Livet

Skriv ditt liv del 2

Jag är så glad! Idag fick jag förfrågan om jag ännu en gång vill leda sommarkursen “Skriv ditt liv” vid Åredalens folkhögskola. OM jag vill! Det var en alldeles makalöst speciell upplevelse att få vara kursledare på den kursen! Fantastiskt roligt och svårt í ett och samma andetag. Att få umgås med härliga, varma, skrivarintresserade människor hela dagarna i en vecka är ju en ynnest. Så jag tackade ja utan att tveka.
 
Det känns också roligt att få göra det en gång till,
 och att den här gången ha en del erfarenhet med mig i bagaget. Förra sommaren var det verkligen första gången med allt vad det innebär. Nu kan jag dra nytta av sådant som gick bra och sådant som gick mindre bra.
 
Här är gänget jag hade förmånen att få tillbringa en vecka med förra sommaren. Kanske är DU med nästa gång? Kursen går av stapeln veckan efter midsommar.
 
Livet

Vinterdag i Funäsdalen

 

Jag har varit i vackra Funäsdalen idag. Där bor en av mina kära bröder med familj. Det är något speciellt med västra Härjedalen, och nu i vinterskrud är det rent magiskt. Så vi har haft en riktig vinterdag idag. Till exempel gav vi oss ut på spark, mina svägerska mina brorsdöttrar och jag. Att åka spark är en riktigt härlig vinteraktivitet, och i Funäsdalen kan man åka på sjön när isen lagt sig. Det får vi göra en annan gång. Idag åkte vi helt enkelt ner till byn.

Där stannade vi till på café Loftet, och tog en fika. Det blev också en riktig vinterfika – varm choklad med vispgrädde och kanelbulle. Ännu mer vinter blev det av att se älskade brorsdöttrarna med rödrosiga kinder och hemstickad tjocktröja. Kan det bli mycket mer vinter än så? En riktigt härlig dag.

Livet

Planerar för julkonsert – what, redan?

 
Jag fann den här bilden från förra vintern. Riktigt så här ser det inte ut än i år, men jag kan känna att jag längtar. Det blir något visst när marken täcks av snö. Det blir en viss stämning, lite inlindat så där. Så nog är det lite snö i våra trakter, men ännu är jag inte riktigt beredd på att vintern faktiskt är på gång. Så jag blev lite snopen när jag blev kontaktad och tillfrågad om att komma och hålla en julkonsert i december. Min reaktion var: December? Men det är ju jättelänge till december! Men så är det ju förstås inte. Vi är i november nu, och tiden går, som vi vet, hiskeligt fort.
 
Så jag tackade ja och satte mig vid pianot och började fundera på julmusik. Bläddrade bland noter och i böcker. Det finns fantastiskt vacker julmusik som det alltid är roligt att få framföra. Så nu har jag klurat ut en repertoar.  Det blir bra, det här. När vintern och december och adventstiden landat hos oss. Men inte riktigt än.
 
Livet

Mormors anteckningar – att få glänta på dörren till hennes värld

 
Vi är i Hede. Byn som jag växte upp i, byn som jag flyttade ifrån när jag var sexton, byn som fortfarande är “hemma”. Funderar ofta kring detta med att på samma gång ha lämnat och på samma gång fortfarande vara en del av.
 
Igår tog mamma fram min mormors urklippsböcker och dagböcker. Det blir så speciellt att sitta och bläddra bland urklipp hon av olika anledningar tyckte var viktiga, och bland sidorna hon skrivit om sina dagar. Hon kommer så nära, trots att hon varit död i mer än trettio år. Urklippen som handlar om personer från byn, om händelser i byn, om kyrkan och hembygdsgården. Dödsannonser. Vilka är alla de personer vars dödsannonser hon klippt ur? En del namn känner jag igen, de flesta inte.  Dagböckerna där hon detaljerat antecknat vädret för varje dag – “+8 och sol, -15 och rimfrost i träden” – och sådant som hände. “Vi var och fikade hos Anna och Hans. Trevligt.” “Vi var barnvakt åt Håkan när Inger och Bengt åkte till Sveg. Han var snäll.”
 
Ja, jag bläddrar och läser och vi kommer så nära, mormor och jag. Jag får glänta på dörren till hennes värld och min värld växer sig större.