jag får allt fler grå hår, allt fler rynkor kring ögonen, och dottern är snart lika lång som jag.

Jag läser kloka Tomas Sjödin, prästen och författaren som har så mycket visdom han delar med sig av på ett så berörande sätt. Så här skriver han kring vemodet, kring att livet går fort:

”Idag är vi här. Imorgon är vi inte det. Hur skall man hantera den insikten? Kanske bara genom att välja livet. Igen och igen. Satsa på det som består. Vägra snåla med kärlek och barmhärtighet. Leva generöst i mötet med andra, men också mot sig själv. /…/ När man inser att livet går fort ska man inte skynda på, utan passa på. Göra det man älskar och brinner för. Snart nog är det för sent.”

Var rädd om er!

/Karin

Livet

Vinterdag i Funäsdalen

 

Jag har varit i vackra Funäsdalen idag. Där bor en av mina kära bröder med familj. Det är något speciellt med västra Härjedalen, och nu i vinterskrud är det rent magiskt. Så vi har haft en riktig vinterdag idag. Till exempel gav vi oss ut på spark, mina svägerska mina brorsdöttrar och jag. Att åka spark är en riktigt härlig vinteraktivitet, och i Funäsdalen kan man åka på sjön när isen lagt sig. Det får vi göra en annan gång. Idag åkte vi helt enkelt ner till byn.

Där stannade vi till på café Loftet, och tog en fika. Det blev också en riktig vinterfika – varm choklad med vispgrädde och kanelbulle. Ännu mer vinter blev det av att se älskade brorsdöttrarna med rödrosiga kinder och hemstickad tjocktröja. Kan det bli mycket mer vinter än så? En riktigt härlig dag.

Livet

Planerar för julkonsert – what, redan?

 
Jag fann den här bilden från förra vintern. Riktigt så här ser det inte ut än i år, men jag kan känna att jag längtar. Det blir något visst när marken täcks av snö. Det blir en viss stämning, lite inlindat så där. Så nog är det lite snö i våra trakter, men ännu är jag inte riktigt beredd på att vintern faktiskt är på gång. Så jag blev lite snopen när jag blev kontaktad och tillfrågad om att komma och hålla en julkonsert i december. Min reaktion var: December? Men det är ju jättelänge till december! Men så är det ju förstås inte. Vi är i november nu, och tiden går, som vi vet, hiskeligt fort.
 
Så jag tackade ja och satte mig vid pianot och började fundera på julmusik. Bläddrade bland noter och i böcker. Det finns fantastiskt vacker julmusik som det alltid är roligt att få framföra. Så nu har jag klurat ut en repertoar.  Det blir bra, det här. När vintern och december och adventstiden landat hos oss. Men inte riktigt än.