Egenföretagare, Musiken, Skrivandet

Bokpaket och musik

Gårdagen blev en så bra dag. Tidig på morgonen tog jag med min kaffekopp ut till skrivateljén och där slog jag in mina böcker i paket. Jag har anmält mig till Jämtländsk julmarknad – en digital variant i år. Och många har sett mitt inlägg om mina böcker och vill beställa. Det är ju jätteroligt!

På eftermiddagen åkte jag till Undersåkers kyrka för att musicera med mycket begåvade musikern Per Wiklander. Han har en idé om att spela in julmusik och sedan lägga ut på nätet, nu när vi inte kan ha julkonserter som vi brukar ha. Nu när vi inte kan samla en massa människor i kyrkbänkarna.

Så vi spelade in två låtar, “Vinterhamn” och “Frid på jord”, och det var så otroligt kul! Det är något som är så speciellt med att musicera tillsammans med andra människor. Bland det bästa som finns!

Och idag möter oss en värld med rimfrost. Det är så otroligt vackert. Vi funderar på att åka skridskor. Men först ha en lugn förmiddag. Jag önskar er en fin lördag!

 

Egenföretagare, Familj och vänner, Livet i fjällvärlden, Skrivandet, Utomhuslivet

Ännu är det höst i Åredalen

I morse låg ett tunt snötäcke över markerna, men bara mycket tunt. Vintern har inte kommit än. Istället har vi underbar höst. Jag tycker mycket om hösten när vemodet i samband med sommarens slut är över. Jag tycker om färgerna i september och oktober, jag tycker om kalheten och kargheten i november.

Jag har upplevt många fina dagar den här hösten på fjäll och i skogar. I ensamhet och tillsammans med andra. Här är några bilder från de här dagarna.

Bilden ovan är från en dag i oktober när min familj ihop med goda vänner var på ripjakt.

Den här bilden är från vackra byn Klocka, några mil väster om Duved. Vi åkte dit för att se om isen lagt sig och vi kunde åka skridskor. Den hade inte alls lagt sig. Men vi kunde sitta vid sjöglittret och elda och dricka kaffe.

I slutet av oktober kom den första snön, men den försvann lika fort. Men älskade dottern hann i alla fall ge sig ut på sin snowboard i Ullådalen. 

Och så igår. Vi var tillbaka i Klocka. Det var så oerhört vackert. Ja la ut den här bilden på Instagram. En person skrev att november uppmanar till stillhet och eftertanke. Det är verkligen så. Jag fångar dagsljus och naturupplevelser så mycket jag kan. Däremellan skriver jag.

Berättandet, Drottningen af Åre, Egenföretagare

Paket från Viveca Sten

Det händer ibland att livet bjuder på överraskningar. Så tänkte jag när jag hämtade in posten en dag och fann en paket från Viveca Sten. Ett paket med hennes senaste bok “Offermakaren”, en termos med bokseriens namn, “Åremorden” och en fin hälsning.

Jag har träffat Viveca Sten några gånger. Hon har ju hus här i Åredalen och tillbringar en del tid här. Första gången vi möttes var i november 2017 då jag släppte min bok “Drottningen af Åre”. Boksläppet ägde rum på Hotell Åregården och det var proppfullt med folk i Malmstensrummet där jag skulle presentera min bok. (Så svårt att tänka sig det nu i dessa tider.) Och mitt bland alla människorna stod Viveca. Och jag blev starstruck, förstås! Hon är ju en av våra största författare. Hon köpte ett signerat ex av mig. Bara en sådan sak!

Vid ett annat tillfälle då vi möttes berömde hon min bok mycket, och det känns ju jätteroligt!

Och nu damp det här paketet ner i min brevlåda och jag blev så himla glad! Jag har precis börjat läsa boken nu.

Här är jag på Åregården den där helt oförglömliga novemberdagen då “Drottningen af Åre” släpptes.

Böcker och läsning, Det har kommit ett brev, Egenföretagare, Livet i fjällvärlden, Präst i Åre, Skrivandet

Tankar om hösten

I går morse packade jag ryggsäcken, snörade på mig skorna, tog med mig älskade hunden och gav mig av på en fjälltur. Jag gick genom byn och sedan branterna upp mot Mullfjället. Det var första morgonen jag kände riktigt ordentligt att det är höst. Det är verkligen höst nu. Den krispiga luften och de starka färgerna – så oerhört vackert.

När vi väl kommit upp en bit satte jag mig och tog fram min frukost. Ni vet ju – aldrig smakar kaffe så bra som på en fjälltopp. Och jag satt där och blickade ut över vidderna och funderade över den höst som nu har kommit. Hur ska den här hösten bli? Det enda jag vet är att den kommer att bli betydligt lugnare än förra hösten.

Då var jag mitt inne i att slutföra min roman “Det har kommit ett brev”. De sista redigeringsrundorna, layoutbeslut, omslagsbeslut, bokningar för att komma ut och presentera boken på olika ställen, planer inför boksläppet… Här kan du läsa mer om boken och boksläppet: https://www.karinharjegard.se/2019/11/antligen-bokslapp/

Ja, den här hösten är verkligen lugnare. Det enda framträdande jag är inbokad på är en bokmässa i Bräcke. Jag hoppas att den blir av! Så mycket annat är ju inställt. Och jag skriver och skriver. Idéerna tar inte slut, som tur är. Jag är inne i ett manus som är mycket lustfyllt att vara i. Vi får se vad det kan leda till.

Vad gör jag mer under hösten? Förutom skrivandet arbetar jag förstås precis som vanligt som präst i Åre församling. Jag tränar en hel del, bra att ha tid till träningen! Försöker vara utomhus så mycket som möjligt, tankar dagsljus, tankar solstrålar. Jag läser massor, just nu Inger Alfvéns senaste. Hon är alltid bra! Är med familjen så ofta jag kan.

Jag satt där på fjället och andades in höstluften och kände att det var dags att välkomna den nu. Dags att välkomna hösten.

Egenföretagare, Livet i fjällvärlden, Skrivandet, Skrivateljén

Skriva och fjällvandra

Jag har haft en väldigt bra vecka! Ni vet ju att varannan vecka är mina “skrivarveckor”. Det här var en sådan. En vecka när jag varje morgon klivit upp tidigt. (Jag är en sann morgonmänniska; mår som bäst på morgonen, hjärnan är i bra form.) Så när familjen fortfarande sover smyger jag mig upp, brygger en kopp kaffe, och tar med ut till skrivateljén. Och skriver.

Och de här morgnarna har jag haft ett fantastiskt flöde. Ett makalöst flow. Jag är inne i en berättelse som jag tycker mycket om att vara i. Jag trivs att umgås med personerna som befolkar den världen. Så fingrarna jobbar på i rätt hög hastighet på tangenterna för att hinna med i allt som händer. Så går timmarna och mitt på dagen är jag hungrig. Går in och äter lunch. Och sedan packar jag ryggsäcken.

Den stora förmånen i att bo där vi bor är att jag bara kan dra på mig vandringskängorna och ryggsäcken och ge mig av. I förrgår skjutsade L mig till Ullådalen och sedan vandrade jag hem därifrån. En jättefin tur i strålande solsken.

Kombinationen skriva förmiddagar och vandra eftermiddagar kan jag rekommendera!

 

Egenföretagare, Skrivandet

Längtar tillbaka till Näsåker

För ett år sedan befann jag mig i Näsåker på skrivarretreat. Det var andra gången jag var där, och jag längtar dit igen! Det är Johanna Wistrand som har bjudit in till dessa retreater. Hon är själv i högsta grad en skrivande människa, och också lektör, skrivcoach och spökskrivare. Du kan läsa mer om henne här: http://www.multimanus.se

Dagarna i Näsåker är sprängfyllda av kreativitet och inspiration. Jag har skrivit massor de gånger jag varit där. Vad är det som gör det?

  • Johanna, förstås, och de andra deltagarna. Det är en sådan ynnest att få umgås med andra skrivande människor! Att ta del av deras tankar kring sitt skrivande, att få stöta och blöta skrivandets vedermödor och glädjeämnen. Maud och jag har varit där tillsammans. Åkt bil dit och hem. Hunnit prata massor. Här kan du läsa mer om henne och hennes olika konstnärliga uttryck: http://www.deckmar.se
  • Och miljön bidrar verkligen; rummen i gamla Gästis som vi får förfoga över när vi är där. Se på bilderna nedan och du kan ana stämningen där inne.
  • Hela Näsåker påverkar kreativiteten. Det vackra landskapet, människorna, butiken med kläder och väskor från hela världen, niporna, hällristningarna, Ingelas café, chokladpralinskaperskan, gudinnemuseet…
  • Förmånen att gå in i en bubbla när jag är där. En kreativitetsbubbla. Oaser av tid.  Bo på hotell, inte laga mat, inte städa, vara helt ensam om jag vill det, inga krav eller förväntningar. Bara mitt eget skrivande.

Ja, ett år har gått sedan sist. Jag längtar tillbaka.

Egenföretagare, Livet i fjällvärlden, Skrivandet, Utomhuslivet

Jag springer och berättelsen lossnar

Jag springer i regn, och det finns absolut ingenting bättre jag kan göra när jag kört fast i berättelsen. När jag låter kroppen arbeta, hjärtat hamra, svetten rinna och regnet ösa ner över mig, så är det som om allt lossnar. Plötsligt förstår jag varför den personen har hamnat där den hamnat, plötsligt inser jag att den personen behöver tala ut med den, plötsligt ser jag så klart vart min berättelse är på väg. Det är så fascinerande!

Så när jag kommit hem och tagit av mig de dyblöta kläderna och fått mig en varm dusch och en kopp te, så kan jag gå ut till min skrivarateljé och fortsätta att skriva. Då hamrar fingrarna mot tangenterna igen. Och det blir många sidor skrivna.

Egenföretagare, Livet, Musiken, Skrivandet

Goliat och de andra

I bland får jag frågan om vilken av mina böcker jag är mest stolt över. Det är jättesvårt att svara på. Oftast är jag nog mest nöjd med den bok jag senast skrivit. Men idag satt jag och bläddrade i “Du ritar i sanden” och “Du möter min blick i vimlet” och kände: Wow! De här är faktiskt riktigt bra!

De är båda novellsamlingar med bibelberättelser med ett språk som kan passa för unga människor. Men det jag har märkt under åren sedan de böckerna släpptes, är att de lika mycket passar för vuxna. Jag har fått åtskilliga kommentarer som låtit ungefär så här: “Jag hade ingen aning om att sådana här berättelser fanns i Bibeln! Det är som om mina ögon har öppnats först nu.”

Sådana kommentarer är ju helt fantastiska att få!

HÄR, HÄR, HÄR och HÄR kan du läsa mer om böckerna.

Om du blir sugen på att köpa någon av böckerna så finns de i min webshop, till specialpris just nu.

Och här nedan finns ett kort klipp från boksläppskvällen i Östersund i september 2015. Tillsammans med Astrid Åslin framför jag låten “Goliat”. En av novellerna i boken är just om David och Goliat.

Goliat

Egenföretagare, Skrivandet, Utomhuslivet

När huvudet är tjockt av alla ord

Hela måndagen skrev jag bearbetat text. Och hela tisdagen. Bara korta pauser. Och jag gör det med stor lust och glädje. Jag står i min skrivateljé med kaffekoppen intill mig och bara befinner mig bland orden, meningarna, formuleringarna. Men till slut är huvudet helt tjockt av ord. Så kändes det idag när jag närmade mig lunchtid. Helt tjockt av ord.

Huvudet behövde rymd och utrymme. Jag behövde andas frisk luft. Så jag gav mig av på en träningsrunda. Tog mig västerut längs gamla vägen. Allt det vårkarga runt omkring mig. Kala trädgrenar, beiga lägdor, snöfläckar här och var. Och den isande kalla luften.

Och det var så befriande! Jag har upplevt det så många gånger hur det känns när hjärnan får luftas och hjärtat få arbeta. Det är en av de stora förmånerna med att bo precis där jag bor – att så enkelt kunna ta mig ut och röra på kroppen. Alla skidturer på fjället, alla promenader genom skogen, alla löprundor längs grusvägar och stigar. Så otroligt välgörande.

Berättandet, Den där elden inom, Det har kommit ett brev, Drottningen af Åre, Egenföretagare, Skrivandet

Kulturen finner alltid vägar ut

Jag går en rask promenad i vårvintersolen och ser tussilago i dikeskanten. Tänk så mycket hopp sådana små solar kan sprida! Medan jag går lyssnar jag på radio och en intervju med sångerskan Louise Hoffsten. Hon berättar om hur svårt livet är dessa dagar när hon inte får komma ut och möta sin publik, när hon inte får komma ut och göra det hon lever för – sjunga och spela musik. “Musiken tystnar nu”, säger hon. “Det är det som händer.”

Och det är så oerhört tungt att höra henne säga de orden. Men det är sant, på ett sätt. Alla konserter, musikaler, teatrar, festivalen ställs in. Musiken tystnar. Och samtidigt inte. För på samma gång pågår en motrörelse där musiken förmedlas på andra sätt. Ni har ju säkert också sett glimtar av någon av alla streamade konserter och spelningar som görs. Det är också så otroligt hoppfullt! Det säger mig att musiken inte kan tystna. Om den stoppas så finner den andra vägar ut.

Det är så med kulturen över huvud taget, tänker jag. Den finner alltid vägar ut. Musiken, teatern, konsten, litteraturen lever vidare genom allt. Och den gör att människor orkar vidare, också i de svåraste av situationer.

Regionbiblioteket Jämtland-Härjedalen gör sitt till för att sprida litteraturen vidare i dessa Coronatider, när människor inte kan mötas på biblioteken på samma sätt, på författarframträdanden eller bokcirklar. De väljer att filma författarframträdanden som ska spridas via bibliotekens kommunala och regionala kanaler till bibliotekens besökare och andra intresserade.

Och jag ska få vara en av de författarna som ska bli filmad och på så sätt få berätta om mina böcker och mitt författarskap. Det känns väldigt bra på många sätt! Också för att jag under denna vår fått flera framträdanden inställda. Så jag jobbar nu på med en föreläsning som ska handla om kvinnorna i mina tre romaner. Jag ska försöka väva samman deras liv, och tydliggöra de spår och avtryck de gjorde.

Jag önskar er alla en fin dag!