En ny berättelse växer fram i mitt huvud, och nu också i min nyinköpta skrivbok. En berättelse som ska bli till en bok, till del två i en serie. Den här fasen är smått magisk! Att låta människor lösgöra sig ut mitt inre och få ta plats på scenen. Visa upp vilka de är, vilka egenskaper de har, vilka drivkrafter de äger. Så finns de där på min inre scen och jag får i uppdrag att liksom förstå dem, förstå hur de hör ihop, förstå hur berättelsen hänger ihop.
Nu kan jag skönja vem som är huvudpersonen, vems röst som kommer att ljuda klarast i berättelsen. Jag kan skönja hennes liv. Jag blir helt varm. Jag ser så mycket fram emot att få tillbringa tid med henne, mycket tid, så som det ju är när man skriver en bok.
I sinom tid går jag över från min mycket analoga anteckningsbok till datorn. Men inte än. Än får det vara analogt. Penna och vacker anteckningsbok gör mycket för min kreativitet.
