I september 2008 firade vi att det var femtio år sedan den första kvinnan prästvigdes i Svenska kyrkan. Firandet ägde rum runtom i Sverige på olika sätt. I Härnösand, vår stiftsstad, fylldes helgen av seminarier, föreläsningar, gudstjänster och konserter. Till jubileet fick jag och Jenny Michanek den stora äran att skapa en musikföreställning. Jag skrev texterna och Jenny musiken till den föreställning som kom att få namnet ”Kallad”.
Den stunden i Härnösands domkyrka kommer jag aldrig att glömma. Massor av människor och också många prästvigda kvinnor. På första raden satt några av dem som prästvigdes tidigt och som verkligen fick uppleva kampen att å ena sidan vara kallad till prästämbetet, å andra sidan mötas av motstånd för att de ansågs ha ”fel kön”. Det var många tårar i domkyrkan under vår föreställning.
Efter den dagen gjorde vi föreställningen många, många gånger i olika kyrkor under flera års tid. Nu har den varit vilande länge, men vet ni, den ska få nytt liv! Den ska väckas upp på nytt och det känns så roligt! Jag återkommer om när och var.
Jag minns första föreställningen (för mig) i stora kyrkan. Jag blev verkligen "Drabbad" av den. Jag var mitt i en jobbig fas i livet och kände igen mig i föreställningen, så mycket att det gjorde ont i hjärtat där jag satt. M a o, ni berör på djupet med denna föreställning.
Tack för de orden, Eva! Det är många som sagt ungefär som du, att föreställningen berör och drabbar. Att den påminner om sådant som skaver i ens eget liv. Viktigt och jobbigt! Kram!