För en tid sedan miste vi en kompis. Han blev bara drygt femtio år. Vi blev förstås ledsna och förtvivlade över att han inte längre fanns bland oss, men också över att en så pass ung människa inte fick leva mer. Orättvisan i det. Och i sorgen fanns en hel del existentiella tankar som väcktes, framför allt hos min älskade make. Han sa att han tänkte på livet. Han tänkte att det ju kunde vara så att också han skulle dö när han precis passerat femtio. ”I så fall har jag kanske inte ens tio år kvar att leva.”
Ur den tanken föddes nästa: OM jag nu bara skulle ha tio år kvar att leva, vad vill jag då hinna med under de här tio åren?
Det här är ju smärtsamma tankar, men jag tror de är nödvändiga. Själv har jag brottats med de tankarna i hela mitt liv, och inte minst under mina år som student, och under min tid som präst. Insikten om att livet är ändligt – hur vill jag ta vara på livet?
Det älskade maken kom fram till var att han vill renovera vår sjöstuga, och hinna vara i den med familjen så mycket som möjligt. Jag tycker det är klokt. Han landade inte i önskemål om att resa runt jorden eller byta jobb eller köpa en cool bil, utan i längtan till sjöstugan.
Och vi har en fantastisk plats på jorden vid sjön med en liten, liten stuga som i nuläget är rätt skruttig. Men nu ska vi ta tag i den. Vi ska fräscha upp den, så den blir bra att bo i. Men i all enkelhet. Ingen indragel el eller vatten, utan rätt så spartanskt.
Det vi längtar efter, som finns på den platsen, är ljudet från vågorna, suset från skogen… Att sitta vid vattnet en tidig morgon och dricka kaffe. Att basta och doppa sig i iskalla sjön… Att grilla middagsmaten över öppen eld…
Här kan du läsa om en sommardag vid sjöstugan.
Bilden ovan är en drömbild. Det ser rätt härligt ut. Tänk att vakna på morgonen och öppna dörrarna mot sjön och låta den friska luften leta sig in i stugan.
Om du hade bara tio år att leva – vad skulle du vilja hinna med under de åren?
Jag har många existentiella funderingar just nu. Det är flera som jag känt som har dött under de senaste åren, människor i min egen ålder eller yngre. Så fort jag har en dålig dag kommer tankarna på döden, tänk om det är nåt allvarligt! Jag tycker att din make är klok som vill fixa till i er stuga, tänk vilket paradis ni har där. Om jag hade tio år kvar att leva och var frisk skulle jag vilja bygga ett litet rum till i stugan. Där skulle jag ha många stora fönster så jag kunde blicka ut i skogen. En soffa skulle det stå där och en skön fåtölj att sitta och läsa i. Sen skulle jag vilja åka tillbaka till Island och vara där en månad och resa runt. Typ så. Kram.
Tankarna på döden kan verkligen komma nära när en mister människor i sin omgivning. Tankarna och oron. Men du, vilken fin tanke om det där extra rummet! Jag ser det framför mig. Vilken ro och vilken kreativitet som skulle födas där! Och Island, förstås, du som älskar Island. Hoppas, hoppas du får den möjligheten. Stor kram!