Betraktelser, Familj och vänner

Morgonträning

Förra hösten tränade älskade dottern och jag på Sats i Åre i tidiga morgonstund. Vi tog tåget från Duved, tränade på gymmet en timme, lyxade till det med hotellfrukost, och åkte sedan tåget tillbaka för att gå till jobbet respektive skolan. Så oerhört mysigt det var! Och en av de där morgnarna kom upp som ett minne på Facebook härom dagen.

Nu bor hon borta på veckorna och går gymnasiet. Hon tränar inte på gym nu, men dansar flera pass varje dag. Själv har jag börjat på ett nybyggt gym här i Duved. En minuts promenad bort ligger STC och där är jag nu några morgnar i veckan. Jag älskar verkligen att träna på morgonen. Men jag saknar att träna med henne.

Familj och vänner, Livet i fjällvärlden, Utomhuslivet

Vänner och vandring

Det var dimma, duggregn och dyblöta myrmarker. Och det blev en alldeles fantastisk vandring. Det blir ju så när man har förmånen att vandra sida vid sida med nyvunna vänner. Sådana där vänner där samtalen flödar, där samtalen leder till både skratt och tårar.

Sofia träffade jag första gången i somras, men vi har följt varandra på sociala medier i massor av år. Hon driver Kammebornia Podcast, där hon tar oss med in i “livet i allmänhet och stickning i synnerhet”. Och jag, som inte alls kan sticka, ser ändå hennes filmer och fascineras av stickningens magi, av handarbetets kraft och av Sofias bilder och varma ord. Det vilar en trygghet kring hennes podcast. Gå gärna in och titta! Och följ henne på Instagram, också där under namnet Kammebornia.

Christine träffade jag för första gången i fredags på vår vandring. Det fanns så mycket klokskap i henne, så stor vishet. Jag ser fram emot att få träffas fler gånger.

Vi vandrade i Ullådalen och till Lillåstugan. Det var en alldeles lagom lång tur den där dagen. Länge satt vi i stugvärmen och åt våfflor med hjortronsylt och grädde och samtalade vidare. En oförglömlig dag på många sätt.

Och de fina bilderna, ja, de tog Sofia Capelle Kammeborn.

Familj och vänner, Livet i fjällvärlden, Utomhuslivet

En dag att leva på länge, länge

När mina bröder och jag började planera för vår mammas födelsedag, så var vi väldigt eniga om att vi ville att delar av den skulle firas utomhus. Så blev det, och vi fick dessutom världens vackraste höstväder. Tack för den!

Vi åkte till restaurang Fjällorren, som ligger vid foten av Särvfjället, precis vid trädgränsen. En mycket vacker plats, ca 3 mil från Hede. Och med otroligt god mat! Jag åt fisk- och saffranssoppa och den var magisk. Vi satt ute på altanen och åt, hela gänget. Mamma och pappa, min familj, mina syskon och deras familjer. Sedan gav vi oss ut på vandring.

Det är ju det ultimata sättet att umgås – att vandra tillsammans. Och leden upp mot Särvfjället är väldigt snäll, och passar även små 3-årsben. Det blev en väldigt lyckad dag, som avslutades hemma hos mamma och pappa med middag. Min gudson Joel har startat företaget “Härjedalslådan” som bland annat erbjuder catering. Så han kom med maten och den var fantastisk!

Det blir en daq att minnas och leva på länge, länge. 

Betraktelser, En stuga vid en sjö, Familj och vänner, Livet i fjällvärlden, Min nya bok 2022, Printz Publishing, Skrivandet, Utomhuslivet

Min höst

Det är ösregn utanför fönstren. Jag dricker kaffe och läser DN och låter tiden smyga sig fram. Och inser att hösten är på väg. Det dröjer inte länge nu. Ungefär det här vet jag om min höst:

Att älskade dottern ska börja gymnasiet på annan ort, och bara vara hemma på helgerna. Stor glädje för hennes skull, jag är säker på att hon kommer att ha det jättebra, och samtidigt vemod i mammahjärtat.

Att jag ska hinna med två ytterligare redigeringsrundor på mitt manus och sedan jobb med redaktör i december. Så galet spännande det är!

Att jag ska jobba på i Åre församling. Hoppas innerligt att vi denna höst ska kunna möta människor, ha verksamheter i gång, fira gudstjänst med människor på plats i kyrkan.

Att jag ska göra många härliga fjällturer i magiskt vackra höstfärger.

Att jag ska skriva vidare på manus nummer 2. Tänker ha några dagar då jag släpper allt annat och bara skriver. Kanske i min ensamhet i sjöstugan.

Att jag och älskade maken ska gå och träna på det helt nybyggda, och ännu inte invigda, träningscentret som ligger en minuts promenad från vårt hus.

Att jag ska börja umgås mer med familj och vänner igen. Det har varit så lite av det under pandemitiden, som för alla andra. Men jag längtar verkligen.

Att jag ska slutföra kursen i själavård som jag påbörjade i januari. En så bra och meningsfull kurs.

Jag börjar se fram emot hösten, märker jag. Den friska kylan, färgerna i träden, mörkret om kvällarna, att tända levande ljus…

Hoppas också DU ser fram emot hösten!

Familj och vänner, Livet i fjällvärlden, Printz Publishing, Skrivandet, Upplevelser, Utomhuslivet

De sista skälvande dagarna av semester

På måndag börjar jag att jobba igen efter fem veckor av ledighet. Jag tycker att jag har varit ledig länge, har hunnit med massor, så jag är redo för arbete. Så nu försöker jag ta vara på de här sista skälvande dagarna av semester.

Dricker kaffe länge på morgonen och läser ÖP och DN. Smått heliga stunder. Skriver någon stund varje dag. Har kommit en bra bit in i manuset nu som ska bli till bok nummer två i serien. Tillbringar tid utomhus. I dag har jag varit och vandrat i Ullådalen.

Vad gör jag mer? Leif och jag går och fikar på caféet här i Duved, Café Renen, för där sommarjobbar älskade dottern just nu. Och vi sorterar och fixar här hemma, skönt att ha sådant gjort när vardagen snart tar sitt grepp om oss. Läser böcker. Klipper gräs. Spelar kort med familjen.

Och i kväll åker jag och en fin vän på boksläpp! Det är min kära författarkollega Maud Deckmar som släpper sin roman “Gud i Bardolino”. Det ska bli så roligt att uppleva!

Ungefär så ser sensommardagarna ut i mitt liv just nu. Hoppas DU har det bra!

Familj och vänner, Livet i fjällvärlden

Fäbodvall – barndomsland

Härom dagen åkte mamma, pappa och jag till vår fäbodvall utanför Hede i Härjedalen. En fäbodvall som funnits i vår släkt i generationer. Det känns när man kommer dit. Historiens vingslag över hela den platsen. Över stugan som mina förmödrar och förfäder bott i under somrarna. Över kokstugan där ost, messmör och gum tillverkats genom tiderna. Över stallet och fjöset där korna och hästarna huserade i en annan tid. 

Hit åkte mamma och pappa med mig och mina syskon genom hela vår uppväxt. Stora delar av sommarlovet tillbringades här. Jag minns fjällturer, bad i iskalla fjällbäckar och kojbyggen. Jag minns lek och vila. Påskarna var vi alltid här. Då åkte vi skoter och skidor och satt i en snögrop med näsorna mot solen.

Mamma tillbringade också alla somrar här när hon var barn. Men då var det ett annat liv här. Då var det verkligt fäbodliv med djuren som skulle ledas ut till skogen varje morgon och hämtas hem om kvällen. Min mormor och morfar hade kor och hästar fram till 1970. Det året dog min mammas yngsta syster och då orkade de inte mer, utan sålde bort djuren. Sorgen var för tung för att orka. Men min mormor sa att åren när barnen var små och hon och de var i fäboden med djuren, det var den bästa tiden i hennes liv

Nu har min yngste bror renoverat vår stuga invändigt och det blev så fint! Jag ser fram emot att åka upp och bo några nätter vid tillfälle. Jag är inte här jätteofta, men jag märker att den här platsen bor inom mig ständigt. Kanske är det därför jag gärna ägnar mig åt kulningen – det där ursprungsljudet som hör ihop med fäbodlivet.

Familj och vänner, Livet i fjällvärlden, Upplevelser, Utomhuslivet

Fjälltur i Tänndalen

Vi är hemma igen och semesterlivet håller på att gå över i vardag. Jag kollar på bilder från den senaste turen vi gjorde – den till härliga Härjedalen. Några dagar tillbringade vi i Funäsdalen och en av kvällarna tog vi en fjälltur i Tänndalen. Det är så obeskrivligt vackert där!

Mjuka fjäll, välordnade leder och den där kvällen var det mer än tjugo grader varmt och en himmel som skiftade i rosa.

Det är något visst med Tänndalen. Dels för att det är en fjällvärld som fortfarande känns genuin och inte så exploaterad. Dels för att den byn är en del av min mans barndom. Här bodde hans mormor när han växte upp så han tillbringade många helger och lov här. Och här bort fortfarande flera av hans släktingar.

Jag älskar våra trakter i Åre och Duved, men, som sagt, det är något visst med härliga Härjedalen. Rekommenderas varmt.

En stuga vid en sjö, Familj och vänner, Min nya bok 2022, Printz Publishing, Skrivandet, Upplevelser

Elvira Madigan och mer semester

Ida-Maja och jag var med om en stor upplevelse här om kvällen. Vi såg teaterföreställningen “Elvira” på Östersunds teaterverkstad med manus av begåvade Jämtlandsförfattaren Malin Nord. Det var starkt och mycket berörande. Skickliga skådespelare och en väldigt proffsig produktion. När sista akten var slut var jag som förstenad, kunde knappt röra kroppen. Så golvad av dramat. Tack alla inblandade för en stor upplevelse som har levt kvar inom mig!

I övrigt fortsätter semestern. Vi håller till i stugan vid en sjö. De senaste dagarna har det blåst förskräckligt mycket. Då går vågorna höga utanför våra fönster. Men det är något härligt i det också. Inte helt fel att sitta här inne och låta ett nytt manus växa fram medan jag hör vågorna slå mot stranden. Jo, jag jobbar med uppföljaren till den bok som ska släppas i april 2022. När uppföljaren ska släppas vet jag inget alls om ännu, men det är en berättelse jag gärna befinner mig i. Så jag skriver och skriver.

Och mer? Ida-Maja fortsätter på sitt dansläger och är väldigt nöjd och glad. Leif och jag pysslar på gården, plockar hjortron, tränar, läser böcker. Och umgås med vänner. Kära nån, så länge sedan det är vi verkligen umgicks med folk. Det är så himla fint att det är möjligt på ett annat sätt igen. Här om kvällen träffade vi kära vänner på restaurang i stan och blev sedan bjudna på dessert hemma hos dem i deras nya lägenhet. Trevlig kväll!

Vi har det så bra i stugan och vill aldrig åka härifrån, men i dag är det ändå dags. Vi ska åka till Funäsdalen och vara där i några dagar. Dels ska jag ta pressbilder inför nya boken. Jag ville gärna ta dem i den miljö där boken utspelar sig, med andra ord i västra Härjedalen. Så det ska äga rum i kväll med en mycket skicklig fotograf vid namn Rickard Bergstedt. Dels ska vi i morgon kväll uppleva Albin Lee Meldau på kalfjället i Tänndalen. Misstänker att det blir en mycket speciell upplevelse. Jag återkommer med både det ena eller andra.

Hoppas du har det bra så här mitt i sommartiden!

Böcker och läsning, En stuga vid en sjö, Familj och vänner, Skrivandet

Tankar i semestertid

Vi har sådana där dagar, som jag i mörkaste och kallaste januari, kommer att ha svårt att tro att de verkligen fanns. Långsamma, varma, soliga, drömmiga dagar. Vi tillbringar tiden i vår stuga vid en sjö. Utedass och inget rinnande vatten, men vad gör väl det?

Jag vaknar tidigt varje morgon, som vanligt. Går upp och öppnar altandörren och morgonluften flödar in. Jag brygger kaffe och sitter sedan i morgonsolen och dricker kaffe och läser bok. Just nu Fredrik Backmans “Björnstad”. Så ohyggligt bra! Har ni läst? Därefter sitter jag vid köksbordet och skriver. Jag skriver så länge familjen sover. Jag har en väldigt fint flow just nu.

Efter frukosten gör vi lite olika. Älskade dottern drar gärna till stan och träffar kompisar, Leif pysslar på här på gården. Jag sticker på en träningssväng. I går till magiskt vackra Andersön tillsammans med Gillis.

Sedan hänger vi på altanen och solar, läser och badar. Lyssnar på vågkluck och sjöfågelsljud. Och Sommar i P1. På kvällarna har dottern dansläger i stan, så det blir skjutsande och hämtande.

I går kväll fick vi fina vänner på besök. Vi satt länge ute på altanen och pratade och skrattade. Det var så varmt och inga mygg eller knott. Och så fick vi uppleva ännu en magisk solnedgång. De är speciella här, solnedgångarna.

Så går dagarna i ett lugnt och makligt tempo. Tänk, vad jag trivs med det. Och vad jag tycker om att få tillbringa mycket tid med familjen. Och ha värme och sol. Jag vill spara på varje enskilt ögonblick, glädjas åt det som är, och komma i håg de här dagarna när vi är i kallaste, mörkaste januari.

Familj och vänner, Livet, Min nya bok 2022, Printz Publishing, Upplevelser

Dagar i Stockholm

Igår skrev jag om mitt besök på förlaget, men vi gjorde ju också en hel del annat under våra dagar i Stockholm. Jag är så väldigt förtjust i vår huvudstad och är tacksam att jag lite då och då kan åka ner och vara där. Insupa storstadspulsen, och den var nästan tillbaka nu. De senaste gångerna jag varit där har Stockholm varit starkt präglad av pandemin, så var det inte nu. Det var ett myller av människor på gatorna, på uteserveringarna, i butikerna. På gott och ont, förstås. Pandemin är ju inte över.

Vi bodde också dessa dagar i Gamla stan och det är ju en sann ynnest! Jag bara älskar de gamla, sneda husen, de smala gränderna, kullerstensgatorna och de mysiga små butikerna och restaurangerna. 

Första dagen anlände vi i Stockholm på eftermiddagen och tog genast en promenad på Söder och bort till Tantobadet. Det var så varmt så det var nödvändigt med ett dopp. Söder bjuder också på så vackra byggnader och vyer.

Dag två tog vi båten från Nybrokajen ut till Fjäderholmarna. Vi hade aldrig varit där förut, men oj, en så mysig ö! Tjejerna badade mest hela dagen och solade på klipporna. L och jag strosade och satt i skuggan och läste böcker. Och så åt vi magiskt god mat på en restaurang precis vid vattnet.

Dagen efter var en dag av regn så vi strosade i butiker och höll oss mest inomhus. Och besökte förlaget, som sagt. Läs mer om det i förra inlägget. 🙂

Och sedan var det dags att åka hemåt. Vi stannade till i Hudiksvall och badade i havet, nödvändigt den varma dagen. Sent på kvällen var vi tillbaka i våra egna trakter. Glada att vara hemma igen och uppfyllda av allt vi fått uppleva.