Det var dimma, duggregn och dyblöta myrmarker. Och det blev en alldeles fantastisk vandring. Det blir ju så när man har förmånen att vandra sida vid sida med nyvunna vänner. Sådana där vänner där samtalen flödar, där samtalen leder till både skratt och tårar.

Sofia träffade jag första gången i somras, men vi har följt varandra på sociala medier i massor av år. Hon driver Kammebornia Podcast, där hon tar oss med in i “livet i allmänhet och stickning i synnerhet”. Och jag, som inte alls kan sticka, ser ändå hennes filmer och fascineras av stickningens magi, av handarbetets kraft och av Sofias bilder och varma ord. Det vilar en trygghet kring hennes podcast. Gå gärna in och titta! Och följ henne på Instagram, också där under namnet Kammebornia.

Christine träffade jag för första gången i fredags på vår vandring. Det fanns så mycket klokskap i henne, så stor vishet. Jag ser fram emot att få träffas fler gånger.

Vi vandrade i Ullådalen och till Lillåstugan. Det var en alldeles lagom lång tur den där dagen. Länge satt vi i stugvärmen och åt våfflor med hjortronsylt och grädde och samtalade vidare. En oförglömlig dag på många sätt.

Och de fina bilderna, ja, de tog Sofia Capelle Kammeborn.