Böcker och läsning, En stuga vid en sjö, Familj och vänner, Skrivandet

Tankar i semestertid

Vi har sådana där dagar, som jag i mörkaste och kallaste januari, kommer att ha svårt att tro att de verkligen fanns. Långsamma, varma, soliga, drömmiga dagar. Vi tillbringar tiden i vår stuga vid en sjö. Utedass och inget rinnande vatten, men vad gör väl det?

Jag vaknar tidigt varje morgon, som vanligt. Går upp och öppnar altandörren och morgonluften flödar in. Jag brygger kaffe och sitter sedan i morgonsolen och dricker kaffe och läser bok. Just nu Fredrik Backmans “Björnstad”. Så ohyggligt bra! Har ni läst? Därefter sitter jag vid köksbordet och skriver. Jag skriver så länge familjen sover. Jag har en väldigt fint flow just nu.

Efter frukosten gör vi lite olika. Älskade dottern drar gärna till stan och träffar kompisar, Leif pysslar på här på gården. Jag sticker på en träningssväng. I går till magiskt vackra Andersön tillsammans med Gillis.

Sedan hänger vi på altanen och solar, läser och badar. Lyssnar på vågkluck och sjöfågelsljud. Och Sommar i P1. På kvällarna har dottern dansläger i stan, så det blir skjutsande och hämtande.

I går kväll fick vi fina vänner på besök. Vi satt länge ute på altanen och pratade och skrattade. Det var så varmt och inga mygg eller knott. Och så fick vi uppleva ännu en magisk solnedgång. De är speciella här, solnedgångarna.

Så går dagarna i ett lugnt och makligt tempo. Tänk, vad jag trivs med det. Och vad jag tycker om att få tillbringa mycket tid med familjen. Och ha värme och sol. Jag vill spara på varje enskilt ögonblick, glädjas åt det som är, och komma i håg de här dagarna när vi är i kallaste, mörkaste januari.

Betraktelser, Böcker och läsning, Familj och vänner, Min nya bok 2022, Printz Publishing, Skapandet, Skrivandet

Stina Wollter och kreativiteten

När älskade dottern fyllde sexton fick hon den här boken av mig. “Kring denna konst” av Stina Wollter. I morse, när dottern sov, tog jag en kopp kaffe och lånade med boken och satte mig och började läsa. Det är bilder och texter som tar andan ur en. För att det är så vackert och för att det gör så ont.

Men mest av allt för att Stina uttrycker konstens och kulturens och kreativitetens betydelse i ett människoliv. Jag inser att olika skapande uttryck har varit min räddning så oerhört många gånger! Att få gå till musiklektionen när det i övrigt var tungt att gå i skolan. Att få sitta ner vid skrivmaskinen, och senare datorn, och låta tankarna flyga fritt och vardagen blekna. Att få spela teater och gå in i en annan människas tankar och känslor.

Vad vore världen och livet utan konsten, kulturen, kreativiteten?

Jag läste en stund, blev mycket berörd, och tog sedan tag i en hel massa kreativitet. Först vid pianot. Sökte låtar, spelade, sjöng. Fastnade, som jag så ofta gör, hos Benny Andersson. Vilken musik han skrivit! “Vilar glad i din famn” sjöng jag. Den gudomliga musiken med makalös text av Kristina Lugn. Och “Min astrakan” ur Kristina från Duvemåla

Sedan ett digitalt möte med Anna på förlaget. Åh, så inspirerande! Så roligt och lustfyllt! Vi pratade mest marknadsföring framöver och om att jag ska få min egen PR-person. Så himla spännande! Jag är så gränslöst tacksam över att jag får ägna en stor del av mitt liv åt olika kreativa uttryck!

Eller som Stina skrev i sin dedikation:

Nu så – in i konstens famn

Här möts vi

Här växer vi

Ja, så är det verkligen!

Böcker och läsning, Den där elden inom, Det har kommit ett brev, Drottningen af Åre, Min nya bok 2022, Printz Publishing

Kallbad och redigering av manus

Det var nog så där 6-7 grader i Indalsälven när vi badade i söndags, älskade dottern och jag. Mitt dopp var mycket kort och jag frustade som en säl. Hon simmade runt en stund innan hon kom upp igen. Men det var otroligt härligt efteråt. Så som det alltid är när man badar kallt.

Som av en händelse handlar min nya bok en hel del om att bada kallt. Min huvudperson badar i iskalla fjälltjärnar och sjöar både på sommaren och vintern. Så här skriver min förläggare Christoffer om boken:

“Sorg, kallbad och nya livsmöjligheter, allt inbäddat i en ljuvlig miljö på ett våffelbruk mellan fjällen. Missa inte denna pärla!”

Fina och peppande ord när jag nu är inne i första redigeringsfasen. Fördjupar karaktärer, förtydligar skeenden, ser över att allt är logiskt och rimligt.

Samtidigt klurar vi kring bokens omslag, som ska vara bestämt i september. Jag kollar andra författares bokomslag och försöker inspireras till vad för slags omslag jag tycker om, vad som passar till just den här boken. Jag gillar omslaget till “Toner i natten” av Jojo Moyes. (Hon finns för övrigt på samma förlag som jag. Hur coolt?) Och jag tycker om omslaget till “När alla klockor stannat” av Ninni Schulman. Jag vill att omslaget ska signalera både karghet, sorg och hoppfullhet. Förlaget har förstås proffsiga människor som sköter det här, men jag uppskattar att de vill ha mina tankar och åsikter. Vi får se var det landar.

Jag har hittills varit oerhört nöjd med bokomslagen till mina böcker. Inte minst när fantastiska Annica Nordin varit formgivare. Hon gjorde omslagen till “Den där elden inom”, “Drottningen af Åre” och “Det har kommit ett brev”.

Nu fortsätter jag att redigera. Ha en fin dag, alla!

 

Betraktelser, Böcker och läsning, Egenföretagare, Familj och vänner, Livet i fjällvärlden, Ny bok på gång, Präst i Åre, Skrivandet

Att vakna av solen

I morse när jag vaknade vid halv sex fick jag för mig att en lampa var tänd i rummet. Det var så ljust. Men det var ingen lampa. Det var solen som sken in genom en glipa i gardinen. Kan man vakna på ett härligare sätt?

Helgen har varit fin, men grå. Inte en enda solglimt varken lördag eller söndag. Men lördagen bjöd ändå på ljus och glädje när jag hade förmånen att få ha en vigsel. Det är ju inte så ofta i denna tid, och förutsättningarna är annorlunda. Men det blev en fin och innerlig stund.

I går kände vi att vi behövde hitta på någonting, göra något mysigt. Så vi åkte tillsammans med fina vänner till Copperhill och fikade. (Bilden är tagen precis utanför hotellet.) Det är något visst med att sitta i en hotellobby och äta kardemummabulle och dricka kaffe och prata. Sent i går kväll kom till slut solen, så älskade maken drog västerut och åkte skidor till norska gränsen. Älskade dottern tog med en bok och gick ut och satte sig i ett träd för att läsa. (Jag är så glad att hon tycker så mycket om att läsa. Och att hon tycker om att sitta i ett träd och göra det.)

I dag har jag redigerat manus hela dagen. Det tar mer tid än man tror. Men jag tycker det är väldigt, väldigt roligt, har alltid tyckt. Nästa vecka åker jag till Stockholm för att träffa förlaget. Det ser jag så mycket fram emot!

Hoppas DU haft en fin helg och en bra måndag!

Böcker och läsning, Det har kommit ett brev, Egenföretagare, Livet i fjällvärlden, Präst i Åre, Skrivandet

Tankar om hösten

I går morse packade jag ryggsäcken, snörade på mig skorna, tog med mig älskade hunden och gav mig av på en fjälltur. Jag gick genom byn och sedan branterna upp mot Mullfjället. Det var första morgonen jag kände riktigt ordentligt att det är höst. Det är verkligen höst nu. Den krispiga luften och de starka färgerna – så oerhört vackert.

När vi väl kommit upp en bit satte jag mig och tog fram min frukost. Ni vet ju – aldrig smakar kaffe så bra som på en fjälltopp. Och jag satt där och blickade ut över vidderna och funderade över den höst som nu har kommit. Hur ska den här hösten bli? Det enda jag vet är att den kommer att bli betydligt lugnare än förra hösten.

Då var jag mitt inne i att slutföra min roman “Det har kommit ett brev”. De sista redigeringsrundorna, layoutbeslut, omslagsbeslut, bokningar för att komma ut och presentera boken på olika ställen, planer inför boksläppet… Här kan du läsa mer om boken och boksläppet: https://www.karinharjegard.se/2019/11/antligen-bokslapp/

Ja, den här hösten är verkligen lugnare. Det enda framträdande jag är inbokad på är en bokmässa i Bräcke. Jag hoppas att den blir av! Så mycket annat är ju inställt. Och jag skriver och skriver. Idéerna tar inte slut, som tur är. Jag är inne i ett manus som är mycket lustfyllt att vara i. Vi får se vad det kan leda till.

Vad gör jag mer under hösten? Förutom skrivandet arbetar jag förstås precis som vanligt som präst i Åre församling. Jag tränar en hel del, bra att ha tid till träningen! Försöker vara utomhus så mycket som möjligt, tankar dagsljus, tankar solstrålar. Jag läser massor, just nu Inger Alfvéns senaste. Hon är alltid bra! Är med familjen så ofta jag kan.

Jag satt där på fjället och andades in höstluften och kände att det var dags att välkomna den nu. Dags att välkomna hösten.

Böcker och läsning, Den där elden inom, Det har kommit ett brev, Drottningen af Åre, Sorg - det mest gåtfulla i mitt liv

Rea i min webbutik!

Det är en så speciell tid vi lever i. Ingen av oss har någonsin upplevt något liknande. Vi famlar oss fram, famlar efter svar, lyssnar till experter och hoppas och tror. Och det är nu jag tänker att det är extra viktigt med böcker. Det finns en tröst i böcker, i att läsa. Inte minst för alla de som nu sitter i karantän.

Själv läser jag feelgoodromaner – just nu en författare som heter Liane Moriarty. Hon har förmågan att skriva om rätt tunga ämnen, men blandat med mycket humor. Befriande, på något sätt.

Och skulle någon ha glädje av att läsa mina böcker, så sänker jag priset på dem här i min webbutik. Romanen “Den där elden inom” är tyvärr helt slut (nej, ett exemplar finns kvar), så den är bortplockad ur sortimentet.

Var rädda om er och om varandra! Och läs! Ge er själva möjligheten att fly in i andra, spännande världar! All forskning visar att läsning är bra för oss människor.

Varm kram från Karin!

(Ja, det var ett inlägg från mig. Nu går jag tillbaka in i fastan. Fastan som i år för mig betyder att avhålla mig från alla typer av sociala medier.)

 

Böcker och läsning, Drottningen af Åre, Skrivandet, Skrivateljén

Premiäröppning för min Skrivateljé

Nu är den här, och i stort sett färdiginredd, min Skrivateljé och butik. I dag, när det är Duveds julmarknad, har jag premiäröppning och en hel del människor letar sig hit.

Lyktan brinner intill den granbeklädda förstukvisten. Vi öppnar dörren och går in!

En hylla med böcker till försäljning. Dels mina egna böcker, dels diverse skrivböcker. Jag vill ju sälja “skrivuppmuntrande saker”, vikten av en vacker skrivbok ska aldrig förringas. Tavlan på väggen är målad av Årekonstnären Kristina Hansson. Den tavlan, och historien kring den, kräver ett helt eget blogginlägg.

Mitt gamla, röda skrivbord, ett riktigt arvegods, passar så bra i min ateljé. Idag har jag dukat upp med glögg och pepparkakor för den som villa ha. Tavlan ovanför bordet är målad av Maud Deckmar, och den tavlan ska förstås också få ett eget blogginlägg. Men orden på målningen kan jag skriva redan nu:

“Ingen annan kan öppna dörren till mitt hopp”. 

Och här, ateljéns hjärta – skrivbordet, datorn och bokhyllan. Ni kan ju bara ana hur roligt det är att ställa allt i ordning. Böckerna på sin plats, färgerna och penslarna på sin, pärmarna och mapparna…

Nu sänker sig skymningen utanför ateljéns fönster, de levande ljusen brinner och julmusiken ljuder. Här trivs jag väldigt bra.

/Karin

 

Böcker och läsning, Drottningen af Åre, Livet i fjällvärlden, Skapandet

Gryningsljus – skrivarateljé och butik

Nu är min skrivarateljé snart färdig. Nu landar den på vår gård inom kort. Jag längtar verkligen.

Det var någon gång mitt i sommaren som jag bestämde mig för att förverkliga drömmen om en egen skrivarstuga på gården. Här skriver jag mer om den drömmen och de tankarna.

Allt medan friggeboden har byggts har den levt för fullt inom mig. Jag har skapat inre bilder av hur den ska se ut invändigt, vad den ska kallas, hur den ska användas. När jag och familjen var på Öland i augusti besökte jag ett galleri strax utanför Solliden. Den platsen gav mig stor inspiration! Det är det galleriet som är på bilden och det är den andan jag vill åt. Den känslan.

Så, framöver när Ni kommer till Duved, är ni välkomna till “GRYNINGSLJUS – Skrivarateljé och butik”. Där inne finner ni mig vid skrivbordet där jag jobbar med någon av mina texter. Där kan ni också köpa sådant som främjar skrivandet och skrivarlusten; vackra anteckningsböcker och skrivvänliga pennor. Och mina böcker, förstås. Med mera.

Jag kommer inte ha några fasta öppettider, utan ha öppet när jag ändå ska vara vid mitt skrivbord och sysslar med sådant som jag kan bli avbruten i.

Jag återkommer när den är helt klar och på plats på vår gård.

/Karin

Böcker och läsning, Drottningen af Åre

Att få träffa Världens Minsta Bokklubb

Tidigare i vintras blev jag kontaktad av Världens Minsta Bokklubb, och de undrade om jag ville träffa dem och berätta om “Drottningen af Åre”. Självklart ville jag det! I tisdags var det äntligen dags.

Jag var själv med i en bokklubb för några år sedan, och det var så oerhört givande! Att få umgås med härliga människor och diskutera böcker – ja, det kan inte bli så mycket bättre. Vårt upplägg var att vi en efter en valde en bok som alla läste och sedan möttes vi och samtalade om den. Det som är så fascinerande är hur olika vi läser en bok, hur olika vi tar till oss en berättelse, och hur olika det är vad som fastnar i oss och stannar kvar inom. “Jaha, tänkte du så? Jag tolkade det så här…”

Vi möttes på Länsbiblioteket i Östersund, Världens Minsta Bokklubb och jag. Bokklubben består av Annika och Ellinor, två mycket bokintresserade människor. De har setts i fem års tid, med jämna och ojämna mellanrum, och pratat böcker. Jag fick se listan av böcker som de betat av, och en kan säga att min drottning hamnat i mycket fint sällskap.

Det blev ett så gott samtal, och de hade så kloka och initierade frågor. Det är en ynnest och en rätt märklig känsla att samtala med personer som läst boken och reflekterat kring den. Vårt samtal kom att kretsa kring fröken Kristina Hansson, förstås, men också kring historien om Åre som by, kring starka kvinnor och kring det faktum att det finns människor som verkligen brutit ny mark, som gått sina egna vägar.

Tack för en fin stund, Annika och Ellinor!

/Karin

Böcker och läsning, Familj och vänner, Livet, Präst i Åre, Skrivandet, Upplevelser

Ordlös, stilla, utan krav

Den här vårterminen har varit väldigt intensiv. Mycket har hänt, jag har gjort flera resor, haft många sång- och föreläsningsjobb, och det har varit en hel del att göra i mitt arbete som präst. Det har varit roligt och meningsfullt, men nu ser jag fram emot en lugnare period.

Varannan vecka har jag som vanligt arbetat heltid som präst (och vissa veckor mer än heltid), och under de andra veckorna har det varit en hel del med mitt företag och lite annat. T ex: En musik- och berättarföreställning för anställda på Åre kommun, en resa till Umeå för planering med min goda vän Lena, en vecka på Masesgården där jag ledde kursen “Skriv ditt liv”, en helg med min älskade brors bröllop, en vecka i London med älskade familjen, föreställningen “Kallad” på Storsjöteatern, en resa till Råneå för att göra en gudstjänst kring Internationella kvinnodagen, föreläsningar kring min bok…

Som sagt – roliga och meningsfulla saker, men nu behöver jag en lugnare period. Och jag behöver en lugn dag idag, och det ska jag ha. Jag behöver sådana dagar så innerligt mycket! Dagar av återhämtning och samlande av ny kraft. Så, vad ska jag göra idag? Det här tänker jag mig…

  • Dricka flera koppar kaffe och sitta länge och läsa morgontidningen…
  • Läsa bok och slumra en stund på kökssoffan…
  • Åka skidor…
  • Skriva…

Alltså – bara sådant som fyller på ny energi. En dag som är “ordlös, stilla, utan krav”. Orden är  hämtade ur psalmen “I Guds tystnad får jag vara”, nr 522, skriven av förre biskopen Jonas Jonsson. 

I Guds tystnad får jag vara ordlös, stilla, utan krav. Klara rymder, öppna dagar, här en strand vid nådens hav.

I Guds kärlek vill jag vila, vet mig önskad, älskad, sedd. Övar mig i barnets tillit, prövar höjd och djup och bredd.

I Guds Ande kan jag andas, bön ger liv ur död som svar. Ögonblickets närhet rymmer allt som blir och är och var.

Vid Guds hjärta är jag buren, innesluten i Guds famn. Medan hemligheten djupnar viskar Fadern ömt mitt namn.

Jag önskar er en fin dag!

/Karin