Betraktelser, Familj och vänner, Skrivandet, Upplevelser

Att prata skrivande

Jag värdesätter mina författarkompisar högt! Det är något visst med att få prata om skrivande med andra som också skriver. Som förstår hur det är.

Härom dagen hade jag en av mina skrivande vänner här hemma på lunch. Hon hade med sig de här vackra blommorna som hon hade plockat i sin trädgård. Det finns alltså en gnutta sommar kvar ändå.

Vi åt min brockolisoppa och samtalet vindlade sig fram mellan berättelser och karaktärer och synopsis och förlag och bokkontrakt och drömmar. Jag vill aldrig att sådana samtal ska ta slut, de är så oerhört givande. Och in i samtalet kommer förstås också livet och vardagen och hur tillvaron är. Allt vävs samman.

Den kvällen tog jag och älskade maken en promenad med Gillis. Då blev det tydligt att mycket kan vi sätta ord på, mycket kan bli till berättelser, men vissa upplevelser förblir ordlösa. Vissa upplevelser kan vi försöka fånga in med en kamera, men inte heller det är fullt ut möjligt. Som det här norrskenet som blev till ett skådespel på himlen för oss den kvällen.

Betraktelser, Familj och vänner

Morgonträning

Förra hösten tränade älskade dottern och jag på Sats i Åre i tidiga morgonstund. Vi tog tåget från Duved, tränade på gymmet en timme, lyxade till det med hotellfrukost, och åkte sedan tåget tillbaka för att gå till jobbet respektive skolan. Så oerhört mysigt det var! Och en av de där morgnarna kom upp som ett minne på Facebook härom dagen.

Nu bor hon borta på veckorna och går gymnasiet. Hon tränar inte på gym nu, men dansar flera pass varje dag. Själv har jag börjat på ett nybyggt gym här i Duved. En minuts promenad bort ligger STC och där är jag nu några morgnar i veckan. Jag älskar verkligen att träna på morgonen. Men jag saknar att träna med henne.

Betraktelser, Skrivandet

När berättelsen börjar leva sitt eget liv

Jag kan mitt manus och vet vad som ska hända. Jag vet precis vart jag är på väg. Men så kommer de där stunderna när berättelsen börjar leva sitt eget liv. Människorna som befolkar min berättelse tar helt egna initiativ, gör saker som jag inte hade väntat mig, säger sådant som jag inte visste att de skulle säga. Då är det bara att åka med. En sådan scen har jag precis nu skrivit, och vet ni, det är rätt magiskt.

Betraktelser, Egenföretagare, Skrivandet, Utomhuslivet

Kvällssol över Mullfjället

Jag skrev mest hela dagen i går. När kvällen kom och jag började laga middag, kastade jag en blick ut genom fönstret. Solen strålade över Mullfjället. Och jag, som var helt tjock i huvudet av alla ord och formuleringar, insåg att det bästa vore om jag kom ut på vandring.

Så jag packade ner middagen i en ryggsäck och gav mig av. Ni vet, ynnesten i att bara gå ut genom ytterdörren, gå genom byn och sedan upp på fjället. Det var en helt magisk kväll. Jag tog mig allt längre upp. bit för bit, steg för steg. Svettig och trött satte jag mig till sist mitt i en gräsbeklädd pist och åt ris och korvstroganoff. Tittade ut över byn. Hade solen i ansiktet.

Efter någon timme gick jag ner igen. Mörkret föll. Senare på kvällen kom älskade dottern hem. Då satt vi i köket med brinnande ljus och fikade och pratade. Hon har gjort sina två första dagar på gymnasiet och hade massor att berätta om. Jag är så lycklig över den där stunden, som blev lång. Så lycklig och tacksam över henne. Och gränslös stolt över att hon är den hon är.

Betraktelser, Präst i Åre, Skrivandet

Sensommar i Åredalen

Den senaste tiden har jag jobbat mycket. Många vigslar och dop, många samtal med människor och inte minst en konfirmation. Det har varit fina och intensiva dagar.

I går var jag ledig och tog dagen som den kom. Klippte gräs i solskenet, satt ute på altanen och läste bok, plockade röda vinbär, vilade… Den där återhämtningen är helt ovärderlig.

I morgon har jag avsatt tid till att skriva. Jag längtar redan. Så är det med mig och mitt skrivande.

Betraktelser, En stuga vid en sjö, Familj och vänner, Livet i fjällvärlden, Min nya bok 2022, Printz Publishing, Skrivandet, Utomhuslivet

Min höst

Det är ösregn utanför fönstren. Jag dricker kaffe och läser DN och låter tiden smyga sig fram. Och inser att hösten är på väg. Det dröjer inte länge nu. Ungefär det här vet jag om min höst:

Att älskade dottern ska börja gymnasiet på annan ort, och bara vara hemma på helgerna. Stor glädje för hennes skull, jag är säker på att hon kommer att ha det jättebra, och samtidigt vemod i mammahjärtat.

Att jag ska hinna med två ytterligare redigeringsrundor på mitt manus och sedan jobb med redaktör i december. Så galet spännande det är!

Att jag ska jobba på i Åre församling. Hoppas innerligt att vi denna höst ska kunna möta människor, ha verksamheter i gång, fira gudstjänst med människor på plats i kyrkan.

Att jag ska göra många härliga fjällturer i magiskt vackra höstfärger.

Att jag ska skriva vidare på manus nummer 2. Tänker ha några dagar då jag släpper allt annat och bara skriver. Kanske i min ensamhet i sjöstugan.

Att jag och älskade maken ska gå och träna på det helt nybyggda, och ännu inte invigda, träningscentret som ligger en minuts promenad från vårt hus.

Att jag ska börja umgås mer med familj och vänner igen. Det har varit så lite av det under pandemitiden, som för alla andra. Men jag längtar verkligen.

Att jag ska slutföra kursen i själavård som jag påbörjade i januari. En så bra och meningsfull kurs.

Jag börjar se fram emot hösten, märker jag. Den friska kylan, färgerna i träden, mörkret om kvällarna, att tända levande ljus…

Hoppas också DU ser fram emot hösten!

Betraktelser, Präst i Åre

En sommarkväll i Åre

På sommaren firar vi kvällsgudstjänst – Andrum – utanför Åre gamla kyrka varje torsdag. Igår kväll sken solen och vinden var ljum. Och det blev så tydligt att vår gudstjänst var en del av det vibrerande, pulserande livet som Åre är.

För medan vi sjöng “En vänlig grönskas rika dräkt” så kastade sig fallskärmsflygare ut från Åreskutan och landade på banan nere i byn. Människor joggade och cyklade längs vägen. Barn lekte och skrattade på gräsplanen intill. En hundkurs pågick och hundskall letade sig till oss. Några personer strövade över kyrkogården och tittade på gamla gravstenar, andra gick med raska steg mot tågstationen. Ytterligare andra satt på sina uteplatser och njöt av kvällssolen. Några promenerade i stilla mak till någon av Åres alla restauranger.

Det är så oerhört mycket folk i byn just nu och har varit hela sommaren. Ett myller av människor från olika håll och kanter. Med olika dialekter.

Allt pågick samtidigt som vi sjöng vår psalm och det kändes så fint. Som att allt omslöts av gudstjänsten, inneslöts i Guds famn.

 

Betraktelser, Böcker och läsning, Familj och vänner, Min nya bok 2022, Printz Publishing, Skapandet, Skrivandet

Stina Wollter och kreativiteten

När älskade dottern fyllde sexton fick hon den här boken av mig. “Kring denna konst” av Stina Wollter. I morse, när dottern sov, tog jag en kopp kaffe och lånade med boken och satte mig och började läsa. Det är bilder och texter som tar andan ur en. För att det är så vackert och för att det gör så ont.

Men mest av allt för att Stina uttrycker konstens och kulturens och kreativitetens betydelse i ett människoliv. Jag inser att olika skapande uttryck har varit min räddning så oerhört många gånger! Att få gå till musiklektionen när det i övrigt var tungt att gå i skolan. Att få sitta ner vid skrivmaskinen, och senare datorn, och låta tankarna flyga fritt och vardagen blekna. Att få spela teater och gå in i en annan människas tankar och känslor.

Vad vore världen och livet utan konsten, kulturen, kreativiteten?

Jag läste en stund, blev mycket berörd, och tog sedan tag i en hel massa kreativitet. Först vid pianot. Sökte låtar, spelade, sjöng. Fastnade, som jag så ofta gör, hos Benny Andersson. Vilken musik han skrivit! “Vilar glad i din famn” sjöng jag. Den gudomliga musiken med makalös text av Kristina Lugn. Och “Min astrakan” ur Kristina från Duvemåla

Sedan ett digitalt möte med Anna på förlaget. Åh, så inspirerande! Så roligt och lustfyllt! Vi pratade mest marknadsföring framöver och om att jag ska få min egen PR-person. Så himla spännande! Jag är så gränslöst tacksam över att jag får ägna en stor del av mitt liv åt olika kreativa uttryck!

Eller som Stina skrev i sin dedikation:

Nu så – in i konstens famn

Här möts vi

Här växer vi

Ja, så är det verkligen!

Betraktelser, Familj och vänner

Midsommar i Åredalen

I går satte jag ute på altanen och åt frukost. Det kan vara det bästa jag vet! Och solen sken och himlen var blå och allt var fyllt av grönska och färgstarkhet. En sådan där morgon som jag kan längta efter när vinterstormarna och mörkret är som värst.

Jag satt där och insåg att det om bara någon dag är midsommar och jag tänkte att vi alltså skulle få ännu en midsommar med fint väder. Som det var i fjol! Förra årets midsommar var magisk. Fjällturer, bad i Åresjön, midsommarmiddagar på altanen… Jag satt en stund och bara gladde mig åt ännu en midsommar med min yngste bror med familj i detta väder!

Tills jag begick misstaget att ta upp telefonen och kolla väderappen. 6 grader, blåst och regn väntas under midsommarhelgen. Jaja, vi kan äta midsommarmiddagar inomhus och sjunga sommarsånger och umgås. Det blir också bra.

Jag önskar DIG en fin midsommar!

/Karin

Betraktelser, Familj och vänner, Livet i fjällvärlden

Skolavslutning – denna speciella tid

Redigering av manus får ligga på vänt den här veckan, det är så mycket annat som händer. Arbetet i Åre församling, som den här veckan innebär en del möten, några vigselsamtal, en gudstjänst. Och här om dagen ett samtal ute på en altan i sommarkvällen med den mest magiska utsikt. Ett samtal om livet och döden och allt det där som handlar om att vara människa. Allt medan vi drack kaffe och åt hembakad rabarberpaj. Emellanåt slås jag av det stora i att få vara präst.

Men det är inte bara arbete den här veckan, det är också att vara mamma till en dotter som slutar nian. Ja, det är en speciell tid! I måndags lämnade de tillbaka datorer och annat de fått låna under högstadietiden. Dessutom hade de 80-talstema, så Ida-Maja var klädd i chockrosa och mintgrön. På kvällen hade hon sin sista dansträning. Hon kom hem och grät floder. Insikten om att en period i livet nu går mot sitt slut. I går hade de friluftsdag uppe vid Fröå gruva med vandring och bad. I dag ska de spela brännboll mot de andra niorna och lärarna. I morgon blir det avslutningslunch med lärarna och alla ska vara utklädda till något som slutar på -ist. Ida-Maja har funderat på både turist, artist och jurist. Vi får väl se vad det blir. Och på fredag är det skolavslutning i kyrkan. Men vi föräldrar vår inte vara med av förståeliga skäl. Otroligt tråkigt, men det är de tiderna vi lever i. Vi får fira henne här hemma i stället. Ja, speciella dagar med mycket glädje och mycket vemod. Också för mamman.

Hittills har det varit fint och soligt. Jag hoppas vädret håller sig så också resten av veckan!