I vintras skulle vi få ha “nypremiär” av musikföreställningen Kallad, jag och Jenny Michanek. Vi skulle få framföra den på stora scenen på Storsjöteatern i Östersund i samband med firandet av Internationella kvinnodagen. Då blev jag sjuk. Den värsta influensa jag upplevt i mitt liv, och med en röst som totalt försvann! Jag hade absolut ingen möjlighet att vara med och genomföra föreställningen. Men Jenny gjorde den på egen hand, och med den äran!
Nu får vi en ny chans. Vi ska framföra den i Duveds kyrka imorgon klockan 18. Jag har varit där nu och repat och känt in rummet, och blir så påmind om tiden då vi skrev föreställningen, och när den hade sin premiär. Det är åtta år sedan nu, helt otroligt! Svenska kyrkan skulle fira att det gått 50 år sedan beslutet fattades att också kvinnor skulle kunna vigas till präster. Jag och Jenny fick förfrågan om att skriva något till jubileet i Härnösands domkyrka. Det kom att bli Kallad. Det var stort och mäktigt att framföra den i en fullsatt domkyrka. Kommer aldrig att glömma de stående ovationerna efteråt. Bilden är från den dagen.
Ja, åtta år har gått, men ämnet för föreställningen blir aldrig omodern. Det handlar om att följa sin inre längtan, att leva äkta och ärligt, att gå den väg som en är tänkt att gå. Här nedan är bilden från skivomslaget.
