Livet

Gör det nu

De här orden fick jag av min fina arbetskompis Kicki. Gör det nu. Ibland är det så att “sedan” blir till ett “aldrig”.  Ganska ofta tror jag att “sedan” blir “aldrig”. Det är ingen bra idé att ständigt skjuta upp saker till en annan  dag. Särskilt inte bra saker. Särskilt inte sådant som vi mår bra av, eller sådant som gör att andra mår bra.
Att tillbringa mycket tid med sina barn är en typiskt bra sak att göra nu, och inte skjuta upp till sedan. När sedan kommer har barnen kanske blivit stora och har andra saker för sig än att vara med sina föräldrar. Att höra av sig till familj och vänner är också en himla bra sak att göra nu, och inte vänta till sedan. Vi vet så väldigt lite om hur sedan ser ut.
Att ta hand om sina drömmar är bra att göra nu, och inte vänta till sedan. “Bara det blir semester så ska jag…” Eller: “Bara jag gått ner i vikt så ska jag…” Eller: “Bara jag får ett annat jobb  så ska jag…” 
Gör det nu. Ibland är det så att “sedan” blir till ett “aldrig”.  
Livet

Glimtar från en vecka i mitt liv

En tyst och stilla söndagsmorgon. Maken är på skotertur med kompisar över helgen, dottern sover fortfarande, jag dricker kaffe och reflekterar. Blickar ut och ser snön falla. Det har varit en bra vecka.  Här är några glimtar:


Igår var dottern och hennes klasskompisar med på “Schackfyran” på sporthallen i Östersund. Det blev ingen pallplacering, men en rolig och spännande dag. Dottern och jag åkte tåg in till stan. Bara en sån sak! Vilket mys! Vi passade också på att strosa i butiker och äta på restaurang. En väldigt bra dag blev det! Tacksam!


I fredags tjuvkikade jag på övningen inför årets påskspel i Duveds kyrka. Jag kommer inte kunna vara med på tisdag när det äger rum, så då får en passa på att tjuvkika. Dottern har tre roller i spelet. På den här bilden är hon en ängel.

Och ytterligare några (bildfria) glimtar:

Jag har sprungit för första gången efter influensan. Det kändes som en nystart. en jobbig sådan. En tappar mycket kraft under en influensa. Men nu kan det bara bli bättre.

I måndagskväll skidade vi till Carins stuga, restaurangen i Björnen som är en fd fäbodstuga. Så mysig! Där serverades vi fondue. Och vit chokladmousse till dessert. (Där bröt jag min fasta. Under fasteperioden äter jag inget socker eller vitt mjöl. Men en har rätt att bryta fastan en gång i veckan. Jag brukar göra det på lördagar. Men nu, som sagt, blev det på en måndag. Hur ska en människa kunna avstå vit chokladmousse?)

På onsdagskvällen hjälpte jag till i dotterns gymnastikgrupp. Och häpnade över barnens smidighet, styrka, mod och målmedvetenhet.

Vi har också haft besök av kära, kära A och V. Det blev en ordentlig livskvalitetsförhöjning. Tack att ni kom!

Livet

Att färdas långsamt

Jag tycker om att färdas långsamt. Att jag har tid på mig när jag ska någonstans. Att jag kan stanna några gånger längs vägen, inte bara köra mellan punkt A och B. 

Idag åkte vi från Hede hem till Duved. Då var det älskade maken som plötsligt sa: Kanske vi ska stanna i Storhogna och äta lunch? OM vi skulle! Frågan gjorde mig överlycklig! Så vi stannade till på M och jag åt jordens godaste haloumiburgare.
Att stanna längs vägen då och då höjer kvalitén på resandet. Höjer kvalitén på själva livet. Att stanna på ett mysigt café för en kaffe och en bulle. Att stanna och ta en glass och blicka ut över vackra vyer. Att stanna och äta medhavd matsäck…
Men idag, som sagt, haloumiburgare på mycket mysiga M.

Livet

Syskonskap

Det här är en av mina bröder när han briljerar på skidor. Vi har haft en härlig dag till fjälls tillsammans, min familj och min bror och hans familj. Min andre bror har precis rest till Alperna för en veckas skidåkning.
Jag är oerhört stolt och tacksam över mina bröder. Det var inte alltid kul när vi växte upp, och jag ständigt behövde vara förståndiga storasystern med oändligt tålamod med småbrorsorna, men nu. Nu gläds jag så mycket att de finns i mitt liv. Jag tycker om att umgås med dem och tycker de bär så mycket klokskap och värme.
Dessutom har de gett mig två fantastiska svägerskor. Två coola, starka, kreativa kvinnor som jag trivs så bra ihop med. För att inte tala om mina älskade brorsbarn! Vilka gåvor!
Också Leif har två fantastiska bröder med fru/sambo och barn, som vi tycker mycket om att hänga med. Mycket värme. Många skratt. Det är en ynnest att vara omgiven av familjemedlemmar som betyder så mycket för en!
För mig är begreppet “familj” större än enbart de personer en är knuten till via blodsband. I min bok Du ritar i sanden skriver jag att en familj är de personer en känner sig trygg med, där en känner att en är älskad för att en är den en är. Därför har jag fler i min familj än de som hör dit “på papperet”. Bland annat har jag nu för tiden en syster som betyder mycket för mig.
Kära syskon, alla ni som jag tycker så mycket om, tack att jag får ha er i mitt liv!
Livet

Vemdalsskalet

En rakt av ljuvlig dag i Vemdalsskalet med familjen. Strålande sol, klarblå himmel och väldigt ok pister. Det är är vår “hemmaplan”. Under uppväxten i Hede var vi ofta här och åkte. Men området har utvecklats helt enormt de senaste åren, det var nästan så jag inte kände igen mig. Nya liftar, nya nedfarter, nya fikaställen, nya restauranger… Kul!

Livet

Älskade pappersalmanacka

Nej, jag är inte en av dem som har sin almanacka i datorn eller telefonen. Nej, jag älskar verkligen min pappersalmanacka! Det är något visst med att skriva i dem med penna, att kunna bläddra bland bladen, att ha den med i ryggsäcken. Idag när jag satt och bläddrade insåg jag att jag har en massa spännande saker på gång framöver. Kolla!
22 mars: Pratar om min roman Den där elden inom i Ås.
15 april: Sjunger Dan Andersson i Mörsil.
20 april: Pratar om min roman på Frösön.
21 april: Pratar om min roman i Uppsala.
17 maj: Pratar om min bok Du ritar i sanden i Skövde.
19 maj: Pratar om Du ritar i sanden i Visby.
31 maj: Sjunger visor i Kall.
5 juni: Gör föreställningen Kallad i Åre
27 juni-1 juli: Leder skrivarkurs på Åredalens folkhögskola.
2 juni: Gör Kallad i Marieby.
Sommarsemester från mycket. Sedan väntar spännande saker till hösten. Vilken ynnest!
Livet

Sportlov

Första skidturen på många dagar ägde rum i flödande solsken. Hede levererar! Ida-Maja, mina föräldrar och jag gav oss av på en stunds åkning. Inte för länge när vi fortfarande hostar och är lite småtussiga. Men så härligt det var! Gav helt klart mersmak!

Livet

Internationella kvinnodagen

Här är jag klädd i kläder från 50-talet i samband med releasen av min roman Den där elden inom. Berättelsen som bygger på ett verkligt levnadsöde, en verklig person. Hon hette Margareta Klingspor och är en av mina hjältinnor. En kvinna som vågade gå sin egen väg trots massivt motstånd. En kvinna som stod upp för andra kvinnor, stöttade och hjälpte.

Hon är en god förebild så här på Internationella kvinnodagen. En dag som jag inte firar, men som jag anser ska uppmärksammas! För samhället är långt ifrån jämställt. 
Vi ser det i krigen som rasar runt om i världen hur kvinnor våldtas som en del i krigsföringen. Vi ser det i alla de flyktingläger runt om där kvinnor och barn har det allra, allra svårast. Vi ser det i statistiken över kvinnor som blir misshandlade av sina män, inte minst här i Sverige. Vi ser det på våldtäkterna, på de sexuella trakasserierna, på näthatet mot kvinnor. Vi ser det på de orättvisa lönerna och de mansdominerade bolagsstyrelserna. Bland annat.
Och vi ser det, inte minst, på uppmaningarna från polischefen om att vi kvinnor ska hålla oss hemma och inte vistas ute sena kvällar.
Så den här dagen behövs för att uppmärksamma hur det ser ut i samhället, hur strukturerna ser ut. Men jag tänker att dagen också behövs för att stärka vårt systerskap, vi kvinnor över hela världen. Vi behöver påminna oss om Madeleine Albrights ord: Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra.
Min hjältinna Margareta var bra på det – att se sina systrar i världen, lyfta dem, bejaka dem, stötta dem. Hon visste att det bara är så vi kommer vidare och kan skapa en bättre värld att leva i.