Så har jag äntligen fått plocka fram adventsljusstakarna och adventsstjärnorna igen! Det är en högtidsstund varje år. Och min favorit är den här ljusstaken som står på byrån i vår hall. Adventsljusstake med fårskinn. (Passar extra bra under tavlan målad på Fårö.) Så denna fredagskväll har vi pysslat advent, ätit tacos och sett på Idol. Det enda vi missat är att dricka glögg. Det får vi göra nu innan vi går och lägger oss.
I många hem är det adventsfint nu, och det är något visst när allt det kompakta mörkret lyses upp. Kanske är det rent av nödvändigt för oss.
Igår kväll lystes Åre upp på ett alldeles speciellt sätt. Då var det en ljusmanifestation, en protest mot regeringens obarmhärtiga asylpolitik. Det blev en varm och innerlig stämning under den stunden. Facklor och marschaller som brann, många människor som samlades med ljus i händerna, kloka personer som talade om solidaritet och om att hjälpas åt. Så viktigt och så vackert i en så kall och hård värld som vi lever i just nu.
Flera strofer snurrade inom mig under manifestationen. “Ljuset bär oss, Gud är nära…” “Tänd ett ljus och låt det brinna, låt aldrig hoppet försvinna, det är mörkt nu, men det blir ljusare igen…”
På söndag är det första advent. Vi tänder ljus i mörkret och ber för den här världen.
Dessa ljud behövs på alla sätt och vis. Vilken vacker adventsstake.
Ja, ljusen behövs så innerligt! Och ja, jag är väldigt glad över den ljusstaken. 🙂