Hon heter Pernilla och vi två lärde känna varandra för 27 år sedan, då vi båda var ungdomsreportrar på ÖP. Då var vi tonåringar och fyllda av drömmar. Jag skulle bli journalist och gladdes storligen över möjligheten att få en inblick i jobbet. Jag blev inte journalist, som ni vet, men det blev Pernilla. Hon har bland annat arbetat på DN, och nu på Radio Jämtland. Vi hade ett stort och viktigt samtal under lunchen. Samtal om livet. Det på samma gång smärtfyllda och glädjerika livet. En oförglömlig stund. Tack, fina Pernilla!

Efter vår lunch gick jag till Ahlbergshallen där min kära vän Ulla  just nu har sin utställning ”Ullas ark”. Vilka målningar! Vilka berörande, tankeväckande, vackra målningar! Hon är helt fantastisk! Ulla och jag lärde känna varandra när vi tillsammans skapade boken ”Sorg, det mest gåtfulla i mitt liv”. Sonja  och jag skrev texterna, Ulla målade bilderna. Hon är mycket begåvad.

 Och sedan, som om inte detta vore nog, hade jag den stora förmånen att få umgås med dessa bedårande damer under kvällen! Maud, Eva, Irja och Eva, delar av skrivargruppen Gloria Mundi. En skrivargrupp jag var en del av under några år. Några mycket värdefulla år då jag lärde mig massor. Dessa kvinnor har verkligen inspirerat mig, inte bara med orden, utan också med sitt måleri. De är både författare och konstnärer, och dessutom vansinnigt roliga att få vara med. Och så snygga i sina tiaror.

Efter några timmar med dem var det dags för mig att gå till tåget och åka hem. En mycket minnesrik dag.