Vi åkte skidor i Ullådalen igår. Det var som att åka rakt in i en akvarellmålning. Vita, blå och grå nyanser var jag än tittade. Jag åkte på mina turskidor, det är den bästa sortens skidåkning, tycker jag. Att bara ge sig ut i det vilda, inte behöva några spår, vara den som gör spår.
Vi mötte några människor där vi åkte, men inte många alls. Det är en annan tid nu med betydligt färre gäster i dalgången. Den här perioden har sin tjusning, utan tvekan. En annan tystnad och enslighet.
Jag lärde mig att januari på sydsamiska betyder isklangstid. Har du någonsin hört något så vackert? Och just idag har vi lämnat isklangstiden och gått in i februari. Det ljusnar allt mer.
Fantastiskt ord! Då undrar man ju genast vad februari heter!
Hej!
Ja, visst blir man nyfiken på ordet för februari!
Inte lika poetiskt kanske, men så här:
”Den månad då järven är hård på renarna”.
Allt gott!
/Karin
Inte så poetiskt, men ändå. Tänk att deifinera sin tid utifrån naturen, djuren, livet istället för datum och siffror!