Livet i fjällvärlden, Präst i Åre

En magisk vigsel utomhus

Vigselparet hade skapat ett kyrkorum ute i snön med altare och den mest magiska altartavla man kan tänka sig. Och solen sken och värmde genom hela vigselgudstjänsten.

Det hade jag inte kunnat ana när jag någon timma tidigare åkte västerut från Duved. Då var det mer eller mindre snöstorm. Men här. Här sken solen över snön och vigselparet och gästerna.

Det blev en oförglömlig stund, och jag är så innerligt tacksam över att få vara präst. Att få dela de stora ögonblicken med människor. Att få se kärleken lysa i människors ögon och höra dem säga sina JA till varandra. Att få välsigna deras kärlek och deras äktenskap.

Jag har haft rätt många utomhusvigslar genom åren. Vid sjöar och på fjälltoppar. vid alla olika årstider. det finns ingen vackrare kyrka än den som skapas utomhus. 

Drottningen af Åre, Skrivandet

Tack för fantastiskt fina ord!

En fantastisk sak med att skriva böcker är all fin respons man får från läsare. Det finns inget finare än att få veta att jag berört en annan människa med det jag skrivit. Jag blir så himla tacksam! Och bara tanken på att någon gör sig besväret att skicka ett meddelande för att berätta och tacka för läsupplevelsen – magiskt! Det här meddelandet fick jag idag, och jag är helt rörd:

Jag läste din bok Drottningen af Åre för ett år sedan (lånade den av en kollega men köpte den i julas också) och har inte kommit mig för att skriva förrän nu, men bättre sent än aldrig! Anledningen till att jag skriver till dig är att jag ville berätta att boken var helt fantastisk! Jag som läser mycket måste erkänna att det är en av de bästa böcker jag någonsin läst. Du har ett jättebra språk, vilket är viktigt för mig men den var också oerhört spännande. Jag uppskattar att få lära mig lite mera om en sådan kraftkvinna som jag inte visste existerade, otroligt roligt. Jag älskar historia och blev väldigt nyfiken att veta mera, hade önskat att jag kunnat kliva in i hotellet, för att få vara med en liten stund. Oh, vad jag velat ha en massa bilder på hur det såg ut då. Nu ska jag ge mig på den andra boken jag köpte i julas, “Det har kommit ett brev”, jag längtar! Fortsätt skriva som du gör, om kvinnor som ofta gjorde skillnad i det lilla.

Vilka fantastiska ord! Tack, snälla du som hörde av dig och gjorde min dag!

Här är en bild från en av alla de gånger då jag varit ute och berättat om Drottningen af Åre. (Saknar så mycket att vara ute och föreläsa.)

 

Betraktelser, Familj och vänner, Livet

En annorlunda påsk

Påsken brukar betyda vigslar på fjälltoppar eller i skogsgläntor, dop i några av våra kyrkor och kapell och en mängd olika gudstjänster runtom i församlingen. Men, som alla vet, i år är inget sig likt. 

Påsken brukar kunna betyda möjligheten att träffa familj och släktingar. Samlas kring påskbufféer, göra gemensamma skidturer, sitta i en snögrop med näsorna mot solen. Men i år är det inte så. I år är inget sig likt.

I år är ledig och och tillbringar dagarna med lilla familjen. Jag är inte alls missnöjd, vi har det väldigt bra. Jag är uppe först om morgnarna, som alltid, och bakar frukostbröd och dukar upp frukosten. Vi äter tillsammans när alla vaknat. Vi promenerar och åker skidor. Gnäller kanske lite över vädret, men vem kan rå på snö och blåst? Vi läser böcker och ser på serier och målar påskägg. Vi eldar ljus när skymningen faller och jag är tacksam över de här påskdagarna. Trots allt.

Jag hoppas att du har det bra hur du än firar påsk detta år!

Skickar med några ord ur den bästa psalm jag vet:

För att en påskdag såg när graven sprängdes,

när dödens udd blev bruten och den slängdes

kan inte ordet längre stå och tiga,

kan dansen leva i oss, sången stiga.

För att din andes eld får allt att brinna,

så hjärtan helas, murarna försvinna,

när ålderns höst bär löften inför våren,

i barnaskapet läker alla såren

så kan vi bära även mörka dagar,

så kan vi känna hoppet fast vi klagar,

så kan vår viskning höras genom skriket,

så kan vi känna doften av Guds rike.

Gud är med oss.

(Psalm 870)

Egenföretagare, Familj och vänner, Livet i fjällvärlden, Skrivandet

Att ta vara på

Älskade dottern hade distansstudier, och jag behövde ett avbrott i skrivandet. Så vi drog iväg på förmiddagen till Ullådalen. Vi var nästan ensamma där och spåren var helt nypistade. Vi fick en makalös skidtur tillsammans och blev åter igen påminda om hur viktigt det är att ta vara på sådana här möjligheter. Att, när man kan, ge sig ut och ta vara på.

Berättandet, Drottningen af Åre, Egenföretagare, Skrivandet

Drottningen af Åre tillbaka i rampljuset

Det är drygt tre år sedan som min roman “Drottningen af Åre” släpptes. Det är så mycket ljus och glädje kring det boksläppet. Malmstensrummet på Åregården. Mer än fullsatt. Folk satt och stod överallt. Och tiden som följde med författarbesök och presentation av boken i olika sammanhang.

Fortfarande säljer boken väldigt bra! Både på Adlibris och Bokus och på olika butiker här i Åredalen.

Och nu vill LT publicera boken som följetong i tidningen framöver. Det känns jätteroligt! Lite som att Drottningen af Åre hamnar i rampljuset igen.

 

Familj och vänner, Livet i fjällvärlden, Präst i Åre, Skrivandet

Duvedpodden – gå in och lyssna!

Vi lever i en by som växer och utvecklas och väldigt mycket är på gång framöver. På Duveds Framtids hemsida står bland annat att läsa:

Duved ska bli det goda exemplet för framtidens hållbara och innovativa samhällsbyggnad. I stället för att fokusera på urbanisering och storstäder blir en by i Jämtland, där medborgarna och det lokala står i centrum, pilot och prototyp för en bredare framtida samhällsutveckling.

I förra veckan blev jag intervjuad i Duvedpodden om mitt liv som författare och präst, och framför allt om mitt liv i Duved. Vad var det som gjorde att jag och familjen hamnade här? Hur trivs vi, och hur ser jag på framtiden i den här byn? Jag berättade bland annat om vad älskade dottern sa för en tid sedan när vi pratade om hennes framtid och vad hon tänker om den. “Jag vill flytta tillbaka till Duved efter att jag har studerat”, sa hon.  Jag blev förstås jätteglad och hon sa: “Jag vill ju att mina barn ska få samma sorts barndom som jag fick.”

Det är ju fantastiskt att få höra sådana ord! Men vi har också känt det, under de snart nio år som vi har bott här, att den här byn passar vår familj så bra. Alla möjligheterna till utomhusliv, skolan, mataffären, kyrkan, tågstationen, restaurangerna… Och bara åtta kilometer till Åre. Och nu är, som sagt, en mängd nya spännande saker på gång här i Duved.

Personerna jag blir intervjuad av är Jan Åman och Helene Olausson, båda två starkt engagerade i Duveds framtid. Gå gärna in och lyssna!

Betraktelser, Familj och vänner, Livet i fjällvärlden

Rakt in i en akvarellmålning

Vi åkte skidor i Ullådalen igår. Det var som att åka rakt in i en akvarellmålning. Vita, blå och grå nyanser var jag än tittade. Jag åkte på mina turskidor, det är den bästa sortens skidåkning, tycker jag. Att bara ge sig ut i det vilda, inte behöva några spår, vara den som gör spår.

Vi mötte några människor där vi åkte, men inte många alls. Det är en annan tid nu med betydligt färre gäster i dalgången. Den här perioden har sin tjusning, utan tvekan. En annan tystnad och enslighet.

Jag lärde mig att januari på sydsamiska betyder isklangstid. Har du någonsin hört något så vackert? Och just idag har vi lämnat isklangstiden och gått in i februari. Det ljusnar allt mer.

Betraktelser, Familj och vänner, Livet i fjällvärlden

När allt det här är över

Hela familjen har varit hemma den här veckan. L och jag får inte vara på våra arbetsplatser, och älskade dotterns klass har haft hemmastudier.

Så vi har spridit ut oss i huset, tagit olika rum och gjort dem till arbetsplatser. Suttit med våra olika uppgifter, mötts för en fika eller en lunch. Tänt ljus och samtalat en stund.

Någon har haft håltimme och tagit snowboarden under armen och åkt några åk i backen. Någon annan har tagit en tur i spåret. Det har varit så fantastiskt vackert ute. Bitande kallt, men så vackert!

Så har vi mötts igen över middagen. Sammanfattat dagen. Sedan haft en lugn kväll.

Precis som alla andra längtar jag oerhört till den dagen då livet kan återgå till något mer “normalt”. När vi inte behöver vara rädda, när vi inte behöver tveka kring att träffa andra människor, när vi åter kan umgås med familj och vänner.

Och ändå, trots allt – när allt det här är över kommer jag att minnas de här hemmadagarna med familjen med glädje och tacksamhet.

(Om ni inte har hört Anna Stadlings låt “När allt det här är över”, så leta upp den! En otroligt bra låt!)

Betraktelser, Livet, Präst i Åre

Kurs i själavård

För några år sedan hade jag förmånen att få gå en kurs som hette “Kyrka och kultur”. Det är en av de bästa kurser jag någonsin gått. Om mötet mellan kyrkan och konsten, litteraturen, teatern. Vi mötte en lång rad inspirerande människor under de där kursveckorna.

Kvällen med författaren Maj-Gull Axelsson är oförglömlig. Hon satt i en fåtölj vid öppna spisen och berättade öppet och enkelt om sitt författarskap.

Mötet med författaren Johan Teorin var smått magisk! Hela kursgänget var i Helsingborg och strosade en kväll efter en hel dags studier, där vi bland annat diskuterat Johan Teorins bok “Skumtimmen”. Plötsligt ser vi en skylt som berättar att han är i stan! Han ska precis börja sin författarkväll på en av stans bokhandlare. Vi går dit, allihop. 15-20 personer som alla läst hans bok grundligt och kan ställa frågor. Han var helt fascinerad över sammanträffandet och över att vi, ett gäng präster, studerat hans bok.

Vid ett av kurstillfällena var vi på studiebesök på Dagens Nyheter i Stockholm och fick träffa kulturchefen Maria Schottenius. Hon gjorde verkligen intryck. Hon betonade vikten av det nära sambandet mellan just kyrkan och kulturen.

Under de där kursveckorna mötte vi också skådespelare, konstnärer, museiintendenter med flera. Så oerhört givande!

Nu ska jag få gå en kurs igen och jag gläder mig! En kurs i själavård. Några av dem som håller i kursen är prästen och författaren Göran Larsson, som jag uppskattar mycket, och Cecilia Wadstein, som var min mycket goda själavårdslärare när jag studerade i Uppsala.

Jag har börjat läsa kurslitteraturen nu och är så taggad. Det är så härligt att få fylla på, att få ny inspiration, nya kunskaper.

Betraktelser, Familj och vänner, Livet i fjällvärlden

De dimhöljda bergens kyrka

Vi promenerade genom skogen och Gillis sprang lycklig vid vår sida. Molnen låg tunga över byn. Vi tog oss upp mot höjderna och himlen blev allt mer blå. Och när vi vände oss om såg vi hur gråheten pressade sig mot byn men här uppe sken solen. Men framför allt såg jag plötsligt Duveds kyrka ur ett helt nytt perspektiv. Hur den ligger där nere i dalen. Som de dimhöljda bergens kyrka. 

Åter igen blev jag påmind om betydelsen av att se saker och ting ur olika perspektiv. Det är så lätt att fastna i sina egna sanningar, men så viktigt att emellanåt se de där sanningarna från olika håll. Reflektera. Kanske våga omvärdera.

Vi kom om att prata om sanning där vi gick, älskade dottern och jag. Och jag tror att det kommer att bli väldigt bra för henne att läsa filosofi på gymnasiet. Hon har en viss fallenhet för filosofiska resonemang. Det blev en härlig promenad och många nya tankar föddes.

Önskar er alla en fortsatt fin helg!