Drottningen af Åre, En stuga vid en sjö, Familj och vänner, Livet, Livet i fjällvärlden, Livet med hund, Musiken, Präst i Åre, Skriv ditt liv, Skrivandet, Skrivateljén, Sorg, Upplevelser, Utomhuslivet

Mitt 2018 – en sammanfattning

Så här avslutades vårt 2017 – med guld och glitter och finbesök av älskade makens syskon med familjer. Och hur blev det sedan, när 2017 tippade över i 2018? Jo, ungefär så här:

Januari

Januari kom med gnistande snö och många minusgrader. Vi åkte en hel del skidor i familjen och med Gillis glatt springande framför oss. Vi gladdes ännu en vinter över att ”vi får stanna kvar när alla andra måste åka härifrån”. Ja, vi gladdes över att vara fastboende och inte ”bara” gäster i Åredalen.

Någon av de första dagarna kulade jag för första gången inför en stor publik. Det var så mäktigt! Jag stod på läktaren i Duveds kyrka tillsammans med Torkel Johansson som är en mästare på att blåsa horn. Han blåste och jag kulade. Om du går in på Youtube och söker på mitt namn så kan du få höra hur det lät. 🙂

Ja, vi fick så hisnande vackra skiddagar!

Jag gjorde årets första framträdande kring ”Drottningen af Åre” på Hanriis café i Handöl inför en riktigt stor publik. Sedan har jag gjort många framträdanden under året om min drottning – på Jamtli i Östersund, på Åre bibliotek och för Skistars anställda på Åregården i Åre för att nämna några.

I januari hade vi också första träffen inför sommarens stora begivenhet – återträffen för oss som slutade nian på Hede Centralskola 1988. Vi är tre stycken ur den klassen som bor här i Åredalen, och vi tog på oss att förbereda jubileet. Så vi hade en första träff, den första av många, med god mat och många skratt.

Februari

Februari blev en intensiv månad med tre speciella och oförglömliga resor/upplevelser. Först till Masesgården utanför Leksand, där jag för andra gången fick hålla i kursen ”Skriv ditt liv”, sedan till Fjällbäcken utanför Funäsdalen där min älskade bror Håkan och hans Malin gifte sig, och vi fick uppleva ett magiskt gnistrande vinterbröllop, och sist till London dit jag och familjen for för att se ÖFK spela fotboll mot Arsenal, men också, förstås, för att uppleva det fantastiska som London är.

I februari fick jag också uppleva en oförglömlig lunch på Fjällsätra i Undersåker. Tillsammans med Anneli, min fina arbetskompis, bjöd jag in kvinnor och barn som då bodde på Continental Inn i Åre, och som flytt från Eritrea, Syrien och andra utsatta platser i världen. De satt mest inne i sina små rum om dagarna, vågade sig inte riktigt ut, så vi ordnade buss till Fjällsätra för att skapa en mötesplats den dagen. Och det blev sannerligen en mötesplats. Vi åt av den goda maten, vi samtalade så gott det bara gick, vi hjälpts åt med barnen, och vi kramades och höll varandras händer. Tänk, så mycket gemenskap man kan känna trots att man inte alltid kan förstå varandras språk.

Mars

Den åttonde mars är Internationella kvinnodagen och i år hade jag och min fina prästkollega Lena Malm skapat en gudstjänst för att fira dagen. En gudstjänst med bibelord, dikter, strofer, bilder, musik och dans. Vi firade gudstjänsten först i Åre gamla kyrka just den åttonde mars, och några dagar senare, firade vi den i den kyrka där Lena tjänstgör, i Råneå i Lule stift. Det blev så himla bra!

En gnistrande kall februarikväll begav vi oss på skidor upp till Vita renen utanför Edsåsen, vår familj tillsammans med goda vänner. Där åt vi en väldigt god middag innan vi började skidturen ner igen. Då var det sent på kvällen men ljust nästan som på dagen. Månen lyste upp hela landskapet. Älskade dottern och de andra barnen konstaterade att det var bland det häftigaste de varit med om! De vill absolut att vi gör om det igen! Gäller bara att hitta en kväll som är gnistrande klar med månsken…

En av helgerna hade jag och min kära musikerkollega Jenny Michanek förmånen att framföra vår musikföreställning ”Kallad” på Storsjöteatern i Östersund. Det var så skoj! Vi har ju gett den föreställningen i åtskilliga kyrkor genom åren, men det var väldigt härligt att få framföra den på en stor scen med riktigt bra ljud och ljus.

Genom åren har läkare och sjukgymnaster försökt övertyga mig om att börja gå på gym för att stärka min rygg och jag har alltid sagt nej. Jag vill inte vara inomhus och träna! Jag vill få frisk luft, fjälluft och solljus och se vackra vyer och… Men… när älskade dottern frågade om jag ville börja gå på gym med henne så sa jag ja direkt. Så från mars och till nu har vi varit på gymmet i stort sett varje vecka, och ibland fler gånger i veckan, och det är så roligt! Och det är så fint att få träna tillsammans med henne. Jag är så glad över SATS i Åre som bjuder på en fin miljö där jag kan känna mig hemma trots att jag inte är någon ”gymtjej”.

I mars fick jag också uppleva något väldigt berörande när två skådespelare framförde min och andras texter vid några av länets bibliotek. Texterna är hämtade ur antologin ”Orter och ställen” och min novell heter ”Båthus med liten markplätt”. Det var så starkt att höra dessa begåvade människor ta sig an min text, ge den mening och liv på ett helt nytt sätt. Jag satt hela tiden och tänkte: Har jag verkligen skrivit det här?

Och så kom påsken med allt vad den innebär. Jag älskar påsken och tycker om att följa hela dess skeende. För något år sedan började jag bjuda in till ”Meditation i gryningen” på Långfredagens morgon klockan 7 i St Olofsgården. Då inleder jag med att kort berätta om långfredagen, och vad den dagen betyder, och sedan sitter vi i tystnad i ungefär en halvtimme. Efteråt dricker vi kaffe och småpratar.

April

April kan vara den bästa månaden när man bor som vi gör. När solen värmer på fjället under skidturerna, när snön smälter bort nere i byn men finns i massor på höjderna, när man får nya vårfräknar och ljuset flödar över.

En av de där ljuvliga aprildagarna hade jag en vigsel utomhus vid Fröå gruva med magisk utsikt över Åreskutan. Vigseln ägde rum ute i snön men det var varmt som en sommardag. Jag tror ingen av oss kommer att glömma den dagen.

Maj

Och maj kom med snösmältning och vårfågelsång och jag krattade vår gräsmatta. Jag är så förtjust i den där tiden då allt är beige och brunt och vitt. Lite kargt så där.

Men vi längtade efter sol och värme och flög från Trondheim till Gran Canaria. Det blev en skön vecka tillsammans med älskade familjen.

I maj föddes lille Måns, mitt älskade lilla brorsbarn, det fjärde syskonbarnet i skaran.

Och vi gick mot sommar och med den en lång rad av avslutningskonserter i våra kyrkor. Här är jag tillsammans med Undersåkerskören i Undersåkers vackra kyrka.

Juni

På nationaldagen kulade jag på hembygdsgården i Åre och hälsade alla välkomna till firandet. För dagen klädd i mina förmödrars hembygdsdräkt från Hede.

Och äntligen var det skolavslutning och älskade dottern slutade sjätte klass. Mellanstadietiden avslutad.

I midsommarhelgen hade jag en konsert i Ängsmokyrkan i Östersund tillsammans med min begåvade musikerkamrat Tina Didriksson. Jag sjöng och spelade gitarr, hon spelade på sin cello. Cellomusik kan vara det vackraste jag vet.

Veckan som följde ledde jag kursen Skriv ditt liv vid Åredalens folkhögskola för tredje sommaren i rad. Åter igen en fantastisk upplevelse med alla dessa underbara människor och deras berättelser.

Direkt från folkhögskolan till Masesgården, där jag också skulle leda kurs. Det är en fantastisk miljö att komma till, och jag fick vara med om starka möten. Det är en ynnest.

Juli

Sedan väntade några veckor av ledighet. Vi tillbringade de veckorna vid sjöstugan. Dagar av byggande, fixande, vila, läsning, häng med fina vänner, grillning, bad, och en del skrivande.

En av de där helgerna hade vi den efterlängtade återträffen på Hede hembygdsgård. Det blev en bra kväll. En speciell känsla att återse ens gamla klasskamrater, några av dem hade jag inte träffat på trettio år.

Augusti

I augusti hade jag den traditionsenliga sommarkonserten i Hede kyrka tillsammans med Eva-Britt Nordstrand, som en gång i tiden var min musiklärare. Vi har haft förmånen att ha konsert tillsammans i väldigt många år nu, och det är precis alltid lika roligt och lustfyllt. Jag hoppas det blir fler gånger.

Sedan åkte vi till Öland, jag och älskade maken och dottern tillsammans med dotterns kompis Stina. Vi fick en så himla bra vecka tillsammans! Öland var vackert och varmt, vi bodde bra, åt god mat, badade, tränade, promenerade, upplevde, upptäckte, skrattade. Skrattade massor.

På väg hem stannade vi i Stockholm och gick på konsert med Hov1 på Gröna Lund. Vilken enorm upplevelse! Musiken, sommarkvällen i mörker, stämningen… Älskade dottern som grät när konserten var slut. ”Det här är det största jag någonsin varit med om”, sa hon. Den natten bilade vi upp till Duved och nästa morgon började hon i sjuan. Nu är hon en högstadietjej och trivs otroligt bra med det.

September

Så kom september med gula löv i träden, krispig luft och rip- och älgjakt för älskade makens del. En söndag var vi på ripjakt hela familjen i trakterna kring Huså. Alltså, hösten kan vara så makalöst vacker!

En förändring i mitt jobb denna höst är att jag började arbeta en del som skolpräst på Åredalens folkhögskola. Det innebär att jag är där vissa dagar och erbjuder möjlighet till enskilda samtal. Jag trivs där och är glad över möjligheten.

Oktober

Drottningen af Åre hade sålt slut och i oktober kom leveransen med helt nytryckta böcker. Som tur var hade jag god hjälp att bära in alla böckerna. Ungefär så här skrev jag när de allra första böckerna levererades hösten 2017: ”Nu har jag burit in drottningen. Nu är hon överallt i vårt hus.” Så kändes det den här gången också.

Älskade dottern fick möjlighet att hjälpa till med en häst i Häggsjön. Så en kulen oktoberdag var vi där första gången.

Någon av de här dagarna fick vi också ett mycket glatt besked: Älskade maken ska bli farbror igen. Älskade dottern ska få ännu en liten kusin. Vilken välsignelse!

November

Under hösten har vi också låtit göra nytryck av vår bok Sorg, det mest gåtfulla i mitt liv. Boken som jag skrev tillsammans med Ulla Granqvist och Sonja Wahlén. Så, i november gav vi oss ut på en liten bokturné i länet och berättade om boken. På några av ställena hade vi också med oss Stina Wahlén som sjunger som en ängel.

Den största överraskningen detta år var utan tvekan att jag tilldelades LT:s Kulturpris 2018. Vilken enorm lycka! Jag är så tacksam över detta pris. Läs gärna mer om denna upplevelse här och här.

December

Adventstiden kom med snötyngda träd och pistade skidspår. Vi gav oss av till Björnen och njöt av att äntligen få åka skidor igen.

Som alltid innebär den här tiden en hel del arbete för min del, en lång rad adventsgudstjänster och andra samlingar. Stämningsfullt och fint att få vara med om. Dessutom fick jag den andra advent döpa mitt älskade lilla brorsbarn Måns i Åre gamla kyrka. En stor stund.

Dessutom blev min efterlängtade Skrivateljé klar, och vid Duveds Julmarknad hade jag premiäröppning. Jag är så innerligt glad över denna lilla stuga!

Tisdagen den elfte december fick jag ta emot Kulturpriset på Åregården. En helt trolig kväll. Här intervjuas jag av LT:s kulturredaktör Sara Strömberg.

Och så kom julen, en jul när jag fick leva i de två bästa av världar. Dels hade vi hela min familj här hos oss – mamma, pappa och mina bröder med familjer. En så stor lycka! Dels arbetade jag och fick ha flera fina julgudstjänster och fick uppleva berörande möten med människor. En jul kan liksom inte bli bättre.

Dessutom fick jag och älskade maken julklappar av älskade dottern som berörde oss djupt. Hon hade skrivit dikter till oss om hur mycket vi betyder för henne. Som vi grät. Det går inte att få en vackrare gåva.

Jag ser med stor tacksamhet tillbaka på 2018.

Gud, välsigna det år som ligger framför oss.

Jag önskar er, kära bloggläsare, ett fint 2019! Var rädda om er!

/Karin

 

Drottningen af Åre, Familj och vänner

Drottningen af Åre poppis på bibliotek

I går fick jag ett meddeande från min kära svägerska Emma där hon undrade om jag visste att ”Drottningen af Åre” är en av de mest lånade böckerna på Östersunds bibliotek 2018. Det visste jag inte. Men jag blev så glad.

Jag har en stark kärlek till bibliotek. Har alltid haft, ända sedan jag var ett litet barn. När jag gick på högstadiet hade jag förmånen att jobba på biblioteket i Hede en kväll i veckan, och jag tyckte så mycket om att befinna mig där bland alla bokhyllorna och ställa böckerna på rätt plats. Och att öppna och smygläsa lite i de böcker som verkade allra mest intressanta.

Så att jag nu får veta att min bok är en av de mest lånade på Östersunds bibliotek gör mig så himla glad! Och varm i hjärtat. Och stolt! För på listan på mest lånade böcker finns också storheter som Maj-Gull Axelsson, Elena Ferrante och Elin Olofsson.

Hoppas du har det fint dessa mellandagar!

/Karin

Familj och vänner, Präst i Åre

God jul, kära bloggläsare!

Denna jul får jag det bästa av två världar. Jag får leda gudstjänster, vilket ofta är helt fantastiskt i juletid, och jag får ha hela min älskade familj omkring mig.

Jo, de är på väg hit för att fira jul med oss i Duved, mamma och pappa, mina bröder och deras familjer. Det var länge sedan vi firade jul tillsammans, så jag ser mycket fram emot det.

Och lite då och då kommer jag att lämna julmyset här hemma och ge mig iväg för att leda gudstjänst. Julen innebär mycket folk i våra kyrkor, det brukar innebära många fina möten med människor från hela vårt land.

Jag önskar er, kära bloggläsare, en fin och välsignad jul!

/Karin

 

Familj och vänner, Livet i fjällvärlden, Röra på kroppen, Utomhuslivet

Ännu en skidsäsong i Åre

I går stod vi på skidor för första gången den här säsongen. Jag hade längtat. Och det var precis så härligt som jag önskade.

Efter en ovanligt lång sovmorgon åt vi en god frukost och körde sedan till Åre Björnen för att åka skidor. Det var perfekt temperatur, omkring 6 minusgrader, och härlig luft att andas. Det är något visst med längdskidor! Att hela kroppen får arbeta och hjärtat slå och samtidigt är det rofyllt och stillsamt. Det bästa av allt.

Älskade dottern sa efter några kilometer: ”I år kommer jag att åka mycket mer längd än i fjol.” Och jag blev så glad! I några vintrar nu har hon allra helst bara åkt slalom och ganska motvilligt hängt med på längdturer, men nu kanske det ändrar sig.

Efter skidturen tog vi bilen upp till Copperhill och satt i foajén och drack varm choklad med vispgrädde. Vi satt där och pratade och insåg att det här blir vår sjunde vintersäsong i Åre. Tiden flyger.

Drottningen af Åre, Familj och vänner, Skrivandet, Skrivateljén

En nödvändig vilodag

Jag har njutit av de vackra blommorna jag fick igår, jag har promenerat med Gillis i riktigt snölandskap, och jag har legat raklång på sängen och vilat. Så skönt. Så nödvändigt.

Det har varit intensiva, roliga, starka, mäktiga och fina upplevelser de senaste dagarna. I fredags fylldes vårt hus av föräldrar och syskon med familjer. I lördags hade jag den stora äran att döpa mitt älskade brorsbarn Måns i Åre gamla kyrka. I söndags hade jag gudstjänst i vackra Handöls kapell. På söndag eftermiddag åkte alla hem till sitt, förutom mor och far som stannade några dagar till. I måndags jobbade vi på med friggeboden som nu landat på vår gård och som snart är min efterlängtade skrivateljé. I går tog jag emot LT:s kulturpris på Åregården. Åh! Vilken kväll det blev! Jag berättar gärna mer om det i nästa inlägg.

Så, i morse när mamma och pappa rest hemåt, tog jag en långpromenad med Gillis, andades, funderade, försökte samla ihop allt jag varit med om. Kände en stor tacksamhet sprida sig i hela kroppen. När jag kom hem skulle jag ligga och läsa en stund, men jag somnade och sov både länge och väl.

Nu laddar jag om inför inflyttning i skrivateljén. Om allt går som jag vill kommer elektrikern i kväll och då har jag snart både ljus och värme där inne. Då kan jag flytta dit skrivbordet och pärmarna och böckerna och datorn och tavlorna och… allt annat jag vill ha där…

På lördag är det julmarknad här i Duved och då är min plan att ha öppet i skrivateljén och bjuda på glögg och pepparkakor till dem som kikar in. Välkommen om DU har vägarna förbi!

/Karin

 

Familj och vänner, Upplevelser

När en målning talar rakt in i ens hjärta

För många, många år sedan, när jag var trasig och trött, anmälde jag mig till en kurs i frigörande dans. Kursen gav mig nästan inget alls, men bilden vi fick vid kursens slut talade rakt in i mitt hjärta. En dansande kvinna, en bild fylld av livskraft. Då visste jag inte vem konstnären Maud Deckmar var, men nu för tiden är hon en mycket fin vän. Och nu har hon målat en annan bild som gått rakt in i hjärtat.

Jag var på hennes och Eva Alexanderssons utställning tidigare i höstas. Här kan du läsa mer om den. Både Eva och Maud är makalöst begåvade och jag gick runt och riktigt njöt av deras konst. Och så plötsligt stannar allt upp, så där som det kan bli när en blir berörd i sitt innersta. Det är Mauds bild som hon kallar ”Ingen annan kan öppna dörren till mitt hopp”.

För en vecka sedan skrev Maud på facebook att hon skulle lotta ut exakt den tavlan, det enda vi behövde göra var att swisha en slant till Läkare utan gränser och att dela hennes fb-inlägg. Jag gjorde det förstås! Jag swishade och delade och började hoppas.

Och så, i måndags, visar Maud en film på fb där hon ska dra vinnaren. Och den vinnaren blev jag!!! Jag är så oerhört glad!

Jag vet precis var den ska hänga. Jag vill ha den framför mig när jag skriver, som ständig inspiration och hoppfullhet. Jag ska förstås visa er tavlan så fort jag fått hem den. Och vill ni se Mauds konst redan nu och läsa hennes reflektioner så gå gärna till hennes blogg här.

Och här kan ni läsa om  föreställningen ”Mitt äkta liv” som Maud och jag gjorde för ett par år sedan.

Familj och vänner, Livet i fjällvärlden, Präst i Åre

En fin allhelgonahelg

Allhelgonahelgen är över, och den blev väldigt fin. Det är dagar jag uppskattar. Stillhet, eftertänksamhet, mörker och ljus.

Fredagen innebar mysig gemenskap med några av de människor jag tycker allra mest om. Vi fikade, pratade, lagade mat, och åt tillsammans.

På lördagen var det bara jag och älskade maken. Vi tog en lugn morgon och sedan en lång promenad. På eftermiddagen åkte jag till Åre gamla kyrka och serverade varm saft till människor som var där för att tända ljus vid gravarna. Det blev fina samtal om livet och döden.

I går hade jag gudstjänst där temat var att minnas dem vi en gång älskat och mist. Jag kommer att bära med mig vår kantor Liselottes avslutningsmusik – Händels ”Dagen är nära”. Det var så vackert!

Efter gudstjänsten tog jag och L en promenad upp till Copperhill där vi satt en stund och drack varm choklad med vispgrädde.

Nu är det måndag och en helt ny vecka har inletts.

Jag önskar DIG fina novemberdagar!

/Karin

Drottningen af Åre, Familj och vänner

Drottningen af Åre i nytryck

”Drottningen af Åre” har nu nästan sålt slut, så det var dags att låta trycka fler böcker. I dag kom leveransen från tryckeriet. Vilken obeskrivlig tur att jag har Ida-Maja och Stina i mitt liv som hjälpte mig att bära alla böckerna in i huset.

Jag trodde nog att jag skulle få sälja en del böcker när jag, för snart ett år sedan, släppte ”Drottningen af Åre”. Jag tänkte på alla som bor i Åredalen som kan vara intresserade av Åres fascinerande historia. Och jag tänkte på de återkommande gäster som finns här i trakterna och som vill veta mer om hur det varit här genom tiderna.

Men försäljningen har gått över all förväntan, vilket ju är fantastiskt roligt! Jag skickar böcker till runt om i vårt land, till privatpersoner och bokhandlare, och boken säljer bra på Adlibris och Bokus. Dessutom går den bra på butiker i Åre och i Östersund.

Jag är väldigt stolt över den här boken, och fortsätter ständigt fascineras över fröken Kristina Hansson, hennes mod och styrka. Vilken kvinna! Tänk att hon var den som öppnade Åres första hotell i en tid när kvinnor inte ens hade rösträtt i Sverige! Imponerande.

Om du vill läsa mer om min resa tillsammans med Drottningen, så läs gärna fler inlägg!

En tidningsartikel om min bok.

Boksläppet

Fina ord om boken

Familj och vänner, Livet i fjällvärlden, Utomhuslivet

När frisk luft ger själslig påfyllnad

Det har varit mycket ett tag nu. Jag har gått upp i tjänst under hösten, eftersom vi är kort om personal, och det märks på min tynande ork. Så igår var det så oerhört skönt att följa med älskade dottern när hon tog en ridtur. Det gör något med en när en är ute i friska luften och får röra på kroppen. Det ger själslig påfyllnad.

Först hade jag en skön morgon. Det var ett tag sedan. Jag sov ut och tog sedan kaffekoppet till sängen och läste tidningen och såg på Nyhetsmorgon.

När älskade dottern vaknat gjorde vi oss i ordning och åkte till Häggsjön där Ida-Maja har en häst som hon får ta hand om och rida. Det var fler människor och hästar där och tillsammans gav de sig av på ridtur. Jag gick efter, njöt av utsikten, fotade, andades.

Det blev sköna timmar. När vi kom hem drack vi varm choklad. Bara en sådan sak! På kvällen kom vänner på middag. Så mysigt!

Och nu är det söndag morgon och jag ska strax bege mig till Duveds kyrka där jag ska leda gudstjänst. Jag gläds över det, och jag gläds över gårdagen. Här är fler bilder från turen i trakterna kring Häggsjön.

Familj och vänner

Äntligen hemma

Det är en så skön känsla att komma hem. Att mötas av älskade familjen som kvällsfikar och hjälps åt med läxläsning. Att få lägga sig och sova i sin egen säng. Äntligen hemma.

Jag har varit på prästfortbildning i Sundsvall i två dygn. Två intensiva dygn med föreläsningar, seminarier, gudstjänster och möten med fina kollegor från hela vårt stift. Det är berikande och värdefullt. Jag har fått med mig många kloka ord och en hel del ny inspiration.

Men jag har en tendens att längta hem när jag är borta. Trots att jag verkligen är mån om att ”ta vara på dagen”, ”fånga ögonblicket” och ni vet allt det där, så bor i mig den där längtan hem.

Och nu är jag hemma med familjen omkring mig. Livet är liksom bäst då.