För fem år sedan idag hade vi boksläpp och firade att ”Sorg – det mest gåtfulla i mitt liv” var klar. Boken som jag skrev tillsammans med Sonja Wahlén och Ulla Granqvist. Boken som föddes inom Sonja och mig när vi talade livsfrågor i P4 Jämtland och upptäckte hur mycket våra ord om sorg berörde människor. Hur många som sa: ”Det var så skönt att höra er sätta ord på vad det är att sörja, vi pratar så sällan om sådant.”

Jag tycker själv att det blev en vacker bok med ord av Sonja och mig och med fantastiska bilder av Ulla. Den är helt slutsåld sedan en lång tid tillbaka, men vi planerar för nytryck till våren. Här kan du läsa mer om boken.

Boken handlar om att känna sorg, att finnas nära någon som sörjer och att våga vara kvar i det som är svårt och gör ont. Vi har en tendens att fly från det svåra – det är rätt naturligt – men det finns en viktig poäng med att vara kvar. Att våga och vilja känna det som känns.

Vi skriver i boken om ”uppryckandets tidsålder”. Vi har så bråttom att må bättre. Välmenande vänner till en människa som sörjer kan vilja ta med den sörjande på diverse roliga saker för att liksom ”ta bort” smärtan. Den går inte att ta bort. Den behöver sin tid.

Jag tror också det är viktigt att se positivt på tillvaron, tänka ljusa tankar, drömma och längta, men inte alltid. Det finns stunder och tider när vi behöver vara så ledsna som vi faktiskt är. Utan att omgivningen i all välmening vill få en att ”rycka upp sig”.

Allt har sin tid.

/Karin