En stuga vid en sjö, Familj och vänner, Min nya bok 2022, Printz Publishing, Skrivandet, Upplevelser

Elvira Madigan och mer semester

Ida-Maja och jag var med om en stor upplevelse här om kvällen. Vi såg teaterföreställningen “Elvira” på Östersunds teaterverkstad med manus av begåvade Jämtlandsförfattaren Malin Nord. Det var starkt och mycket berörande. Skickliga skådespelare och en väldigt proffsig produktion. När sista akten var slut var jag som förstenad, kunde knappt röra kroppen. Så golvad av dramat. Tack alla inblandade för en stor upplevelse som har levt kvar inom mig!

I övrigt fortsätter semestern. Vi håller till i stugan vid en sjö. De senaste dagarna har det blåst förskräckligt mycket. Då går vågorna höga utanför våra fönster. Men det är något härligt i det också. Inte helt fel att sitta här inne och låta ett nytt manus växa fram medan jag hör vågorna slå mot stranden. Jo, jag jobbar med uppföljaren till den bok som ska släppas i april 2022. När uppföljaren ska släppas vet jag inget alls om ännu, men det är en berättelse jag gärna befinner mig i. Så jag skriver och skriver.

Och mer? Ida-Maja fortsätter på sitt dansläger och är väldigt nöjd och glad. Leif och jag pysslar på gården, plockar hjortron, tränar, läser böcker. Och umgås med vänner. Kära nån, så länge sedan det är vi verkligen umgicks med folk. Det är så himla fint att det är möjligt på ett annat sätt igen. Här om kvällen träffade vi kära vänner på restaurang i stan och blev sedan bjudna på dessert hemma hos dem i deras nya lägenhet. Trevlig kväll!

Vi har det så bra i stugan och vill aldrig åka härifrån, men i dag är det ändå dags. Vi ska åka till Funäsdalen och vara där i några dagar. Dels ska jag ta pressbilder inför nya boken. Jag ville gärna ta dem i den miljö där boken utspelar sig, med andra ord i västra Härjedalen. Så det ska äga rum i kväll med en mycket skicklig fotograf vid namn Rickard Bergstedt. Dels ska vi i morgon kväll uppleva Albin Lee Meldau på kalfjället i Tänndalen. Misstänker att det blir en mycket speciell upplevelse. Jag återkommer med både det ena eller andra.

Hoppas du har det bra så här mitt i sommartiden!

Böcker och läsning, En stuga vid en sjö, Familj och vänner, Skrivandet

Tankar i semestertid

Vi har sådana där dagar, som jag i mörkaste och kallaste januari, kommer att ha svårt att tro att de verkligen fanns. Långsamma, varma, soliga, drömmiga dagar. Vi tillbringar tiden i vår stuga vid en sjö. Utedass och inget rinnande vatten, men vad gör väl det?

Jag vaknar tidigt varje morgon, som vanligt. Går upp och öppnar altandörren och morgonluften flödar in. Jag brygger kaffe och sitter sedan i morgonsolen och dricker kaffe och läser bok. Just nu Fredrik Backmans “Björnstad”. Så ohyggligt bra! Har ni läst? Därefter sitter jag vid köksbordet och skriver. Jag skriver så länge familjen sover. Jag har en väldigt fint flow just nu.

Efter frukosten gör vi lite olika. Älskade dottern drar gärna till stan och träffar kompisar, Leif pysslar på här på gården. Jag sticker på en träningssväng. I går till magiskt vackra Andersön tillsammans med Gillis.

Sedan hänger vi på altanen och solar, läser och badar. Lyssnar på vågkluck och sjöfågelsljud. Och Sommar i P1. På kvällarna har dottern dansläger i stan, så det blir skjutsande och hämtande.

I går kväll fick vi fina vänner på besök. Vi satt länge ute på altanen och pratade och skrattade. Det var så varmt och inga mygg eller knott. Och så fick vi uppleva ännu en magisk solnedgång. De är speciella här, solnedgångarna.

Så går dagarna i ett lugnt och makligt tempo. Tänk, vad jag trivs med det. Och vad jag tycker om att få tillbringa mycket tid med familjen. Och ha värme och sol. Jag vill spara på varje enskilt ögonblick, glädjas åt det som är, och komma i håg de här dagarna när vi är i kallaste, mörkaste januari.

Egenföretagare, Livet, Livet i fjällvärlden, Skrivateljén

Ett eget rum för skrivande

Författaren och feministen Wirginia Wolf uttryckte en gång betydelsen av att som kvinna ha ett eget rum för skrivande. Hon skrev de orden i essän “Ett eget rum” i en tid då kvinnor inte alls hade det utrymmet. Skrivandet och skapandet var männens värld.

Men hon menade att det viktigaste för en skapande människa var ett eget rum som gick att låsa. Där författaren kunde stänga in sig några timmar om dagen och ägna sig helt åt den konstnärliga verksamheten. Det var verkligen inte många kvinnor som kunde det på den tiden. Det är inte många kvinnor som kan det i dag heller.

Själv bestämde jag mig tidigt att jag en dag skulle ha det där rummet. En plats där jag kan få ha det precis som jag själv vill ha det, där jag kan lämna allt och veta att det ser exakt likadant ut när jag kommer tillbaka nästa gång. Där jag kan ha papper utströsslade över skrivbordet, post it-lappar över väggarna, och pärmar uppställda i min egen ordning i hyllorna.

2018 hade det börjat lossna rejält i mitt kreativa liv och i mitt företag Gryningsljus. Jag hade släppt boken “Drottningen af Åre” och den sålde väldigt bra. Jag hade jag ett pyttelitet bord under trappen i vårt hus, där jag satt och slog in alla böcker som jag skulle skicka till läsare runt om i landet. Skrev gjorde jag vid köksbordet. Det var då jag insåg att det var dags. Jag skulle ha ett eget rum.

Så jag kollade av min ekonomi och såg att det var möjligt – jag skulle kunna låta bygga en liten stuga på gården. Sagt och gjort. Min kusin Göran, som är snickare, tog sig an jobbet och i december 2018 stod den på plats.

Jag glömmer aldrig den hisnande känslan när jag kunde börja möblera och ställa saker på plats. Hänga upp älskade målningar på väggarna. Placera böcker och pärmar i hyllorna, sortera papper och mappar. Göra det precis så som jag ville ha det. Och jag gav stugan ett namn – Skrivateljén. Så skulle den heta.

Så många timmar som jag tillbringat här inne sedan dess! Skrivit, slagit in böcker i paket, låtit mig själv vara kreativ. Och under pandemin har ateljén också varit mitt prästkontor.

I dag har jag möblerat om lite grann. Kände ett behov att kunna se vägen, att kunna se människorna som promenerar där ute, alla de som är på väg till eller från tågstationen. Det blev så bra. En egen bubbla och ändå en del av resten av världen.

Familj och vänner, Livet, Min nya bok 2022, Printz Publishing, Upplevelser

Dagar i Stockholm

Igår skrev jag om mitt besök på förlaget, men vi gjorde ju också en hel del annat under våra dagar i Stockholm. Jag är så väldigt förtjust i vår huvudstad och är tacksam att jag lite då och då kan åka ner och vara där. Insupa storstadspulsen, och den var nästan tillbaka nu. De senaste gångerna jag varit där har Stockholm varit starkt präglad av pandemin, så var det inte nu. Det var ett myller av människor på gatorna, på uteserveringarna, i butikerna. På gott och ont, förstås. Pandemin är ju inte över.

Vi bodde också dessa dagar i Gamla stan och det är ju en sann ynnest! Jag bara älskar de gamla, sneda husen, de smala gränderna, kullerstensgatorna och de mysiga små butikerna och restaurangerna. 

Första dagen anlände vi i Stockholm på eftermiddagen och tog genast en promenad på Söder och bort till Tantobadet. Det var så varmt så det var nödvändigt med ett dopp. Söder bjuder också på så vackra byggnader och vyer.

Dag två tog vi båten från Nybrokajen ut till Fjäderholmarna. Vi hade aldrig varit där förut, men oj, en så mysig ö! Tjejerna badade mest hela dagen och solade på klipporna. L och jag strosade och satt i skuggan och läste böcker. Och så åt vi magiskt god mat på en restaurang precis vid vattnet.

Dagen efter var en dag av regn så vi strosade i butiker och höll oss mest inomhus. Och besökte förlaget, som sagt. Läs mer om det i förra inlägget. 🙂

Och sedan var det dags att åka hemåt. Vi stannade till i Hudiksvall och badade i havet, nödvändigt den varma dagen. Sent på kvällen var vi tillbaka i våra egna trakter. Glada att vara hemma igen och uppfyllda av allt vi fått uppleva.

Familj och vänner, Min nya bok 2022, Printz Publishing

Första besöket på förlaget

Det går inte att förneka att det var med en speciell känsla i kroppen som jag steg in genom porten till Norstedtshuset. Detta mäktiga, anrika hus fyllt av litteratur och litteraturhistoria.

Jag är glad att jag hade älskade dottern med mig. Och det fanns en klar poäng med att hon var med mig när jag skulle besöka förlaget för första gången – hon är nämligen den som läst mitt manus, läst igen, granskat och kommenterat. Hon är bara sexton år, men har ett så speciellt öga för text och berättelse. Hon lyfte mitt manus massor. Så, det var klart att hon skulle hänga med mig den här dagen!

Fina Anna Levahn, sälj- och marknadsansvarig på “mitt” förlag Printz Publishing, tog emot oss och visade oss runt. Det var mäktigt att gå runt i lokalerna. Högt i tak och väldiga fönster ut mot stan och Riddarholmen, grönmålade bokhyllor från golv till tak med böcker och böcker och åter böcker.  Att heja på Norstedts förlagschef Patrik Hadenius, heja på Dorotea Bromberg på Brombergs förlag… Och alla var så trevliga och välkomnande.

Så kom vi till Printz Publishings del av huset och där var vackert och trevligt. Där satt vi ner med Anna och samtalade. Om boken, om förlaget, om framtiden, om livet i stort. Det kändes väldigt fint.

När vi kom ut öste regnet ner, men jag var bara uppfylld av dessa möten. Det är så mycket som känns löftesrikt och hoppfullt. I detta hus, bland dessa människor, ska min bok få vingar så småningom. 

Skrivandet

Tankar inför nästa bok

En ny berättelse växer fram i mitt huvud, och nu också i min nyinköpta skrivbok. En berättelse som ska bli till en bok, till del två i en serie. Den här fasen är smått magisk! Att låta människor lösgöra sig ut mitt inre och få ta plats på scenen. Visa upp vilka de är, vilka egenskaper de har, vilka drivkrafter de äger. Så finns de där på min inre scen och jag får i uppdrag att liksom förstå dem, förstå hur de hör ihop, förstå hur berättelsen hänger ihop.

Nu kan jag skönja vem som är huvudpersonen, vems röst som kommer att ljuda klarast i berättelsen. Jag kan skönja hennes liv. Jag blir helt varm. Jag ser så mycket fram emot att få tillbringa tid med henne, mycket tid, så som det ju är när man skriver en bok.

I sinom tid går jag över från min mycket analoga anteckningsbok till datorn. Men inte än. Än får det vara analogt. Penna och vacker anteckningsbok gör mycket för min kreativitet.

Livet i fjällvärlden, Livet med hund, Utomhuslivet

Tidig morgon i Ullådalen

Jag är en mycket morgonpigg människa, och har varit det mest jämt. Allt som är för jobbigt, för svårt, för omöjligt på kvällen får sin lösning tidigt nästa morgon. Så många predikningar som blivit till vid halv sex på morgonen, så många manusknutar som lösts upp i gryningstimman, så många frågetecken som rätats ut när natten går över i dag.

Och så många ljuvliga stunder jag får uppleva om morgonen, när de flesta andra sover. “The golden hour” som någon kallade den tidiga timman. Som i dag! Det var helt tyst i huset när Gillis och jag drog i väg på en fjälltur. Vägarna låg tomma, inte en människa någonstans. Till och med i Ullådalen var det rätt tomt på folk, det är inte ofta.

Så vi vandrade i väg i tystnaden och morgonsolskenet och fågelsången. Hade magiska timmar bland fjällen innan vi återvände hem. Solen har fortsatt att lysa. Vilka sommardagar vi har!

Hoppas DU har det bra där du är!

Betraktelser, Böcker och läsning, Familj och vänner, Min nya bok 2022, Printz Publishing, Skapandet, Skrivandet

Stina Wollter och kreativiteten

När älskade dottern fyllde sexton fick hon den här boken av mig. “Kring denna konst” av Stina Wollter. I morse, när dottern sov, tog jag en kopp kaffe och lånade med boken och satte mig och började läsa. Det är bilder och texter som tar andan ur en. För att det är så vackert och för att det gör så ont.

Men mest av allt för att Stina uttrycker konstens och kulturens och kreativitetens betydelse i ett människoliv. Jag inser att olika skapande uttryck har varit min räddning så oerhört många gånger! Att få gå till musiklektionen när det i övrigt var tungt att gå i skolan. Att få sitta ner vid skrivmaskinen, och senare datorn, och låta tankarna flyga fritt och vardagen blekna. Att få spela teater och gå in i en annan människas tankar och känslor.

Vad vore världen och livet utan konsten, kulturen, kreativiteten?

Jag läste en stund, blev mycket berörd, och tog sedan tag i en hel massa kreativitet. Först vid pianot. Sökte låtar, spelade, sjöng. Fastnade, som jag så ofta gör, hos Benny Andersson. Vilken musik han skrivit! “Vilar glad i din famn” sjöng jag. Den gudomliga musiken med makalös text av Kristina Lugn. Och “Min astrakan” ur Kristina från Duvemåla

Sedan ett digitalt möte med Anna på förlaget. Åh, så inspirerande! Så roligt och lustfyllt! Vi pratade mest marknadsföring framöver och om att jag ska få min egen PR-person. Så himla spännande! Jag är så gränslöst tacksam över att jag får ägna en stor del av mitt liv åt olika kreativa uttryck!

Eller som Stina skrev i sin dedikation:

Nu så – in i konstens famn

Här möts vi

Här växer vi

Ja, så är det verkligen!

Familj och vänner, Livet, Livet i fjällvärlden

Vikten av vila

Vi har haft en så fin midsommarhelg. Min yngste bror med familj har varit här och vi har verkligen fått umgås i dagarna tre. Pratat, skrattat, ätit midsommarmat, sjungit sommarsånger, vandrat i solsken, badat kallt i fjälltjärn, suttit på Åre torg och intagit lyxshakes i solen. Jag är så oerhört glad över mina syskon och deras familjer. Oerhört glad över den här helgen.

Och i går satte vi plant, jag och älskade familjen. I tonåren var plantsättning mitt sommarjobb, jag planterade många veckor i rad. Nu var jag helt slut efter en enda dag. Så i dag är jag trött. Intensiva dagar gör mig trött, alldeles oavsett om de är fyllda av hårt kroppsarbete eller trevlig samvaro.

Så, jag vill slå ett slag för vilan. Jag vill slå ett slag för att vissa dagar är tröttare än andra, och då behöver vi ta hand om oss. Inte köra på som vanligt. Jag har lärt mig att det är viktigt. Jag har alltid varit en sådan som ignorerat trötthetssignalerna och gasat på lite extra. Det är ju så mycket jag vill! Det är ju så många punkter på mitt livs att-göra-lista. Men det sättet att leva får konsekvenser.

Jag är ledig i dag och det är tur – det finns inga måsten i dag. Så jag vilar, läser bok, tar promenader med hunden, lagar lite mat, vilar lite igen. Det får vara så. Det är okej.

Och jag lånar kloka ord från en annan “viloförespråkare”. De är från Frida som driver kontot Fröken Frida på Instagram. Kika gärna in hos henne! Hon bjuder både på klokord och bedövande vackra bilder. Så här skrev hon för en tid sedan:

Unna dig vila mitt på dagen.

Unna dig tystnad och ensamhet.

Unna dig de djupaste andetagen.

Unna dig ro och avskildhet.

Här är hon, Fröken Frida.

Betraktelser, Familj och vänner

Midsommar i Åredalen

I går satte jag ute på altanen och åt frukost. Det kan vara det bästa jag vet! Och solen sken och himlen var blå och allt var fyllt av grönska och färgstarkhet. En sådan där morgon som jag kan längta efter när vinterstormarna och mörkret är som värst.

Jag satt där och insåg att det om bara någon dag är midsommar och jag tänkte att vi alltså skulle få ännu en midsommar med fint väder. Som det var i fjol! Förra årets midsommar var magisk. Fjällturer, bad i Åresjön, midsommarmiddagar på altanen… Jag satt en stund och bara gladde mig åt ännu en midsommar med min yngste bror med familj i detta väder!

Tills jag begick misstaget att ta upp telefonen och kolla väderappen. 6 grader, blåst och regn väntas under midsommarhelgen. Jaja, vi kan äta midsommarmiddagar inomhus och sjunga sommarsånger och umgås. Det blir också bra.

Jag önskar DIG en fin midsommar!

/Karin