Livet i fjällvärlden, Livet med hund, Präst i Åre, Utomhuslivet

Välkommen, vårvintern!

Det finns så många goda skäl till att bo precis där vi bor, i Västjämtland, i fjällvärlden, i Duved. Ett av de skälen är vårvintern, den femte årstiden.

Idag var första dagen i år då jag kände av den så där på riktigt. Första dagen då jag fick ha solglasögonen på under min hundpromenad eftersom solen lyste så starkt.

Vi gick ner till älven, Gillis och jag, promenerade i skoterspåren. Det var nästan helt tyst, enbart fågelsång och skoknarr mot snön.

Nu längtar jag upp på fjället, nu längtar jag efter skidturer! Som den här dagen, för precis ett år sedan, eller den här.

Men idag får det räcka med en långpromenad. Kanske hinner jag med en skidtur i morgon mellan ett dop och en vigsel, eller på söndag efter gudstjänsten.

Mullfjället i vårvintersol.

Livet i fjällvärlden, Präst i Åre

Vigsel i vinterland

Hon har lång, vit klänning och han grå kostym. Jag ser dem genom fönstret hur de kommer gående hand i hand upp mot kapellet. De önskade sig en vigsel i vinterland, och det får de med råge. Vilken magisk dag!

Ja, solen lyser över Storvallens fjällkapell idag och det är bara några enstaka molntussar på blåhimlen. Snön ligger tjock över taken och över markerna. Allting liksom gnistrar.

Det gör de också, mitt fina vigselpar. Det är de två och inga gäster. De vill ha det så. Och ofta blir det något alldeles speciellt när det är enbart vigselparet och inga fler. Det blir ofta en särskild sorts innerlighet under vigselgudstjänsten.

Det blev det idag.

Jag är så tacksam att jag får vara präst i Svenska kyrkan. Att jag har förmånen att dela människors allra största ögonblick. Att jag har förmånen att få välsigna människor och deras kärlek.

Tack, Gud.

Familj och vänner, Präst i Åre

Hemma igen efter fina dagar i Norrbotten

Jag klev på nattåget i Luleå i går kväll och kom hem till Duved för en stund sedan. Nu sitter jag vid matbordet och dricker kaffe. Jag har haft fina, fina dagar, men oj så skönt det är att vara hemma igen. Det gamla ordspråket håller sannerligen i sig. Borta bra men hemma bäst.

Jag har tillbringat helgen i Gunnarsbyn tillsammans med min vän Lena och hennes familj. Vi har pratat, ätit god mat, yogat, sett på Melodifestivalen, bastat och framför allt har vi förberett gudstjänsten “Möt mig nu som den jag är”. Den som vi gjorde i Åre gamla kyrka i torsdags gjorde vi i Råneå kyrka i går kväll.

Samma innehåll, samma berättelser, samma musik och ändå en helt annan upplevelse. Så som det blir i en annan kyrka med andra människor. Men det kändes väldigt fint och innerligt och blev uppskattat av dem vi talade med efteråt.

Men nu, som sagt, är det väldigt skönt att vara hemma. Jag ska inte göra många knop den här dagen. Jag har ju lärt mig det nu – om jag haft intensiva dagar behöver jag avkoppling, stillhet, tystnad. Här skrev jag om det behovet om man, som jag, är en HSP. Så jag ska dricka ännu en kopp kaffe, jag ska vila, läsa, packa upp, kolla mailen. Och i eftermiddag ska jag och älskade dottern åka till gymmet. Det tycks bli vår måndagstradition.

Här en bild på Lena och mig från i torsdags i Åre gamla kyrka. Här kan ni läsa mer om den kvällen.

Familj och vänner, Präst i Åre

Möt mig nu som den jag är – Internationella kvinnodagen

I morgon är det Internationella kvinnodagen, och den ska vi uppmärksamma i Åre församling. Vi bjuder in till en gudstjänst som vi gett namnet “Möt mig nu som den jag är”.

Det är min fina prästkollega Lena Malm och jag som kommit med idén om den här gudstjänsten. Här kan ni läsa om hur vi satt på ett café i Umeå och spånade på idéer. Vi vill att det ska bli en gudstjänst som rör vid alla sinnen.

Därför är Anna Karin och Anki med och läser bibelerättelser och nutida berättelser om hur det kan vara att vara kvinna. Därför är Christelle med och sjunger sånger som berör våra hjärtan, och Lovisa och Jennifer dansar kvinnokraften. Därför är nattvardsbrödet bakat här hemma av min mamma och dotter utifrån ett recept från 1500-talet skapat av Hildegard av Bingen. Därför kommer bilder av inspirerande kvinnor genom historien att hänga runt om i kyrkan och därför kommer vi alla att kunna vara med och virka en gemensam tråd som ett tecken på vår gemenskap och vårt behov av varandra.

Det blir en gudstjänst som inte väjer för det svåra i att vara kvinna, men det blir också en gudstjänst som lyfter det fantastiska i att just vara kvinna.

Tyvärr behöver vi fortfarande uppmärksamma Internationella kvinnodagen, men jag vill gärna citera fantastiska Margareta Winberg, som sa ungefär så här i söndags på Storsjöteatern i Östersund: “Internationella kvinnodagen är ännu en speciell dag, men jag ser fram emot att den blir en vardag.” Läs gärna mer om söndagen här!

Så, i morgon klockan 19 i Åre gamla kyrka – varmt välkomna!!! Och för er som bor närmare Råneå – på söndag gör vi en likadan gudstjänst i Råneå kyrka klockan 18. Varmt välkomna dit!

Familj och vänner, Musiken, Präst i Åre, Skrivandet, Utomhuslivet

Måndagsreflektion

Det är måndag och vi är mitt inne i den femte årstiden, vårvintern. Det har varit ett gäng helt ljuvliga dagar med kylig luft, gnistrande snö och strålande sol. Idag är det flurväder med snö och blåst och gråhet, och jag tar mig tid att reflektera. Måndagsreflektion, helt enkelt.

Feminism för allas lika värde

Helgen har kretsat kring dagen på Storsjöteatern i Östersund där vi uppmärksammat Internationella kvinnodagen. I lördags repade jag och Jenny inför vår föreställning Kallad, och igår framförde vi den på stora scenen. Det var så oerhört roligt! Det gick så himla bra! Jag är så glad. Här kan ni läsa mer om Kallad.

Idag

Idag är en lugn dag, och det känns som om det behövs. Jag tog sovmorgon, fick kaffe på säng av älskade maken, satt och läste en stund. Sedan gick jag upp och gjorde en ordentlig mysfrukost. Mamma och pappa är här och älskade dottern har sportlov. Så härligt!

Nu ska jag jobba en stund här hemma och sedan ska vi åka in till Åre. Ida-Maja och jag ska prova gymmet på Holiday club, och mamma och pappa ska strosa en stund på byn. Jag är ju ingen gymtjej, jag tycker allra mest om att träna utomhus, men när älskade dottern vill ha med mig på ett tärningspass, ja, då säger jag inte nej.

Sedan blir det bara en lugn kväll med lite god mat och kanske TV-tittande.

Dagarna som kommer

Jag är ledig måndag, tisdag, onsdag även om jag behöver arbeta lite grann här hemifrån. I övrigt ska jag bara umgås med mina nära och kära och läsa, vila, ta någon skidtur… På onsdag kväll kommer min goda vän Lena hit från Gunnarsbyn, utanför Luleå. Så ska hon och jag jobba inför våra gudstjänster kring Internationella kvinnodagen. Läs mer om det här. Den första gör vi tillsammans i Åre gamla kyrka på torsdag och den andra i hennes kyrka i Råneå på söndag.

Nu

Men än så länge är det lugn, skön måndag. Jag önskar er en fin vecka!

/Karin

Så här gnistrande vackert var det för någon dag sedan.

Familj och vänner, Livet i fjällvärlden, Utomhuslivet

Vita renen och skidtur i månsken

Det finns vardagskvällar som sticker ut lite extra. Vardagskvällar som man känner att man kommer att minnas för resten av livet. I går kväll var en sådan kväll.

Min fina vän Linda och jag hade planerat att göra en överraskning för våra respektive för att fira att de fyllt år. Så, igår efter jobb och skola satte vi oss i bilarna med våra familjer och åkte till Edsåsdalen. Därifrån fick vi åka några kilometer med skoter upp till restaurang Vita renen.

Vi satt där i skotersläden och skymningen föll och månen lyste. När vi kom fram till Vita renen serverades souvas med potatismos och det var så otroligt gott! Det blev en mysig kväll.

Långt senare satte vi på oss skidorna för att ge oss av ner mot Edsåsdalen. Vi hade packat med pannlampor, men de behövdes inte! Månen lyste upp vår väg. Vi gled åkte ner för fjället i månens sken. Vi sa till varandra att det här är en kväll vi aldrig kommer att glömma.

Vi hade kunnat gå miste om den här upplevelsen om vi hade fokuserat på temperaturen. I Edsåsdalen var det -18 när vi gav oss iväg, och då är det rejält kallt att åka skidor! Men vi klädde på oss ordentligt, så det var inga problem. Bara helt underbart!

Helt, helt underbart.

Födelsedagsfirarna.

Linda och Märta inne på Vita renen.

Detta magiska sken.