Livet med hund, Utomhuslivet

Storstan bra men fjällen bäst

Ni vet den där känslan att vakna hemma i sin egen säng. Det är verkligen härligt att resa bort, uppleva, upptäcka, men så otroligt skönt det är att komma hem! När jag vaknade i morse steg jag upp direkt, satte på mig fjällkläder, hjälpte Gillis in i bilen och sedan drog vi iväg. Iväg till älskade Ullådalen och bara ut. Ut på myrarna, ut längs de upptrampade stigarna, ut bland fjällbjörkarna och blåbärsriset.

Det finns ingen gång denna hund är så lycklig som när han får härja ute i skog och mark.

Och det finns nästan ingen gång jag är så lycklig som när jag blickar ut över vidderna, över fjälltoppar och skogar.

Det är underbart att vara i storstan, jag tycker verkligen det. Jag älskar myllret av människor, jag älskar gatorna med butiker och restauranger och caféer, men, som sagt, det är rent underbart att komma hem igen.

Familj och vänner, Upplevelser

Jag har åkt Ikaros! Hur i hela världen vågade jag?

Jag är rädd för höjder. Väldigt, väldigt rädd. Men jag tänker emellanåt att det är viktigt att utmana sin rädslor.  Ni vet Kirkegaards ord: “Att våga är att förlora fotfästet en liten stund. Att inte våga är att förlora sig själv.” Så när älskade dottern ville åka Ikaros på Gröna Lund, så sa jag att jag skulle åka med. I och med att jag lovade henne det så fanns ingen återvändo, det kände jag starkt. Jag skulle göra det, så var det bara.

Så här beskrivs Ikaros:

“Du befinner dig högt över Stockholm, närmare bestämt 95 meter ovanför Stockholm. Du sitter i en stol, dinglandes med benen och fastspänd med en bygel över axlarna. Plötsligt vinklas stolen in, och du är nu helt liggande i 90 graders vinkel med ansiktet mot marken. Sedan kommer fallet. Vågar du utsätta dig för tidernas värsta fall?”

När vi satt längst där uppe var min enda tanke: Hur kan jag låta mitt barn göra det här? Hur kan jag utsätta oss för det här? När killen som arbetade där gick och spände fast oss sa jag: “Är vi säkra? Är vi verkligen det?” Vi höll varandras händer när vi vinklades neråt, och när vi sedan störtade mot marken hade jag inga som helst tankar. Det var bara ren och skär fasa och skräck.

När vi vara nere igen tittade vi på varandra. Chockade. Förvirrade. Och dottern sa: “Jag vill åka igen.” Och jag sa: “Aldrig i hela mitt liv.”

Bildresultat för ikaros gröna lund

Familj och vänner, Musiken, Upplevelser

Allsång på Skansen – en heldag för oss

Tidigt på tisdagsmorgonen kom vi med tåget till Stockholm, jag och dottern och mamma. Vi checkade in våra väskor på hotellet och åt en god frukost innan vi promenerade bort till Djurgråden och Skansen. Väl där tog vi oss till stora scenen och var så pass tidiga att vi kunde välja platser. Sedan tillbringade vi hela dagen där. Lyssnade på musikerna som repade, fikade, tog promenader på Skansenområdet, fikade lite till, såg genrepet… Och genom allt – njöt av solen som sken och de varma vindarna.

Det blev en så härlig dag och jag är nu ännu mer imponerad av fantastiska Sanna Nielsen! Vilket proffs! Sjunger som en gudinna, dansar, agerar naturligt och avslappnat på scen, kan allt utantill, behöver inget manus. Vilken tjej!

När TV- sändningen var slut hade mörkret lagt sig över Stockholm och vi promenerade tillbaka till vårt hotell.

Bildresultat för allsång på skansen 2017

(Här en bild på kära mor från tidigare i somras – lyckades inte fånga henne på Skansen.)

Familj och vänner, Livet

En upplevelserik vecka har börjat

Det har varit en härlig helg med en hel del jobb, men också med surströmmingsfest hos fina vänner. Så här såg det ut när vi rullade hemåt strax före midnatt. Den här sensommarnattsdimman är rent magisk.

Ja, en härlig helg har det varit, och nu har en vecka inletts som kommer att bjuda på en hel del upplevelser. Ungefär så här:

Måndag: Sovmorgon, löptur med älskade dottern och hunden, gräsklippning, lugn och stillhet på altanen… Och på kvällen lägger vi oss på tåget här i Duved för att sova oss fram till Stockholm. I Östersund stiger kära mor också på.

Tisdag: Vi tre checkar in oss på vårt hotell och tar oss sedan till Skansen för att hitta så bra platser som möjligt inför kvällens Allsång på Skansen.

Onsdag: Shopping, fika på stan, restaurangbesök och på kvällen Gröna Lund: I ett svagt ögonblick lovade jag älskade dottern att hänga med henne och åka allt hon vill åka. Hur tänkte jag??? Hon säger att Ikaros är en spännande upplevelse. Vi får väl se…

Torsdag: Vi tar dagtåget hemåt igen.

Fredag: Tvätt och stök och packa om resväskorna. På kvällen är vi bjudna på min fina väns fest. Många musiker är där så mycket musik blir det! Kul! Efter festen tar vi oss till vår stuga vid en sjö igen.

Lördag: Pyssel vid stugan under dagen, på kvällen fest igen, och den här gången ute på Verkö slott.

Söndag: Vi packar om och åker till Hede, till mina kära föräldrar.

Puh! Jag blir lite slut bara av att skriva ner det här. Inte ofta en vecka ser ut på det här viset, en sprängfylld vecka med bara en massa trevligheter. Jag kommer att njuta av allt, men också längta hem till den här trollska dimman om kvällen.

Präst i Åre

Vigsel på Copperhill i Åre

Här uppe på fantastiska Copperhill i Åre hade jag en vigsel igår. Vi höll till ute på helikopterplattan och solen lyste på oss, och de en aning hotfulla molnen ovanför Åreskutan kom aldrig till oss. Den vy som vigselparet hade framför sig när de sa sina “ja” är inte så pjåkig… Åreskutan, Åresjön och Zlatans tak…

Liselotte fick sätta på sig solglasögonen för att kunna se noterna när hon skulle spela musiken under vigseln. Och vi konstaterade, hon och jag, att vårt arbete är fullkomligt magiskt sådana här dagar – att få vara med och dela två människors största stund. Hon får spela den musik de önskat och på så vis förgylla deras dag ytterligare. Och jag vår ge dem det största jag kan ge – Guds välsignelse. Och att dessutom få göra det på en sådan här plats.

Skrivandet

Tänk att mina böcker finns att låna på bibliotek!

Jag vet ju att mina böcker finns att låna på bibliotek lite varstans. Det är en så himla fin känsla. Jag som älskar bibliotek, har alltid gjort, och som tonåring jobbade jag några kvällar i veckan på Hedes bibliotek. Jag älskar böckerna, orden, formuleringarna, omslagen, hyllorna, bokvagnarna… Jag älskar den lite dammiga doften.

Igår fick jag ett mail från Kristina Wänblom, som arbetar på Verbum, mitt förlag. I mailet hade hon bifogat den här bilden av min senaste bok. Där står den i en hylla på Almedalsbiblioteket i Visby. Och jag blev så himla glad! Det är en stor känsla att människor som jag inte alls känner, som bor på en ö långt borta, kan gå till sitt bibliotek och låna min bok. Jag hoppas de gillar den!

Kanske kändes det extra speciellt för att boken finns just i Visby. Ni som följt mig ett tag vet ju hur oerhört förtjust jag är i Visby, ja, i Gotland över huvud taget. Jag längtar dit.

Här kan ni läsa om när jag senast var där.

Präst i Åre, Utomhuslivet

En arbetsdag i Åre

Att få göra hembesök

Att få göra hembesök är en av de finaste uppgifterna som präst. Att bli välkomnad in i en människas hem, få sitta ner vid köksbordet eller i finrummet, dricka kaffe ur blommiga, fjärilsvingetunna kaffekoppar och samtala om livet. Igår hade jag en sådan dag, och jag passade på att promenera dit jag skulle.

Åre, en smältdegel

Solen sken över Åre och över mig där jag gick. Sjön glittrade. Människor satt på uteserveringar och njöt av värmen. Jag mötte vandrare med enorma ryggsäckar, cyklister som skulle ge sig upp på Skutan, pilgrimer på väg mot Nidaros. Åter igen tänkte jag på Åre som en smältdegel, där så många olika människor möts. Bofasta sedan generationer, nyinflyttade äventyrare, pilgrimer, samer, turister, gäster, nyanlända, säsongsarbetare… Människor från hela världen strålar samman här. Av en massa olika anledningar.

Andrum

När kvällen kom och värmen fortsatte hänga kvar i luften gick jag till Åre gamla kyrka. Denna 1100-talskyrka som på många sätt står för stabilitet och kontinuitet i en föränderlig bygd. Vi firade kvällsmässa, och Jonas Jonssons ord fick finnas med oss:

I Guds tystnad får jag vara, ordlös, stilla, utan krav. Klara rymder, öppna dagar, här en strand vid nådens hav. (Svensk Psalm 522).

Musiken

Förbereder mig för konsert

Ikväll går jag mellan pianot, datorn och notstället med kaffekoppen i handen. Är ensam i huset och spelar musik på hög volym. Lyssnar på musik, spelar, sjunger, känner in. För tolfte sommaren i rad ska jag få ha en sommarkonsert i min hemkyrka tillsammans med min kära Eva-Britt Nordstrand. Så ikväll förbereder jag mig lite.

Kan inte säga annat än att det är en ynnest att få syssla med musik! Jag har stått på scenen sedan jag var tolv år, och jag tröttnar inte. Det är något visst med att få sjunga, både för sig själv hemma i huset, men framför allt tillsammans med andra sångare och musiker, och inför publik.

Det är något med musiken som skapar stämningar, väcker minnen både i glädje och sorg. Kanske hjälper oss musiken att komma närmare livet självt. Och så är det ju så hälsosamt att sjunga! Några minuter per dag gör mycket för både kropp, själ och ande. Så sjung!!!

Här kan du läsa om förra årets sommarkonsert.

Kanske kommer jag denna gång våga kula. Kanske!

Allt gott!

/Karin

Betraktelser, Präst i Åre, Utomhuslivet

Jag finner nya stigar och vägar

När dagen går över i kväll tar jag en promenad upp mot höjderna. Jag hittar en stig jag aldrig gått förut, och den leder mig senare in på en helt ny väg. Jag älskar verkligen att gå, och att hitta nya platser! Jag drar in den klara luften och känner i hela kroppen hur jag släpper taget om den dag som varit.

En dag av kontorsjobb – administration och förberedelser, så jag har mestadels varit inomhus. Desto mer ljuvligt att ge sig ut så här på kvällskvisten. Efter två timmar är jag hemma igen. Då äter jag middag framför TV:n och ser fantastiska Sanna Nielsen leda Allsång på Skansen.

Tänker på en strof ur Psaltaren i Bibeln:

“…den stigen går jag med glädje.”

Precis så känns det den här kvällen. Jag går längs stigen med glädje.

/Karin