Livet

Paus

Hej kära ni!

Nu tar jag en paus från bloggen igen. Livet är intensivt just nu, och jag behöver prioritera. Så – jag sätter bloggen på paus, men finns kvar på Instagram. Där hittar ni mig under mitt namn. Välkomna dit!

Var rädda om er!

Kram från Karin

Livet

Ledig dag

Ja, en ledig dag. Och som jag behöver den! Det har varit en intensiv tid. Roliga, meningsfulla, fina dagar, men det har varit lite för mycket. Jag hade behövt lite mer vila emellanåt, märker jag. För nu när en vilodag till slut kommer, så är jag jättetrött. Gör inte många knop. Promenerar lite. Vilar. Läser. Plockar. Och passar på att blogga lite.

Ungefär det här har hänt sedan sist:

Minneskonserten för Ewert Ljusberg på Stortorget i Östersund. Jag var konferencier och jag sjöng. Nästan 3 000 personer hade samlats. Det var mäktigt! Och musikerna som var med och spelade och gjorde konserten var magiska! Det blev en så bra stund! 

Dagen efter konserten åkte jag de nästan 40 milen till Mellansel för den tredje delen av min kurs i själavård. Inspirerande och givande dagar med kloka kurskamrater och kursledning. Starka känslor i omlopp som det blir när man samtalar om det innersta.

Efter de tre kursdagarna körde jag hemåt i höstlandskapet. Skönt att sova i sin egen säng. Dagen efter hade jag en begravning med minnesstund. Starkt och innerligt!

Efter det åkte jag för att vara med älskade dottern. Vi hann äta ihop, prata och skratta. Jag sov över hos henne och skjutsade henne sedan till en kurs som hon går nu under lovet.

Därefter åkte jag till vackra Marby kyrka där jag hade dop. Det är något visst med att få döpa ett litet barn. Att ösa tre händer vatten över barnets huvud, och säga orden om att vara älskad och sedd, att inte behöva vara rädd.

Sedan satt jag i bilen och åt lunch åt blickade ut över Storsjön och solen som glittrade i vattnet. Passade på att andas djupt. För efter det var det dags för genrep i Mörsils församlingshem och senare den kvällen uruppförande av en musikföreställning om konstnären Primus Mortimer Pettersson. Hans-Erik Sundström gick in i rollen som Primus i både tal och sång. Själv var jag berättare. Det kom en rätt stor och mycket intresserad publik. Väldigt roligt!

Dagen efter hade jag gudstjänst i Mattmars kyrka och på kvällen gjorde vi föreställningen igen, denna gång i Hallens församlingshem.

Det var otroligt skönt att komma hem i går kväll. Landa. Andas ut. Vila. Och veta att några lediga dagar väntar.

Kallbaderskan bland fjällen, Min nya bok 2022, Musiken, Printz Publishing

Printz Publishings vårkatalog är här!

I går damp ett paket ner i brevlådan från mitt förlag Printz Publishing. Det innehöll förlagets vårkatalog med presentationer av de böcker och författare som är aktuella inför våren 2022. Och där fanns jag och min bok med!

Så roligt att få se bokomslaget! Visst är det fint? Skapat av duktiga Sanna på Sporrong form. Och härligt att se bilderna som togs på mig i somras i Tänndalen av skickliga fotografen Rikard Bergstedt. Vi hade en så makalöst tur med vädret den där kvällen när bilderna togs.

Ja, nu kan man inte säga annat än att boken är på väg att bli verklighet!

Och jag jobbar omväxlande på med redigering och förberedelser inför en Minneskonsert där jag ska vara konferencier och sjunga. Det är en minneskonsert för Ewert Ljusberg – trubaduren, berättaren, vissångaren och presidenten i republiken Jämtland. Det är ett stort gäng begåvade musiker med och konserten går av stapeln nu på söndag på Stortorget i Östersund klockan 14.30. Jag tror det kommer att bli väldigt fint!

Jag önskar dig en skön oktoberhelg!

/Karin

Kallbaderskan bland fjällen, Min nya bok 2022, Printz Publishing

Redigering

Klockan sex i morse, när jag med kaffekoppen i ena handen och telefonen i den andra, gick ut till skrivateljén var det becksvart och snöflingor yrde i luften. Men här inne var det varmt och mysigt. Jag tände ljus och drack kaffe innan jag började arbeta.

Jag har redigering på schemat hela dagen. Det kan vara bland det roligaste jag vet. Jag fick tillbaka mitt manus från min förläggare Christoffer igår och bearbetar nu berättelsen utifrån hans synpunkter. Mycket kloka synpunkter! Manuset kommer att bli så mycket bättre, berättelsen mejslas fram ytterligare.

Dessutom är det härligt att få positiv feedback. Så här skrev han:

“Det har än en gång varit underbar läsning! Det är en SÅ fint skriven bok.”

Som det värmer ett författarhjärta att få sådana ord om sin berättelse! Tack, Christoffer!

En stuga vid en sjö, Kallbaderskan bland fjällen, Min nya bok 2022, Printz Publishing, Utomhuslivet

Bada kallt

Första gången jag vinterbadade var lördagen 8 mars 2019. Sara Rönne, den kloka och modiga, lyckades övertyga mig om att följa med och bada vid Tegeforsen. Först sa jag tvärnej, jag tyckte liksom inte att jag var någon kallbaderska. Men hon sa att jag ju i alla fall kunde följa med och se när de andra badade.

På vägen dit bestämde jag mig – jag skulle bada! Varför vara en människa som ständigt säger nej på grund av diverse rädslor och förutfattade meningar om mig själv?

Och det blev så vackert alltihop! Ett gäng kvinnor som tillsammans hjälptes åt ner i vattnet, hjälptes åt med modet, med andningen, med att ta oss upp igen. Euforin efteråt! Att jag inte frös utan var varm inifrån och ut. Och glad! Och oerhört pigg! När hade jag någonsin känt mig så pigg?

Efter det har jag vinterbadat ytterligare några gånger. Och höstbadat och vårbadat. Och badat i iskalla fjälltjärnar om sommaren. I fredags kväll badade jag i Storsjön i mörkret.

Det är något med övertygelsen som är så fantastiskt med att bada kallt. Att bestämma sig, fokusera, koncentrera sig, bara göra det. Inte tveka ett ögonblick. Och alltid hör jag Saras röst från den där allra första gången på Internationella kvinnodagen: “Ta fem andetag ute i vattnet. Fem lugna andetag. Sedan kan du gå upp igen”

Som en barnmorska som finns med och förlöser.

Det handlar en hel del om kalla bad i min nya bok. Så pass mycket att den ju fått namnet “Kallbaderskan bland fjällen”.

En stuga vid en sjö, Familj och vänner, Utomhuslivet

Höstdagar vid sjön

Vi har varit i vår stuga vid en sjö i några dagar. Helt magiska höstdagar har vi haft med sol och blå himmel. Och med rönnar och björkar i orange och röd. Jag har skrivit en del, men mest av allt bara varit ledig.

Börjat dagarna med kaffe och levande ljus och morgon-TV. Det är så härligt när det inte är någon brådska.

Sedan har jag tagit långa promenader i allt det vackra, pysslat ute på gården, suttit på altanen och läst bok och lyssnat på vågskvalp. Vi har också haft besök, så mysigt! 

Kvällarna vid vår stuga är så speciella. Solnedgångarna, himlen som speglar sig i vattnet. Vi kan sitta och bara betrakta hur hela vyn förändras från en sekund till nästa. En av kvällarna tog jag ett dopp i sjön när mörkret lagt sig, och sedan bastade vi. 

Nu har vi gjort höst i stugan och kommer kanske inte tillbaka förrän våren är här. Alltid lika vemodigt.

Hoppas att du haft en fin helg!

/Karin

Christoffer Holst, En stuga vid en sjö, Kallbaderskan bland fjällen, Min nya bok 2022, Printz Publishing, Skrivandet

Författarliv

De här dagarna får jag verkligen känna smaken av författarliv, lite mer än vanligt.

I dag har jag blivit intervjuad av min förläggare Christoffer Holst vid Norstedts digitala säljkonferens. Ett samtal om boken och om mitt författarskap. Kul! Och så roligt att sitta här i sjöstugan och ta del av intervjuer med en massa andra författare på Norstedts. Vilken ynnest!

Och igår fick jag en bok hem i brevlådan, Viveka Stens senaste roman, som utspelar sig i Åretrakten. Jag kände mig rätt stolt när jag såg vad hon skrivit till mig i boken:

Vilken grej! 🙂 Nu ska jag gå ut i solen och pyssla på gården och lyssna på vågskvalp.

Det har kommit ett brev, Drottningen af Åre, Musiken

Drottningen af Åre på Huså Herrgård

I går kväll hade jag förmånen att sjunga och berätta om mina böcker på fantastiska Huså Herrgård. Det blev en så fin stund. Dels för att det var så länge sedan jag fick möta människor som vill höra mig berätta om böckerna. Det har gått en hel pandemi sedan sist. Dels för att platsen är så fin och passar så väl in för mina berättelser. Dels för att åhörarna var så otroligt engagerade. Det kändes som om de var med i varje litet ord, i varje ton. (Två av åhörarna hade dessutom rest cirka 20 mil enkel resa för att vara med den här kvällen. De tycker så mycket om mina böcker. Jag blir helt varm i hjärtat. Tack för att ni kom!)

Jag gick in i rollen som fröken Kristina Hansson, huvudpersonen i min roman “Drottningen af Åre”. Jag berättade om henne och hennes liv och kampen hon förde för att i slutet av 1800-talet låta bygga Åres första hotell. Denna fantastiska kvinna!

Men jag berättade också om Margaret Bergman, huvudpersonen i min bok “Det har kommit ett brev”. Hon som 1902 emigrerade till Amerika och där fick uppleva en otrolig karriär som konstväverska och uppfinnare.

Jag varvade dessa berättelser med att få sjunga några sånger med ackompanjemang av Jan Tyve. Vi framförde bland annat “Vilar glad i din famn” av Benny Andersson och Kristina Lugn och “Min astrakan” ur “Kristina från Duvemåla”.

En kväll som kommer att stanna kvar inom mig under lång tid, det vet jag.

 

Betraktelser, Utomhuslivet

Meditation

I går var det möten och samvaro hela dagen. En bra dag på alla sätt, men jag blir så otroligt, vad jag kallar, “tjock i huvudet”, av sådana dagar. Det känns liksom som att huvudet är sprängfyllt av tankar, ord, åsikter, uppfattningar. Så på eftermiddagen kollade jag om det var ok att jag lämnade gruppen för en stund och det var det.

Jag gick ut. Andades in höstluften. Andades djupa andetag och bara promenerade iväg. Behövde låta kroppen arbeta, behövde låta hjärtat banka och slå.

Jag fann en plats nere vid vattnet efter en stund, och där satte jag mig. Först satt jag bara där och blickade ut över vattnet, ut över höstfärgerna. Sedan blundade jag och gjorde några minuters meditation.

Att börja meditera är bland det bästa jag gjort. Jag har gjort många försök genom åren, men ganska tidigt gett upp. Men nu har jag hållit i min meditation riktigt länge.

Jag mediterar varje dag, ibland en halvtimma, ibland bara fem minuter, allt beror på hur dagen ser ut. Jag sätter mig ner och blundar. Ibland på min meditationskudde, ibland i en fåtölj, ibland ute i skogen. Sedan fokuserar jag på min andning. Bara så. Inget mer avancerat än så.

Det är så välgörande att för några minuter släppa allt. Att bara vara i sin bubbla. En mycket vilsam vila.

Inte minst igår när jag mediterade vid vattnet, och som på avstånd hörde vågorna försiktigt slå mot strand.

Betraktelser, Familj och vänner, Livet i fjällvärlden, Präst i Åre, Printz Publishing, Skrivandet, Utomhuslivet

På Bokmässan på avstånd

Bokmässan har ju gått av stapeln under helgen, och jag har följt den på avstånd. Sett bilder på mina förlagskollegor där de blivit intervjuade och minglat runt bland andra författare. De ser ut att ha haft väldigt trevligt! Nästa år är jag också med! Det känns både overkligt och fantastiskt! Jag ser så mycket fram emot det.

Själv har jag arbetat under helgen. Haft förmånen att viga två par och döpa tre barn. Jag har också varit med när människor sagt farväl till en älskad mamma/mormor/farmor. Starka känslor under en och samma helg.

Sent på lördagskvällen åkte jag in till Åre för att hämta hem älskade dottern. Hon var där och hängde med kompisar. När jag satt i bilen i mörkret lossnade det i berättelsen jag håller på att skriva. Jag jobbar ju med del två i det som är tänkt att bli en hel serie. Jag har skrivit stora delar av råmanuset klart, men fastnat. Men plötsligt där i bilen i mörkret framträdde en Emily för min inre blick. Och det blev tydligt på en endaste gång att det är henne jag väntat på. Det är hon som för berättelsen vidare. Så otroligt fascinerande! Så nu längtar jag efter att bara få sätta mig ner och skriva vidare.

I går gjorde vi en vandring innan jag skulle iväg och ha en gudstjänst. Hela familjen gav sig ut i vackra höstvädret. Vilka färger och vilket väder! Det är så otroligt mysigt att göra sådana vandringar tillsammans.

Nu är det måndagsmorgon och jag önskar dig en fin vecka!

/Karin