Livet, Präst i Åre

Gör din röst hörd!

På söndag är det kyrkoval. Jag hoppas att ni känner er manade att gå och rösta! Det är så oerhört viktigt att det är engagerade och intresserade personer som får uppdraget att vara förtroendevalda i Svenska kyrkans olika instanser. Att det är engagerade och brinnande personer som har ansvaret i våra församlingar. Så, gå och rösta på de personer som NI tror kan göra skillnad! Gå och rösta på de personer som ni tror kan vara med och forma Svenska kyrkan på det sätt ni vill och hoppas på.

I vintras skrev jag ett bogginlägg om min starka kärlek till Svenska kyrkan. Ni kan läsa det här.

Allt gott!

/Karin

Livet

Molnbeslöjad Åreskuta och tankar kring livet

När jag gick ut med älskade hunden i morse möttes jag av den här vyn. En molnbeslöjad Åreskuta. Jag sprang in och hämtade kameran, klättrade upp på trädgårdsbordet för att fota. Det går ju aldrig att fånga det vackra helt och fullt, men ni får en aning i alla fall.

När jag har förmånen att uppleva magiska stunder som den här blir jag så påmind om att allt är förgängligt. När jag åker skidor i vackert vinterväder eller vandrar till fjälls en strålande sommardag, så blir jag så påmind om att allt en dag ska tas ifrån oss.

Det låter kanske pessimistiskt och svartmålat, men jag ser det inte så. Jag har alltid varit medveten om allt är ändligt. Inte ens som ung tänkte jag, som många andra gjorde, att jag var odödlig, Jag har alltid levt med insikten om att det när som helst kan vara över. Men det har för mig aldrig varit en belastning att tänka så och leva så. Jag tror att det snarare har varit en välsignelse.

För det har fått mig att ta vara på mina dagar, mina möjligheter och mina förmågor. Det har drivit mig till att lämna destruktiva relationer och dränerande arbetsuppgifter. Jag har alltid tänkt: Är det verkligen så här jag vill leva mitt liv? Om livet snart är över, är det så här jag vill leva mina dagar?

Det har förstås inte alltid varit enkelt – det har krävs svåra uppbrott emellanåt. Men det har alltid varit värt det efteråt.

Jag skrev här om en klok vän som är inne på samma spår. Hon har en tavla på väggen. “Do more of what makes you happy.”

Min bloggvän Maria, http://www.mariabjorkman.se skriver insiktsfull i ett inlägg “Om det här var sista dagen i mitt liv.”  Läs! Det är kloka ord!

Så, hur har jag tagit vara på den här dagen som är min och som är just nu? Jo, morgonpromenaden med Gillis och den magiska utsikten… En kvarts yoga… Kaffe och skrivande i min reflektionsbok… Frukost med älskade familjen… Repetition och mysigt häng med Linda Forss inför våra julföreställningar… Och nu ska jag plocka mer svartvinbär.

Hur har ni tagit vara på den här dagen som är er och som är just nu?

/Karin

Familj och vänner, Utomhuslivet

På Åreskutan med fina vänner

En söndag i september och det blev plötsligt sommar med värme och solsken. Älskade dottern och jag tog kabinbanan upp på Åreskutan tillsammans med fina vänner. Därifrån vandrade vi upp till Toppstugan. Det är bara en knapp kilometer men rejält brant och stenigt. Där uppe blåste det friska vindar så vi åt lunch inomhus. Jag tog en våffla och en kaffe – då är livet gott!

Det blev en så bra dag! Kombinationen sol, berg, vandring, våffla och goda samtal är oslagbar. Än en gång konstaterar jag vilken ynnest det är att få bo i fjällvärlden, att ha allt detta nära och tillgängligt. Tacksam!

/Karin

 

Skrivandet

På Skrivarretreat i Näsåker

En kan åka till Paris och sitta i en vindsvåning och skriva på sin bok och blicka ut över hustaken. Eller till Maldiverna och tillbringa dagarna på stranden med datorn i knäet och lyssna till vågorna. Eller så åker en till Näsåker på Skrivarretreat. Det gjorde jag. Jag har varit där hela veckan, och haft det så fantastiskt bra! Jag menar – vad är väl Paris eller Maldiverna mot Näsåker?

Det är Johanna Wistrand, http://www.multimanus.se som hållit i Skrivarretreaten, och gjort det på ett väldigt fint sätt. Vi deltagare har mestadels suttit i tystnad och skrivit på våra olika manus, men delat tankar och erfarenheter vid fika- och matpauser. Ni ser ju själva vilken miljö vi satt i när vi intog vårt förmiddagskaffe! Det blev väldigt fina och inspirerande samtal.

Ja, Johanna tog hand om oss på ett strålande sätt dessa dagar med värme och generositet, men jag är också oerhört glad över de andra skrivardeltagarna! Det är så givande att möta andra skrivande människor! Tack för allt ni delade med er av både av er själva och av ert skrivande!

Under veckan har jag arbetat med mitt manus “Drottningen af Åre”. Mitt mål var att läsa igenom hela manuset och göra nödvändiga förändringar och förbättringar, och jag hann igenom hela berättelsen. Jag har ju haft manuset hos lektör och tagit in hennes viktiga synpunkter, nu går manuset vidare till korrekturläsare. Jag har precis nu på morgonen skickat iväg det.

Och som alltid när jag skriver har jag under de här dagarna haft ett stort behov av att komma ut och röra på kroppen och lufta huvudet. Jag har hittat vackra vägar att gå. Här, till exempel, gick jag längs Kärleksstigen i Näsåker. Det har varit härligt väder under veckan med en stark känsla av höst.

Bra, bra dagar, som sagt, och nu är det underbart att vara hemma igen!

Hoppas ni haft en fin vecka!

/Karin

Livet, Präst i Åre, Skrivandet

På benen igen

I söndags kväll blev jag däckad i feber. Den kom hastigt och lustigt utan någon som helst förvarning. Så den fina, fina dagen avslutades med halsont, värk i kroppen och frossa. Sedan sov jag mig genom hela måndagen och tisdagen. På onsdagen vände det och igår var jag riktigt pigg. Idag är jag på benen igen.

Så idag har jag jobbat och förberett helgens vigsel och gudstjänst. Och jag har fått flera goda nyheter vad gäller mitt skrivande. Det återkommer jag gärna till!

Och så har jag stått ute i trädgården och plockat svartvinbär. Buskarna dignar av bär. Vilken lycka! Dessutom fanns det fortfarande jordgubbar att plocka i vårt lilla jordgubbsland.

Trevlig helg!

/Karin