Jag var trött igår morse. Trött i kroppen, trött i själen, så där som jag blir nu för tiden efter en intensiv arbetshelg. Trött men lycklig. Det blev väldigt fina dagar. Starka möten med människor. Men jag insåg att jag behövde en lugn dag. Det där att inte behöva skynda sig. Att få sitta länge vid matbordet och dricka kaffe och titta ut över Åreskutan. Att lägga sig en stund och vila efter frukosten. Att tända ljus, lyssna på julmusik och skriva julkort.

 

Och att ge sig ut på långpromenad med älskade vovven. Att få ge sig ut i vinterlandskapet i den fluffiga snön och bland de snötyngda träden. Det är en sådan vila i det. Och att sedan komma hem och dricka ännu en kopp kaffe. Det är vilodag, det.