Drottningen af Åre, Familj och vänner

Drottningen af Åre poppis på bibliotek

I går fick jag ett meddeande från min kära svägerska Emma där hon undrade om jag visste att ”Drottningen af Åre” är en av de mest lånade böckerna på Östersunds bibliotek 2018. Det visste jag inte. Men jag blev så glad.

Jag har en stark kärlek till bibliotek. Har alltid haft, ända sedan jag var ett litet barn. När jag gick på högstadiet hade jag förmånen att jobba på biblioteket i Hede en kväll i veckan, och jag tyckte så mycket om att befinna mig där bland alla bokhyllorna och ställa böckerna på rätt plats. Och att öppna och smygläsa lite i de böcker som verkade allra mest intressanta.

Så att jag nu får veta att min bok är en av de mest lånade på Östersunds bibliotek gör mig så himla glad! Och varm i hjärtat. Och stolt! För på listan på mest lånade böcker finns också storheter som Maj-Gull Axelsson, Elena Ferrante och Elin Olofsson.

Hoppas du har det fint dessa mellandagar!

/Karin

Familj och vänner, Präst i Åre

God jul, kära bloggläsare!

Denna jul får jag det bästa av två världar. Jag får leda gudstjänster, vilket ofta är helt fantastiskt i juletid, och jag får ha hela min älskade familj omkring mig.

Jo, de är på väg hit för att fira jul med oss i Duved, mamma och pappa, mina bröder och deras familjer. Det var länge sedan vi firade jul tillsammans, så jag ser mycket fram emot det.

Och lite då och då kommer jag att lämna julmyset här hemma och ge mig iväg för att leda gudstjänst. Julen innebär mycket folk i våra kyrkor, det brukar innebära många fina möten med människor från hela vårt land.

Jag önskar er, kära bloggläsare, en fin och välsignad jul!

/Karin

 

Familj och vänner, Livet i fjällvärlden, Röra på kroppen, Utomhuslivet

Ännu en skidsäsong i Åre

I går stod vi på skidor för första gången den här säsongen. Jag hade längtat. Och det var precis så härligt som jag önskade.

Efter en ovanligt lång sovmorgon åt vi en god frukost och körde sedan till Åre Björnen för att åka skidor. Det var perfekt temperatur, omkring 6 minusgrader, och härlig luft att andas. Det är något visst med längdskidor! Att hela kroppen får arbeta och hjärtat slå och samtidigt är det rofyllt och stillsamt. Det bästa av allt.

Älskade dottern sa efter några kilometer: ”I år kommer jag att åka mycket mer längd än i fjol.” Och jag blev så glad! I några vintrar nu har hon allra helst bara åkt slalom och ganska motvilligt hängt med på längdturer, men nu kanske det ändrar sig.

Efter skidturen tog vi bilen upp till Copperhill och satt i foajén och drack varm choklad med vispgrädde. Vi satt där och pratade och insåg att det här blir vår sjunde vintersäsong i Åre. Tiden flyger.

Böcker och läsning, Drottningen af Åre, Skrivandet, Skrivateljén

Premiäröppning för min Skrivateljé

Nu är den här, och i stort sett färdiginredd, min Skrivateljé och butik. I dag, när det är Duveds julmarknad, har jag premiäröppning och en hel del människor letar sig hit.

Lyktan brinner intill den granbeklädda förstukvisten. Vi öppnar dörren och går in!

En hylla med böcker till försäljning. Dels mina egna böcker, dels diverse skrivböcker. Jag vill ju sälja ”skrivuppmuntrande saker”, vikten av en vacker skrivbok ska aldrig förringas. Tavlan på väggen är målad av Årekonstnären Kristina Hansson. Den tavlan, och historien kring den, kräver ett helt eget blogginlägg.

Mitt gamla, röda skrivbord, ett riktigt arvegods, passar så bra i min ateljé. Idag har jag dukat upp med glögg och pepparkakor för den som villa ha. Tavlan ovanför bordet är målad av Maud Deckmar, och den tavlan ska förstås också få ett eget blogginlägg. Men orden på målningen kan jag skriva redan nu:

”Ingen annan kan öppna dörren till mitt hopp”. 

Och här, ateljéns hjärta – skrivbordet, datorn och bokhyllan. Ni kan ju bara ana hur roligt det är att ställa allt i ordning. Böckerna på sin plats, färgerna och penslarna på sin, pärmarna och mapparna…

Nu sänker sig skymningen utanför ateljéns fönster, de levande ljusen brinner och julmusiken ljuder. Här trivs jag väldigt bra.

/Karin

 

Drottningen af Åre, Skrivandet, Upplevelser

En minnesvärd kväll på Åregården

Det blev en oförglömlig kväll på Åregården i tisdags när LT:s Kulturpris utdelades. Härliga människor kom och var med och firade, mingel och snittar, och jag blev intervjuad om mitt skrivande.

Jag var fylld av förväntan och pirr i magen när jag steg in på Åregården på tisdagskvällen. Men nervositeten försvann redan i foajén för där fick jag kramar av goa människor som åkt en lång bit för att vara med och fira. Jag är så glad över dem och över alla andra som delade den här kvällen med mig.

Det serverades snittar och vi tog för oss och satte oss i vackra Malmstensrummet. När klockan slagit 19 tog LT:s nyhetschef Daniel Hansson och kulturredaktören Sara Strömberg till orda. De hälsade välkommen till Kulturprisutdelning, den trettionde i ordningen, och läste upp motiveringen till varför jag fick priset i år. Ord som: ”En författare i tiden mitt ibland oss…” Och: ”Hon verkar i det lilla men når många.” Det kändes oerhört stort att gå fram när de ropade mitt namn. Stort och hedrande.

Jag fick vackra blommor och så beviset på att jag blivit Kulturpristagare 2018. Sedan satt vi i en varsin fåtölj, Sara och jag, och jag blev intervjuad. Hon ställde kloka frågor om mitt författarskap i allmänhet och ”Drottningen af Åre” i synnerhet. Jag fick också frågan om vad jag ska göra med prispengarna. Det vet jag. Priset ger mig möjlighet att åka till USA, till Seattle, och göra research om en kvinna som föddes och växte upp i Jämtland på 1800-talet och som flyttade till USA och gjorde sig ett stort namn som väverska och uppfinnare. Det här känns så spännande! Jag kommer att blogga mer om detta framöver, förstås.

Jag hade blivit tillfrågad om att sjunga något som en avslutning på intervjun. Jag valde en sång skapad av en kvinna som levde och verkade ungefär samma tid som ”min” drottning. En kvinna som också gjort avtryck i historien – Alice Tegnér. Jag sjöng ”Betlehems stjärna”, lämplig så här i juletid.

Det blev verkligen en minnesvärd kväll. Jag är fylld av tacksamhet!

/Karin

Bilder: Daniel Hansson, LT

Drottningen af Åre, Familj och vänner, Skrivandet, Skrivateljén

En nödvändig vilodag

Jag har njutit av de vackra blommorna jag fick igår, jag har promenerat med Gillis i riktigt snölandskap, och jag har legat raklång på sängen och vilat. Så skönt. Så nödvändigt.

Det har varit intensiva, roliga, starka, mäktiga och fina upplevelser de senaste dagarna. I fredags fylldes vårt hus av föräldrar och syskon med familjer. I lördags hade jag den stora äran att döpa mitt älskade brorsbarn Måns i Åre gamla kyrka. I söndags hade jag gudstjänst i vackra Handöls kapell. På söndag eftermiddag åkte alla hem till sitt, förutom mor och far som stannade några dagar till. I måndags jobbade vi på med friggeboden som nu landat på vår gård och som snart är min efterlängtade skrivateljé. I går tog jag emot LT:s kulturpris på Åregården. Åh! Vilken kväll det blev! Jag berättar gärna mer om det i nästa inlägg.

Så, i morse när mamma och pappa rest hemåt, tog jag en långpromenad med Gillis, andades, funderade, försökte samla ihop allt jag varit med om. Kände en stor tacksamhet sprida sig i hela kroppen. När jag kom hem skulle jag ligga och läsa en stund, men jag somnade och sov både länge och väl.

Nu laddar jag om inför inflyttning i skrivateljén. Om allt går som jag vill kommer elektrikern i kväll och då har jag snart både ljus och värme där inne. Då kan jag flytta dit skrivbordet och pärmarna och böckerna och datorn och tavlorna och… allt annat jag vill ha där…

På lördag är det julmarknad här i Duved och då är min plan att ha öppet i skrivateljén och bjuda på glögg och pepparkakor till dem som kikar in. Välkommen om DU har vägarna förbi!

/Karin

 

Musiken

Att skapa musik med andra

 

 

Det är något nästan magiskt att få skapa musik tillsammans med andra. Att få vara en del av tonerna, att låta sig svepas in i musiken.

Jag önskar att jag hade någon bild att bjuda på från i fredags. Då hade jag en helt ljuvlig musikupplevelse i vackra Kalls kyrka, som firade 150 år. Då fick jag musicera med Janne på flygel, Hans på kontrabas, och Anna-Maria och Torkel på blås. Jag sjöng ”Vinterhamn” och ”Vilar glad i din famn”, båda med musik av Benny Andersson. Jag sjöng och blev liksom lyft av de andra musikanternas toner. Så himlahärligt!

Jag är ju då och då också ute och ger konserter med bara mig och min gitarr. Det har också sin tjusning, men ingenting, absolut ingenting, går upp mot att spela med andra. (Vill ni läsa mer om mig och musiken, så gå in under just kategorin Musik…)

Så, tack för i fredags, kära medmusikanter!

/Karin