Efteråt längtade vi efter frisk luft och att få röra på kroppen. Så vi gav oss ut i höstluften, hela familjen. Promenerade och gjorde sökövningar med lillvalpen. Som inte är så liten längre, han växer så det knakar. Men tunn är han. Hur mycket han än äter. Men så mycket som han far fram här i livet fastnar väl ingenting på hans kropp. Det är en så makalöst skön höstluft nu. En vill liksom aldrig gå in.
 
 

Ja, efteråt. Efter kyrkoherdemottagningen i Duveds kyrka. Äntligen är vår nye kyrkoherde Lars på plats och välkomnad! Och jag kan på riktigt släppa taget. Det är inte längre jag som har det totala ansvaret i församlingen, det är inte längre jag som ska ha koll på arbetsmiljölagar, personalfrågor, ekonomi, kyrkogårdar, administration… Lars är här och jag tror han kommer fixa det jättebra! Det blev en väldigt fin stund i kyrkan då han välkomnades.

Den här bilden är från den dagen för snart fem år sedan då jag välkomnades som kyrkoherde. Jag kunde inte ana då vad som väntade av både stor glädje och många svårigheter. Men jag var mycket glad den dagen! Det var en härlig dag med massor av människor i kyrkan, vänner och familj på plats, mycket musik och många skratt.

Men nu är det en helt annan arbetssituation för mig, och jag är väldigt tacksam för det! Nu kan jag vara församlingspräst med allt vad det innebär – möten med människor, hembesök, gudstjänster, vigslar, dop och begravningar, samtalsgrupper, retreater… Och så får jag äntligen arbeta halvtid! Och får så mycket mer tid till allt mitt skapande. Tacksam!