Drottningen af Åre, En stuga vid en sjö, Familj och vänner, Livet, Livet i fjällvärlden, Livet med hund, Musiken, Präst i Åre, Skriv ditt liv, Skrivandet, Skrivateljén, Sorg, Upplevelser, Utomhuslivet

Mitt 2018 – en sammanfattning

Så här avslutades vårt 2017 – med guld och glitter och finbesök av älskade makens syskon med familjer. Och hur blev det sedan, när 2017 tippade över i 2018? Jo, ungefär så här:

Januari

Januari kom med gnistande snö och många minusgrader. Vi åkte en hel del skidor i familjen och med Gillis glatt springande framför oss. Vi gladdes ännu en vinter över att ”vi får stanna kvar när alla andra måste åka härifrån”. Ja, vi gladdes över att vara fastboende och inte ”bara” gäster i Åredalen.

Någon av de första dagarna kulade jag för första gången inför en stor publik. Det var så mäktigt! Jag stod på läktaren i Duveds kyrka tillsammans med Torkel Johansson som är en mästare på att blåsa horn. Han blåste och jag kulade. Om du går in på Youtube och söker på mitt namn så kan du få höra hur det lät. 🙂

Ja, vi fick så hisnande vackra skiddagar!

Jag gjorde årets första framträdande kring ”Drottningen af Åre” på Hanriis café i Handöl inför en riktigt stor publik. Sedan har jag gjort många framträdanden under året om min drottning – på Jamtli i Östersund, på Åre bibliotek och för Skistars anställda på Åregården i Åre för att nämna några.

I januari hade vi också första träffen inför sommarens stora begivenhet – återträffen för oss som slutade nian på Hede Centralskola 1988. Vi är tre stycken ur den klassen som bor här i Åredalen, och vi tog på oss att förbereda jubileet. Så vi hade en första träff, den första av många, med god mat och många skratt.

Februari

Februari blev en intensiv månad med tre speciella och oförglömliga resor/upplevelser. Först till Masesgården utanför Leksand, där jag för andra gången fick hålla i kursen ”Skriv ditt liv”, sedan till Fjällbäcken utanför Funäsdalen där min älskade bror Håkan och hans Malin gifte sig, och vi fick uppleva ett magiskt gnistrande vinterbröllop, och sist till London dit jag och familjen for för att se ÖFK spela fotboll mot Arsenal, men också, förstås, för att uppleva det fantastiska som London är.

I februari fick jag också uppleva en oförglömlig lunch på Fjällsätra i Undersåker. Tillsammans med Anneli, min fina arbetskompis, bjöd jag in kvinnor och barn som då bodde på Continental Inn i Åre, och som flytt från Eritrea, Syrien och andra utsatta platser i världen. De satt mest inne i sina små rum om dagarna, vågade sig inte riktigt ut, så vi ordnade buss till Fjällsätra för att skapa en mötesplats den dagen. Och det blev sannerligen en mötesplats. Vi åt av den goda maten, vi samtalade så gott det bara gick, vi hjälpts åt med barnen, och vi kramades och höll varandras händer. Tänk, så mycket gemenskap man kan känna trots att man inte alltid kan förstå varandras språk.

Mars

Den åttonde mars är Internationella kvinnodagen och i år hade jag och min fina prästkollega Lena Malm skapat en gudstjänst för att fira dagen. En gudstjänst med bibelord, dikter, strofer, bilder, musik och dans. Vi firade gudstjänsten först i Åre gamla kyrka just den åttonde mars, och några dagar senare, firade vi den i den kyrka där Lena tjänstgör, i Råneå i Lule stift. Det blev så himla bra!

En gnistrande kall februarikväll begav vi oss på skidor upp till Vita renen utanför Edsåsen, vår familj tillsammans med goda vänner. Där åt vi en väldigt god middag innan vi började skidturen ner igen. Då var det sent på kvällen men ljust nästan som på dagen. Månen lyste upp hela landskapet. Älskade dottern och de andra barnen konstaterade att det var bland det häftigaste de varit med om! De vill absolut att vi gör om det igen! Gäller bara att hitta en kväll som är gnistrande klar med månsken…

En av helgerna hade jag och min kära musikerkollega Jenny Michanek förmånen att framföra vår musikföreställning ”Kallad” på Storsjöteatern i Östersund. Det var så skoj! Vi har ju gett den föreställningen i åtskilliga kyrkor genom åren, men det var väldigt härligt att få framföra den på en stor scen med riktigt bra ljud och ljus.

Genom åren har läkare och sjukgymnaster försökt övertyga mig om att börja gå på gym för att stärka min rygg och jag har alltid sagt nej. Jag vill inte vara inomhus och träna! Jag vill få frisk luft, fjälluft och solljus och se vackra vyer och… Men… när älskade dottern frågade om jag ville börja gå på gym med henne så sa jag ja direkt. Så från mars och till nu har vi varit på gymmet i stort sett varje vecka, och ibland fler gånger i veckan, och det är så roligt! Och det är så fint att få träna tillsammans med henne. Jag är så glad över SATS i Åre som bjuder på en fin miljö där jag kan känna mig hemma trots att jag inte är någon ”gymtjej”.

I mars fick jag också uppleva något väldigt berörande när två skådespelare framförde min och andras texter vid några av länets bibliotek. Texterna är hämtade ur antologin ”Orter och ställen” och min novell heter ”Båthus med liten markplätt”. Det var så starkt att höra dessa begåvade människor ta sig an min text, ge den mening och liv på ett helt nytt sätt. Jag satt hela tiden och tänkte: Har jag verkligen skrivit det här?

Och så kom påsken med allt vad den innebär. Jag älskar påsken och tycker om att följa hela dess skeende. För något år sedan började jag bjuda in till ”Meditation i gryningen” på Långfredagens morgon klockan 7 i St Olofsgården. Då inleder jag med att kort berätta om långfredagen, och vad den dagen betyder, och sedan sitter vi i tystnad i ungefär en halvtimme. Efteråt dricker vi kaffe och småpratar.

April

April kan vara den bästa månaden när man bor som vi gör. När solen värmer på fjället under skidturerna, när snön smälter bort nere i byn men finns i massor på höjderna, när man får nya vårfräknar och ljuset flödar över.

En av de där ljuvliga aprildagarna hade jag en vigsel utomhus vid Fröå gruva med magisk utsikt över Åreskutan. Vigseln ägde rum ute i snön men det var varmt som en sommardag. Jag tror ingen av oss kommer att glömma den dagen.

Maj

Och maj kom med snösmältning och vårfågelsång och jag krattade vår gräsmatta. Jag är så förtjust i den där tiden då allt är beige och brunt och vitt. Lite kargt så där.

Men vi längtade efter sol och värme och flög från Trondheim till Gran Canaria. Det blev en skön vecka tillsammans med älskade familjen.

I maj föddes lille Måns, mitt älskade lilla brorsbarn, det fjärde syskonbarnet i skaran.

Och vi gick mot sommar och med den en lång rad av avslutningskonserter i våra kyrkor. Här är jag tillsammans med Undersåkerskören i Undersåkers vackra kyrka.

Juni

På nationaldagen kulade jag på hembygdsgården i Åre och hälsade alla välkomna till firandet. För dagen klädd i mina förmödrars hembygdsdräkt från Hede.

Och äntligen var det skolavslutning och älskade dottern slutade sjätte klass. Mellanstadietiden avslutad.

I midsommarhelgen hade jag en konsert i Ängsmokyrkan i Östersund tillsammans med min begåvade musikerkamrat Tina Didriksson. Jag sjöng och spelade gitarr, hon spelade på sin cello. Cellomusik kan vara det vackraste jag vet.

Veckan som följde ledde jag kursen Skriv ditt liv vid Åredalens folkhögskola för tredje sommaren i rad. Åter igen en fantastisk upplevelse med alla dessa underbara människor och deras berättelser.

Direkt från folkhögskolan till Masesgården, där jag också skulle leda kurs. Det är en fantastisk miljö att komma till, och jag fick vara med om starka möten. Det är en ynnest.

Juli

Sedan väntade några veckor av ledighet. Vi tillbringade de veckorna vid sjöstugan. Dagar av byggande, fixande, vila, läsning, häng med fina vänner, grillning, bad, och en del skrivande.

En av de där helgerna hade vi den efterlängtade återträffen på Hede hembygdsgård. Det blev en bra kväll. En speciell känsla att återse ens gamla klasskamrater, några av dem hade jag inte träffat på trettio år.

Augusti

I augusti hade jag den traditionsenliga sommarkonserten i Hede kyrka tillsammans med Eva-Britt Nordstrand, som en gång i tiden var min musiklärare. Vi har haft förmånen att ha konsert tillsammans i väldigt många år nu, och det är precis alltid lika roligt och lustfyllt. Jag hoppas det blir fler gånger.

Sedan åkte vi till Öland, jag och älskade maken och dottern tillsammans med dotterns kompis Stina. Vi fick en så himla bra vecka tillsammans! Öland var vackert och varmt, vi bodde bra, åt god mat, badade, tränade, promenerade, upplevde, upptäckte, skrattade. Skrattade massor.

På väg hem stannade vi i Stockholm och gick på konsert med Hov1 på Gröna Lund. Vilken enorm upplevelse! Musiken, sommarkvällen i mörker, stämningen… Älskade dottern som grät när konserten var slut. ”Det här är det största jag någonsin varit med om”, sa hon. Den natten bilade vi upp till Duved och nästa morgon började hon i sjuan. Nu är hon en högstadietjej och trivs otroligt bra med det.

September

Så kom september med gula löv i träden, krispig luft och rip- och älgjakt för älskade makens del. En söndag var vi på ripjakt hela familjen i trakterna kring Huså. Alltså, hösten kan vara så makalöst vacker!

En förändring i mitt jobb denna höst är att jag började arbeta en del som skolpräst på Åredalens folkhögskola. Det innebär att jag är där vissa dagar och erbjuder möjlighet till enskilda samtal. Jag trivs där och är glad över möjligheten.

Oktober

Drottningen af Åre hade sålt slut och i oktober kom leveransen med helt nytryckta böcker. Som tur var hade jag god hjälp att bära in alla böckerna. Ungefär så här skrev jag när de allra första böckerna levererades hösten 2017: ”Nu har jag burit in drottningen. Nu är hon överallt i vårt hus.” Så kändes det den här gången också.

Älskade dottern fick möjlighet att hjälpa till med en häst i Häggsjön. Så en kulen oktoberdag var vi där första gången.

Någon av de här dagarna fick vi också ett mycket glatt besked: Älskade maken ska bli farbror igen. Älskade dottern ska få ännu en liten kusin. Vilken välsignelse!

November

Under hösten har vi också låtit göra nytryck av vår bok Sorg, det mest gåtfulla i mitt liv. Boken som jag skrev tillsammans med Ulla Granqvist och Sonja Wahlén. Så, i november gav vi oss ut på en liten bokturné i länet och berättade om boken. På några av ställena hade vi också med oss Stina Wahlén som sjunger som en ängel.

Den största överraskningen detta år var utan tvekan att jag tilldelades LT:s Kulturpris 2018. Vilken enorm lycka! Jag är så tacksam över detta pris. Läs gärna mer om denna upplevelse här och här.

December

Adventstiden kom med snötyngda träd och pistade skidspår. Vi gav oss av till Björnen och njöt av att äntligen få åka skidor igen.

Som alltid innebär den här tiden en hel del arbete för min del, en lång rad adventsgudstjänster och andra samlingar. Stämningsfullt och fint att få vara med om. Dessutom fick jag den andra advent döpa mitt älskade lilla brorsbarn Måns i Åre gamla kyrka. En stor stund.

Dessutom blev min efterlängtade Skrivateljé klar, och vid Duveds Julmarknad hade jag premiäröppning. Jag är så innerligt glad över denna lilla stuga!

Tisdagen den elfte december fick jag ta emot Kulturpriset på Åregården. En helt trolig kväll. Här intervjuas jag av LT:s kulturredaktör Sara Strömberg.

Och så kom julen, en jul när jag fick leva i de två bästa av världar. Dels hade vi hela min familj här hos oss – mamma, pappa och mina bröder med familjer. En så stor lycka! Dels arbetade jag och fick ha flera fina julgudstjänster och fick uppleva berörande möten med människor. En jul kan liksom inte bli bättre.

Dessutom fick jag och älskade maken julklappar av älskade dottern som berörde oss djupt. Hon hade skrivit dikter till oss om hur mycket vi betyder för henne. Som vi grät. Det går inte att få en vackrare gåva.

Jag ser med stor tacksamhet tillbaka på 2018.

Gud, välsigna det år som ligger framför oss.

Jag önskar er, kära bloggläsare, ett fint 2019! Var rädda om er!

/Karin

 

Drottningen af Åre, Familj och vänner

Drottningen af Åre poppis på bibliotek

I går fick jag ett meddeande från min kära svägerska Emma där hon undrade om jag visste att ”Drottningen af Åre” är en av de mest lånade böckerna på Östersunds bibliotek 2018. Det visste jag inte. Men jag blev så glad.

Jag har en stark kärlek till bibliotek. Har alltid haft, ända sedan jag var ett litet barn. När jag gick på högstadiet hade jag förmånen att jobba på biblioteket i Hede en kväll i veckan, och jag tyckte så mycket om att befinna mig där bland alla bokhyllorna och ställa böckerna på rätt plats. Och att öppna och smygläsa lite i de böcker som verkade allra mest intressanta.

Så att jag nu får veta att min bok är en av de mest lånade på Östersunds bibliotek gör mig så himla glad! Och varm i hjärtat. Och stolt! För på listan på mest lånade böcker finns också storheter som Maj-Gull Axelsson, Elena Ferrante och Elin Olofsson.

Hoppas du har det fint dessa mellandagar!

/Karin

Böcker och läsning, Drottningen af Åre, Skrivandet, Skrivateljén

Premiäröppning för min Skrivateljé

Nu är den här, och i stort sett färdiginredd, min Skrivateljé och butik. I dag, när det är Duveds julmarknad, har jag premiäröppning och en hel del människor letar sig hit.

Lyktan brinner intill den granbeklädda förstukvisten. Vi öppnar dörren och går in!

En hylla med böcker till försäljning. Dels mina egna böcker, dels diverse skrivböcker. Jag vill ju sälja ”skrivuppmuntrande saker”, vikten av en vacker skrivbok ska aldrig förringas. Tavlan på väggen är målad av Årekonstnären Kristina Hansson. Den tavlan, och historien kring den, kräver ett helt eget blogginlägg.

Mitt gamla, röda skrivbord, ett riktigt arvegods, passar så bra i min ateljé. Idag har jag dukat upp med glögg och pepparkakor för den som villa ha. Tavlan ovanför bordet är målad av Maud Deckmar, och den tavlan ska förstås också få ett eget blogginlägg. Men orden på målningen kan jag skriva redan nu:

”Ingen annan kan öppna dörren till mitt hopp”. 

Och här, ateljéns hjärta – skrivbordet, datorn och bokhyllan. Ni kan ju bara ana hur roligt det är att ställa allt i ordning. Böckerna på sin plats, färgerna och penslarna på sin, pärmarna och mapparna…

Nu sänker sig skymningen utanför ateljéns fönster, de levande ljusen brinner och julmusiken ljuder. Här trivs jag väldigt bra.

/Karin

 

Drottningen af Åre, Skrivandet, Upplevelser

En minnesvärd kväll på Åregården

Det blev en oförglömlig kväll på Åregården i tisdags när LT:s Kulturpris utdelades. Härliga människor kom och var med och firade, mingel och snittar, och jag blev intervjuad om mitt skrivande.

Jag var fylld av förväntan och pirr i magen när jag steg in på Åregården på tisdagskvällen. Men nervositeten försvann redan i foajén för där fick jag kramar av goa människor som åkt en lång bit för att vara med och fira. Jag är så glad över dem och över alla andra som delade den här kvällen med mig.

Det serverades snittar och vi tog för oss och satte oss i vackra Malmstensrummet. När klockan slagit 19 tog LT:s nyhetschef Daniel Hansson och kulturredaktören Sara Strömberg till orda. De hälsade välkommen till Kulturprisutdelning, den trettionde i ordningen, och läste upp motiveringen till varför jag fick priset i år. Ord som: ”En författare i tiden mitt ibland oss…” Och: ”Hon verkar i det lilla men når många.” Det kändes oerhört stort att gå fram när de ropade mitt namn. Stort och hedrande.

Jag fick vackra blommor och så beviset på att jag blivit Kulturpristagare 2018. Sedan satt vi i en varsin fåtölj, Sara och jag, och jag blev intervjuad. Hon ställde kloka frågor om mitt författarskap i allmänhet och ”Drottningen af Åre” i synnerhet. Jag fick också frågan om vad jag ska göra med prispengarna. Det vet jag. Priset ger mig möjlighet att åka till USA, till Seattle, och göra research om en kvinna som föddes och växte upp i Jämtland på 1800-talet och som flyttade till USA och gjorde sig ett stort namn som väverska och uppfinnare. Det här känns så spännande! Jag kommer att blogga mer om detta framöver, förstås.

Jag hade blivit tillfrågad om att sjunga något som en avslutning på intervjun. Jag valde en sång skapad av en kvinna som levde och verkade ungefär samma tid som ”min” drottning. En kvinna som också gjort avtryck i historien – Alice Tegnér. Jag sjöng ”Betlehems stjärna”, lämplig så här i juletid.

Det blev verkligen en minnesvärd kväll. Jag är fylld av tacksamhet!

/Karin

Bilder: Daniel Hansson, LT

Drottningen af Åre, Familj och vänner, Skrivandet, Skrivateljén

En nödvändig vilodag

Jag har njutit av de vackra blommorna jag fick igår, jag har promenerat med Gillis i riktigt snölandskap, och jag har legat raklång på sängen och vilat. Så skönt. Så nödvändigt.

Det har varit intensiva, roliga, starka, mäktiga och fina upplevelser de senaste dagarna. I fredags fylldes vårt hus av föräldrar och syskon med familjer. I lördags hade jag den stora äran att döpa mitt älskade brorsbarn Måns i Åre gamla kyrka. I söndags hade jag gudstjänst i vackra Handöls kapell. På söndag eftermiddag åkte alla hem till sitt, förutom mor och far som stannade några dagar till. I måndags jobbade vi på med friggeboden som nu landat på vår gård och som snart är min efterlängtade skrivateljé. I går tog jag emot LT:s kulturpris på Åregården. Åh! Vilken kväll det blev! Jag berättar gärna mer om det i nästa inlägg.

Så, i morse när mamma och pappa rest hemåt, tog jag en långpromenad med Gillis, andades, funderade, försökte samla ihop allt jag varit med om. Kände en stor tacksamhet sprida sig i hela kroppen. När jag kom hem skulle jag ligga och läsa en stund, men jag somnade och sov både länge och väl.

Nu laddar jag om inför inflyttning i skrivateljén. Om allt går som jag vill kommer elektrikern i kväll och då har jag snart både ljus och värme där inne. Då kan jag flytta dit skrivbordet och pärmarna och böckerna och datorn och tavlorna och… allt annat jag vill ha där…

På lördag är det julmarknad här i Duved och då är min plan att ha öppet i skrivateljén och bjuda på glögg och pepparkakor till dem som kikar in. Välkommen om DU har vägarna förbi!

/Karin

 

Drottningen af Åre, Skrivandet, Upplevelser

Prat i P4 Jämtland och skön tågresa

En gammal och suddig bild får illustrera morgonens mysiga möte i P4 Jämtlands radiostudio. Anneli Johansson och Leif Landin är de proffsiga och trevliga programledarna jag haft glädjen att bli intervjuad av flera gånger.

Jag åkte från Duved tidigt i morse genom ett vitkrispigt landskap. Det är verkligen vinter nu, även om det fortfarande är väldigt lite snö. Strax före tio slank jag in på radion och fick där en god kopp kaffe innan intervjun skulle börja.

Jag hade blivit tillfrågad om att komma och berätta om kulturpriset jag snart ska få ta emot. Klart jag ville komma och prata om det! Men vi hann avhandla en hel del under stunden jag var där, och vi hann skratta en hel del. Det blev ett mysigt möte.

Sedan åt jag en god lax-och rödbetssallad på Törners konditori inne i stan innan jag satte mig på tåget hem igen. Och sov hela resan.

Nu förbereder jag morgondagen. Först en andakt i samband med adventssamlingen på Åredalens folkhögskola i morgon bitti. Sedan en jubileumskväll i Kalls vackra kyrka. Kyrkan firar 150 år och jag ska vara både sångfågel och programledare. Det blir skoj!

Hoppas DU har det bra så här strax innan adventstiden drar igång!

/Karin

Drottningen af Åre, Skrivandet, Upplevelser

Bokmässan Bodil och bullbak

En av de bästa dagarna på året är dagen när älskade Ida-Maja och jag julbakar. Det gjorde vi idag. En så skön dag i lugn och stillhet. Helt nödvändigt efter gårdagen med Bokmässa och massor av innerliga och intensiva möten.

Jo, kanhända tjuvstartar vi lite, men vi spelade julmusik och eldade stearinljus och drack glögg mest hela dagen Lussekatter och pepparkakor bakade vi och knäcken är klar. Den här traditionen har vi haft, hon och jag, sedan hon var liten och behövde stå på en hög stol för att nå upp till degen. Nu står vi där vid bänken och är nästan lika långa. Enormt värdefulla dagar i mitt liv.

I dag var den dessutom rent av nödvändig. Jag behövde dessa timmar av stillhet efter den intensiva gårdagen. Jag hade inte tänkt att vara med på Bokmässan i år, men så kom det sig att jag var det i alla fall. Och jag är glad över det! Jag är glad över att få möta många av de trevliga författare som finns i vårt län, att få inspireras av dessa möten. Och jag är glad över alla de människor som kom fram och tackade för mina böcker och säger att de blivit berörda av det jag skrivit. Det är så fint att höra! Och jag är tacksam och smått rörd över alla gratulationer jag fick för att jag är årets Kulturpristagare. Det är härligt att det finns en sådan generositet och att vi kan glädjas över varandras framgångar.

Det starkaste mötet igår var med Åsa Malmsten, författaren Bodil Malmstens syster. Hon var där för att läsa sin systerns dikter och vara en del av det nystartade Bodil Malmsten-sällskapet. Hon kom till mitt bord och gratulerade mig till priset, och vi pratade en lång stund om Bjärme, där hon och Bodil växte upp, och där också min farfar bodde som barn. Hon frågade var prisceremonin kommer att äga rum och jag berättade att det blir på Åregården, hotellet som ”min drottning” lät bygga. Då sa hon: ”Där finns ju min farfars möbler.” Ja, visst gör de det! Carl Malstens möbler finns i det stora rummet som kallas just ”Malmstensrummet”.

Det blev ett så fint möte. Jag önskar att jag hade kunnat formulera hur mycket Bodil och hennes ord betytt för mig, men det gick bara inte. Så här skrev jag i alla fall en gång om Bodil. Och så här i en artikel i Kyrkans Tidning.

Så rätt att vår fina bokmässa i Östersund nu heter Bokmässan Bodil. Så alldeles rätt.

Drottningen af Åre, Skrivandet

Stort tack från Kristina och mig

Det har varit omtumlande dagar sedan telefonsamtalet kom då jag fick veta att jag fått LT:s kulturpris 2018. Det blev helt tomt i huvudet, i några sekunder förstod jag ingenting alls, sedan kom den stora glädjen. Så, jag säger: Stort TACK från Kristina och mig.

Tack, Kristina!

Vi har gjort en speciell resa tillsammans, du och jag, Kristina. (En stor del av den resan kan ni, bloggläsare, läsa om under kategorin till höger som heter just ”Drottningen af Åre”.) Så, det här priset är till mig, men det är också minst lika mycket till dig, Kristina. Jag tror inte att du fick några priser under din livstid, trots all din kamp och strävan, trots allt du uträttade och klarade av. Så, sträck på ryggen nu, Kristina! Var stolt över allt du gjorde, var stolt över den fantastiska människa som var du! Tack!

Tack, Annika!

När manuset var färdigt var det dags att lämna det till dig, Annika Nordin, du som skulle göra omslaget till boken. Jag visste att jag ville ha bilden av Kristina, tagen av Nils Thomasson, på omslaget, men i övrigt hade du fria händer. Och du tänkte på det målade mönstret i taket inne på Åregården, hotellet som Kristina lät bygga, och det mönstret fick bli en viktig del av omslaget. Det är så vackert! Tack, Annika!

Tack, alla ni som läst boken!

Tack till er som läst min bok och till er som hör av er och berättar att ni tycker om den, att den berört er. Det är så fint att få sådan respons! Och tack till er som nominerade mig till priset! Det känns otroligt hedrande.

Tack, alla kulturmänniskor i Jämtlands län!

Jag vet hur många fantastiska kulturmänniskor det finns i vårt län – sångare, musiker, skådespelare, dansare, konstnärer, författare… – och är stolt över att vara en av er. Heja Jämtlands län och kulturen! Jag får så mycket inspiration från alla er som sysslar med kultur i olika former. TACK!

Tack, LT!

Det är något magiskt i att bli sedd och uppskattad, och det fick jag och min bok verkligen bli nu. Tack, LT, att ni valde berättelsen om en kvinna i en annan tid och om en fjällby i förändring. Jag är mycket stolt över juryns motivering:

Författaren Karin Härjegård är en berättare i tiden mitt ibland oss. I sin andra roman ”Drottningen av Åre” lyfter hon fram entreprenören Kristina Hansson, en stark kvinna som vågade följa sina drömmar – trots allt. Berättelsen inger hopp om att allt är möjligt, skapar kontakt med Åres historia och fördjupar på samma gång bilden av byns turism. Karin Härjegård verkar i de små sammanhangen men når många. Därför får hon LT:s kulturpris 2018.

Tack, familjen!

Sist, men alltid först – familjen! Tack att ni varit med mig på Kristinas och min resa, och tack att jag får ha er!

Med varma kramar till er, allihop!

/Karin

Drottningen af Åre, Musiken, Skrivandet

Dimma över Åredalen och tre olika föreställningar

Dimman har legat tjock över Åredalen den här veckan. Den har gett oss bedårande vackert landskap när solen samtidigt försökt tränga fram. Den har också emellanåt gett oss enbart gråhet, trötthet. Och mitt i dimman har jag åkt runt och gjort tre olika föreställningar.

Först, i tisdags, var jag i Mariebys vackra församlingshem och gjorde ett musik- och berättarprogram på temat ”Länge leve livet”. Ord och toner kring hopp, livsmod och livskraft. Det var så roligt! Framför allt att få träffa alla fina människor som jag lärde känna när jag var församlingspräst där för cirka tio år sedan.

Och igår, torsdag, gjorde jag en föreställning kring vår bok ”Sorg, det mest gåtfulla i mitt liv” tillsammans med mina medskapare Sonja Wahlén och Ulla Granqvist. Vi var i HornsbergskyrkanFrösön, och det kom så mycket folk! Och det blev så uppskattat, det vi gjorde. Det är tydligt att ord och toner kring sorgen berör oss människor. HÄR kan du läsa mer om vår bok.

Och idag, fredag, var jag på Hållandsgården i Undersåker och pratade om ”Drottningen af Åre”. Jag tröttnar aldrig på att berätta om fröken Kristina Hansson, om allt hennes mod och hennes drivkraft. Och det är härligt att se att hon engagerar, att människor vill köpa boken och läsa hennes berättelse. Du kan läsa många inlägg här på bloggen om boken, t ex HÄR.

Här är de, mina fina medskapare till ”Sorg, det mest gåtfulla i mitt liv” – Sonja och Ulla. Ulla och hennes konstnärskap kan du läsa mer om HÄR.

Dimman ligger fortfarande tjock, och nu när det är kväll och mörkt ser vi ingenting utanför fönstret. Det är som om vi är helt ensamma här i byn, inte en lampa, inte en gatlykta, inte ett billjus…

Drottningen af Åre, Familj och vänner

Drottningen af Åre i nytryck

”Drottningen af Åre” har nu nästan sålt slut, så det var dags att låta trycka fler böcker. I dag kom leveransen från tryckeriet. Vilken obeskrivlig tur att jag har Ida-Maja och Stina i mitt liv som hjälpte mig att bära alla böckerna in i huset.

Jag trodde nog att jag skulle få sälja en del böcker när jag, för snart ett år sedan, släppte ”Drottningen af Åre”. Jag tänkte på alla som bor i Åredalen som kan vara intresserade av Åres fascinerande historia. Och jag tänkte på de återkommande gäster som finns här i trakterna och som vill veta mer om hur det varit här genom tiderna.

Men försäljningen har gått över all förväntan, vilket ju är fantastiskt roligt! Jag skickar böcker till runt om i vårt land, till privatpersoner och bokhandlare, och boken säljer bra på Adlibris och Bokus. Dessutom går den bra på butiker i Åre och i Östersund.

Jag är väldigt stolt över den här boken, och fortsätter ständigt fascineras över fröken Kristina Hansson, hennes mod och styrka. Vilken kvinna! Tänk att hon var den som öppnade Åres första hotell i en tid när kvinnor inte ens hade rösträtt i Sverige! Imponerande.

Om du vill läsa mer om min resa tillsammans med Drottningen, så läs gärna fler inlägg!

En tidningsartikel om min bok.

Boksläppet

Fina ord om boken