Den tredje boken, En stuga vid en sjö

Dagar i sjöstugan

När vi kom till sjöstugan i gårkväll hade det hunnit bli rätt sent. Vi satte oss på altanen och sommarkvällen var ljum. Och solnedgången magisk.

I natt vaknade jag vid fyra av att en blixt lyste upp hela stugan. Det var världens åskväder och jag gick ut och satte mig på altanen. Vilken skådespel jag fick vara med om!

I morse tog jag med Gillis på en långpromenad och sedan tog jag mig ett dopp i sjön. Så himla härligt! Nu sitter jag vid köksbordet och skriver. Jag har precis börjat skriva på bok nummer 3 i serien och är så där uppfylld av den nya berättelsen. Människorna, egenskaperna, handlingen som ska utveckla sig. Vilken ynnest det är att få skriva!

Livet i fjällvärlden, Livet med hund, Printz Publishing, Uppföljaren till Kallbaderskan 2023, Utomhuslivet

På väg mot en färdig bok

I måndags ägnade jag dagen åt mitt manus. Jag kompletterade med sådant som jag tänkt på och med detaljer och miljöbeskrivningar som jag kände behöver komma med. Det tog hela dagen och vid 17-tiden mailade jag manuset till min förläggare. Det är en speciell känsla, det där.

Så nu börjar de olika redigeringsomgångarna. Dels med min förläggare, dels med min redaktör, dels med korrekturläsare. Manuset ska läsas igenom många gånger och bearbetas om och om igen, allt för att berättelsen sak bli så bra som möjligt. Det är ett krävande – och väldigt stimulerande – arbete!

Den 22 mars 2023 ska boken släppas! Mäktigt att ha ett sådant datum framför sig.

Efter den dagens jobb med ord och formuleringar var jag så trött i huvudet. Det bästa att göra då är att ge sig ut på vandring. Så det gjorde Leif, Gillis och jag. Vi vandrade i vackerheten, i ösregnet och hittade också några hjortron. Det bästa sättet att koppla av och koppla bort.

Kallbaderskan bland fjällen, Livet i fjällvärlden, Skrivandet, Uppföljaren till Kallbaderskan 2023

Sensommarvemod och höstlängtan

Kyliga morgnar och dagg i gräset. Mörkret som lägger sig över byn allt tidigare om kvällarna. Rallarrosorna längs vägkanterna. Sensommaren kommer med sitt vemod. Vad blev det av den här sommaren egentligen? Skulle den behöva gå så fort? Jag känner igen mitt sensommarvemod från alla andra år. Jag är sådan.

Och ändå. I år är det på ett annat sätt, för i år längtar jag samtidigt efter hösten. Två parallella spår. Sensommarvemod i samma andetag som höstlängtan. För jag har en så rolig höst framför mig. Jag har så mycket att se fram emot vad gäller mitt författarskap. Tacksam över det! Tacksam över ”Kallbaderskan bland fjällen” som öppnat nya möjligheter.

Feelgoodfestivalen i Mariefred 27 augusti. Så roligt det ska bli! Det är också då vi får veta vem som vinner priset Årets Feelgood. Min Kallbaderska är en av fyra finalister. Så spännande!

Bokmässan i Göteborg 23-25 september! Tänk att jag äntligen ska få komma dit!

Författarturné 2-6 oktober i trakterna kring Örnsköldsvik.

Bokens dag i Östersund 13 oktober. Jag ska få dela scen med en av mina favoritförfattare Malin Persson Giolito. Kommer att kännas rätt surrealistiskt.

Men nu är nu och nu ägnar jag mig åt att ta vara på sensommaren. Vandrar i glasklar sommarluft. Dricker kaffe på altanen när det kommit lite värme. Och ska ägna dagen åt mitt manus.

 

Livet i fjällvärlden, Skrivandet, Uppföljaren till Kallbaderskan 2023, Utomhuslivet

Research i Fjällnäs

Jag behövde ta ännu en tur till Fjällnäs för att kolla upp några saker till min bok. Jag behövde komma till Malmagen och se hur solen glittrar i sjön, för att känna på vattnet. Hur känns det en dag i augusti? Så stod jag där på den magiska platsen inte långt från Fjällnäs Högfjällshotell. Det är i de här trakterna min kommande bok utspelar sig och hotellet har faktiskt en framträdande roll i berättelsen.

Och jag behövde gå i trappan som leder upp till Andersjöåfallet. Jag behövde känna hur det känns att gå alla de 303 trappstegen, hur det sviktar under fötterna, se hur vyerna vecklar ut sig ju längre upp man kommer.

Jag tycker att en berättelse behöver kännas i kroppen, så ju mer jag som författare har känt och upplevt det jag skriver om, desto starkare blir berättelsen. Jag tror att det är så. Många är de som hört av sig efter att ha läst ”Kallbaderskan bland fjällen” och skriver ord som: Det kändes som om jag var där. Eller: Det var som om jag var där uppe på fjället när jag läste din bok. Det är ju bara helt fantastiskt att få sådan respons!

Min förläggare frågade om det vid en intervju vi gjorde i samband med Stockholms bokhelg. Han frågade hur jag kunde göra naturskildringarna så levande. Och svaret är väl att det är för att jag växt upp bland fjäll och skogar, att jag också nu levar bland fjäll och skogar och gärna vistas just där. Kanske bär jag lite av fjällvärlden inom mig.

Kallbaderskan bland fjällen, Printz Publishing, Skrivandet, Upplevelser

Feelgoodfestivalen i Mariefred

Det här är verkligen en helg jag ser fram emot! Jag ser fram emot att sätta mig i bilen och köra söderut. Det är så sällan jag kör bil, jag åker nästan alltid tåg om jag ska någonstans, så att den här gången ta bilen känns som ett äventyr. En roadtrip genom landet. Jag ska lyssna på en lång rad sommarprogram har jag tänkt och glida fram längs vägarna.

Och att sedan ha en hel lördag med bara en massa begåvade och trevliga författare, med diverse bokprat och mingel på en så mysig plats som Mariefred. Vilken ynnest! Dessutom ska jag få stå på scen och prata om skrivande tillsammans med författaren Cassandra Brunstadt, Hon har skrivit boken ”En enkel till Indien”, som fått massa fina lovord. Läs den eller lyssna på den! Jag lyssnar just nu och rekommenderar den varmt!

Hennes bok och min ”Kallbaderskan bland fjällen” är två av de fyra finalisterna i Årets Feelgood 2022. Tack igen alla ni som röstat på min bok! Jag är helt överväldigad av detta! Vem som vinner kommer vi att få veta under den här festivalen. Det blir spännande! De andra finalisterna är ”Breven som länkar oss samman” (vilken otroligt fin titel) av Anne-Lie Högberg och ”Det enda jag vill är att leva” av Birgitta Bergin.

Ja, jag ser mycket fram emot den här helgen!

/Karin

Kallbaderskan bland fjällen, Livet i fjällvärlden, Printz Publishing

Magisk kväll för fotografering

När det var dags för fotografering inför omslaget av min bok ”Kallbaderskan bland fjällen” var jag inte så sugen på att bli fotad inne i en fotostudio. Jag ville vara ute i den miljö där boken utspelar sig. Mitt förlag tyckte också att det var en bra idé. Så jag kontaktade en fotograf, Richard Bergstedt, som är verksam i västra Härjedalen och undrade om han ville ta sig an uppdraget. Det ville han.

Så för precis ett år sedan sågs vi på en parkeringsplats strax väster om Fjällnäs för att ta oss till ett ställe som han tänkte skulle passa. Jag hade sagt att jag ville ha fjäll och vatten på bilderna, och han ledde mig till en sådan plats. Vi hade en sådan enorm tur med vädret. Det är ju inte ofta det är lagom sol, ingen vind, inga mygg, inget regn. Men en sådan kväll fick vi och fotograferingen gick så bra! Vi hade roligt och jag blev mer och mer avslappnad och bilderna blev riktigt bra. Jag är så nöjd!

Det är bilder från den kvällen som finns med på bokomslaget och i många av de tidningar som skrivit om boken.

Präst i Åre, Skrivandet

Präst och författare

”Ska du sluta vara präst och enbart vara författare nu?” Jag fick den frågan idag, jag får den lite då och då. Och den är befogad. Tanken på att vara författare på heltid är rätt lockande, något annat kan jag inte påstå. Och ändå, ändå, är det så tydligt för mig att jag vill fortsätta att vara präst. Jag vill fortsätta som nu – att vara präst på halvtid och författare på halvtid. Den där kombinationen är så bra för mig. Och jag tror den är bra för mitt skrivande och mitt prästuppdrag också.

Upplägget jag har sedan fem år tillbaka är att jag arbetar heltid varannan vecka som präst. Det innebär att varannan vecka har jag gudstjänster, dop, vigslar, begravningar, själavård, ja, allt det där som ingår i en präst arbetsuppgifter. Och jag tycker om det. Jag känner att det är ett viktigt uppdrag, att det är en ynnest och en förmån att få ägna mig åt det.

Att få möta människor i livets största stunder, i både glädje och sorg. Att få vara i alla de vackra kyrkor och kapell som vi har här i Åre församling. På bilden ser ni fantastiska Storvallens fjällkapell, ett av mina favoriter. För att inte tala om alla vackra platser utomhus, uppe på fjäll eller vid sjöar,  som blir till helig mark när vi firar en dopgudstjänst eller vigselgudstjänst där. Att få tala om livet och döden, om Gud, om kärleken, att få vara med och förmedla hopp. Det är stort.

Och varannan vecka skriver jag mina böcker och är ute och föreläser om mitt skrivande och allt det där andra som hör ihop med att vara en skrivande människa. Jag är tacksam för det här upplägger och svaret är: Jag ska fortsätta vara både präst och författare.

Betraktelser, Kallbaderskan bland fjällen, Livet med hund, Printz Publishing

Jag har fyllt femtio

Jag har fyllt femtio och jag är fylld av tacksamhet! Det är en ynnest att få fylla år. Varje gång.

Jag är gränslöst tacksam över dagarna på Ulvön med min familj. Min älskade man och dotter, mina kära föräldrar och mina fina bröder och deras familjer.

Tacksam över att få vakna på morgonen och öppna balkongdörren och blicka ut över vattnet och båtarna. Att få dricka kaffe och äta kladdkaka med jordgubbar och grädde. Att ta en vandring med Leif upp på ett berg och blicka ut över havet. Att dricka cava mitt på dagen i strålande solsken och bara få umgås med alla små och alla stora. Att äta middag ihop på hotellet och få paket och överraskningar.

Ja, jag gillar verkligen att fylla år.

Och jag är i en fas i livet när jag har ännu mer att vara tacksam för. Och jag har vett att vara det. Tacksam alltså. Det är inga självklarheter. Jag är så tacksam över att ”Kallbaderskan bland fjällen” släpptes i april och har blivit så otroligt väl mottagen. Jag var helt oförberedd på ett sådant varmt mottagande. Jag är också så tacksam över mitt bokförlag Printz Publishing. De är helt fantastiska att ha att göra med! Och jag är tacksam – och smått i chock – över att min bok först blev nominerad till ”Årets feelgood 2022” och sedan gick till final! I slutet av augusti vet vi vem som vinner.

Jag är också tacksam över semestern som jag haft och som blev bra på så många vis. Nu är jag i tjänst igen och startade med en helg med två dop, en vigsel samt en gudstjänst i Norge, i Stiklestad. I dag är jag ledig och har varit ute på en tur med älskade hunden.

Vi hörs igen! Jag har en ambition att skriva här i bloggen några gånger i veckan framöver. Hoppas DU har det bra!

/Karin

 

Livet

Paus

Hej kära ni!

Nu tar jag en paus från bloggen igen. Livet är intensivt just nu, och jag behöver prioritera. Så – jag sätter bloggen på paus, men finns kvar på Instagram. Där hittar ni mig under mitt namn. Välkomna dit!

Var rädda om er!

Kram från Karin

Livet

Ledig dag

Ja, en ledig dag. Och som jag behöver den! Det har varit en intensiv tid. Roliga, meningsfulla, fina dagar, men det har varit lite för mycket. Jag hade behövt lite mer vila emellanåt, märker jag. För nu när en vilodag till slut kommer, så är jag jättetrött. Gör inte många knop. Promenerar lite. Vilar. Läser. Plockar. Och passar på att blogga lite.

Ungefär det här har hänt sedan sist:

Minneskonserten för Ewert Ljusberg på Stortorget i Östersund. Jag var konferencier och jag sjöng. Nästan 3 000 personer hade samlats. Det var mäktigt! Och musikerna som var med och spelade och gjorde konserten var magiska! Det blev en så bra stund! 

Dagen efter konserten åkte jag de nästan 40 milen till Mellansel för den tredje delen av min kurs i själavård. Inspirerande och givande dagar med kloka kurskamrater och kursledning. Starka känslor i omlopp som det blir när man samtalar om det innersta.

Efter de tre kursdagarna körde jag hemåt i höstlandskapet. Skönt att sova i sin egen säng. Dagen efter hade jag en begravning med minnesstund. Starkt och innerligt!

Efter det åkte jag för att vara med älskade dottern. Vi hann äta ihop, prata och skratta. Jag sov över hos henne och skjutsade henne sedan till en kurs som hon går nu under lovet.

Därefter åkte jag till vackra Marby kyrka där jag hade dop. Det är något visst med att få döpa ett litet barn. Att ösa tre händer vatten över barnets huvud, och säga orden om att vara älskad och sedd, att inte behöva vara rädd.

Sedan satt jag i bilen och åt lunch åt blickade ut över Storsjön och solen som glittrade i vattnet. Passade på att andas djupt. För efter det var det dags för genrep i Mörsils församlingshem och senare den kvällen uruppförande av en musikföreställning om konstnären Primus Mortimer Pettersson. Hans-Erik Sundström gick in i rollen som Primus i både tal och sång. Själv var jag berättare. Det kom en rätt stor och mycket intresserad publik. Väldigt roligt!

Dagen efter hade jag gudstjänst i Mattmars kyrka och på kvällen gjorde vi föreställningen igen, denna gång i Hallens församlingshem.

Det var otroligt skönt att komma hem i går kväll. Landa. Andas ut. Vila. Och veta att några lediga dagar väntar.