Det är något smått magiskt med morgonljuset i midvintertid. Det är så värt det att ge sig ut på promenad i gryningen. Jag gjorde det i morse. Jag drog på mig varma kläder, kopplade Gillis och gav mig av.

Jag hade då hunnit göra mitt morgonträningsprogram (som jag gör vid TV:n så jag samtidigt kan se nyheterna), druckit kaffe och läst morgontidningen. Efter det är det så härligt att ge sig ut.

Vi gick med raska steg, Gillis och jag, och i mitt huvud arbetade jag med den text jag skulle skriva på senare under dagen. Jag har sagt det förr och jag säger det igen – det finns ingenstans kreativiteten flödar som den gör när en är utomhus och rör på kroppen. Så många sångtexter, så många predikningar, så många manusidéer som fötts på mina promenader, löprundor och skidturer.

Och fullmånen skymtade bakom träden. En blå morgon i Duved.