Den tredje boken, Kallbaderskan bland fjällen, Livet i fjällvärlden, Min nya bok 2022, Printz Publishing

Fjällvandrar och skriver

Det var en så skön morgon. Gick upp tidigt i vanlig ordning, bryggde kaffe, hämtade tidningen och satt ner en lång stund och läste och läppjade på det där kaffet. Sedan skrev jag på manus nummer tre i serien. Och konstaterade att det är bra förunderligt att vara författare. Så här:

Bok ett i serien, ”Kallbaderskan bland fjällen”, som släpptes i våras, går det  väldigt bra för, som ni kan läsa om i tidigare inlägg. 🙂

Bok två i serien som ska släppas i mars 2023 har precis fått ett omslag och en titel. Det känns så spännande!

Och bok tre i serien skriver jag på nu. I morse jobbade jag med kapitel sju.

Det är så många processer som pågår samtidigt. Det blir ofta fullt i huvudet. Det blev det den hör förmiddagen, så jag gav mig ut på en fjälltur. Det är jag väldigt glad över att jag gjorde, det var så magiskt höstvackert på Mullfjället.

Kallbaderskan bland fjällen, Livet i fjällvärlden

Försöker landa

Förra helgen var magisk på så många sätt. Dels bilresan ner till Mariefred. Jag kör sällan bil, åker oftast tåg och buss, så att nu ha bil var som en enda stor frihet. Jag kunde stanna var jag ville. På vackra platser. På bra fikaställen. När jag bara ville sträcka på benen.

Och så på plats i Mariefred, denna otroligt vackra lilla stad, var ju allt så oerhört intensivt. Massor av möten och samtal med trevliga läsare och författare. Två scensamtal för min del. Och så den ofattbara kvällen då jag vann priset Årets feelgood 2022. Alltihop så omtumlandeoch det blev ett fint firande den kvällen.

Och efter det har gratulationerna inte slutat komma. Kramarna, lyckönskningarna, blommorna, meddelanden, telefonsamtal… Jag är helt överväldigad!

Jag är hemma igen nu sedan några dagar. Försöker landa. Det är svårt. Jag är fortfarande så överväldigad. Så överväldigad att jag till slut sa till min man: Jag måste ta mig ut och lufta hjärnan. Så vi gav oss ut på vandring och det var helt nödvändigt. Att försöka landa i allt som hänt. Vi gick rundan som kallas Solstigen i Åre. Det var en så vacker kväll.

Jag är så glad och tacksam över att bo precis där vi bor, där vi har fjäll och skogar precis in på knuten.

Kallbaderskan bland fjällen, Livet i fjällvärlden, Präst i Åre, Printz Publishing

Kallbaderskan i Aftonbladet Söndag

Så roligt att Aftonbladet Söndag uppmärksammar de fyra böcker som är i final i Årets Feelgood 2022. Varav min Kallbaderska är en! De andra tre finalböckerna är (också!) väl värda att läsas! Cassandra Brunstedts bok En enkel till Indien, Anne-Lie Högbergs Breven som länkar oss samman (jag älskar den titeln!) och Det enda jag vill är ett leva av Birgitta Bergin. Har ni inte läst dem – gör det!

Så roligt också att Feelgoodfestivalen i Mariefred får den uppmärksamhet den förtjänar. Jag har hittills aldrig varit där, men läst och hört om att det brukar vara fantastiskt bra! Så jag ser mycket fram emot att vara med i år. På lördag är det dags, den27 augusti! Det är också då det meddelas vilken bok som vunnit Årets Feelgood. Det blir spännande!

Vill också visa en bild från gårdagens gudstjänst. Vilken altartavla, va? Vi höll till på en oerhört vacker plats på jorden som heter Bunnerviken. En oförglömlig stund.

Önskar er en fin vecka!

/Karin

Livet i fjällvärlden, Livet med hund, Printz Publishing, Uppföljaren till Kallbaderskan 2023, Utomhuslivet

På väg mot en färdig bok

I måndags ägnade jag dagen åt mitt manus. Jag kompletterade med sådant som jag tänkt på och med detaljer och miljöbeskrivningar som jag kände behöver komma med. Det tog hela dagen och vid 17-tiden mailade jag manuset till min förläggare. Det är en speciell känsla, det där.

Så nu börjar de olika redigeringsomgångarna. Dels med min förläggare, dels med min redaktör, dels med korrekturläsare. Manuset ska läsas igenom många gånger och bearbetas om och om igen, allt för att berättelsen sak bli så bra som möjligt. Det är ett krävande – och väldigt stimulerande – arbete!

Den 22 mars 2023 ska boken släppas! Mäktigt att ha ett sådant datum framför sig.

Efter den dagens jobb med ord och formuleringar var jag så trött i huvudet. Det bästa att göra då är att ge sig ut på vandring. Så det gjorde Leif, Gillis och jag. Vi vandrade i vackerheten, i ösregnet och hittade också några hjortron. Det bästa sättet att koppla av och koppla bort.

Kallbaderskan bland fjällen, Livet i fjällvärlden, Skrivandet, Uppföljaren till Kallbaderskan 2023

Sensommarvemod och höstlängtan

Kyliga morgnar och dagg i gräset. Mörkret som lägger sig över byn allt tidigare om kvällarna. Rallarrosorna längs vägkanterna. Sensommaren kommer med sitt vemod. Vad blev det av den här sommaren egentligen? Skulle den behöva gå så fort? Jag känner igen mitt sensommarvemod från alla andra år. Jag är sådan.

Och ändå. I år är det på ett annat sätt, för i år längtar jag samtidigt efter hösten. Två parallella spår. Sensommarvemod i samma andetag som höstlängtan. För jag har en så rolig höst framför mig. Jag har så mycket att se fram emot vad gäller mitt författarskap. Tacksam över det! Tacksam över ”Kallbaderskan bland fjällen” som öppnat nya möjligheter.

Feelgoodfestivalen i Mariefred 27 augusti. Så roligt det ska bli! Det är också då vi får veta vem som vinner priset Årets Feelgood. Min Kallbaderska är en av fyra finalister. Så spännande!

Bokmässan i Göteborg 23-25 september! Tänk att jag äntligen ska få komma dit!

Författarturné 2-6 oktober i trakterna kring Örnsköldsvik.

Bokens dag i Östersund 13 oktober. Jag ska få dela scen med en av mina favoritförfattare Malin Persson Giolito. Kommer att kännas rätt surrealistiskt.

Men nu är nu och nu ägnar jag mig åt att ta vara på sensommaren. Vandrar i glasklar sommarluft. Dricker kaffe på altanen när det kommit lite värme. Och ska ägna dagen åt mitt manus.

 

Livet i fjällvärlden, Skrivandet, Uppföljaren till Kallbaderskan 2023, Utomhuslivet

Research i Fjällnäs

Jag behövde ta ännu en tur till Fjällnäs för att kolla upp några saker till min bok. Jag behövde komma till Malmagen och se hur solen glittrar i sjön, för att känna på vattnet. Hur känns det en dag i augusti? Så stod jag där på den magiska platsen inte långt från Fjällnäs Högfjällshotell. Det är i de här trakterna min kommande bok utspelar sig och hotellet har faktiskt en framträdande roll i berättelsen.

Och jag behövde gå i trappan som leder upp till Andersjöåfallet. Jag behövde känna hur det känns att gå alla de 303 trappstegen, hur det sviktar under fötterna, se hur vyerna vecklar ut sig ju längre upp man kommer.

Jag tycker att en berättelse behöver kännas i kroppen, så ju mer jag som författare har känt och upplevt det jag skriver om, desto starkare blir berättelsen. Jag tror att det är så. Många är de som hört av sig efter att ha läst ”Kallbaderskan bland fjällen” och skriver ord som: Det kändes som om jag var där. Eller: Det var som om jag var där uppe på fjället när jag läste din bok. Det är ju bara helt fantastiskt att få sådan respons!

Min förläggare frågade om det vid en intervju vi gjorde i samband med Stockholms bokhelg. Han frågade hur jag kunde göra naturskildringarna så levande. Och svaret är väl att det är för att jag växt upp bland fjäll och skogar, att jag också nu levar bland fjäll och skogar och gärna vistas just där. Kanske bär jag lite av fjällvärlden inom mig.

Kallbaderskan bland fjällen, Livet i fjällvärlden, Printz Publishing

Magisk kväll för fotografering

När det var dags för fotografering inför omslaget av min bok ”Kallbaderskan bland fjällen” var jag inte så sugen på att bli fotad inne i en fotostudio. Jag ville vara ute i den miljö där boken utspelar sig. Mitt förlag tyckte också att det var en bra idé. Så jag kontaktade en fotograf, Richard Bergstedt, som är verksam i västra Härjedalen och undrade om han ville ta sig an uppdraget. Det ville han.

Så för precis ett år sedan sågs vi på en parkeringsplats strax väster om Fjällnäs för att ta oss till ett ställe som han tänkte skulle passa. Jag hade sagt att jag ville ha fjäll och vatten på bilderna, och han ledde mig till en sådan plats. Vi hade en sådan enorm tur med vädret. Det är ju inte ofta det är lagom sol, ingen vind, inga mygg, inget regn. Men en sådan kväll fick vi och fotograferingen gick så bra! Vi hade roligt och jag blev mer och mer avslappnad och bilderna blev riktigt bra. Jag är så nöjd!

Det är bilder från den kvällen som finns med på bokomslaget och i många av de tidningar som skrivit om boken.

Betraktelser, Familj och vänner, Livet i fjällvärlden, Präst i Åre, Printz Publishing, Skrivandet, Utomhuslivet

På Bokmässan på avstånd

Bokmässan har ju gått av stapeln under helgen, och jag har följt den på avstånd. Sett bilder på mina förlagskollegor där de blivit intervjuade och minglat runt bland andra författare. De ser ut att ha haft väldigt trevligt! Nästa år är jag också med! Det känns både overkligt och fantastiskt! Jag ser så mycket fram emot det.

Själv har jag arbetat under helgen. Haft förmånen att viga två par och döpa tre barn. Jag har också varit med när människor sagt farväl till en älskad mamma/mormor/farmor. Starka känslor under en och samma helg.

Sent på lördagskvällen åkte jag in till Åre för att hämta hem älskade dottern. Hon var där och hängde med kompisar. När jag satt i bilen i mörkret lossnade det i berättelsen jag håller på att skriva. Jag jobbar ju med del två i det som är tänkt att bli en hel serie. Jag har skrivit stora delar av råmanuset klart, men fastnat. Men plötsligt där i bilen i mörkret framträdde en Emily för min inre blick. Och det blev tydligt på en endaste gång att det är henne jag väntat på. Det är hon som för berättelsen vidare. Så otroligt fascinerande! Så nu längtar jag efter att bara få sätta mig ner och skriva vidare.

I går gjorde vi en vandring innan jag skulle iväg och ha en gudstjänst. Hela familjen gav sig ut i vackra höstvädret. Vilka färger och vilket väder! Det är så otroligt mysigt att göra sådana vandringar tillsammans.

Nu är det måndagsmorgon och jag önskar dig en fin vecka!

/Karin

Livet i fjällvärlden, Livet med hund, Utomhuslivet

Septemberdag

Jag hade jobbat sedan tidiga morgonen. Förberett gudstjänster, vigslar och dop. Och blickade ut och såg att en magisk höstdag var på väg att födas. Så jag packade ryggsäcken, snörade på mig kängorna, kopplade Gillis och vi gav oss av. Vi vandrade genom byn och kom snart till foten av Mullfjället. Sedan började vi ta oss uppför. 

Bara några hundra meter upp finns det här fantastiska vattenfallet. Den här förmiddagen var det extra vackert när solen speglade sig mot bergväggen. Vi fortsatte uppåt, Gillis och jag, och jag bara häpnade inför färgprakten.

Det finns inget bättre än höst bland fjällen. Färgerna, den klara luften, den blå himlen och solen som värmer.

När vi kommit upp satte vi oss och jag drack mitt kaffe och blickade ut över vidderna. Tankarna som stillnar, andningen som lugnar ner sig, fridfullheten som sprider ut sig i kropp och själ. Att ha den här närheten till fjällen är alltid en ynnest, och alldeles särskilt en sådan här strålande septemberdag.

Nu är vi hemma igen och jag ska fortsätta att arbeta. Hoppas att DU har en fin dag var du än befinner dig!

Familj och vänner, Livet i fjällvärlden, Utomhuslivet

Vänner och vandring

Det var dimma, duggregn och dyblöta myrmarker. Och det blev en alldeles fantastisk vandring. Det blir ju så när man har förmånen att vandra sida vid sida med nyvunna vänner. Sådana där vänner där samtalen flödar, där samtalen leder till både skratt och tårar.

Sofia träffade jag första gången i somras, men vi har följt varandra på sociala medier i massor av år. Hon driver Kammebornia Podcast, där hon tar oss med in i ”livet i allmänhet och stickning i synnerhet”. Och jag, som inte alls kan sticka, ser ändå hennes filmer och fascineras av stickningens magi, av handarbetets kraft och av Sofias bilder och varma ord. Det vilar en trygghet kring hennes podcast. Gå gärna in och titta! Och följ henne på Instagram, också där under namnet Kammebornia.

Christine träffade jag för första gången i fredags på vår vandring. Det fanns så mycket klokskap i henne, så stor vishet. Jag ser fram emot att få träffas fler gånger.

Vi vandrade i Ullådalen och till Lillåstugan. Det var en alldeles lagom lång tur den där dagen. Länge satt vi i stugvärmen och åt våfflor med hjortronsylt och grädde och samtalade vidare. En oförglömlig dag på många sätt.

Och de fina bilderna, ja, de tog Sofia Capelle Kammeborn.