Betraktelser, Utomhuslivet

Meditation

I går var det möten och samvaro hela dagen. En bra dag på alla sätt, men jag blir så otroligt, vad jag kallar, “tjock i huvudet”, av sådana dagar. Det känns liksom som att huvudet är sprängfyllt av tankar, ord, åsikter, uppfattningar. Så på eftermiddagen kollade jag om det var ok att jag lämnade gruppen för en stund och det var det.

Jag gick ut. Andades in höstluften. Andades djupa andetag och bara promenerade iväg. Behövde låta kroppen arbeta, behövde låta hjärtat banka och slå.

Jag fann en plats nere vid vattnet efter en stund, och där satte jag mig. Först satt jag bara där och blickade ut över vattnet, ut över höstfärgerna. Sedan blundade jag och gjorde några minuters meditation.

Att börja meditera är bland det bästa jag gjort. Jag har gjort många försök genom åren, men ganska tidigt gett upp. Men nu har jag hållit i min meditation riktigt länge.

Jag mediterar varje dag, ibland en halvtimma, ibland bara fem minuter, allt beror på hur dagen ser ut. Jag sätter mig ner och blundar. Ibland på min meditationskudde, ibland i en fåtölj, ibland ute i skogen. Sedan fokuserar jag på min andning. Bara så. Inget mer avancerat än så.

Det är så välgörande att för några minuter släppa allt. Att bara vara i sin bubbla. En mycket vilsam vila.

Inte minst igår när jag mediterade vid vattnet, och som på avstånd hörde vågorna försiktigt slå mot strand.

Betraktelser, Familj och vänner, Livet i fjällvärlden, Präst i Åre, Printz Publishing, Skrivandet, Utomhuslivet

På Bokmässan på avstånd

Bokmässan har ju gått av stapeln under helgen, och jag har följt den på avstånd. Sett bilder på mina förlagskollegor där de blivit intervjuade och minglat runt bland andra författare. De ser ut att ha haft väldigt trevligt! Nästa år är jag också med! Det känns både overkligt och fantastiskt! Jag ser så mycket fram emot det.

Själv har jag arbetat under helgen. Haft förmånen att viga två par och döpa tre barn. Jag har också varit med när människor sagt farväl till en älskad mamma/mormor/farmor. Starka känslor under en och samma helg.

Sent på lördagskvällen åkte jag in till Åre för att hämta hem älskade dottern. Hon var där och hängde med kompisar. När jag satt i bilen i mörkret lossnade det i berättelsen jag håller på att skriva. Jag jobbar ju med del två i det som är tänkt att bli en hel serie. Jag har skrivit stora delar av råmanuset klart, men fastnat. Men plötsligt där i bilen i mörkret framträdde en Emily för min inre blick. Och det blev tydligt på en endaste gång att det är henne jag väntat på. Det är hon som för berättelsen vidare. Så otroligt fascinerande! Så nu längtar jag efter att bara få sätta mig ner och skriva vidare.

I går gjorde vi en vandring innan jag skulle iväg och ha en gudstjänst. Hela familjen gav sig ut i vackra höstvädret. Vilka färger och vilket väder! Det är så otroligt mysigt att göra sådana vandringar tillsammans.

Nu är det måndagsmorgon och jag önskar dig en fin vecka!

/Karin

Betraktelser, Familj och vänner, Skrivandet, Upplevelser

Att prata skrivande

Jag värdesätter mina författarkompisar högt! Det är något visst med att få prata om skrivande med andra som också skriver. Som förstår hur det är.

Härom dagen hade jag en av mina skrivande vänner här hemma på lunch. Hon hade med sig de här vackra blommorna som hon hade plockat i sin trädgård. Det finns alltså en gnutta sommar kvar ändå.

Vi åt min brockolisoppa och samtalet vindlade sig fram mellan berättelser och karaktärer och synopsis och förlag och bokkontrakt och drömmar. Jag vill aldrig att sådana samtal ska ta slut, de är så oerhört givande. Och in i samtalet kommer förstås också livet och vardagen och hur tillvaron är. Allt vävs samman.

Den kvällen tog jag och älskade maken en promenad med Gillis. Då blev det tydligt att mycket kan vi sätta ord på, mycket kan bli till berättelser, men vissa upplevelser förblir ordlösa. Vissa upplevelser kan vi försöka fånga in med en kamera, men inte heller det är fullt ut möjligt. Som det här norrskenet som blev till ett skådespel på himlen för oss den kvällen.

Betraktelser, Familj och vänner

Morgonträning

Förra hösten tränade älskade dottern och jag på Sats i Åre i tidiga morgonstund. Vi tog tåget från Duved, tränade på gymmet en timme, lyxade till det med hotellfrukost, och åkte sedan tåget tillbaka för att gå till jobbet respektive skolan. Så oerhört mysigt det var! Och en av de där morgnarna kom upp som ett minne på Facebook härom dagen.

Nu bor hon borta på veckorna och går gymnasiet. Hon tränar inte på gym nu, men dansar flera pass varje dag. Själv har jag börjat på ett nybyggt gym här i Duved. En minuts promenad bort ligger STC och där är jag nu några morgnar i veckan. Jag älskar verkligen att träna på morgonen. Men jag saknar att träna med henne.

Betraktelser, Skrivandet

När berättelsen börjar leva sitt eget liv

Jag kan mitt manus och vet vad som ska hända. Jag vet precis vart jag är på väg. Men så kommer de där stunderna när berättelsen börjar leva sitt eget liv. Människorna som befolkar min berättelse tar helt egna initiativ, gör saker som jag inte hade väntat mig, säger sådant som jag inte visste att de skulle säga. Då är det bara att åka med. En sådan scen har jag precis nu skrivit, och vet ni, det är rätt magiskt.

Betraktelser, Egenföretagare, Skrivandet, Utomhuslivet

Kvällssol över Mullfjället

Jag skrev mest hela dagen i går. När kvällen kom och jag började laga middag, kastade jag en blick ut genom fönstret. Solen strålade över Mullfjället. Och jag, som var helt tjock i huvudet av alla ord och formuleringar, insåg att det bästa vore om jag kom ut på vandring.

Så jag packade ner middagen i en ryggsäck och gav mig av. Ni vet, ynnesten i att bara gå ut genom ytterdörren, gå genom byn och sedan upp på fjället. Det var en helt magisk kväll. Jag tog mig allt längre upp. bit för bit, steg för steg. Svettig och trött satte jag mig till sist mitt i en gräsbeklädd pist och åt ris och korvstroganoff. Tittade ut över byn. Hade solen i ansiktet.

Efter någon timme gick jag ner igen. Mörkret föll. Senare på kvällen kom älskade dottern hem. Då satt vi i köket med brinnande ljus och fikade och pratade. Hon har gjort sina två första dagar på gymnasiet och hade massor att berätta om. Jag är så lycklig över den där stunden, som blev lång. Så lycklig och tacksam över henne. Och gränslös stolt över att hon är den hon är.

Betraktelser, Präst i Åre, Skrivandet

Sensommar i Åredalen

Den senaste tiden har jag jobbat mycket. Många vigslar och dop, många samtal med människor och inte minst en konfirmation. Det har varit fina och intensiva dagar.

I går var jag ledig och tog dagen som den kom. Klippte gräs i solskenet, satt ute på altanen och läste bok, plockade röda vinbär, vilade… Den där återhämtningen är helt ovärderlig.

I morgon har jag avsatt tid till att skriva. Jag längtar redan. Så är det med mig och mitt skrivande.

Betraktelser, En stuga vid en sjö, Familj och vänner, Livet i fjällvärlden, Min nya bok 2022, Printz Publishing, Skrivandet, Utomhuslivet

Min höst

Det är ösregn utanför fönstren. Jag dricker kaffe och läser DN och låter tiden smyga sig fram. Och inser att hösten är på väg. Det dröjer inte länge nu. Ungefär det här vet jag om min höst:

Att älskade dottern ska börja gymnasiet på annan ort, och bara vara hemma på helgerna. Stor glädje för hennes skull, jag är säker på att hon kommer att ha det jättebra, och samtidigt vemod i mammahjärtat.

Att jag ska hinna med två ytterligare redigeringsrundor på mitt manus och sedan jobb med redaktör i december. Så galet spännande det är!

Att jag ska jobba på i Åre församling. Hoppas innerligt att vi denna höst ska kunna möta människor, ha verksamheter i gång, fira gudstjänst med människor på plats i kyrkan.

Att jag ska göra många härliga fjällturer i magiskt vackra höstfärger.

Att jag ska skriva vidare på manus nummer 2. Tänker ha några dagar då jag släpper allt annat och bara skriver. Kanske i min ensamhet i sjöstugan.

Att jag och älskade maken ska gå och träna på det helt nybyggda, och ännu inte invigda, träningscentret som ligger en minuts promenad från vårt hus.

Att jag ska börja umgås mer med familj och vänner igen. Det har varit så lite av det under pandemitiden, som för alla andra. Men jag längtar verkligen.

Att jag ska slutföra kursen i själavård som jag påbörjade i januari. En så bra och meningsfull kurs.

Jag börjar se fram emot hösten, märker jag. Den friska kylan, färgerna i träden, mörkret om kvällarna, att tända levande ljus…

Hoppas också DU ser fram emot hösten!

Betraktelser, Präst i Åre

En sommarkväll i Åre

På sommaren firar vi kvällsgudstjänst – Andrum – utanför Åre gamla kyrka varje torsdag. Igår kväll sken solen och vinden var ljum. Och det blev så tydligt att vår gudstjänst var en del av det vibrerande, pulserande livet som Åre är.

För medan vi sjöng “En vänlig grönskas rika dräkt” så kastade sig fallskärmsflygare ut från Åreskutan och landade på banan nere i byn. Människor joggade och cyklade längs vägen. Barn lekte och skrattade på gräsplanen intill. En hundkurs pågick och hundskall letade sig till oss. Några personer strövade över kyrkogården och tittade på gamla gravstenar, andra gick med raska steg mot tågstationen. Ytterligare andra satt på sina uteplatser och njöt av kvällssolen. Några promenerade i stilla mak till någon av Åres alla restauranger.

Det är så oerhört mycket folk i byn just nu och har varit hela sommaren. Ett myller av människor från olika håll och kanter. Med olika dialekter.

Allt pågick samtidigt som vi sjöng vår psalm och det kändes så fint. Som att allt omslöts av gudstjänsten, inneslöts i Guds famn.

 

Betraktelser, Böcker och läsning, Familj och vänner, Min nya bok 2022, Printz Publishing, Skapandet, Skrivandet

Stina Wollter och kreativiteten

När älskade dottern fyllde sexton fick hon den här boken av mig. “Kring denna konst” av Stina Wollter. I morse, när dottern sov, tog jag en kopp kaffe och lånade med boken och satte mig och började läsa. Det är bilder och texter som tar andan ur en. För att det är så vackert och för att det gör så ont.

Men mest av allt för att Stina uttrycker konstens och kulturens och kreativitetens betydelse i ett människoliv. Jag inser att olika skapande uttryck har varit min räddning så oerhört många gånger! Att få gå till musiklektionen när det i övrigt var tungt att gå i skolan. Att få sitta ner vid skrivmaskinen, och senare datorn, och låta tankarna flyga fritt och vardagen blekna. Att få spela teater och gå in i en annan människas tankar och känslor.

Vad vore världen och livet utan konsten, kulturen, kreativiteten?

Jag läste en stund, blev mycket berörd, och tog sedan tag i en hel massa kreativitet. Först vid pianot. Sökte låtar, spelade, sjöng. Fastnade, som jag så ofta gör, hos Benny Andersson. Vilken musik han skrivit! “Vilar glad i din famn” sjöng jag. Den gudomliga musiken med makalös text av Kristina Lugn. Och “Min astrakan” ur Kristina från Duvemåla

Sedan ett digitalt möte med Anna på förlaget. Åh, så inspirerande! Så roligt och lustfyllt! Vi pratade mest marknadsföring framöver och om att jag ska få min egen PR-person. Så himla spännande! Jag är så gränslöst tacksam över att jag får ägna en stor del av mitt liv åt olika kreativa uttryck!

Eller som Stina skrev i sin dedikation:

Nu så – in i konstens famn

Här möts vi

Här växer vi

Ja, så är det verkligen!