Familj och vänner, Livet i fjällvärlden, Printz Publishing, Skrivandet, Upplevelser, Utomhuslivet

De sista skälvande dagarna av semester

På måndag börjar jag att jobba igen efter fem veckor av ledighet. Jag tycker att jag har varit ledig länge, har hunnit med massor, så jag är redo för arbete. Så nu försöker jag ta vara på de här sista skälvande dagarna av semester.

Dricker kaffe länge på morgonen och läser ÖP och DN. Smått heliga stunder. Skriver någon stund varje dag. Har kommit en bra bit in i manuset nu som ska bli till bok nummer två i serien. Tillbringar tid utomhus. I dag har jag varit och vandrat i Ullådalen.

Vad gör jag mer? Leif och jag går och fikar på caféet här i Duved, Café Renen, för där sommarjobbar älskade dottern just nu. Och vi sorterar och fixar här hemma, skönt att ha sådant gjort när vardagen snart tar sitt grepp om oss. Läser böcker. Klipper gräs. Spelar kort med familjen.

Och i kväll åker jag och en fin vän på boksläpp! Det är min kära författarkollega Maud Deckmar som släpper sin roman ”Gud i Bardolino”. Det ska bli så roligt att uppleva!

Ungefär så ser sensommardagarna ut i mitt liv just nu. Hoppas DU har det bra!

Familj och vänner, Livet i fjällvärlden

Fäbodvall – barndomsland

Härom dagen åkte mamma, pappa och jag till vår fäbodvall utanför Hede i Härjedalen. En fäbodvall som funnits i vår släkt i generationer. Det känns när man kommer dit. Historiens vingslag över hela den platsen. Över stugan som mina förmödrar och förfäder bott i under somrarna. Över kokstugan där ost, messmör och gum tillverkats genom tiderna. Över stallet och fjöset där korna och hästarna huserade i en annan tid. 

Hit åkte mamma och pappa med mig och mina syskon genom hela vår uppväxt. Stora delar av sommarlovet tillbringades här. Jag minns fjällturer, bad i iskalla fjällbäckar och kojbyggen. Jag minns lek och vila. Påskarna var vi alltid här. Då åkte vi skoter och skidor och satt i en snögrop med näsorna mot solen.

Mamma tillbringade också alla somrar här när hon var barn. Men då var det ett annat liv här. Då var det verkligt fäbodliv med djuren som skulle ledas ut till skogen varje morgon och hämtas hem om kvällen. Min mormor och morfar hade kor och hästar fram till 1970. Det året dog min mammas yngsta syster och då orkade de inte mer, utan sålde bort djuren. Sorgen var för tung för att orka. Men min mormor sa att åren när barnen var små och hon och de var i fäboden med djuren, det var den bästa tiden i hennes liv

Nu har min yngste bror renoverat vår stuga invändigt och det blev så fint! Jag ser fram emot att åka upp och bo några nätter vid tillfälle. Jag är inte här jätteofta, men jag märker att den här platsen bor inom mig ständigt. Kanske är det därför jag gärna ägnar mig åt kulningen – det där ursprungsljudet som hör ihop med fäbodlivet.

Familj och vänner, Livet i fjällvärlden, Upplevelser, Utomhuslivet

Fjälltur i Tänndalen

Vi är hemma igen och semesterlivet håller på att gå över i vardag. Jag kollar på bilder från den senaste turen vi gjorde – den till härliga Härjedalen. Några dagar tillbringade vi i Funäsdalen och en av kvällarna tog vi en fjälltur i Tänndalen. Det är så obeskrivligt vackert där!

Mjuka fjäll, välordnade leder och den där kvällen var det mer än tjugo grader varmt och en himmel som skiftade i rosa.

Det är något visst med Tänndalen. Dels för att det är en fjällvärld som fortfarande känns genuin och inte så exploaterad. Dels för att den byn är en del av min mans barndom. Här bodde hans mormor när han växte upp så han tillbringade många helger och lov här. Och här bort fortfarande flera av hans släktingar.

Jag älskar våra trakter i Åre och Duved, men, som sagt, det är något visst med härliga Härjedalen. Rekommenderas varmt.

En stuga vid en sjö, Familj och vänner, Min nya bok 2022, Printz Publishing, Skrivandet, Upplevelser

Elvira Madigan och mer semester

Ida-Maja och jag var med om en stor upplevelse här om kvällen. Vi såg teaterföreställningen ”Elvira” på Östersunds teaterverkstad med manus av begåvade Jämtlandsförfattaren Malin Nord. Det var starkt och mycket berörande. Skickliga skådespelare och en väldigt proffsig produktion. När sista akten var slut var jag som förstenad, kunde knappt röra kroppen. Så golvad av dramat. Tack alla inblandade för en stor upplevelse som har levt kvar inom mig!

I övrigt fortsätter semestern. Vi håller till i stugan vid en sjö. De senaste dagarna har det blåst förskräckligt mycket. Då går vågorna höga utanför våra fönster. Men det är något härligt i det också. Inte helt fel att sitta här inne och låta ett nytt manus växa fram medan jag hör vågorna slå mot stranden. Jo, jag jobbar med uppföljaren till den bok som ska släppas i april 2022. När uppföljaren ska släppas vet jag inget alls om ännu, men det är en berättelse jag gärna befinner mig i. Så jag skriver och skriver.

Och mer? Ida-Maja fortsätter på sitt dansläger och är väldigt nöjd och glad. Leif och jag pysslar på gården, plockar hjortron, tränar, läser böcker. Och umgås med vänner. Kära nån, så länge sedan det är vi verkligen umgicks med folk. Det är så himla fint att det är möjligt på ett annat sätt igen. Här om kvällen träffade vi kära vänner på restaurang i stan och blev sedan bjudna på dessert hemma hos dem i deras nya lägenhet. Trevlig kväll!

Vi har det så bra i stugan och vill aldrig åka härifrån, men i dag är det ändå dags. Vi ska åka till Funäsdalen och vara där i några dagar. Dels ska jag ta pressbilder inför nya boken. Jag ville gärna ta dem i den miljö där boken utspelar sig, med andra ord i västra Härjedalen. Så det ska äga rum i kväll med en mycket skicklig fotograf vid namn Rickard Bergstedt. Dels ska vi i morgon kväll uppleva Albin Lee Meldau på kalfjället i Tänndalen. Misstänker att det blir en mycket speciell upplevelse. Jag återkommer med både det ena eller andra.

Hoppas du har det bra så här mitt i sommartiden!

Böcker och läsning, En stuga vid en sjö, Familj och vänner, Skrivandet

Tankar i semestertid

Vi har sådana där dagar, som jag i mörkaste och kallaste januari, kommer att ha svårt att tro att de verkligen fanns. Långsamma, varma, soliga, drömmiga dagar. Vi tillbringar tiden i vår stuga vid en sjö. Utedass och inget rinnande vatten, men vad gör väl det?

Jag vaknar tidigt varje morgon, som vanligt. Går upp och öppnar altandörren och morgonluften flödar in. Jag brygger kaffe och sitter sedan i morgonsolen och dricker kaffe och läser bok. Just nu Fredrik Backmans ”Björnstad”. Så ohyggligt bra! Har ni läst? Därefter sitter jag vid köksbordet och skriver. Jag skriver så länge familjen sover. Jag har en väldigt fint flow just nu.

Efter frukosten gör vi lite olika. Älskade dottern drar gärna till stan och träffar kompisar, Leif pysslar på här på gården. Jag sticker på en träningssväng. I går till magiskt vackra Andersön tillsammans med Gillis.

Sedan hänger vi på altanen och solar, läser och badar. Lyssnar på vågkluck och sjöfågelsljud. Och Sommar i P1. På kvällarna har dottern dansläger i stan, så det blir skjutsande och hämtande.

I går kväll fick vi fina vänner på besök. Vi satt länge ute på altanen och pratade och skrattade. Det var så varmt och inga mygg eller knott. Och så fick vi uppleva ännu en magisk solnedgång. De är speciella här, solnedgångarna.

Så går dagarna i ett lugnt och makligt tempo. Tänk, vad jag trivs med det. Och vad jag tycker om att få tillbringa mycket tid med familjen. Och ha värme och sol. Jag vill spara på varje enskilt ögonblick, glädjas åt det som är, och komma i håg de här dagarna när vi är i kallaste, mörkaste januari.

Egenföretagare, Livet, Livet i fjällvärlden, Skrivateljén

Ett eget rum för skrivande

Författaren och feministen Wirginia Wolf uttryckte en gång betydelsen av att som kvinna ha ett eget rum för skrivande. Hon skrev de orden i essän ”Ett eget rum” i en tid då kvinnor inte alls hade det utrymmet. Skrivandet och skapandet var männens värld.

Men hon menade att det viktigaste för en skapande människa var ett eget rum som gick att låsa. Där författaren kunde stänga in sig några timmar om dagen och ägna sig helt åt den konstnärliga verksamheten. Det var verkligen inte många kvinnor som kunde det på den tiden. Det är inte många kvinnor som kan det i dag heller.

Själv bestämde jag mig tidigt att jag en dag skulle ha det där rummet. En plats där jag kan få ha det precis som jag själv vill ha det, där jag kan lämna allt och veta att det ser exakt likadant ut när jag kommer tillbaka nästa gång. Där jag kan ha papper utströsslade över skrivbordet, post it-lappar över väggarna, och pärmar uppställda i min egen ordning i hyllorna.

2018 hade det börjat lossna rejält i mitt kreativa liv och i mitt företag Gryningsljus. Jag hade släppt boken ”Drottningen af Åre” och den sålde väldigt bra. Jag hade jag ett pyttelitet bord under trappen i vårt hus, där jag satt och slog in alla böcker som jag skulle skicka till läsare runt om i landet. Skrev gjorde jag vid köksbordet. Det var då jag insåg att det var dags. Jag skulle ha ett eget rum.

Så jag kollade av min ekonomi och såg att det var möjligt – jag skulle kunna låta bygga en liten stuga på gården. Sagt och gjort. Min kusin Göran, som är snickare, tog sig an jobbet och i december 2018 stod den på plats.

Jag glömmer aldrig den hisnande känslan när jag kunde börja möblera och ställa saker på plats. Hänga upp älskade målningar på väggarna. Placera böcker och pärmar i hyllorna, sortera papper och mappar. Göra det precis så som jag ville ha det. Och jag gav stugan ett namn – Skrivateljén. Så skulle den heta.

Så många timmar som jag tillbringat här inne sedan dess! Skrivit, slagit in böcker i paket, låtit mig själv vara kreativ. Och under pandemin har ateljén också varit mitt prästkontor.

I dag har jag möblerat om lite grann. Kände ett behov att kunna se vägen, att kunna se människorna som promenerar där ute, alla de som är på väg till eller från tågstationen. Det blev så bra. En egen bubbla och ändå en del av resten av världen.

Familj och vänner, Livet, Min nya bok 2022, Printz Publishing, Upplevelser

Dagar i Stockholm

Igår skrev jag om mitt besök på förlaget, men vi gjorde ju också en hel del annat under våra dagar i Stockholm. Jag är så väldigt förtjust i vår huvudstad och är tacksam att jag lite då och då kan åka ner och vara där. Insupa storstadspulsen, och den var nästan tillbaka nu. De senaste gångerna jag varit där har Stockholm varit starkt präglad av pandemin, så var det inte nu. Det var ett myller av människor på gatorna, på uteserveringarna, i butikerna. På gott och ont, förstås. Pandemin är ju inte över.

Vi bodde också dessa dagar i Gamla stan och det är ju en sann ynnest! Jag bara älskar de gamla, sneda husen, de smala gränderna, kullerstensgatorna och de mysiga små butikerna och restaurangerna. 

Första dagen anlände vi i Stockholm på eftermiddagen och tog genast en promenad på Söder och bort till Tantobadet. Det var så varmt så det var nödvändigt med ett dopp. Söder bjuder också på så vackra byggnader och vyer.

Dag två tog vi båten från Nybrokajen ut till Fjäderholmarna. Vi hade aldrig varit där förut, men oj, en så mysig ö! Tjejerna badade mest hela dagen och solade på klipporna. L och jag strosade och satt i skuggan och läste böcker. Och så åt vi magiskt god mat på en restaurang precis vid vattnet.

Dagen efter var en dag av regn så vi strosade i butiker och höll oss mest inomhus. Och besökte förlaget, som sagt. Läs mer om det i förra inlägget. 🙂

Och sedan var det dags att åka hemåt. Vi stannade till i Hudiksvall och badade i havet, nödvändigt den varma dagen. Sent på kvällen var vi tillbaka i våra egna trakter. Glada att vara hemma igen och uppfyllda av allt vi fått uppleva.

Familj och vänner, Min nya bok 2022, Printz Publishing

Första besöket på förlaget

Det går inte att förneka att det var med en speciell känsla i kroppen som jag steg in genom porten till Norstedtshuset. Detta mäktiga, anrika hus fyllt av litteratur och litteraturhistoria.

Jag är glad att jag hade älskade dottern med mig. Och det fanns en klar poäng med att hon var med mig när jag skulle besöka förlaget för första gången – hon är nämligen den som läst mitt manus, läst igen, granskat och kommenterat. Hon är bara sexton år, men har ett så speciellt öga för text och berättelse. Hon lyfte mitt manus massor. Så, det var klart att hon skulle hänga med mig den här dagen!

Fina Anna Levahn, sälj- och marknadsansvarig på ”mitt” förlag Printz Publishing, tog emot oss och visade oss runt. Det var mäktigt att gå runt i lokalerna. Högt i tak och väldiga fönster ut mot stan och Riddarholmen, grönmålade bokhyllor från golv till tak med böcker och böcker och åter böcker.  Att heja på Norstedts förlagschef Patrik Hadenius, heja på Dorotea Bromberg på Brombergs förlag… Och alla var så trevliga och välkomnande.

Så kom vi till Printz Publishings del av huset och där var vackert och trevligt. Där satt vi ner med Anna och samtalade. Om boken, om förlaget, om framtiden, om livet i stort. Det kändes väldigt fint.

När vi kom ut öste regnet ner, men jag var bara uppfylld av dessa möten. Det är så mycket som känns löftesrikt och hoppfullt. I detta hus, bland dessa människor, ska min bok få vingar så småningom. 

Skrivandet

Tankar inför nästa bok

En ny berättelse växer fram i mitt huvud, och nu också i min nyinköpta skrivbok. En berättelse som ska bli till en bok, till del två i en serie. Den här fasen är smått magisk! Att låta människor lösgöra sig ut mitt inre och få ta plats på scenen. Visa upp vilka de är, vilka egenskaper de har, vilka drivkrafter de äger. Så finns de där på min inre scen och jag får i uppdrag att liksom förstå dem, förstå hur de hör ihop, förstå hur berättelsen hänger ihop.

Nu kan jag skönja vem som är huvudpersonen, vems röst som kommer att ljuda klarast i berättelsen. Jag kan skönja hennes liv. Jag blir helt varm. Jag ser så mycket fram emot att få tillbringa tid med henne, mycket tid, så som det ju är när man skriver en bok.

I sinom tid går jag över från min mycket analoga anteckningsbok till datorn. Men inte än. Än får det vara analogt. Penna och vacker anteckningsbok gör mycket för min kreativitet.

Livet i fjällvärlden, Livet med hund, Utomhuslivet

Tidig morgon i Ullådalen

Jag är en mycket morgonpigg människa, och har varit det mest jämt. Allt som är för jobbigt, för svårt, för omöjligt på kvällen får sin lösning tidigt nästa morgon. Så många predikningar som blivit till vid halv sex på morgonen, så många manusknutar som lösts upp i gryningstimman, så många frågetecken som rätats ut när natten går över i dag.

Och så många ljuvliga stunder jag får uppleva om morgonen, när de flesta andra sover. ”The golden hour” som någon kallade den tidiga timman. Som i dag! Det var helt tyst i huset när Gillis och jag drog i väg på en fjälltur. Vägarna låg tomma, inte en människa någonstans. Till och med i Ullådalen var det rätt tomt på folk, det är inte ofta.

Så vi vandrade i väg i tystnaden och morgonsolskenet och fågelsången. Hade magiska timmar bland fjällen innan vi återvände hem. Solen har fortsatt att lysa. Vilka sommardagar vi har!

Hoppas DU har det bra där du är!