Jag sitter den här nyårseftermiddagen i Fjällnäs makalöst vackra kapell med altarfönster som vetter ut mot sjön och fjällen. Det är bara jag här. Det är helt tyst. Den ultimata platsen för eftertanke och tillbakablickar.
månadsarkiv: december 2015
En ny epok
1 januari 2016 börjar den nya epoken i mitt liv. Då ska jag jobba halvtid som komminister i Åre församling och resten av tiden ska jag skriva, föreläsa, musicera mm. Det känns väldigt bra och spännande! Nu ger jag mig själv den tid till kreativitet som jag så länge längtat efter, faktiskt i många år. Och mycket är på gång! Ett större skrivprojekt som jag ännu inte kan berätta så mycket om. Flera föreläsningar är inbokade inför nästa år och en hel del musiksammanhang. Så jag går in i det nya året med förväntan och inte så lite tacksamhet.
Måne över julen
Dagen före julafton satt jag vid vårt matbord och förberedde en del av julens gudstjänster. När jag tittade upp såg jag månen lysa över Åreskutan. Nu är de flesta av gudstjänsterna avklarade. Tre julböner i Åre gamla kyrka igår, julafton, med fylld kyrka varje gång. Tre julottor idag, Åre gamla kyrka klockan 6, Duveds kyrka klockan 8, Hamregården klockan 9. Också idag välfyllda kyrkor. Det har varit fantastiskt roligt och inspirerande att dela julens berättelse, att sjunga de välkända psalmerna och att möta så många härliga människor.
Jag har också hunnit vara hemma och umgås med familjen plus mamma, pappa, bror, svägerska och två brorsdöttrar. Vilken ynnest och lycka!
Imorgon väntar en gudstjänst, ett dop och en vigsel.
Det är något visst med julpsalmerna
Igår kväll var det alldeles fullt av människor i Åre gamla kyrka. Många kom tidigt för att verkligen få plats. En sådan längtan att få sjunga in julen! Och det var en sådan glädje att betrakta alla som var där. Det fanns så mycket glädje och värme. Många satt och blundade när de sjöng. Julpsalmerna sitter i kroppen.
Nej, du behöver inte vara perfekt
Jag försöker steka köttbullar. Vi har köpt en sådan där speciell köttbulletång som ska göra köttbullarna runda och perfekta. Inte ens med en köttbulletång blir de runda och perfekta. Jag har aldrig i hela mitt liv fått till runda och perfekta köttbullar. De blir sneda, vinda, krokiga, böjda, trasiga. Men ofta smakar de gott i alla fall.
Och när jag nu står där och steker och försöker och svär tyst för mig själv, börjar jag stilla fundera på varför de ens behöver vara runda och perfekta. Är det inte i själva verket smaken som är det enda viktiga?
Och genast flyter tanken vidare till livet i stort. Strävan efter det perfekta. Inte minst i advents- och juletid. Välstädade hus som pyntas och fejas, upplysta trädgårdar, vackert inslagna julklappar, Disneyjulgran, inredning i rött eller vitt eller guld allt efter inredningsmagasinens senaste reportage. Hemlagad julmat och sju sorters julkakor. Helst nybadade barn med välstrukna kläder och tindrande förväntansfulla ögon. Den perfekta julen. Det perfekta livet. Titta, vi har fixat det! Trots att vi arbetar som små skållade troll, så har vi fixat att åstadkomma den perfekta julen. Nu är vi trötta så vi nästan stupar, men vad gör väl det?
Kanske är det läge att ta ett steg tillbaka. Vill vi ha en perfekt jul eller en jul med gemenskap och värme? Vill jag ha ett perfekt liv eller ett liv där jag kan må bra och vara trygg? Behöver JAG vara perfekt för att duga, eller räcker det att jag är som jag är?
Det räcker med att ta ett steg tillbaka och kika in i det där stallet där det lilla barnet föddes en gång. Där Gud blev människa. Det fanns inget perfekt över den situationen, inte över huvud taget, inget guldglittrande, inget välstädat. Ändå var det där undret skedde. Ändå var det precis så det var när Maria gungade himlen i sin famn. I smutsen, på den trampade jordgolvet, i en flämtande oljelampas sken. Men där fanns kärleken. Där fanns gemenskapen och hoppet.
Så jag fortsätter steka mina allt annat än perfekta köttbullar. Och jag ska äta dem med glädje.
Längtar till Gotland
Vi väntar på snö här i Duved. Väntar på de stora snöflingorna som ska komma och bädda in vårt landskap i vitt. Som ska göra julen till en vit jul för oss och alla gäster som kommer för att fira julen här. Det är snö, men inte mycket, så vi behöver mer!
Men mitt i detta väntande på snö drabbades jag av akut längtan till Gotland! Till Gotland och tillbaka till Gotland. Vi var där i somras, en synnerligen trevlig semestervecka. Det är något med den ön som gör att jag bara vill tillbaka och tillbaka.
Till våren ska jag få åka dit igen. Då ska jag och L få uppleva Gotland i maj. Det blir häftigt och se ön i vårens skepnad. Jag ska vara där och föreläsa. Ser fram emot det mycket!
Frimodiga barn
Jag satt i kyrkan igår och såg min dotter och ett gäng andra barn bjuda på ett fantastiskt julspel. De var utklädda till Josef och Maria, herdar, änglar och vise män. De agerade, sjöng och pratade högt och tydligt i mikrofonerna. Hon som vävt ihop julspelet och regisserat barnen i detta berättade att barnen tävlat om vem som skulle få synas och höras mest. Det är en ny tid, tänker jag.
Skidåkning
Jag har skrivit och arbetat hela förmiddagen och längtat ut! När lunchen kom spände jag på mig skidorna och gav mig av. Det är en makalös lyx att ha så nära till längdspåret som vi har. Jag gillar verkligen att åka skidor. Att glida fram längs spåret, låta hjärtat jobba, låta tankarna sväva fritt.
Och det är något med att arbeta med kroppen som sätter igång kreativiteten! Alldeles oavsett om jag åker skidor, promenerar, springer eller simmar så kommer idéerna. Ord, formuleringar, toner… Ofta behöver jag gå direkt till datorn eller skrivblocket, när jag kommer hem från en träningsrunda, för att anteckna sådant som kommit till mig. Ofta leder det till ingenting alls. Ibland leder det till ord som blir sångtexter eller bokmanus.
Emellanåt har jag lurar när jag tränar. Då lyssnar jag på böcker, radioprogram eller poddar. Aldrig, eller åtminstone nästan aldrig, på musik. jag gillar prat och ord.
Adventsmys
Det har varit en alldeles speciellt mysig dag i advent. Den började med morgon vid matbordet med levande ljus, tidning och kaffe i tystnad och ensamhet. När resten av familjen vaknat drog vi igång bakning och dottern och jag bakade lussekatter. Hon for sedan till stallet till ridlektion och jag tog med vår hund på en skön långpromenad. När jag var tillbaka kokade jag kaffe och glögg och tog fram pepparkakor och våra nybakade lussekatter. Grannarna kom och vi hade en mysig stund ihop med mycket skratt och prat. När de gått lagade L och jag pasta- och kycklinggratäng och till middagen fick vi besök av två av dotterns kompisar. De ska sova över så här är riktig myskväll ikväll med film och snacks. Gillar adventstiden mycket, mycket.
Recension av “Du ritar i sanden”
Det är väldigt roligt att bli recenserad när recensionen är som den här. Det är Mona Örjes på Bibliotekstjänst, BTJ, som läst och formulerat sig kring min bok. Här är några stycken ur recensionen:
Du ritar i sanden är en enkel men mycket fint skriven bok där utvalda bibelberättelser gjorts om till korta noveller. Texterna är lättillgängliga där varje avsnitt sträcker sig över ett fåtal ganska små boksidor, typsnittet är lättläst, texten enkel och mycket engagerande. Varje avsnitt avslutas med en utmanande fråga att fundera över. Hur vill du ta vara på ditt liv? Med vem kan du vara den du innerst inne är? Vad tänker du kring att svika och bli sviken? Novellerna är oftast bara en liten del av bibelberättelsen, på gott och ont. Ibland kan det vara svårt att förstå sammanhanget, och ibland är det svårt att veta vem ”jag” i berättelsen är. Men å andra sidan är texten tillräcklig att samtala utifrån, och nyfikenheten väcks – hur står det i bibeln? Bibelställena till varje stycke är noga angivna, vilket gör det lätt att hitta originalberättelsen.