Betraktelser, Familj och vänner, Livet i fjällvärlden

Skolavslutning – denna speciella tid

Redigering av manus får ligga på vänt den här veckan, det är så mycket annat som händer. Arbetet i Åre församling, som den här veckan innebär en del möten, några vigselsamtal, en gudstjänst. Och här om dagen ett samtal ute på en altan i sommarkvällen med den mest magiska utsikt. Ett samtal om livet och döden och allt det där som handlar om att vara människa. Allt medan vi drack kaffe och åt hembakad rabarberpaj. Emellanåt slås jag av det stora i att få vara präst.

Men det är inte bara arbete den här veckan, det är också att vara mamma till en dotter som slutar nian. Ja, det är en speciell tid! I måndags lämnade de tillbaka datorer och annat de fått låna under högstadietiden. Dessutom hade de 80-talstema, så Ida-Maja var klädd i chockrosa och mintgrön. På kvällen hade hon sin sista dansträning. Hon kom hem och grät floder. Insikten om att en period i livet nu går mot sitt slut. I går hade de friluftsdag uppe vid Fröå gruva med vandring och bad. I dag ska de spela brännboll mot de andra niorna och lärarna. I morgon blir det avslutningslunch med lärarna och alla ska vara utklädda till något som slutar på -ist. Ida-Maja har funderat på både turist, artist och jurist. Vi får väl se vad det blir. Och på fredag är det skolavslutning i kyrkan. Men vi föräldrar vår inte vara med av förståeliga skäl. Otroligt tråkigt, men det är de tiderna vi lever i. Vi får fira henne här hemma i stället. Ja, speciella dagar med mycket glädje och mycket vemod. Också för mamman.

Hittills har det varit fint och soligt. Jag hoppas vädret håller sig så också resten av veckan!

Familj och vänner, Livet i fjällvärlden

Mors Dag

Jag älskar den här bilden! Min fina dotter och min fina mamma. Jag skrev på Facebook igår: Den stora tacksamheten i att få ha en mamma och få vara en mamma. Så är det verkligen. Det är inga självklarheter, varken det ena eller det andra.

Därför firar jag Mors Dag med stor glädje, och är lycklig över att ha en familj som gärna firar den med mig.

Dagen började vid sex, så som dagar ofta gör för min del. Pigg som en nötskrika, särskilt nu med flödande dagsljus rakt in i sovrummet. Så jag tog en morgonpromenad med Gillis. Vi gick i längdskidspåret som nu nästan helt är utan snö. Solen sken och allt var tyst, förutom fågelsången som är makalös nu.

När jag kom hem drack jag kaffe och läste en stund. Sedan gick jag och la mig igen och lite senare blev jag väckt av familjen. De hade dukat upp frukost på altanen. Och vilket frukost! Varma croissanter med skinka och smält ost. Det finns inget godare. Ägg och juice och te.

Det var en så varm dag, den första riktiga sommardagen, och Ida-Maja frågade om jag ville följa med och bada. Så klart! Så vi gick ner till Indalsälven och tog ett dopp. Ett snabbt dopp. Mycket snabbt. Det är nog inte mer än 6-7 grader i vattnet.

På eftermiddagen tog hon och jag och Gillis en tur till Ullådalen och vandrade. Det var väldigt blött i markerna, men oerhört vackert.

På kvällen blev det överraskningsmiddag hos våra fina vänner. Jonas och Leif ordnade med maten och grillade, och Linda och jag satt på altanen och drack vin och pratade. En väldigt god middag blev det. Och trevliga timmar med mycket skratt.

Så tacksam över ännu en Mors Dag.

Betraktelser, Familj och vänner, Livet i fjällvärlden

Att komma hem

Jag tycker så mycket om att vara i Stockholm, inte minst så här i försommartid. Jag är glad att vi snart ska åka tillbaka igen. Och jag kan ibland dagdrömma om att bo där. Jag tror jag skulle trivas bra.

Och samtidigt: Det finns inget som är så underbart som att komma hem till Västjämtland igen. När vi åkte in mot Åre var klockan runt elva på kvällen och ljuset magiskt. Det röda skimret över molnet som vilade tryggt över Åreskutan.

Tillbaka till verkligheten, det är lite så det känns. Och den verkligheten är inte dum alls. Under de här dagarna då vi varit borta har sommaren tagit många steg framåt. Gräsmattorna allt grönare och inte längre bara musöron på björkarna. Den bästa tiden är här nu och den har bara precis börjat. 

Betraktelser, Böcker och läsning, Egenföretagare, Familj och vänner, Livet i fjällvärlden, Ny bok på gång, Präst i Åre, Skrivandet

Att vakna av solen

I morse när jag vaknade vid halv sex fick jag för mig att en lampa var tänd i rummet. Det var så ljust. Men det var ingen lampa. Det var solen som sken in genom en glipa i gardinen. Kan man vakna på ett härligare sätt?

Helgen har varit fin, men grå. Inte en enda solglimt varken lördag eller söndag. Men lördagen bjöd ändå på ljus och glädje när jag hade förmånen att få ha en vigsel. Det är ju inte så ofta i denna tid, och förutsättningarna är annorlunda. Men det blev en fin och innerlig stund.

I går kände vi att vi behövde hitta på någonting, göra något mysigt. Så vi åkte tillsammans med fina vänner till Copperhill och fikade. (Bilden är tagen precis utanför hotellet.) Det är något visst med att sitta i en hotellobby och äta kardemummabulle och dricka kaffe och prata. Sent i går kväll kom till slut solen, så älskade maken drog västerut och åkte skidor till norska gränsen. Älskade dottern tog med en bok och gick ut och satte sig i ett träd för att läsa. (Jag är så glad att hon tycker så mycket om att läsa. Och att hon tycker om att sitta i ett träd och göra det.)

I dag har jag redigerat manus hela dagen. Det tar mer tid än man tror. Men jag tycker det är väldigt, väldigt roligt, har alltid tyckt. Nästa vecka åker jag till Stockholm för att träffa förlaget. Det ser jag så mycket fram emot!

Hoppas DU haft en fin helg och en bra måndag!

Familj och vänner, Livet i fjällvärlden, Ny bok på gång, Skrivandet

Redigering av bokmanus

Tidig morgon är min bästa tid. Så idag smög jag ut till skrivateljén när resten av familjen sov. Tände ljus trots att solen redan då flödade in genom fönstren. Drack kaffe och började redigera mitt bokmanus.

Jag har alltid tyckt om att redigera, jag vet att det inte är så för alla författare, men jag gillar det. Och nu har jag fått så kloka synpunkter från min förläggare Christoffer, så det kändes otroligt roligt att sätta i gång!

Och tiden flyger iväg. Nu tror jag resten av familjen börjar vakna, så jag ska gå in till dem. Kanske ska vi ta en skidtur, solen skiner.

I går åkte vi skidor i Ullådalen och dagen bjöd på precis alla väder. Sol och snö och blåst och det växlade i en förfärande hastighet. Vi får se hur det blir idag. Önskar dig en fin dag!

Familj och vänner, Livet, Livet i fjällvärlden, Ny bok på gång, Skrivandet, Utomhuslivet

Vi firar bokförlagskontrakt utomhus i kylan

För några veckor sedan var jag på väg till Ullådalen för att träffa min fina vän Linda. Vi skulle ha afterwork ute i friska luften bland fjällen. Dricka bubbel och i efterhand fira att vi båda fyllt år. På vägen dit ringde Christoffer från det som nu är mitt förlag, Printz Publishing, och berättade att de var intresserade av att ge ut min bok.

Jag var så omtumlad och omskakad. Linda och jag satt ute i kyla och snö och blåst och skålade både för våra födelsedagar och för att kanske, kanske, var jag på väg att få ett bokkontrakt.

I dag har jag åter igen suttit ute i alla möjliga väder och skålat i bubbel. I snö, i sol, i blåst. Tillsammans med mina fina vänner Ingrid-Marie och Maud har jag skålat för att bokkontraktet nu är underskrivet och att en bok ska bli till! Men vi har också skålat för dem. De skriver också, och de och deras böcker är så värda att firas. (Ni kan läsa mer om dem här och här.)

Nu är jag hemma i köket. Nyss drog molnen ihop sig där utanför fönstren och det blev så mörkt. Jag gick runt och tände värmeljus och stearinljus. Men nu skiner solen igen för fullt. Aprilväder.

I min mailkorg ligger mailet från förlaget med tidsplanen för hela processen framöver. Där finns också datumet för när jag ska åka ner till Stockholm och träffa delar av gänget som ska jobba med min bok. Det känns så fint att få träffa dem! Och det känns så fint att få komma till Stockholm, till våren, till grönskan. Jag längtar. Kanske hinner jag med att få uppleva körsbärsträdsblomningen. Jag vet inte men jag hoppas.

Livet i fjällvärlden, Präst i Åre

En magisk vigsel utomhus

Vigselparet hade skapat ett kyrkorum ute i snön med altare och den mest magiska altartavla man kan tänka sig. Och solen sken och värmde genom hela vigselgudstjänsten.

Det hade jag inte kunnat ana när jag någon timma tidigare åkte västerut från Duved. Då var det mer eller mindre snöstorm. Men här. Här sken solen över snön och vigselparet och gästerna.

Det blev en oförglömlig stund, och jag är så innerligt tacksam över att få vara präst. Att få dela de stora ögonblicken med människor. Att få se kärleken lysa i människors ögon och höra dem säga sina JA till varandra. Att få välsigna deras kärlek och deras äktenskap.

Jag har haft rätt många utomhusvigslar genom åren. Vid sjöar och på fjälltoppar. vid alla olika årstider. det finns ingen vackrare kyrka än den som skapas utomhus. 

Egenföretagare, Familj och vänner, Livet i fjällvärlden, Skrivandet

Att ta vara på

Älskade dottern hade distansstudier, och jag behövde ett avbrott i skrivandet. Så vi drog iväg på förmiddagen till Ullådalen. Vi var nästan ensamma där och spåren var helt nypistade. Vi fick en makalös skidtur tillsammans och blev åter igen påminda om hur viktigt det är att ta vara på sådana här möjligheter. Att, när man kan, ge sig ut och ta vara på.

Familj och vänner, Livet i fjällvärlden, Präst i Åre, Skrivandet

Duvedpodden – gå in och lyssna!

Vi lever i en by som växer och utvecklas och väldigt mycket är på gång framöver. På Duveds Framtids hemsida står bland annat att läsa:

Duved ska bli det goda exemplet för framtidens hållbara och innovativa samhällsbyggnad. I stället för att fokusera på urbanisering och storstäder blir en by i Jämtland, där medborgarna och det lokala står i centrum, pilot och prototyp för en bredare framtida samhällsutveckling.

I förra veckan blev jag intervjuad i Duvedpodden om mitt liv som författare och präst, och framför allt om mitt liv i Duved. Vad var det som gjorde att jag och familjen hamnade här? Hur trivs vi, och hur ser jag på framtiden i den här byn? Jag berättade bland annat om vad älskade dottern sa för en tid sedan när vi pratade om hennes framtid och vad hon tänker om den. “Jag vill flytta tillbaka till Duved efter att jag har studerat”, sa hon.  Jag blev förstås jätteglad och hon sa: “Jag vill ju att mina barn ska få samma sorts barndom som jag fick.”

Det är ju fantastiskt att få höra sådana ord! Men vi har också känt det, under de snart nio år som vi har bott här, att den här byn passar vår familj så bra. Alla möjligheterna till utomhusliv, skolan, mataffären, kyrkan, tågstationen, restaurangerna… Och bara åtta kilometer till Åre. Och nu är, som sagt, en mängd nya spännande saker på gång här i Duved.

Personerna jag blir intervjuad av är Jan Åman och Helene Olausson, båda två starkt engagerade i Duveds framtid. Gå gärna in och lyssna!

Betraktelser, Familj och vänner, Livet i fjällvärlden

Rakt in i en akvarellmålning

Vi åkte skidor i Ullådalen igår. Det var som att åka rakt in i en akvarellmålning. Vita, blå och grå nyanser var jag än tittade. Jag åkte på mina turskidor, det är den bästa sortens skidåkning, tycker jag. Att bara ge sig ut i det vilda, inte behöva några spår, vara den som gör spår.

Vi mötte några människor där vi åkte, men inte många alls. Det är en annan tid nu med betydligt färre gäster i dalgången. Den här perioden har sin tjusning, utan tvekan. En annan tystnad och enslighet.

Jag lärde mig att januari på sydsamiska betyder isklangstid. Har du någonsin hört något så vackert? Och just idag har vi lämnat isklangstiden och gått in i februari. Det ljusnar allt mer.