Livet, Skrivandet, Sorg - det mest gåtfulla i mitt liv

Vår bok om sorg

 

“…allt som var av

solstrålskraft, havsskumsdoft och måsskrin

ska strykas över

som den allra ömmaste handen

över avtrycken i sanden…”

Vår bok om sorg har funnits till i några år nu, men den är värd att påminna om. Inte minst så här i höstens tid, i mörkrets tid och när vi närmar oss allhelgonahelgen.

Vi har mött människor som säger: “När jag skulle gå till min vän/släkting/arbetskompis som mist en anhörig tog jag med er bok i stället för att ta med en blomma.” Att vår bok får användas på det sättet tycker vi känns väldigt fint!

Vår bok “Sorg – det mest gåtfulla i mitt liv” är en tankebok kring sorgen. Kanske kan den få vara som en hand att hålla i mitt i det svåra.

Här är vi, skaparna av boken. Ulla (som målat de fantastiska bilderna), Sonja och jag.

Boken finns att beställa här i min webshop.

Berättandet, Drottningen af Åre, Livet i fjällvärlden

Åre är fyllt av kultur

I bland kan det hända att jag får frågan om det inte är svårt att vara författare och bo i Åre. Och personen som frågar säger att Åre ju är skidor och cykling och vandring, men kanske inte så mycket kultur… Då är det härligt att svara att det är fantastiskt att vara författare och vara bosatt i Åredalen! För här myllrar av kultur!

Gårdagen var bara två bevis på det. Dels pågick Åre Craft and Art, en festival som arrangeras av Studion Åre och Åre by- och turistförening. Dels hade vi i Åreförfattarna uppläsning mitt i en fotoutställning på Holiday club. Vi hade också ett bokbord där med böcker som vi i skrivit.

Det blev en härlig stund under våra uppläsningar. Allt från poesi och fjällvandringsskildringar till deckare och barnbok. I Åreförfattarna ryms många genrer, mångfalden är mycket god. Det är så roligt!

Och det var så roligt att komma ut och framträda lite igen! Det är så länge sedan nu eftersom alla mina berättarföreställningar och konserter blivit inställda. Så jag njöt lite extra igår.

Gå gärna in på Åreförfattarnas Facebooksida, så får ni se vilka vi är! Välkomna dit! Och tack, Åsa, för fina bilder!

Musiken

Minnen från en annan tid

Härom dagen dök en bild upp på Facebook, ett minne från en annan tid. Den tid då jag var teologistuderande i Uppsala och det var 90-tal. Jag tyckte om att tillbringa tid på Norrlands nation och sjöng där i Norrlandskören och hade det väldigt, väldigt roligt. Efter en tid var vi fyra tjejer som startade en egen kvartett som fick namnet Kvartetten Brunetten. Under några år uppträdde vi på varenda fest och varenda bal på nationen. Här är vi – Magdalena, Elisabeth, Maria och jag.

Det är speciellt att se en bild som får en att slungas tillbaka i tiden. Där var jag, kortklippt och brunbränd, och fylld av förväntningar för framtiden. Inom bara något år skulle jag vigas till präst i Svenska kyrkan. Jag bodde i en liten lägenhet på Blixtgatan, läste grekiska och tros- och livsvetenskap, religionspsykologi och religionshistoria, och pluggade med kompisar på Café Linné eller Ofvandals. Drömde om en framtid som präst i Jämtland, Härjedalen. Trots att jag trivdes fantastiskt bra i Uppsala visste jag att jag ville hemåt. Jag saknade vintrarna och skidåkningen. Saknade min familj.

Men jag tog vara på dagarna och åren i Uppsala, jag ser det tydligt så här i efterhand. Jag är glad att jag inte bara ägnade tid åt studier, utan också åt musiken och sången, festerna och balerna. Glad att jag var en del av Kvartetten Brunetten under de där åren.

Den där elden inom, Det har kommit ett brev, Drottningen af Åre

Nu blir mina romaner e-bok och ljudbok

Min första roman, “Den där elden inom” är helt slut nu. Det har känts lite sorgligt, men ändå inte aktuellt att göra ett nytryck. Så när möjligheten dök upp att få göra den till e-bok och ljudbok tyckte jag att det var en väldigt bra variant. Då får den leva kvar i nya format. Doktorinnan Klingspor, min huvudperson, får möta nya läsare/lyssnare och fortsätta att inspirera.

Och när den boken nu ska få nya format kom vi fram till att göra likadant med mina andra romaner – “Drottningen af Åre” och “Det har kommit ett brev”. Jag tänkte först att jag själv skulle kunna läsa in mina böcker. Jag är ju ändå rätt van att tala, läsa, berätta högt, men förlaget vill ha en “känd röst”. Det är tydligen så att många ljudbokslyssnare väljer böcker efter vem som är inläsare. Det blir så spännande att få veta vem det blir!

Det blir en upplevelse att få höra en annan människa ta sig an mina texter. En kunnig människa som har det här som sitt arbete.

Jag tänker att det blir lite som när två skådespelare gestaltade min novell “Båtplats på liten markplätt”. Det var helt magiskt att höra dem läsa mina ord. Jag minns att jag tänkte: Har jag verkligen skrivit de där orden? De kändes inte längre som mina. Det var stort att få vara med om.

Jag vet inte än när e-bok och ljudbok är klara. Jag återkommer förstås så fort jag vet!

Här är de två skådespelarna som gestaltade “Båtplats med liten markplätt” under våren 2018.

Betraktelser, Livet i fjällvärlden, Utomhuslivet

Höst – som att vandra genom en tavla

I går åkte jag till Storlien i ett jobbärende. Färdades de fem milen genom ett magiskt höstvackert landskap. När jag senare var på väg tillbaka insåg jag att jag hade tid att kunna ge mig själv en friskvårdstimme. Så jag svängde upp vid Rundhögen, lämnade bilen och började vandra längs leden. Jag gick och gick och ville aldrig vända. Om jag hade fortsatt hade jag till slut kommit fram till Blåhammaren. Hade jag fortsatt ännu längre hade jag nått Sylarna. Men det hade krävt åtskilliga timmar, och en friskvårdstimme är trots allt enbart en timme, så det var bara att vända tillbaka till bilen.

Men det var som att vandra genom en tavla. De brinnande färgerna, den krispiga luften, den efterlängtade tystnaden. Jag är så tacksam att jag har tillgång till allt detta!

Böcker och läsning, Det har kommit ett brev, Egenföretagare, Livet i fjällvärlden, Präst i Åre, Skrivandet

Tankar om hösten

I går morse packade jag ryggsäcken, snörade på mig skorna, tog med mig älskade hunden och gav mig av på en fjälltur. Jag gick genom byn och sedan branterna upp mot Mullfjället. Det var första morgonen jag kände riktigt ordentligt att det är höst. Det är verkligen höst nu. Den krispiga luften och de starka färgerna – så oerhört vackert.

När vi väl kommit upp en bit satte jag mig och tog fram min frukost. Ni vet ju – aldrig smakar kaffe så bra som på en fjälltopp. Och jag satt där och blickade ut över vidderna och funderade över den höst som nu har kommit. Hur ska den här hösten bli? Det enda jag vet är att den kommer att bli betydligt lugnare än förra hösten.

Då var jag mitt inne i att slutföra min roman “Det har kommit ett brev”. De sista redigeringsrundorna, layoutbeslut, omslagsbeslut, bokningar för att komma ut och presentera boken på olika ställen, planer inför boksläppet… Här kan du läsa mer om boken och boksläppet: https://www.karinharjegard.se/2019/11/antligen-bokslapp/

Ja, den här hösten är verkligen lugnare. Det enda framträdande jag är inbokad på är en bokmässa i Bräcke. Jag hoppas att den blir av! Så mycket annat är ju inställt. Och jag skriver och skriver. Idéerna tar inte slut, som tur är. Jag är inne i ett manus som är mycket lustfyllt att vara i. Vi får se vad det kan leda till.

Vad gör jag mer under hösten? Förutom skrivandet arbetar jag förstås precis som vanligt som präst i Åre församling. Jag tränar en hel del, bra att ha tid till träningen! Försöker vara utomhus så mycket som möjligt, tankar dagsljus, tankar solstrålar. Jag läser massor, just nu Inger Alfvéns senaste. Hon är alltid bra! Är med familjen så ofta jag kan.

Jag satt där på fjället och andades in höstluften och kände att det var dags att välkomna den nu. Dags att välkomna hösten.

Familj och vänner, Livet i fjällvärlden, Röra på kroppen, Skrivandet, Skrivateljén

Att träna på morgonen

Älskade dottern och jag har infört en ny rutin; att någon gång i veckan åka och träna på gymmet på morgonen. Så idag steg vi upp 5.45 och åkte till Sats i Åre och tränade. Det finns många fördelar med att träna på morgonen:

  • Det är nästan tomt på gymmet, till skillnad mot hur det är på eftermiddagar och kvällar. (Det är väldigt bra så här i Coronatider.)
  • Det är magiskt morgonsken där utanför fönstren, så det är en härlig sak att träna och samtidigt blicka ut över vyerna. (Sats i Åre kan vara ett av de vackraste gymmen som finns, med utsikt över fjäll och sjö.)
  • Träning på morgonen ger god energi för resten av dagen. Så efter att vi tränat, kommit hem och duschat och ätit frukost, gav sig dottern av till skolan och jag gick ut till skrivateljén. Vi var väldigt peppade båda två inför en ny dag. Klart bra!
  •  Det är skönt att ha träningen avklarad när dagen börjar.

 

Kulning, Livet, Präst i Åre

Det är läkande att kula

På Nyhetsmorgon i TV4 pratade de i morse om att kulning är läkande och helande. Inte minst för människor som drabbats av utmattningssyndrom. Jag kan förstå det. Att kula är att komma i kontakt med sitt eget inre, men det ger också en stark känsla av tillhörighet och ursprunglighet.

I söndags inledde jag friluftsgudstjänsten med att kula ut över Gevsjön, ut över skogarna och markerna. Många blir ofta så berörda, så tagna av kulningen. Jag tror att det beror på att kulningens ljud rör vid djupa skikt i människan.

Så här såg jag ut när jag skulle till Åre hembygdsgård för någon sommar sedan och inleda midsommarfirandet med kulning.

 

Egenföretagare, Livet i fjällvärlden, Skrivandet, Skrivateljén

Skriva och fjällvandra

Jag har haft en väldigt bra vecka! Ni vet ju att varannan vecka är mina “skrivarveckor”. Det här var en sådan. En vecka när jag varje morgon klivit upp tidigt. (Jag är en sann morgonmänniska; mår som bäst på morgonen, hjärnan är i bra form.) Så när familjen fortfarande sover smyger jag mig upp, brygger en kopp kaffe, och tar med ut till skrivateljén. Och skriver.

Och de här morgnarna har jag haft ett fantastiskt flöde. Ett makalöst flow. Jag är inne i en berättelse som jag tycker mycket om att vara i. Jag trivs att umgås med personerna som befolkar den världen. Så fingrarna jobbar på i rätt hög hastighet på tangenterna för att hinna med i allt som händer. Så går timmarna och mitt på dagen är jag hungrig. Går in och äter lunch. Och sedan packar jag ryggsäcken.

Den stora förmånen i att bo där vi bor är att jag bara kan dra på mig vandringskängorna och ryggsäcken och ge mig av. I förrgår skjutsade L mig till Ullådalen och sedan vandrade jag hem därifrån. En jättefin tur i strålande solsken.

Kombinationen skriva förmiddagar och vandra eftermiddagar kan jag rekommendera!

 

Egenföretagare, Skrivandet

Längtar tillbaka till Näsåker

För ett år sedan befann jag mig i Näsåker på skrivarretreat. Det var andra gången jag var där, och jag längtar dit igen! Det är Johanna Wistrand som har bjudit in till dessa retreater. Hon är själv i högsta grad en skrivande människa, och också lektör, skrivcoach och spökskrivare. Du kan läsa mer om henne här: http://www.multimanus.se

Dagarna i Näsåker är sprängfyllda av kreativitet och inspiration. Jag har skrivit massor de gånger jag varit där. Vad är det som gör det?

  • Johanna, förstås, och de andra deltagarna. Det är en sådan ynnest att få umgås med andra skrivande människor! Att ta del av deras tankar kring sitt skrivande, att få stöta och blöta skrivandets vedermödor och glädjeämnen. Maud och jag har varit där tillsammans. Åkt bil dit och hem. Hunnit prata massor. Här kan du läsa mer om henne och hennes olika konstnärliga uttryck: http://www.deckmar.se
  • Och miljön bidrar verkligen; rummen i gamla Gästis som vi får förfoga över när vi är där. Se på bilderna nedan och du kan ana stämningen där inne.
  • Hela Näsåker påverkar kreativiteten. Det vackra landskapet, människorna, butiken med kläder och väskor från hela världen, niporna, hällristningarna, Ingelas café, chokladpralinskaperskan, gudinnemuseet…
  • Förmånen att gå in i en bubbla när jag är där. En kreativitetsbubbla. Oaser av tid.  Bo på hotell, inte laga mat, inte städa, vara helt ensam om jag vill det, inga krav eller förväntningar. Bara mitt eget skrivande.

Ja, ett år har gått sedan sist. Jag längtar tillbaka.