månadsarkiv: november 2016
Vikten av vila
Det är kväll. Det är den första advent.
Det hann bli kväll innan jag och dottern satte oss ner vid matrumsbordet och tände det första ljuset i adventsljusstaken. Då hade jag först haft en adventsgudstjänst i Åre gamla kyrka med fantastisk sång av Åre kören, med sångglada gudstjänstdeltagare, med ett innerligt välkomnande av ljus och medmänsklighet. Efter det en biltur till Storvallen och vackra kapellet för ännu en adventsgudstjänst. Denna gång i den mindre skalan, med få gudstjänstdeltagare, men inte mindre innerligt. Adventstiden gör något med oss människor, det märks så väl.
När jag sedan kom hem var dottern med sina ridskolekompisar på Holiday Club i Åre, där några badade i poolen och några spelade bowling. Efteråt åt de middag på O´´Learys.
När hon kom hem, satte vi oss där vid matbordet, och hon tände det första ljuset, och vi drack glögg. Och pratade. Och i några svindlande ögonblick var allt bara helt stilla. Endast ett lågmält samtal mellan oss två, och så den fladdrande lågan från adventsljuset.
Vigslar i Handöl i snöstorm
Här hade jag förmånen att ha två vigslar idag. Det är en sådan ynnest att få vara med om detta! Att får dela ett så viktigt ögonblick i två människors liv. Det blev berörande och starka och kärleksfulla vigslar med både skratt och tårar. Jag önskar dem all lycka och välsignelse!
Mellan de två vigslarna blev jag och vår kyrkomusiker bjudna på lunch hos världens bästa kyrkvärd Erene och hennes man Fritz. Vilken omsorg! Och vilken fantastiskt god mat! Fritz hade fångat fisken och Erene lagat till den. Vi fick också smaka nästan nybakt tunnbröd.
När vigsel nummer två var slut hade det lugnat sig i snöandet, och plogbilen hade varit framme. Det blev betydligt enklare att ta sig tillbaka till Duved. Tacksam över denna dag!
Ljuset bär oss
Igår kväll lystes Åre upp på ett alldeles speciellt sätt. Då var det en ljusmanifestation, en protest mot regeringens obarmhärtiga asylpolitik. Det blev en varm och innerlig stämning under den stunden. Facklor och marschaller som brann, många människor som samlades med ljus i händerna, kloka personer som talade om solidaritet och om att hjälpas åt. Så viktigt och så vackert i en så kall och hård värld som vi lever i just nu.
Flera strofer snurrade inom mig under manifestationen. “Ljuset bär oss, Gud är nära…” “Tänd ett ljus och låt det brinna, låt aldrig hoppet försvinna, det är mörkt nu, men det blir ljusare igen…”
På söndag är det första advent. Vi tänder ljus i mörkret och ber för den här världen.
En hyllning till alla som kämpar för en bättre värld – och en hyllning till Jonas Gardell
Jag såg honom i TV-programmet “Min sanning” härom kvällen. Jag har sett honom många gånger i olika sammanhang genom åren, och han slutar inte beröra mig. Så mycket klokskap, så mycket tok i en och samma människa. Han berättar om sitt liv, om sin smärta, om sina svåra erfarenheter, och det gör ont att lyssna.
Men han berättar också om kampen som han aldrig ger upp! Kampen för att den här världen ska bli bättre! Att vi ska våga tro det.
Jag tänker på honom när jag hör om alla andra som kämpar för den här världen. Alla som vågar, alla som orkar, alla som brinner för förändring! I mina trakter finns många fantastiska eldsjälar och kämpar. Inte minst de som kämpar hårt för våra nyanlända.
Jag tänker på Marie Rödemark, lärare, som skapat undervisningsmaterial i svenska för våra nya medborgare. Och som finns för dem på många andra sätt, kämpar och sliter. Heja Marie! Och jag tänker på Urban Widholm, som driver Fjällsätra i Undersåker, och som hjälpt nyanlända till praktikplatser och jobb, och som inte slutar kämpa. Heja Urban! Och jag tänker på Helene Sjöström, som uppmanar till en Ljusmanifestation i Åre i morgon kväll, en protest mot att regeringen bryter mot barnkonventionen och mänskliga rättigheter i asylprocessen. Heja Helene! Och låt oss gå ut i morgon kväll och tända ljus och vara med i kampen!
Jonas Gardell nämner viktiga ord av Jesus i TV-programmet. “Det ni inte har gjort mot någon av mina minsta har ni inte heller gjort mot mig.” Han säger med stark rörelse i programmet att en dag kommer vi att stå öga mot öga mot en av våra minsta och vi kommer få frågan: “Vad gjorde du mot mig? Var gjorde du inte?” Ja, det blir en fråga rakt in i våra liv: Vad gör jag för att den här världen ska bli en aning bättre? Vad gör jag för människor jag har omkring mig, som behöver mig?