Skrivandet, Upplevelser

Trevliga möten på förlaget

Jag är tillbaka på hotellrummet efter fina möten på förlaget Verbum. Trött men glad landar jag nu här en stund. Vi har bland annat spelat in en film för marknadsföring av min bok “Du möter min blick i vimlet“.

Verbum har sina lokaler på Kungsholmen och jag fick en ljuvlig promenad dit . Lite härligt med solsken och blåsippor och glittrande vatten.

Ikväll ska jag lyssna på min fina vän Ulrica Stigberg som föreläser på en av bokhandlarna här i Stockholm tillsammans med storheter som till exempel Carolina Klüft. Kvällen handlar om att vara förälder till tonåringar – jag ser mycket fram emot den.

Hälsar glesbygdsgirl i storstan!

Betraktelser, Familj och vänner, Livet

En dotter som levererar klokskap

Det är inte ofta jag får med dem på samma bild, men här är de! Älskade dottern och älskade maken. Två personer som betyder oändligt mycket för mig. I mitt liv är de kärlek, trygghet och livsglädje.

Och klokskap. Inte minst. Av älskade maken lär jag mig massor, nästan varje dag, för han är en synnerligen klok människa. Men i det här inlägget ska jag skriva om två kloka saker som älskade dottern lär mig. Alla andra saker hon lär mig får jag skriva om en annan gång.

Men, som sagt, två kloka saker:

  1. När hon var liten, kanske runt två år, vaknade hon varje morgon runt halv fem, slog upp sina blå ögon och sa med glad röst: “Fin dag!” Och det sa hon oavsett om det var kolsvart utanför fönstret, oavsett om det var snöstorm eller regnoväder. Fin dag. Jag var trött och sliten och kunde inte riktigt stämma in i hennes jublande välkomnande av en ny dag. Men jag tänkte efter ett tag: Tänk att ta emot en ny dag på ett sådant sätt! Tänk att möta en ny dag med en sådan tillit till livet! Jag bestämde mig för att försöka. Det som har hänt nu är att hon blivit en morgontrött snart tolvåring, och jag har blivit en morgonpigg snart 45-åring. Jag kanske inte kan säga “Fin dag” med jubel i rösten varje morgon, men jag har sannerligen blivit morgonpigg och väldigt, väldigt förtjust i tidiga morgnar. Så, tack för den, älskade dotter!
  2. För några månader sedan började hon tjata så smått om att få måla om i sitt rum. När vi flyttade in i huset för snart två år sedan önskade hon lila väggar, och det fick hon. Men nu, som sagt, ville hon byta färg till vit. Och jag sa, vuxet och förnuftigt: “Nej du, du önskade lila och det fick du, nu får du ha lila väggar. Man kan inte hålla på och måla om hur ofta som helst.” Tystnad. Hon: “Hur ofta kan man måla om då?” Tystnad. Mamman funderar. Jag: “Ja, när det har gått så där 5-10 år kanske.” Tystnad. Hon: “Vid det laget har jag redan flyttat hemifrån.” Lång tystnad. Stark insikt hos mamman: Ja, då har hon flyttat hemifrån. Jag: “Det är klart att vi ska måla om i ditt rum. Vilken färg vill du ha?”

Ja, två exempel på hur hon lär mig att ta vara på livet och dagarna. Hur hon på sitt sätt ger mig insikterna om livets korthet och förgänglighet. Jag är väl medveten om att en inte kan göra allt här och nu bara för att en har insikten om att livet fort är över, men jag tror det är en gåva att kunna vara medveten om detta. Att ta chanserna när en får dem, att glädjas över de glädjeämnen en har, att ta hand om livet, dagen, dem man har omkring sig, och sig själv, på bästa sätt.

Hoppas NI tar hand om den här nya dagen. Önskar er en FIN DAG!

/Karin

Betraktelser

Glad Påsk med gemenskap och kreativitet

Vi möter påsken fyllda av förväntan, Du livets Gud med kärlek oss berör. Din Ande gjuter liv i all vår längtan och inspirerar oss i allt vi gör.

Du blandar helig skönhet på paletten och släpper all vår skaparglädje fri. Och med Din hand på penseln när vi målar blir bilderna till konst och poesi.

Så väver hela världen denna bonad där varpen är vår lovsångs klara ljud till Kristus som är sanningen och livet, till helig Ande och till Skapargud.

Kyrkans tak ska lyfta, väggar bågna av jazz och låtar, psalm och symfoni. Vi ber att varje röst och varje stämma ska klinga i gudomlig harmoni.

Åh! Jag älskar orden i denna psalm! Psalmen som heter En psalm om konst, nr 868 i Psalmer i 2000-talet. Att beskriva påsken i kreativa termer. Påskens glädje som konst, musik och poesi. Och vad kan den egentligen annars vara? Påskdagens budskap som handlar om liv som flödar. Vad är väl liv utan kreativitet?

Jag önskar er en fin påskdag med nära och kära eller i skön ensamhet! Och jag önskar er en påskdag fylld av kreativitet! Länge leve livet!

Glad påsk!

Präst i Åre

Vigsel i kyrkan på Jamtli

Jamtli är en fantastisk plats i Östersund, ett friluftsmuseum där nutid, dåtid och framtid möts. Här byggdes en kyrka för några år sedan, en exakt kopia av gamla kyrkan i Håsjö i östra Jämtland. I den här kyrkan hade jag förmånen att förrätta en vigsel idag.

Jag kom först hit idag och fick vänta en stund. Det blev en skön stund med klar och kall luft, med snöflingor som dansade, och med en möjlighet till en stunds reflektion innan resten kom.

Jag älskar stenmurar. Har alltid gjort. Och med ett tunt lager snö blir de ännu vackrare.

Och se så vackert det var inne i kyrkan! Vilka otroligt härliga färger!

Det blev en vacker ceremoni med ett mycket lyckligt och förälskat vigselpar. Jag önskar dem all lycka och välsignelse.

Betraktelser, Livet, Präst i Åre, Utomhuslivet

En långfredag i mitt liv

Den här långfredagen började klockan halv sex. Då gick jag ut med älskade hunden en sväng. Snön hade fallit under natten, det var alldeles vitt, och samtidigt sjöng vårfåglarna. Jag åkte sedan till St Olovsgården i Åre för att förbereda. Möblerade om i stora salen, tog fram meditationskuddarna, bryggde kaffe. Väntade. Skulle någon komma och vara med på Meditation i gryningen?

Jo, vi blev tio stycken som satt på kuddar eller stolar och mediterade tillsammans. Först höll jag i några inledande ord kring meditation och några tankar kring långfredagen, och sedan en halvtimmes tystnad. Det är något visst att meditera tillsammans.

“Det bor en kraft i den gemensamma tystnaden”, som en kvinna sa efteråt.

Efter att vi brutit tystnaden sjöng vi en sång tillsammans med rörelser, så kroppen fick komma igång igen.

Här är jag, Gud, rotad på jorden, öppen mot himlen, redo att stå till din tjänst.

Därefter kaffe och smörgås tillsammans. Jag är så glad att jag valde att ha en fikastund efteråt! Det blev så bra. Det blev ett så givande och innerligt samtal.

Jag åkte därifrån med värme i hjärtat och med insikten att detta ska vi göra igen. Många bär på en längtan att få meditera och att få göra det i kyrkans sammanhang. När jag kom hem hade familjen precis vaknat och vi åt frukost tillsammans.

Vi funderade på vad vi skulle hitta på denna långfredag. Om vi skulle åka slalom eller längd, men konstaterade att nu i påsktid är det så otroligt mycket folk överallt. Det är roligt att det är så, men vill en ha lite lugn och ro ska en inte ge sig ut i pisterna… Så vi for till Tännforsen. Promenerade med ivrig Gillis och tittade på det mäktiga vattenfallet. Bilden är tagen precis ovanför fallet.

När vi kom hem igen målade vi ägg, jag och älskade dottern, innan ett par av hennes kompisar kom hit. De drog iväg ut och jag satte mig för att förbereda det sista inför kvällen.

För när kvällen kom var det dags för långfredagsgudstjänst i Duveds kyrka. Det blev en berörande stund med vacker musik av Max Toursie och en välfylld kyrka.

Denna långfredag i mitt liv avslutades i TV-soffan och vi tittade på Let´s dance. Men jag orkade inte se hela programmet. Det var så skönt att krypa till kojs.

Hälsar Karin, som verkligen gillar långfredagar ( HÄR är en annan långfredag i mitt liv)och som hejar på Stina Wolter! Hoppas hon inte åkte ut!

Skrivandet

Dags att marknadsföra min bok

Nu har marknadsföringen av min nya bok inletts. Förlaget har den med i sina olika kanaler och sociala medier, då och då dyker den upp i mitt eget flöde. Det känns förstås lite speciellt. Till veckan ska jag till Stockholm och spela in en kort film för att ha i marknadsföringen, veckan efter det ska jag prata i vår lokalradio om boken. Och den 28 april är det det officiella “släppet” i Duveds kyrka. Det känns roligt! HÄR skriver jag mer om det. Har vi tur blir det något i tidningarna också framöver.

Bilden ovan har jag haft i bloggen förut, tagen av min fina vän Eva.  Den gången var det boksläpp för “Du ritar i sanden“, en makalöst härlig kväll i Gamla kyrkan i Östersund.

Du möter min blick i vimlet

Och så här ser den ju ut, min nya bok.

Hälsar Karin, som önskar er alla en fin skärtorsdagskväll.

Präst i Åre

Meditation i Åre församling

Bildresultat för meditation i gryningen

Hej kära läsare!

Jag ser fram emot långfredagens morgon. Det känns så fint att inleda just den dagen med meditation. Att få sitta ner i tystnad och låta tankarna komma och gå. Långfredagen är speciell med sitt allvar. En dag att få stanna upp inför livets mörker, lidande och död. Det är ofrånkomligt. Och det är möjligt med vissheten om att ljuset kommer att sippra in i det mörka. Det är så det är. Från mörker till ljus.

I introduktionen inför tystnaden kommer jag bland annat citera Dag Hammarskjöld:

“Varje människa bär på ett centrum av stillhet omgivet av tystnad.”

Den tystnaden tror jag att var och en av oss behöver uppsöka med jämna mellanrum.

Varmt välkomna i gryningen på långfredagen!

Hälsar Karin, som lite längtar till den stunden.

Präst i Åre

Stilla vecka som inte är så stilla

Ja, nu har den inletts, Stilla veckan, den som för oss in i påsken. Och nog önskar jag att veckan fick vara stilla med tid för reflektion och eftertanke, men som präst i Åre blir det sällan så. Stilla veckan blir oftast en väldigt intensiv vecka för nu har vi så mycket folk på plats. Och jag tycker det är roligt! Det här är mina arbetsuppgifter den här veckan (som jag vet om så här långt.)

Möte… Möte… Genrep påskspel…Påskspel för skolorna… Möte… Språkcafé… Möte… Vigsel… Musikgudstjänsten “Från mörker till ljus”… Vigsel… Meditation i gryningen… Långfredagsgudstjänst… Vigsel… Påskdagsgudstjänst… Musikgudstjänst…

Roliga och meningsfulla uppgifter och härliga möten med människor. Det är en del av att vara präst. Och mellan de olika uppgifterna ska veckan få vara stilla, för reflektion och eftertanke är så oändligt viktigt.

Hälsar Karin som önskar er alla en fin Stilla vecka!

Livet, Präst i Åre, Utomhuslivet

När promenaden blir meditation

Jag gick de slingrande vägarna i Tegefjäll med älskade hunden i går kväll. Behövde röra på kroppen, behövde lufta tankarna, behövde liksom sortera. Det hade varit en rätt intensiv helg och jag var fylld av intryck. Då är det ju suveränt att ge sig ut på promenad. Jag gick där och tänkte och blickade ut över Åreskutan, över Årejsön och bort mot byn.

Tegefjäll fylldes på igår kväll, det märktes. Fullastade bilar svängde in på parkeringarna intill fritidshusen, prat och skratt hördes, jag kände doften från en grill. Anade förväntan i luften. Påskledigheten som börjar för många nu.

Och jag såg ett gäng tussilago intill vägen. De lyser som solar och av hopp. Våren är på antågande. Ja, jag gick där och bara insöp alltihop – det jag såg, hörde, kände… Ja, det blev som en meditation och minuterna försvann. Väldigt välbehövligt och kraftsamlande inför en vecka som är allt annat än stilla, trots att vi går in nu i just Stilla veckan. Mer om den i kommande inlägg.

Hälsar Karin, som gillar meditation i rörelse, kanske ännu mer än meditation i stillhet.

Präst i Åre

Kärlek i Åre gamla kyrka

Idag firade vi Regnbågsgudstjänst med stora och små i Åre gamla kyrka. Då hade jag de här vackra fotledsvärmarna och ett par likadana handledsvärmare i regnbågens alla färger. Tack för dem, min fina arbetskamrat Anneli som stickade dem till mig!

Det blev en gudstjänst fylld av kärlek. (En sådan HÄR matta önskar jag mig till kyrkan.)

Tre fantastiska tjejer ur Åre församlings Unga blåsare var med och spelade musik och bjöd på dans. Så vackert och berörande! Älskade dottern min och hennes kompis var kyrkvärdar och läste texter och samlade in kollekt. Själv talade jag om regnbågsflaggorna som vajar i Åre under dessa Pridedagar och berättar om kärlek, mångfald, öppenhet och varje människas lika värde. Precis det som Jesus från Nasaret förmedlade den där gången då han kom ridande in i Jerusalem på en åsna till ett längtande folk. Det är bara kärleken som kan rädda den här världen. Det blir också så tydligt efter det fasansfulla attentatet i Stockholm – kärleken och godheten segrar trots allt. Mitt i mörkret och skräcken i vår huvudstad så öppnar människor sina hem för andra, är generösa och vill väl. Det är så fantastiskt att se!

Vi var många i kyrkan idag, och det var en härlig stämning. Jag var så uppfylld efter den. En gudstjänst som inte väjde för det svåra och sorgliga men som samtidigt gav utrymme för glädjen och livskraften. Tack alla som medverkade!

/Hälsar djupt berörd Karin