Böcker och läsning, Den där elden inom, Det har kommit ett brev, det mest gåtfulla i mitt liv, Drottningen af Åre

Rea i min webbutik!

Det är en så speciell tid vi lever i. Ingen av oss har någonsin upplevt något liknande. Vi famlar oss fram, famlar efter svar, lyssnar till experter och hoppas och tror. Och det är nu jag tänker att det är extra viktigt med böcker. Det finns en tröst i böcker, i att läsa. Inte minst för alla de som nu sitter i karantän.

Själv läser jag feelgoodromaner – just nu en författare som heter Liane Moriarty. Hon har förmågan att skriva om rätt tunga ämnen, men blandat med mycket humor. Befriande, på något sätt.

Och skulle någon ha glädje av att läsa mina böcker, så sänker jag priset på dem här i min webbutik. Romanen “Den där elden inom” är tyvärr helt slut (nej, ett exemplar finns kvar), så den är bortplockad ur sortimentet.

Var rädda om er och om varandra! Och läs! Ge er själva möjligheten att fly in i andra, spännande världar! All forskning visar att läsning är bra för oss människor.

Varm kram från Karin!

(Ja, det var ett inlägg från mig. Nu går jag tillbaka in i fastan. Fastan som i år för mig betyder att avhålla mig från alla typer av sociala medier.)

 

Livet, Livet i fjällvärlden

Nu går jag in i fastan

Nu har vi gått in i fastan, den började i onsdags, på askonsdagen. Det här året väljer jag att avstå från sociala medier under fastan. Så, vi hörs igen om 40 dagar!

Jag har fastat på olika sätt genom åren, men oftast har jag avstått från socker och vitt mjöl. Men i år väljer jag att avstå från Facebook, Instagram och från bloggen. Jag har känt ett behov av det. Huvudet har varit så fyllt av tankar, intryck och upplevelser. Jag behöver skala av.

Så, istället för de intryck jag får från mina medmänniskors liv i text och bild ska jag ge mig själv mer meditation och tystnad. Mer promenader och skidturer där tankar får flöda fritt. Och jag ska läsa mer.

Har precis beställt hem Martin Lönnebos nya bok “Drömmen om innersta sjön”.Boken handlar om jordens kris och om själens kris, och hur de hänger ihop.

Jag önskar dig en fin fastetid, och vi ses igen när påsken står för dörren, om så där 40 dagar.

/Karin

Berättandet, Det har kommit ett brev, Skrivandet

En smak av biblioteksturné…

För ett år sedan hade jag förmånen att vara ute på en biblioteksturné arrangerad av Region Jämtland-Härjedalen. Det var en ynnest att få göra den turnén tillsammans med begåvade och kloka Ulla Engelsperger Brändström. På torsdag ska vi ännu en gång besöka ett bibliotek tillsammans och prata om våra böcker.

 

Det är förunderligt detta med tiden. På ett sätt känns det som om vår turné var precis alldeles nyss. På ett annat sätt har det hänt så makalöst mycket sedan dess. Men hur det än är med den saken – jag ser mycket fram emot att få göra ännu ett biblioteksbesök tillsammans med Ulla.

Ulla kommer att berätta om sin bok “Har man inte folk tar man finnar”, en drabbande roman inspirerad av Ullas mormorsmors liv. Jag kommer att i första hand berätta om “Det har kommit ett brev”. Och så gör vi som förra året; vi intervjuar varandra om vårt skrivande och om våra böcker.

Så, har du möjlighet att komma till Svenstaviks bibliotek på torsdag 20 februari klockan 18.30 så är du varmt välkommen!

Livet, Musiken, Skrivandet

En hyllning till Ylva Eggehorn

 

Tillsammans med vår kyrkomusiker Janne gjorde jag i förra veckan ett musikprogram där vi hyllade Ylva Eggehorn. Med ord och toner lyfte vi en del av allt det som hon skapat under åren. Det kändes så rätt med denna hyllning till Ylva som i år fyller 70 år.

Jag fick en av hennes diktsamlingar i konfirmationspresent, och på något sätt blev ingenting sig likt efter det. Jag hade själv skrivit dikter sedan jag var barn, jag hade läst olika poeter i många år, men det Ylva skrev var något annat. Det grep tag på ett alldeles speciellt sätt.

Sedan dess har jag fortsatt läsa det hon skrivit – dikterna, romanerna, krönikorna och, inte minst, psalmtexterna. Och jag har sjungit hennes ord på otaliga konserter genom åren.

Det finns ingen som hon som kan uttrycka Guds närvaro i det alldeles vardagliga livet. Det finns ingen som hon som kan skriva så berörande ord och formuleringar om det vardagliga livet. I hennes diktning vävs allt samman – himmel och jord, Gud och människa, död och liv.

Jag sjöng och Janne spelade på flygeln, och jag läste hennes ord. Avslutade programmet med den här dikten:

Stå stilla i smärtan, rotad i det som är ljus i dig.

Låt svärdet gå genom dig.

Kanske det inte alls är ett svärd.

Kanske det är en stämgaffel.

Du blir en ton,

du blir den musik du alltid längtat efter att få höra.

Du visste inte att du var en sång.

 

 

Familj och vänner, Livet

När älskade dottern konfirmerades

 

20200220. Dagen då vår dotter konfirmerades i Undersåkers kyrka. En dag jag aldrig kommer att glömma. Så tacksam.

Hon stod där framme i kyrkan i sin hembygdsdräkt, Hededräkten, som en gång var min mormors. Vissa stunder djupt allvarsam, andra stunder fylld av skratt. Så där som hon är, vår dotter. Hon stod där tillsammans med sina konfirmationskamrater, tjejer och killar som kommit att betyda mycket för henne under den här tiden.

Tillsammans knäföll de vid altaret. Ledarna bad för dem, en efter en, och de fick ta emot brödet och vinet. Tillsammans blev de sända ut i världen som konfirmerade.

Och hon, och två andra tjejer, dansade så mitt hjärta höll på att slitas ur kroppen.

Efter gudstjänsten firade vi! Vi åt lunch tillsammans, hon och vi och resten av familjen och flera släktingar och en massa vänner. Hon har så många fina vänner, jag är så tacksam över dem! Jag är så tacksam över de sammanhang som hon och vi finns i.

Jag höll tal till henne och påminde om orden som sjöngs när hon döptes: Du är älskad, du är sedd, var inte rädd. Jag önskar att de orden ska finnas med henne också framöver.

Fotograf: Sara Björkebaum.

ande, Den där elden inom, Det har kommit ett brev, Drottningen af Åre, Egenföretagare, Skrivandet

De har påverkat mig, kvinnorna jag skrivit om

 

Jag åker skidor och reflekterar. Tänker på de tre kvinnorna jag skrivit om i mina böcker, och hur mycket de faktiskt kommit att påverka mig och mitt liv. De har gjort mig starkare!

Margareta, Kristina och Margareta. Ibland känns det som om de går före mig och banar väg. “Kom igen nu”, säger de om jag får för mig att ge upp. “Spotta i nävarna nu och ryck upp dig! Du vet ju vad du vill. Kämpa på!”

Ja, det är som om de står där och manar på mig att våga vidare. Margareta i sin gula kappa, Kristina i den hatade, allt för snäva korsetten under klänningen, och Margareta med sin vävda sjal. “Kom igen nu, Karin!”

Och jag kämpar på, och de kämpade på i sina liv, i den tid då de levde. En kamp för att följa sin egen övertygelse, en kamp mot konventioner och andra människors åsikter. De trampade upp sina egna vägar, de lämnade avtryck på den här jorden. Margareta genom att arbeta hårt inom Röda Korset och göra stor skillnad för framför allt kvinnor och barn. Kristina genom att bygga det allra första hotellet i Åre och på så vis öppna upp för den turistiska utvecklingen i den här dalgången. Margareta genom att emigrera till Amerika och satsa på en karriär inom konst och vävning. Vilka kvinnor!

Och nu drar de varandra. Många som köper min senaste bok vill också läsa mina tidigare. Det känns fint! Men nu är boken om Margareta Klingspor, “Den där elden inom”, snart helt slut. Jag grunnar på om jag ska låta trycka den på nytt.

Läs gärna mer om mina böcker, “Den där elden inom”, “Drottningen af Åre” och “Det har kommit ett brev” under Kategorier!

 

Livet

Ständig längtan efter att skriva

När jag höll på med slutarbetet av min bok “Det har kommit ett brev” lovade jag mig själv att inte direkt sätta i gång med nästa skrivprojekt. Jag lovade mig själv att i lugn och ro ha boksläppet, ge mig själv tid till att marknadsföra boken och administrera boken, utan att samtidigt påbörja en ny berättelse. Jag har hållit mitt eget löfte, men det har inte varit lätt.

I mig bor en ständig längtan till att skriva. Att få stå vid datorn med en kopp kaffe intill och låta fingrarna fara fram över tangenterna är verkligen bland det bästa jag vet! Att låta ord och formuleringar flöda fram, att med hela sitt väsen gå in i en berättelse, skapa, tänka, fantisera… Ja, det är bland det bästa, och när jag skriver mår jag väldigt bra.

Och nu är det slutet av januari. Boksläppet avklarat, efterarbetet avklarat, julen och alla helgerna, med allt jobb det innebär, avklarade. Nu… NU kan jag börja skriva igen. Och det har jag gjort! Berättelsen bor i mitt huvud, personerna är glasklara, jag känner dem väldigt väl, jag vet vad som ska hända, jag vet början, jag vet mitten och jag vet slutet.

Jag har skrivit idag och timmarna har sprungit iväg. Jag hejdar mig emellanåt, behöver hämta andan, går och dricker vatten eller tar en promenad… Och slår in “Det har kommit ett brev” i paket som sedan skickas iväg till olika beställare. Och sedan tillbaka in i berättelsen igen.

Jag ska berätta mer om det manus som är på väg att bli till, men inte än. Sedan.

Livet

Tack för fler fina hälsningar!

Jag står i skrivateljén idag och slår in böcker och skickar till människor som beställt. Det är en sådan stor känsla att inse att människor faktiskt läser det jag skriver. Att böcker och berättelser som jag skapat tar andra människor del av. Och många, många hör av sig och säger att de tycker om det jag skrivit. Det känns så oerhört fint!

Som personen som skickade mig ett mail och skrev de här fantastiska orden:

“Hej Karin! För någon vecka sedan fick jag din bok. Jag höll på att läsa annat just då men kunde inte låta din bok ligga oläst så jag kastade mig över den och läste i stort sett i ett enda sträck, inklusive nattliga timmar. Tack för en fantastisk läsupplevelse! Och för att jag fått leva mig in i Margareta och Johns värld! Det var för ovanligheternas skull ett mycket kärleksfullt förhållande du beskriver – vilket annars är det motsatta i den tidens miljöer. Det kändes som om jag var på plats och kunde betrakta händelserna och miljöerna på nära håll! Inte minst intressant att följa Margaretas utveckling inom vävkonsten! Varma hälsningar, XX.”

Eller som personen som skrev ett sms:

“Kära Karin. Jag har varit tillsammans med Margaret Bergman nu i två dagar. Jag är djupt tagen av hennes/din berättelse. Du skriver så levande. Blir så lycklig över att hon verkligen fick uppleva hur villkorslös kärlek kan bära, både genom glädje och sorg. Tack för upplevelserika timmarna med henne/dig! Kramar från XX.”

Det går inte att beskriva hur glad jag blir över hälsningar som de här. Att beröra är nog min längtan som författare och att få bekräftelse på att läsare blivit just berörda känns fantastiskt!

Och nu, nu har jag satt i gång med ett annat manus som jag längtar efter att borra ner mig i. Så lustfyllt!

Livet

Jag sammanfattar mitt 2019

 

Några gånger tidigare har jag lånat en mall för årssammanfattning från bloggaren Underbara Clara. Jag gör det igen för att sammanfatta mitt 2019. Jag tror på att stanna upp och reflektera över sitt liv när ett år går över i ett nytt.

Gjorde jag något 2019 som jag aldrig gjort förut?

O ja! Jag vinterbadade! Två gånger till och med! Första gången var 8 mars, Internationella kvinnodagen, då jag badade i Indalsälven tillsammans med ett helt gäng coola kvinnor. Det blev som en kraftfull manifestation. Andra gången var den 24 november i Storsjön tillsammans med en fin vän. Jag är ingen vinterbadare, trodde jag, men jag får ändra mig. Det är en häftig känsla att gå ner i det iskalla vattnet och stanna där en stund. Att göra det där som verkar omöjligt, men som är fullt möjligt. Och som ger så goda effekter efteråt – styrka, kraft och klarhet.

Genomförde jag någon stor förändring under 2019?

En stor och fin förändring i familjens liv var att arbetet med renoveringen av vår sjöstuga äntligen blev klar, och i somras kunde vi bo där för första gången. Den känslan är svårslagen! I övrigt går jag fortfarande omkring och är glad över den stora livsförändring som jag gjorde för några år sedan. Den som innebär att jag enbart arbetar halvtid som präst i Svenska kyrkan Åre, och övrig tid ägnar mig åt mitt skrivande och andra kreativa uttryck.

Vilket datum från 2019 kommer jag alltid att minnas?

Den 21 juni när jag och älskade familjen firade Ida-Majas 14-årsdag på Venice Beach, Los Angeles.

Vilka länder besökte jag?

Tillsammans med familjen åkte jag till Kanada och till USA för research för min bok och för att besöka släktingar. En helt oförglömlig resa.

Gjorde någonting min riktigt glad?

I augusti åkte Leif och jag tillsammans med fina kompisar till Trondheim för att gå på konsert med Gyllene Tider. Det blev ett fantastiskt dygn och jag hade så galet roligt! Jag var så glad! Musiken, stämningen, människorna…

Vad önskar jag att jag hade gjort mer?

Jag önskar att jag hade sjungit mer med andra musiker. Det är bland det roligaste och mest lustfyllda jag vet!

Vilken är den bästa boken jag läst under 2019?

Jag har både läst och lyssnat på många, många böcker under året, men jag tror att den jag minns mest, som berörde allra mest, är Alex Schulmans “Bränn alla mina brev”. Den rekommenderas!

Vilken är den största musikaliska upptäckten?

För några veckor sedan var vi på en magisk julkonsert med Undersåkerskören och med bland annat Lena Willemark som solist. Jag har lyssnat massor på Lena genom åren, men nu upptäckte jag henne på nytt. Vilken fantastisk musiker hon är!

Vilken var den största framgången yrkesmässigt under 2019?

Svårt detta med framgång… Vad är egentligen framgång? I min tjänst som präst får jag vara med om stora och livsavgörande ögonblick i människors liv. I den största av sorger men också i den största av glädje. Jag ser tillbaka på många berörande dagar och stunder från 2019. Och jag tänker på när vi hade VM här i Åre i vintras. Vi som jobbar i kyrkan var ute och delade ut hjärtan till människor ute på byn med orden “Du är värdefull”. Många blev så oerhört glada! Det är något viktigt det där med att bli sedd. Och jag tänker på biblioteksturnén jag fick göra under våren tillsammans med Ulla Englsperger. Det var så himla roligt att vara ute och berätta om våra böcker och författarskap. Och vi hade så kul ihop, Ulla och jag. Och boksläppet nu i november av min nya roman “Det har kommit ett brev” blev bättre än jag någonsin kunnat hoppas på! Att få musicera med Astrid Åslin och Bengt-Erik Norlén och varva det med berättelser ur boken och att se så många komma för att vara med. Så himla fint! Och när Archi Jamt framförde Hans-Erik Sundströms och min musiksvit “Fjällnära musik” i april var också magiskt! Och alla gånger då jag varit ute och sjungit och berättat kring min bok “Drottningen af Åre”…

Och den största framgången på det privata planet?

Tveklöst de där dagarna då Ida-Maja sms:ar och undrar om jag kan steka pannkakor, och hon och ett helt gäng tjejer kommer instormande i huset med allt sitt prat och allt sitt skratt och all sin energi. De stunderna vill jag stoppa tiden, och jag är så lycklig över att tillbringa så mycket tid hemma, så jag kan finnas där och steka de där pannkakorna.

Något jag önskade mig och fick under 2019?

Jag svarar skrivateljén, även om den levererades några veckor innan vi gick in i 2019. Men den är så bra för mig! Det är en förmån att ha ett eget krypin där jag kan breda ut mig med papper, pennor, färger… Där jag kan vara helt ensam med mitt skrivande och mina tankar.

Vad gjorde jag på min födelsedag?

Ida-Maja hade varit bortrest och jag trodde att hon skulle stanna där ett tag till, men så kom hon hem och överraskade mig på min födelsedag. Den bästa överraskningen man kan få! Familjen uppvaktade med tårta och paket på säng och på kvällen gick vi ut och åt på restaurang i Åre. Jag älskar att fylla år!

Vad fick mig att må bra under året?

Familjen, vännerna, skidåkningen, skrivandet, musiken, vandringarna, tystnaden, träningen…

Vilka var de bästa nya människorna jag träffade under 2019?

En helt ny människa har vi haft förmånen att träffa under det här året. En solstråle vid namn Junie. Hon är Leifs brorsdotter och helt bedårande! En annan ny bekantskap är Selam. Hon är vår gode vän Kibroms fru och flyttade hit till Sverige från Addis Abeba i Etiopien. Det är så berikande att ha både Kibrom och Selam i våra liv. Och tack vare Ida-Maja och hennes kompisar lär vi känna nya människor. Föräldrar till klasskompisar och andra vänner. Spännande, intressanta, kloka, fina människor. Det är en ynnest!

Vad är jag mest stolt över från 2019?

Vår älskade dotter, utan tvekan. Hon imponerar ständigt på mig och jag älskar henne utan gränser. Hennes förmåga att knyta kontakter och få nya vänner, hennes omsorg och omtanke om andra, hennes passion för dansen, hennes humor och klokskap…

Vad ser jag fram emot under 2020?

Ida-Majas konfirmation i februari ser jag jättemycket fram emot! Flera sommarveckor i sjöstugan längtar jag till. Och härliga skidturer under vårvintern, vandringar fram emot hösten, och mer lugn och återhämtning… Jag ser också fram emot att vår nya församlinsherde Cristina ska börja hos oss i Åre församling i februari. Det blir bra!

Ja, det var en sammanfattning av mitt 2019. Skriv en sammanfattning, du också, av ditt år! Jag önskar dig ett fint och välsignat 2020!

Släpp loss spratten, smitta skratten! Lossa bojor! Frigör sång! Öppna dörrar! Blås ut dammet! Andas frihet gång på gång!

Lek ut längtan, våga livet! Väck upp anden ur sin sömn! Trotsa hindren! Hitta kraften! Satsa hjärtat! Var din dröm!

Sjung med vinden! Jubla, dansa! Morgon randas! Dagen gryr! Fånga dagen! Våga blanda färg och former! Mörkret flyr!

(Psalm 875 i Psalmer i 2000-talet. Text: Per Harling)

 

 

 

 

Det har kommit ett brev, Skrivandet

Så fina ord om min bok!

Först sitter jag ensam i månader med research och skrivande. Sedan ska boken släppas och människor ska ta del av berättelsen. Det är en speciellt känsla, onekligen. Och det känns magiskt stort när läsare tar till sig boken och tycker om den, när de berörs av Margaret och hennes liv.

Tack för fina hälsningar och positiva ord! Jag blir så glad! Särskilt glad blir jag av de här orden som skrevs på min facebooksida här om dagen:

“…när Karin beskriver stjärn-väverskan Margarets outgrundliga längtan hem till Berg och Rörön, gråter man en liten flod…

Sannerligen dags att kanske USA:s mest upphöjda konstväverska – och uppfinnare/patenthållare av nya vävstolar – i mitten av 1900-talet, blir ett stort namn i det län hon kom ifrån, En ikon.

Tack Karin för din trilogi med berörande och spännande romanskildringar av jämtländska kvinnor som dragit upp stora spår!”

Och tack, Katarina, för dina fina ord! Jag blir helt varm i hjärtat.