Tankar om hösten

I går morse packade jag ryggsäcken, snörade på mig skorna, tog med mig älskade hunden och gav mig av på en fjälltur. Jag gick genom byn och sedan branterna upp mot Mullfjället. Det var första morgonen jag kände riktigt ordentligt att det är höst. Det är verkligen höst nu. Den krispiga luften och de starka färgerna – så oerhört vackert.

När vi väl kommit upp en bit satte jag mig och tog fram min frukost. Ni vet ju – aldrig smakar kaffe så bra som på en fjälltopp. Och jag satt där och blickade ut över vidderna och funderade över den höst som nu har kommit. Hur ska den här hösten bli? Det enda jag vet är att den kommer att bli betydligt lugnare än förra hösten.

Då var jag mitt inne i att slutföra min roman “Det har kommit ett brev”. De sista redigeringsrundorna, layoutbeslut, omslagsbeslut, bokningar för att komma ut och presentera boken på olika ställen, planer inför boksläppet… Här kan du läsa mer om boken och boksläppet: https://www.karinharjegard.se/2019/11/antligen-bokslapp/

Ja, den här hösten är verkligen lugnare. Det enda framträdande jag är inbokad på är en bokmässa i Bräcke. Jag hoppas att den blir av! Så mycket annat är ju inställt. Och jag skriver och skriver. Idéerna tar inte slut, som tur är. Jag är inne i ett manus som är mycket lustfyllt att vara i. Vi får se vad det kan leda till.

Vad gör jag mer under hösten? Förutom skrivandet arbetar jag förstås precis som vanligt som präst i Åre församling. Jag tränar en hel del, bra att ha tid till träningen! Försöker vara utomhus så mycket som möjligt, tankar dagsljus, tankar solstrålar. Jag läser massor, just nu Inger Alfvéns senaste. Hon är alltid bra! Är med familjen så ofta jag kan.

Jag satt där på fjället och andades in höstluften och kände att det var dags att välkomna den nu. Dags att välkomna hösten.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.