Jag har haft en så fin dag idag, i Hede, min hemby, ihop med min familj och mina föräldrar.
Glad över gårdagens stund när jag hade förmånen att sjunga och föreläsa vid ett arrangemang av föreningen ”Mö finns”. Föreningen som är en mötesplats för cancerdrabbade och deras anhöriga. Det kändes bra att få sjunga och tala kring temat ”Hoppfullhet”.
Glad över responsen på mitt förra blogginlägg om min kärlek till Svenska kyrkan. Alltså, så många tusen som läste det här på bloggen, så enormt många gillningar och delningar på Facebook och Instagram, så många fina kommentarer. Jag kan bara konstatera att många hjärtan dunkar varmt för vår kära Svenska kyrka.
Min mamma och jag tog en långpromenad idag i allt det gnistrande vintervita. Hede är en fin by med Sonfjället i fonden. Det är många år sedan jag bodde här nu, men Hede är och förblir ”hemma”. Det verkar aldrig gå över.
En himla bra sak med Hede är att där nu för tiden finns ett café. Varje by bör ha ett café, det är min bestämda åsikt. En mötesplats, en samlingspunkt. Så vare gång jag är i Hede går jag dit. Idag avslutade mamma och jag vår promenad med ett besök där, och vi åt en varsin semla. Precis hur gott som helst.
