Det blev en väldigt berörande kväll i Duveds kyrka igår. Musikern och musikskaparen Stefan Nilsson och skådespelaren Mikael Rahm framförde föreställningen “Min pappa kunde också spela piano”.
Mikael berättade och sjöng på sitt speciella sätt på både jämtska och härjedalska. Och rikssvenska. Det finns ingen som Mikael Rahm! Så genuin.
Och Stefan berättade med pianots hjälp om hur det var att växa upp med en alkoholiserad pappa i “landet utan känslor”. Smärtsamt att lyssna till Smärtsamt och vackert. För i hans berättelse vävde han också in en del av den musik han skapat genom åren. Musiken till “Pelle Erövraren” och “Såsom i himlen” till exempel…
Föreställningen avslutades med en mäktig och innerlig version på jämtska av “Gabriellas sång”.
När jag sedan stod i dörren och sa hejdå till människor, förstod jag att föreställningen väckt många känslor och tankar. Många var djupt berörda. Och en man sa att det var fantastiskt att kyrkorummet fick vara platsen för en sådan här föreställning. Att livets olika sidor får rymmas i kyrkan.
Så är det ju. Kyrkan är platsen för allt vad det innebär att vara människa.
Och nu är en ny dag, en dag med kaffe, levande ljus och datorn. Här ska redigeras manus. På fredag behöver förlaget få in materialet.
Önskar er alla en fin måndag!