Familj och vänner, Livet i fjällvärlden, Upplevelser, Utomhuslivet

Månsken över Ullådalen

När kvällen kom väntade vi på månen, för om det bara blev klart månsken skulle vi ge oss ut på en skidtur. Till slut kom den fram bakom molnen. Vi packade in oss i bilen och drog iväg till Ullådalen.

För ett år sedan var vi med om en magisk skidtur i månsken tillsammans med fina vänner. Den gången åkte vi till Vita Renen och käkade middag och färden tillbaka till bilen badade i månsken.

Här kan du läsa mer om den kvällen.

Vi ville få uppleva något liknande igen, och det gjorde vi. Det är något visst att skida fram i mörker och tystnad med månen som enda ljuskälla. Älskade dottern sa med andäktighet i rösten: “Tänk att vi bor HÄR.” Ja, tänk! Bara tio minuters bilresa hemifrån är vi på fjället i allt detta magiska.

Dessutom hade våra fina vänner med sig semlor till vårt fika. Vilken höjdarkväll! Kombinationen semlor + månsken + skidor + vänner kan vara en av de allra bästa kombinationerna.

Drottningen af Åre, Skrivandet

På författarturné tillsammans med Ulla Brännström Englsperger

Snart drar jag ut på författarturné med Ulla Brännström Englsperger. Vi ska få besöka ett gäng bibliotek i vårt län och berätta om våra böcker. Det här känns så roligt!

Extra roligt att temat som är satt för våra framträdanden är “Kvinnor och gränser“. Det är ett viktigt och spännande tema! När Ulla och jag sågs härom dagen och planerade inför turnén slogs vi av likheterna mellan våra Ullas bok “Har man inte folk tar man finnar” och min bok “Drottningen af Åre“. Framför allt har vi kvinnor som huvudpersoner, kvinnor som kämpar mot sådant som begränsar dem, stänger in dem, krymper dem.

Ullas Anna och min Kristina är ungefär samtida, har ungefär samma bakgrund, och de bär båda på drömmen om att skapa sig ett annat liv än det de är uppvuxna i. De vill inte låta sig begränsas på grund av kön eller klass, de vill följa sina drömmar.

Vid våra framträdanden kommer vi dels att var för sig presentera våra böcker, dels sitta ned och samtala om böckerna, om skrivandet, om kvinnor och gränser.

Hoppas ni har möjlighet att komma och lyssna vid något tillfälle!

Så här ser turnéplanen ut:

Onsdag 20 mars: Kälarne kl 15, Hammarstrands kl 19

Torsdag 21 mars: Åre kl 19

Tisdag 2 april: Strömsunds kl 19

Onsdag 3 april: Krokom kl 19

Torsdag 4 april: Hede kl 19

Drottningen af Åre, Skrivandet

Drottningen af Åre under VM

Vi stod utanför Hotell Åregården på lördagskvällen. Massor av folk och tre stora bilar, en i guld, en i silver, en i brons. Och under jubel kom de tre medaljörerna ut och satte sig i varsin bil och åkte mot prisceremonin på Medal Plaza. Och jag tänkte: Hon skulle bara veta, fröken Kristina Hansson, vad som skulle vänta hennes hotell.

Nej, hon kunde förstås inte ana att det hotell hon lät bygga 1895 skulle bli centrum för all världens uppmärksamhet drygt hundra år senare. Hon kunde inte ana att hennes hotellbygge skulle dra igång en helt makalös utveckling av Åre. Vi har henne att tacka för mycket.

Och en hel del stjärnglans strösslas också över henne, över fröken Kristina, drottningen af Åre, i dessa VM-tider. Boken säljs bra runt om i byn (och i landet i övrigt också, glädjande nog), och många frågar om henne och hennes livsverk. Så sent som i går fick jag en stor beställning just från Åregården. Ett företag ska komma dit och bo några nätter och de vill ge sina anställda en varsin bok, för att få en glimt av Åres historia. Sådant värmer mitt hjärta!

Jag har skrivit många inlägg om min roman om fröken Kristina. Här kan du läsa några:

Boksläppet på Åregården

Nytryck av Drottningen af Åre

Livet i fjällvärlden, Upplevelser, Utomhuslivet

Mörkret ger vika – det finns hopp!

Vad bilden inte berättar är att ljuset flödar och fåglarna sjunger under min skidtur denna morgon. Mörkret ger vika – det finns hopp!

Jag tycker det har varit så oerhört mörkt denna midvinter. Brukar det verkligen vara så här mörkt? Det har känts som att ljuset aldrig kommer att återvända. Kolsvart när jag stiger upp på morgonen, när jag promenerar till jobbet, när jag går hem från jobbet… Men nu är en ny tid! Det är helt uppenbart.

Jag var helt euforisk när jag åkte längs spåret den här morgonen. De nypreparerade spåren, det där flödande ljuset, den där fågelsången… Åh! Det finns verkligen hopp!

Och nu börjar all längtan efter den bästa tiden på året när man bor som vi gör – vårvintern! De där dagarna då vi åker skidor i Ullådalen och solen lyser och värmer, och vi sätter oss i en solgrop och dricker varm choklad och äter apelsiner. Den tiden är snart här. Bilden här nedanför är från en sådan dag. Jag tror det var i mars förra året. Visst ser det rätt härligt ut?

Betraktelser, Familj och vänner

Hur tar du till vara på ditt liv?

När jag var tonåring och skrev dikter som allra mest, kretsade mina tankar mycket kring det här med att ta vara på sitt liv. Det har fortsatt vara ett viktigt tema för mig genom åren, och det har märkts i både sångtexter och böcker som jag skrivit. Jag tror att jag helt enkelt är rädd för att slarva bort det här livet som jag fått, som en gåva.

Det kan bli så klyschigt när man ska försöka formulera sig kring detta. Som att slarvigt kasta omkring sig “carpe diem“, fånga dagen. Men bakom nästan varje klyscha finns ett korn av sanning.

Jag vill inte att livet bara ska passera, utan att jag tar till vara på mina drömmar och min längtan. Jag tror att våra drömmar och vår längtan säger något viktigt om oss som människor.

I fredags låg vi utslagna i soffan, hela familjen, och tittade på Talang i TV4. Ett ganska tramsigt program, men ändå mysigt att titta på tillsammans. Plötsligt är det en ung tjej som går upp på scenen och berättar att hon ganska nyligen miste sin bror. Hon berättar naket och ärligt om smärtan och saknaden efter honom. Sedan sjunger hon en sång hon själv skrivit, en sång som hon tillägnar sin bror. Det är några ord som lyfter sig över de andra. Ungefär så här:

“Jag lovar och svär, jag ska göra allt det där du aldrig fick”

Ja, det är ju så, många dör i ung ålder och får aldrig uppleva det de drömt om att få uppleva. Men vi som fortfarande är kvar här på jorden har möjligheten. Vi har det.

När jag var ung hade jag några stora drömmar. De handlade inte om äventyrliga resor eller påkostade bilar och hus. Nej, jag ville gifta mig, jag ville få barn, jag ville bli präst och jag ville skriva böcker.

Det är med tacksamhet jag inser att jag ju har uppnått de där drömmarna. Inte har det varit enkelt alla gånger, men jag har uppfyllt mina drömmar. Och jag har fått nya drömmar och ny längtan som jag försöker lyssna in och ta tag i.

Jag vet att mycket kan grusa drömmarna, kanske göra dem helt omöjliga att uppnå, livet är ju sådant, inget är självklart. Men jag tror också att nya drömmar kan födas när en dröm av olika skäl behöver släppas.

Jag vet också att det finns dagar och tider när man inte orkar drömma eller längta över huvud taget. Då man har fullt upp med att ta hand om den dag som är just exakt då. Då man har fullt upp med att ta hand om sig själv och sitt eget mående. De dagarna är också en del av livet. De dagarna behöver vi vara extra snälla mot oss själva. Extra, extra snälla.

Jag har länge tänkt på längtan och drömmar som en liten motor inom oss, en rörelse som för oss framåt, som ge oss ny livsglädje och kraft. Jag tror vi ska låta den där motorn mullra inom oss så ofta vi kan

Hör du din motor? Hur tar du till vara på ditt liv?

/Karin

Betraktelser

Du är älskad

Utanför Åre gamla kyrka har ett ishjärta byggts upp med orden “Du är älskad”. En påminnelse till alla som vistas i Åre de här veckorna och som kanske är uppfyllda av tankar kring resultat och prestation.

En påminnelse till oss alla som då och då tror att vi är våra prestationer och våra resultat, som kanske glömmer att det egentligen är helt andra saker som räknas. Som de vi är längs inuti, till exempel. Eller som kärleken vi upplever och ger vidare.

Det där ishjärtat får stå där och påminna oss om att vårt värde är helt absolut, inte avhängigt av vad vi gör eller inte gör, vad vi klarar av och inte klarar av. Vårt värde är inte beroende av framgång eller misslyckande. Det är inte villkorat.

Vi är älskade för att vi är just de vi är.

Egenföretagare, Familj och vänner, Livet i fjällvärlden, Upplevelser

VM i Åre och jag

I går hade vi förmånen att leva VM-liv, älskade maken och jag. Det är speciellt att bo så nära allt som händer i Åre nu, och det känns bra att ta till vara på det. Så här tog vi vara på dagen igår:

Vi jobbade under förmiddagen, och mitt på dagen tog vi bussen in till byn och till Arenan. Det gällde att vara ordentligt klädd, för temperaturen låg på runt 20 minus, och det var obeskrivligt vackert! Vi stod på läktarplats och såg Herrarnas Super G. Kul att få uppleva!

Sedan tog vi bussen hem. Vi jobbade i några timmar igen och vid halv sex promenerade vi till en av våra restauranger här i Duved, Prima Pasta. Vi åt fantastiskt god mat, jag tog en pizza med gravad lax, och vi drack ett glas vin. Det kändes som semester.

Mätta och nöjda satte vi oss på bussen igen in till byn. Det var ett myller av människor vid Åre torg, och vi gick in på Werséns och tog en kaffe. Vid halv åtta gick vi ner till Medal Plaza där Hov1 uppträdde. En fantastisk show!

När showen var slut mötte vi upp älskade dottern som sa sig vara lyckligast i hela världen! Hon hade inte bara fått stå allra närmast showen, hon hade också träffat alla medlemmarna i bandet och fått krama dem och ta bilder med dem. Den bästa dagen i hennes liv, berättade hon med glittrande ögon.

Kanske inte den bästa dagen i mitt liv, men en väldigt, väldigt bra dag blev det. Som helg, som semester mitt i veckan. Det gäller att ta vara på dagarna.

Hoppas DU har det bra!

/Karin

Familj och vänner, Livet i fjällvärlden, Livet med hund

Åre välkomnar till VM-festen med gnistrande vinterdagar

Jag kom hem från morgonpromenaden och fick se detta! Och jag tänkte på alla de tusentals människor som kommit till Åre nu för VM, tänk att de får uppleva sådana här dagar!

Det var drygt 20 minus när jag och Gillis tog vår morgonpromenad. Jag hade tänkt att ta en skidtur, men det kändes lite för kallt… Men en promenad var alldeles lagom i den isande kylan. Vi gick inte så länge, och när jag kom hem stod jag bara och betraktade allt det vackra! Tänk att få bo här!

Och tänk, så roligt att Åre får visa upp detta fantastiska för alla de människor från hela världen som befinner sig här nu. Och för alla de miljoner människor som ser sändningarna i TV.

I går var vi inne i byn och tog del av den storslagna invigningen. Det var oerhört mäktigt! Kika in på svt.play om ni inte har sett det! I morgon ska vi hänga med älskade dottern för att se Hov1 spela på stora scenen. Och nästa onsdag dansar älskade dottern tillsammans med ett gäng andra barn och ungdomar då Åre Kulturskola gör sin stora show på samma scen.

Dessutom är det en del skidtävlingar som pågår. 🙂 Så klart ska vi ut och se några av dem under dagarna som kommer.

Musiken, Skrivandet

Fjällnära musik

Jag har skrivit texterna till en musiksvit komponerad av Hans-Erik Sundström. Den har fått namnet “Fjällnära musik” och kommer att framföras i april. I går sågs vi för att bli fotograferade i fjällnära miljö. Bilder som ska användas vid annonsering och affischering framöver.

När jag gick musikgymnasiet i Östersund för många år sedan var Hans-Erik min sångpedagog. Han lärde mig massor, och han uppmuntrade mig också i mitt skrivande. Tillsammans skrev vi sången “Drömlängtan” som kom att framföras runtom i olika kyrkor av Merit Hemmingsson, Lill-Babs och Håkan Hagegård ihop med olika körer.  

Jag tog studenten 1991 och sedan dess har inte våra vägars mötts, förrän vi plötsligt bor i Västjämtland, båda två. Han har nu varit med och spelat i våra kyrkor vid olika tillfällen, och det är roligt att få återse sin gamle lärare.

För en tid sedan berättade han om en musiksvit han komponerat för stråkkvartett och sång, och han undrade om jag ville skriva orden till tonerna. Jag tyckte det lät som en spännande utmaning och tackade ja till det. Det är något speciellt att sitta med ett notblad framför sig och lyssna till tonerna ur datorn och höra ord födas ut musiken.

Jag tror helheten blivit riktigt bra!

Nu ska “Fjällnära musik” framföras i april i Heliga Ljusets Kyrka i Torvalla, utanför Östersund, och i Åre gamla kyrka. Jag kommer förstås att skriva mer om detta framöver.