Familj och vänner, Livet i fjällvärlden, Ny bok på gång, Skrivandet

Redigering av bokmanus

Tidig morgon är min bästa tid. Så idag smög jag ut till skrivateljén när resten av familjen sov. Tände ljus trots att solen redan då flödade in genom fönstren. Drack kaffe och började redigera mitt bokmanus.

Jag har alltid tyckt om att redigera, jag vet att det inte är så för alla författare, men jag gillar det. Och nu har jag fått så kloka synpunkter från min förläggare Christoffer, så det kändes otroligt roligt att sätta i gång!

Och tiden flyger iväg. Nu tror jag resten av familjen börjar vakna, så jag ska gå in till dem. Kanske ska vi ta en skidtur, solen skiner.

I går åkte vi skidor i Ullådalen och dagen bjöd på precis alla väder. Sol och snö och blåst och det växlade i en förfärande hastighet. Vi får se hur det blir idag. Önskar dig en fin dag!

Familj och vänner, Livet, Livet i fjällvärlden, Ny bok på gång, Skrivandet, Utomhuslivet

Vi firar bokförlagskontrakt utomhus i kylan

För några veckor sedan var jag på väg till Ullådalen för att träffa min fina vän Linda. Vi skulle ha afterwork ute i friska luften bland fjällen. Dricka bubbel och i efterhand fira att vi båda fyllt år. På vägen dit ringde Christoffer från det som nu är mitt förlag, Printz Publishing, och berättade att de var intresserade av att ge ut min bok.

Jag var så omtumlad och omskakad. Linda och jag satt ute i kyla och snö och blåst och skålade både för våra födelsedagar och för att kanske, kanske, var jag på väg att få ett bokkontrakt.

I dag har jag åter igen suttit ute i alla möjliga väder och skålat i bubbel. I snö, i sol, i blåst. Tillsammans med mina fina vänner Ingrid-Marie och Maud har jag skålat för att bokkontraktet nu är underskrivet och att en bok ska bli till! Men vi har också skålat för dem. De skriver också, och de och deras böcker är så värda att firas. (Ni kan läsa mer om dem här och här.)

Nu är jag hemma i köket. Nyss drog molnen ihop sig där utanför fönstren och det blev så mörkt. Jag gick runt och tände värmeljus och stearinljus. Men nu skiner solen igen för fullt. Aprilväder.

I min mailkorg ligger mailet från förlaget med tidsplanen för hela processen framöver. Där finns också datumet för när jag ska åka ner till Stockholm och träffa delar av gänget som ska jobba med min bok. Det känns så fint att få träffa dem! Och det känns så fint att få komma till Stockholm, till våren, till grönskan. Jag längtar. Kanske hinner jag med att få uppleva körsbärsträdsblomningen. Jag vet inte men jag hoppas.

Skrivandet

Norstedts – Printz Publishing

Mitt i allt mörker, all oro, all ängslan som pandemin för med sig på olika sätt, så har något väldigt roligt hänt! Det är ju så med livet – vi går liksom hand i hand med både mörkret och ljuset. Det roliga som hänt är att jag skrivit kontrakt med Norstedts förlag – Printz Publishing! Jag är så otroligt glad över det här!

Så glad över att förlaget tror på min bok, att de gillar min berättelse! Boken kommer att ges ut under 2022.

Det känns jättebra med förlaget! Vi har haft trevliga samtal och mailkonversationer. Positivt och varmt.  Det behöver jag. Det känns också väldigt bra när jag ser vilka författare som är knutna till förlaget. Yoyo Moyes, till exempel… Och inte minst Camilla Davidsson, som ju också bor här i Åredalen. Lite speciellt, ändå.

Jag kommer på mig själv då och då med att sitta och stirra rakt ut i luften. Vad hände, liksom? En ny fas i mitt skrivande liv har verkligen börjat. Jag är så innerligt tacksam!

Livet i fjällvärlden, Präst i Åre

En magisk vigsel utomhus

Vigselparet hade skapat ett kyrkorum ute i snön med altare och den mest magiska altartavla man kan tänka sig. Och solen sken och värmde genom hela vigselgudstjänsten.

Det hade jag inte kunnat ana när jag någon timma tidigare åkte västerut från Duved. Då var det mer eller mindre snöstorm. Men här. Här sken solen över snön och vigselparet och gästerna.

Det blev en oförglömlig stund, och jag är så innerligt tacksam över att få vara präst. Att få dela de stora ögonblicken med människor. Att få se kärleken lysa i människors ögon och höra dem säga sina JA till varandra. Att få välsigna deras kärlek och deras äktenskap.

Jag har haft rätt många utomhusvigslar genom åren. Vid sjöar och på fjälltoppar. vid alla olika årstider. det finns ingen vackrare kyrka än den som skapas utomhus. 

Drottningen af Åre, Skrivandet

Tack för fantastiskt fina ord!

En fantastisk sak med att skriva böcker är all fin respons man får från läsare. Det finns inget finare än att få veta att jag berört en annan människa med det jag skrivit. Jag blir så himla tacksam! Och bara tanken på att någon gör sig besväret att skicka ett meddelande för att berätta och tacka för läsupplevelsen – magiskt! Det här meddelandet fick jag idag, och jag är helt rörd:

Jag läste din bok Drottningen af Åre för ett år sedan (lånade den av en kollega men köpte den i julas också) och har inte kommit mig för att skriva förrän nu, men bättre sent än aldrig! Anledningen till att jag skriver till dig är att jag ville berätta att boken var helt fantastisk! Jag som läser mycket måste erkänna att det är en av de bästa böcker jag någonsin läst. Du har ett jättebra språk, vilket är viktigt för mig men den var också oerhört spännande. Jag uppskattar att få lära mig lite mera om en sådan kraftkvinna som jag inte visste existerade, otroligt roligt. Jag älskar historia och blev väldigt nyfiken att veta mera, hade önskat att jag kunnat kliva in i hotellet, för att få vara med en liten stund. Oh, vad jag velat ha en massa bilder på hur det såg ut då. Nu ska jag ge mig på den andra boken jag köpte i julas, “Det har kommit ett brev”, jag längtar! Fortsätt skriva som du gör, om kvinnor som ofta gjorde skillnad i det lilla.

Vilka fantastiska ord! Tack, snälla du som hörde av dig och gjorde min dag!

Här är en bild från en av alla de gånger då jag varit ute och berättat om Drottningen af Åre. (Saknar så mycket att vara ute och föreläsa.)

 

Betraktelser, Familj och vänner, Livet

En annorlunda påsk

Påsken brukar betyda vigslar på fjälltoppar eller i skogsgläntor, dop i några av våra kyrkor och kapell och en mängd olika gudstjänster runtom i församlingen. Men, som alla vet, i år är inget sig likt. 

Påsken brukar kunna betyda möjligheten att träffa familj och släktingar. Samlas kring påskbufféer, göra gemensamma skidturer, sitta i en snögrop med näsorna mot solen. Men i år är det inte så. I år är inget sig likt.

I år är ledig och och tillbringar dagarna med lilla familjen. Jag är inte alls missnöjd, vi har det väldigt bra. Jag är uppe först om morgnarna, som alltid, och bakar frukostbröd och dukar upp frukosten. Vi äter tillsammans när alla vaknat. Vi promenerar och åker skidor. Gnäller kanske lite över vädret, men vem kan rå på snö och blåst? Vi läser böcker och ser på serier och målar påskägg. Vi eldar ljus när skymningen faller och jag är tacksam över de här påskdagarna. Trots allt.

Jag hoppas att du har det bra hur du än firar påsk detta år!

Skickar med några ord ur den bästa psalm jag vet:

För att en påskdag såg när graven sprängdes,

när dödens udd blev bruten och den slängdes

kan inte ordet längre stå och tiga,

kan dansen leva i oss, sången stiga.

För att din andes eld får allt att brinna,

så hjärtan helas, murarna försvinna,

när ålderns höst bär löften inför våren,

i barnaskapet läker alla såren

så kan vi bära även mörka dagar,

så kan vi känna hoppet fast vi klagar,

så kan vår viskning höras genom skriket,

så kan vi känna doften av Guds rike.

Gud är med oss.

(Psalm 870)

Egenföretagare, Familj och vänner, Livet i fjällvärlden, Skrivandet

Att ta vara på

Älskade dottern hade distansstudier, och jag behövde ett avbrott i skrivandet. Så vi drog iväg på förmiddagen till Ullådalen. Vi var nästan ensamma där och spåren var helt nypistade. Vi fick en makalös skidtur tillsammans och blev åter igen påminda om hur viktigt det är att ta vara på sådana här möjligheter. Att, när man kan, ge sig ut och ta vara på.

Berättandet, Drottningen af Åre, Egenföretagare, Skrivandet

Drottningen af Åre tillbaka i rampljuset

Det är drygt tre år sedan som min roman “Drottningen af Åre” släpptes. Det är så mycket ljus och glädje kring det boksläppet. Malmstensrummet på Åregården. Mer än fullsatt. Folk satt och stod överallt. Och tiden som följde med författarbesök och presentation av boken i olika sammanhang.

Fortfarande säljer boken väldigt bra! Både på Adlibris och Bokus och på olika butiker här i Åredalen.

Och nu vill LT publicera boken som följetong i tidningen framöver. Det känns jätteroligt! Lite som att Drottningen af Åre hamnar i rampljuset igen.

 

Familj och vänner, Livet i fjällvärlden, Präst i Åre, Skrivandet

Duvedpodden – gå in och lyssna!

Vi lever i en by som växer och utvecklas och väldigt mycket är på gång framöver. På Duveds Framtids hemsida står bland annat att läsa:

Duved ska bli det goda exemplet för framtidens hållbara och innovativa samhällsbyggnad. I stället för att fokusera på urbanisering och storstäder blir en by i Jämtland, där medborgarna och det lokala står i centrum, pilot och prototyp för en bredare framtida samhällsutveckling.

I förra veckan blev jag intervjuad i Duvedpodden om mitt liv som författare och präst, och framför allt om mitt liv i Duved. Vad var det som gjorde att jag och familjen hamnade här? Hur trivs vi, och hur ser jag på framtiden i den här byn? Jag berättade bland annat om vad älskade dottern sa för en tid sedan när vi pratade om hennes framtid och vad hon tänker om den. “Jag vill flytta tillbaka till Duved efter att jag har studerat”, sa hon.  Jag blev förstås jätteglad och hon sa: “Jag vill ju att mina barn ska få samma sorts barndom som jag fick.”

Det är ju fantastiskt att få höra sådana ord! Men vi har också känt det, under de snart nio år som vi har bott här, att den här byn passar vår familj så bra. Alla möjligheterna till utomhusliv, skolan, mataffären, kyrkan, tågstationen, restaurangerna… Och bara åtta kilometer till Åre. Och nu är, som sagt, en mängd nya spännande saker på gång här i Duved.

Personerna jag blir intervjuad av är Jan Åman och Helene Olausson, båda två starkt engagerade i Duveds framtid. Gå gärna in och lyssna!

Betraktelser, Familj och vänner, Livet i fjällvärlden

Rakt in i en akvarellmålning

Vi åkte skidor i Ullådalen igår. Det var som att åka rakt in i en akvarellmålning. Vita, blå och grå nyanser var jag än tittade. Jag åkte på mina turskidor, det är den bästa sortens skidåkning, tycker jag. Att bara ge sig ut i det vilda, inte behöva några spår, vara den som gör spår.

Vi mötte några människor där vi åkte, men inte många alls. Det är en annan tid nu med betydligt färre gäster i dalgången. Den här perioden har sin tjusning, utan tvekan. En annan tystnad och enslighet.

Jag lärde mig att januari på sydsamiska betyder isklangstid. Har du någonsin hört något så vackert? Och just idag har vi lämnat isklangstiden och gått in i februari. Det ljusnar allt mer.