Kallbaderskan bland fjällen, Min nya bok 2022, Printz Publishing

Redigering

Klockan sex i morse, när jag med kaffekoppen i ena handen och telefonen i den andra, gick ut till skrivateljén var det becksvart och snöflingor yrde i luften. Men här inne var det varmt och mysigt. Jag tände ljus och drack kaffe innan jag började arbeta.

Jag har redigering på schemat hela dagen. Det kan vara bland det roligaste jag vet. Jag fick tillbaka mitt manus från min förläggare Christoffer igår och bearbetar nu berättelsen utifrån hans synpunkter. Mycket kloka synpunkter! Manuset kommer att bli så mycket bättre, berättelsen mejslas fram ytterligare.

Dessutom är det härligt att få positiv feedback. Så här skrev han:

“Det har än en gång varit underbar läsning! Det är en SÅ fint skriven bok.”

Som det värmer ett författarhjärta att få sådana ord om sin berättelse! Tack, Christoffer!

En stuga vid en sjö, Kallbaderskan bland fjällen, Min nya bok 2022, Printz Publishing, Utomhuslivet

Bada kallt

Första gången jag vinterbadade var lördagen 8 mars 2019. Sara Rönne, den kloka och modiga, lyckades övertyga mig om att följa med och bada vid Tegeforsen. Först sa jag tvärnej, jag tyckte liksom inte att jag var någon kallbaderska. Men hon sa att jag ju i alla fall kunde följa med och se när de andra badade.

På vägen dit bestämde jag mig – jag skulle bada! Varför vara en människa som ständigt säger nej på grund av diverse rädslor och förutfattade meningar om mig själv?

Och det blev så vackert alltihop! Ett gäng kvinnor som tillsammans hjälptes åt ner i vattnet, hjälptes åt med modet, med andningen, med att ta oss upp igen. Euforin efteråt! Att jag inte frös utan var varm inifrån och ut. Och glad! Och oerhört pigg! När hade jag någonsin känt mig så pigg?

Efter det har jag vinterbadat ytterligare några gånger. Och höstbadat och vårbadat. Och badat i iskalla fjälltjärnar om sommaren. I fredags kväll badade jag i Storsjön i mörkret.

Det är något med övertygelsen som är så fantastiskt med att bada kallt. Att bestämma sig, fokusera, koncentrera sig, bara göra det. Inte tveka ett ögonblick. Och alltid hör jag Saras röst från den där allra första gången på Internationella kvinnodagen: “Ta fem andetag ute i vattnet. Fem lugna andetag. Sedan kan du gå upp igen”

Som en barnmorska som finns med och förlöser.

Det handlar en hel del om kalla bad i min nya bok. Så pass mycket att den ju fått namnet “Kallbaderskan bland fjällen”.

En stuga vid en sjö, Familj och vänner, Utomhuslivet

Höstdagar vid sjön

Vi har varit i vår stuga vid en sjö i några dagar. Helt magiska höstdagar har vi haft med sol och blå himmel. Och med rönnar och björkar i orange och röd. Jag har skrivit en del, men mest av allt bara varit ledig.

Börjat dagarna med kaffe och levande ljus och morgon-TV. Det är så härligt när det inte är någon brådska.

Sedan har jag tagit långa promenader i allt det vackra, pysslat ute på gården, suttit på altanen och läst bok och lyssnat på vågskvalp. Vi har också haft besök, så mysigt! 

Kvällarna vid vår stuga är så speciella. Solnedgångarna, himlen som speglar sig i vattnet. Vi kan sitta och bara betrakta hur hela vyn förändras från en sekund till nästa. En av kvällarna tog jag ett dopp i sjön när mörkret lagt sig, och sedan bastade vi. 

Nu har vi gjort höst i stugan och kommer kanske inte tillbaka förrän våren är här. Alltid lika vemodigt.

Hoppas att du haft en fin helg!

/Karin

Christoffer Holst, En stuga vid en sjö, Kallbaderskan bland fjällen, Min nya bok 2022, Printz Publishing, Skrivandet

Författarliv

De här dagarna får jag verkligen känna smaken av författarliv, lite mer än vanligt.

I dag har jag blivit intervjuad av min förläggare Christoffer Holst vid Norstedts digitala säljkonferens. Ett samtal om boken och om mitt författarskap. Kul! Och så roligt att sitta här i sjöstugan och ta del av intervjuer med en massa andra författare på Norstedts. Vilken ynnest!

Och igår fick jag en bok hem i brevlådan, Viveka Stens senaste roman, som utspelar sig i Åretrakten. Jag kände mig rätt stolt när jag såg vad hon skrivit till mig i boken:

Vilken grej! 🙂 Nu ska jag gå ut i solen och pyssla på gården och lyssna på vågskvalp.

Det har kommit ett brev, Drottningen af Åre, Musiken

Drottningen af Åre på Huså Herrgård

I går kväll hade jag förmånen att sjunga och berätta om mina böcker på fantastiska Huså Herrgård. Det blev en så fin stund. Dels för att det var så länge sedan jag fick möta människor som vill höra mig berätta om böckerna. Det har gått en hel pandemi sedan sist. Dels för att platsen är så fin och passar så väl in för mina berättelser. Dels för att åhörarna var så otroligt engagerade. Det kändes som om de var med i varje litet ord, i varje ton. (Två av åhörarna hade dessutom rest cirka 20 mil enkel resa för att vara med den här kvällen. De tycker så mycket om mina böcker. Jag blir helt varm i hjärtat. Tack för att ni kom!)

Jag gick in i rollen som fröken Kristina Hansson, huvudpersonen i min roman “Drottningen af Åre”. Jag berättade om henne och hennes liv och kampen hon förde för att i slutet av 1800-talet låta bygga Åres första hotell. Denna fantastiska kvinna!

Men jag berättade också om Margaret Bergman, huvudpersonen i min bok “Det har kommit ett brev”. Hon som 1902 emigrerade till Amerika och där fick uppleva en otrolig karriär som konstväverska och uppfinnare.

Jag varvade dessa berättelser med att få sjunga några sånger med ackompanjemang av Jan Tyve. Vi framförde bland annat “Vilar glad i din famn” av Benny Andersson och Kristina Lugn och “Min astrakan” ur “Kristina från Duvemåla”.

En kväll som kommer att stanna kvar inom mig under lång tid, det vet jag.

 

Betraktelser, Utomhuslivet

Meditation

I går var det möten och samvaro hela dagen. En bra dag på alla sätt, men jag blir så otroligt, vad jag kallar, “tjock i huvudet”, av sådana dagar. Det känns liksom som att huvudet är sprängfyllt av tankar, ord, åsikter, uppfattningar. Så på eftermiddagen kollade jag om det var ok att jag lämnade gruppen för en stund och det var det.

Jag gick ut. Andades in höstluften. Andades djupa andetag och bara promenerade iväg. Behövde låta kroppen arbeta, behövde låta hjärtat banka och slå.

Jag fann en plats nere vid vattnet efter en stund, och där satte jag mig. Först satt jag bara där och blickade ut över vattnet, ut över höstfärgerna. Sedan blundade jag och gjorde några minuters meditation.

Att börja meditera är bland det bästa jag gjort. Jag har gjort många försök genom åren, men ganska tidigt gett upp. Men nu har jag hållit i min meditation riktigt länge.

Jag mediterar varje dag, ibland en halvtimma, ibland bara fem minuter, allt beror på hur dagen ser ut. Jag sätter mig ner och blundar. Ibland på min meditationskudde, ibland i en fåtölj, ibland ute i skogen. Sedan fokuserar jag på min andning. Bara så. Inget mer avancerat än så.

Det är så välgörande att för några minuter släppa allt. Att bara vara i sin bubbla. En mycket vilsam vila.

Inte minst igår när jag mediterade vid vattnet, och som på avstånd hörde vågorna försiktigt slå mot strand.

Betraktelser, Familj och vänner, Livet i fjällvärlden, Präst i Åre, Printz Publishing, Skrivandet, Utomhuslivet

På Bokmässan på avstånd

Bokmässan har ju gått av stapeln under helgen, och jag har följt den på avstånd. Sett bilder på mina förlagskollegor där de blivit intervjuade och minglat runt bland andra författare. De ser ut att ha haft väldigt trevligt! Nästa år är jag också med! Det känns både overkligt och fantastiskt! Jag ser så mycket fram emot det.

Själv har jag arbetat under helgen. Haft förmånen att viga två par och döpa tre barn. Jag har också varit med när människor sagt farväl till en älskad mamma/mormor/farmor. Starka känslor under en och samma helg.

Sent på lördagskvällen åkte jag in till Åre för att hämta hem älskade dottern. Hon var där och hängde med kompisar. När jag satt i bilen i mörkret lossnade det i berättelsen jag håller på att skriva. Jag jobbar ju med del två i det som är tänkt att bli en hel serie. Jag har skrivit stora delar av råmanuset klart, men fastnat. Men plötsligt där i bilen i mörkret framträdde en Emily för min inre blick. Och det blev tydligt på en endaste gång att det är henne jag väntat på. Det är hon som för berättelsen vidare. Så otroligt fascinerande! Så nu längtar jag efter att bara få sätta mig ner och skriva vidare.

I går gjorde vi en vandring innan jag skulle iväg och ha en gudstjänst. Hela familjen gav sig ut i vackra höstvädret. Vilka färger och vilket väder! Det är så otroligt mysigt att göra sådana vandringar tillsammans.

Nu är det måndagsmorgon och jag önskar dig en fin vecka!

/Karin

Livet i fjällvärlden, Livet med hund, Utomhuslivet

Septemberdag

Jag hade jobbat sedan tidiga morgonen. Förberett gudstjänster, vigslar och dop. Och blickade ut och såg att en magisk höstdag var på väg att födas. Så jag packade ryggsäcken, snörade på mig kängorna, kopplade Gillis och vi gav oss av. Vi vandrade genom byn och kom snart till foten av Mullfjället. Sedan började vi ta oss uppför. 

Bara några hundra meter upp finns det här fantastiska vattenfallet. Den här förmiddagen var det extra vackert när solen speglade sig mot bergväggen. Vi fortsatte uppåt, Gillis och jag, och jag bara häpnade inför färgprakten.

Det finns inget bättre än höst bland fjällen. Färgerna, den klara luften, den blå himlen och solen som värmer.

När vi kommit upp satte vi oss och jag drack mitt kaffe och blickade ut över vidderna. Tankarna som stillnar, andningen som lugnar ner sig, fridfullheten som sprider ut sig i kropp och själ. Att ha den här närheten till fjällen är alltid en ynnest, och alldeles särskilt en sådan här strålande septemberdag.

Nu är vi hemma igen och jag ska fortsätta att arbeta. Hoppas att DU har en fin dag var du än befinner dig!

Betraktelser, Familj och vänner, Skrivandet, Upplevelser

Att prata skrivande

Jag värdesätter mina författarkompisar högt! Det är något visst med att få prata om skrivande med andra som också skriver. Som förstår hur det är.

Härom dagen hade jag en av mina skrivande vänner här hemma på lunch. Hon hade med sig de här vackra blommorna som hon hade plockat i sin trädgård. Det finns alltså en gnutta sommar kvar ändå.

Vi åt min brockolisoppa och samtalet vindlade sig fram mellan berättelser och karaktärer och synopsis och förlag och bokkontrakt och drömmar. Jag vill aldrig att sådana samtal ska ta slut, de är så oerhört givande. Och in i samtalet kommer förstås också livet och vardagen och hur tillvaron är. Allt vävs samman.

Den kvällen tog jag och älskade maken en promenad med Gillis. Då blev det tydligt att mycket kan vi sätta ord på, mycket kan bli till berättelser, men vissa upplevelser förblir ordlösa. Vissa upplevelser kan vi försöka fånga in med en kamera, men inte heller det är fullt ut möjligt. Som det här norrskenet som blev till ett skådespel på himlen för oss den kvällen.

Min nya bok 2022, Printz Publishing, Skrivandet

Minne från boksläpp

I dag för sex år sedan hade jag boksläpp och firade min bok “Du ritar i sanden”. Vi höll till i Gamla kyrkan i Östersund, och jag minns det som en så oerhört varm och innerlig kväll. Jag berättade om, och läste ur, boken och sjöng sånger som jag kopplade till de olika berättelserna. “Goliat” av Laleh och “Då vore jag inte jag” av Jonas Gardell bland andra.

Och det kom så mycket folk. Jag minns att kön ringlade sig fram till bordet där jag stod och signerade böcker.

Och nu, sex år senare, är ännu en bok på väg att färdigställas. I går hade jag första kontakten med Anna som kommer att vara min redaktör framöver. Varje steg framåt gör att boken känns lite mer verklig. Det blir spännande att se vad det blir för sorts boksläpp den här gången. I april förmodligen.