Betraktelser, Livet i fjällvärlden, Skrivandet, Utomhuslivet

Sara Lidman och Ruth Milles

När jag var tonåring tapetserade jag väggarna och insidan av dörren till mitt flickrum med ordspråk och dikter. Det var livsvisdom som jag hade nytta och glädje av i mitt liv. Till exempel: Bara de tama fåglarna har en längtan – de vilda flyger. Eller: Bättre att vara ute på hal is och ha det glatt än att trampa i gyttja och sörja.

Det där har inte gått över. Jag samlar fortfarande på kärnfulla ord som berör mitt liv och min framtid. Även om jag nu för tiden inte tapetserar väggar med dem. Men jag samlar dem i vackra skrivböcker och i anteckningar i telefonen.

Nu när 2021 precis börjat finns det två ordspråk som jag bär med mig lite extra. Det ena fann jag vackert skrivet på en vägg i min kära vän Mauds ateljé. (Här hittar du Maud och hennes vackra bilder och kloka ord: http://www.deckmar.se ) Hon i sin tur hade funnit orden på Millesgården i Stockholm. Meningen är en del av en dikt av Ruth Milles.

Låt mig verka medan dagen brinner. 

Det andra kärnfulla ordet fann jag i en SVT-dokumentär om Sara Lidman och i hennes bok Hjortronlandet:

Har man en gång fått klart för sig vad ens liv handlar om då ska man vara där och kämpa. Med allt sitt väsen.

 

 

Berättandet, Egenföretagare, Familj och vänner, Livet i fjällvärlden, Musiken, Präst i Åre, Skrivandet

Det här är jag

Det är många nya läsare som hittat till min blogg på sista tiden. Det är jättekul! Så det är nog på sin plats att jag berättar lite om mig. Så, det här är jag.

Jag är född och uppvuxen i Hede i Härjedalen. Det är länge sedan jag bodde där nu, men de härjedalska ränderna går aldrig ur. Så är det bara. Och det är bra. Sedan snart nio år tillbaka bor jag i Duved, utanför Åre, med min familj. Den högt älskade familjen består av min man Leif, vår dotter Ida-Maja och vår hund Gillis. Vi trivs bra här, allihop! Tycker om de många möjligheterna till utomhusliv – vandring, löpning, skidåkning, cykling… Vi har allt utanför knuten.

Jag vigdes till präst i Svenska kyrkan i juni 2000 efter fem års teologistudier i Uppsala. Sedan dess har jag arbetat som präst på olika ställen i Härnösands stift. Varit både församlingspräst, stiftsadjunkt med inriktning gudstjänstutveckling och studentpräst. Roligt att få möjligheten att prova olika sorters tjänster! Sedan sex år tillbaka är jag församlingspräst i Åre församling på halvtid. Jag tycker mycket om att vara präst just här.

Halvtid eftersom jag har så mycket annat jag också vill ägna min tid åt! Skrivandet, framför allt. Jag har hittills fått sex böcker utgivna, och också skrivit dikter, sångtexter, psalmer, krönikor med mera. Jag sysslar också med musik. Att sjunga är bland det roligaste jag vet, och jag har haft förmånen att få musicera med många olika begåvade musiker. När jag får kombinera sången med teatern är det ännu bättre! Det har jag fått göra i de olika musik- och berättarföreställningar jag har varit med och skapat.

Det mesta av sådant jag brukar syssla med ser annorlunda ut nu under pandemin, så som det är för de flesta kulturmänniskor. Det är en sorg och en saknad. Men också en glädje i att se hur påhittiga människor är. Kulturen ska inte få tystna trots att världen är upp och ner. Själv har jag förmånen att få vara med i ett julmusikprojekt som Per Wiklander håller i. En jullåt per dag ska sändas digitalt fram till jul. Körer och solister från våra trakter medverkar. Kul och inspirerande!

Ja, det var lite om mig. Vill du läsa mer om vad jag sysslar med om dagarna så gå till Kategorier här till höger, så hittar du vad du kan läsa om.

Tack att du hittat hit till bloggen! Önskar dig en fortsatt fin adventstid!

 

Betraktelser, Familj och vänner, Livet i fjällvärlden, Musiken

En annorlunda men gnistrande vacker första advent

Första advent brukar betyda mycket jobb, mycket folk, mycket musik. Mycket av allt! I år blev det så annorlunda. Så sorgligt det är. Men det känns som om vädret ville kompensera oss lite. Så vi fick gnistande vidder, blå himmel och sol.

Vi höll till på Ånnsjön. Familjen åkte skridskor och jag promenerade. Vi drack varm choklad i solen. Mitt bland alla människorna. Många, många var där.

I går tände vi första adventsljuset och tittade på adventsgudstjänsten från Åre församling som sändes på Facebook. För några dagar sedan var jag med och sjöng in psalmerna och sångerna till gudstjänsten. Det var en glädje mitt i allt att få sjunga tillsammans med andra igen. Och att få sjunga de älskade och efterlängtade adventssångerna. Vi behöver dem mer än någonsin.

Ett ljus är nu i östern tänt.

det är advent, det är advent!

Kika gärna in på Åre församlings Facebooksida och upplev adventsgudstjänsten! Inte är det som att vara på plats i en kyrka, men bättre än ingen gudstjänst alls.

Jag önskar dig en fin måndag! Det tycks bli ännu en gnistrande dag.

Egenföretagare, Familj och vänner, Livet i fjällvärlden, Skrivandet, Utomhuslivet

Ännu är det höst i Åredalen

I morse låg ett tunt snötäcke över markerna, men bara mycket tunt. Vintern har inte kommit än. Istället har vi underbar höst. Jag tycker mycket om hösten när vemodet i samband med sommarens slut är över. Jag tycker om färgerna i september och oktober, jag tycker om kalheten och kargheten i november.

Jag har upplevt många fina dagar den här hösten på fjäll och i skogar. I ensamhet och tillsammans med andra. Här är några bilder från de här dagarna.

Bilden ovan är från en dag i oktober när min familj ihop med goda vänner var på ripjakt.

Den här bilden är från vackra byn Klocka, några mil väster om Duved. Vi åkte dit för att se om isen lagt sig och vi kunde åka skridskor. Den hade inte alls lagt sig. Men vi kunde sitta vid sjöglittret och elda och dricka kaffe.

I slutet av oktober kom den första snön, men den försvann lika fort. Men älskade dottern hann i alla fall ge sig ut på sin snowboard i Ullådalen. 

Och så igår. Vi var tillbaka i Klocka. Det var så oerhört vackert. Ja la ut den här bilden på Instagram. En person skrev att november uppmanar till stillhet och eftertanke. Det är verkligen så. Jag fångar dagsljus och naturupplevelser så mycket jag kan. Däremellan skriver jag.

Berättandet, Drottningen af Åre, Livet i fjällvärlden

Åre är fyllt av kultur

I bland kan det hända att jag får frågan om det inte är svårt att vara författare och bo i Åre. Och personen som frågar säger att Åre ju är skidor och cykling och vandring, men kanske inte så mycket kultur… Då är det härligt att svara att det är fantastiskt att vara författare och vara bosatt i Åredalen! För här myllrar av kultur!

Gårdagen var bara två bevis på det. Dels pågick Åre Craft and Art, en festival som arrangeras av Studion Åre och Åre by- och turistförening. Dels hade vi i Åreförfattarna uppläsning mitt i en fotoutställning på Holiday club. Vi hade också ett bokbord där med böcker som vi i skrivit.

Det blev en härlig stund under våra uppläsningar. Allt från poesi och fjällvandringsskildringar till deckare och barnbok. I Åreförfattarna ryms många genrer, mångfalden är mycket god. Det är så roligt!

Och det var så roligt att komma ut och framträda lite igen! Det är så länge sedan nu eftersom alla mina berättarföreställningar och konserter blivit inställda. Så jag njöt lite extra igår.

Gå gärna in på Åreförfattarnas Facebooksida, så får ni se vilka vi är! Välkomna dit! Och tack, Åsa, för fina bilder!

Betraktelser, Livet i fjällvärlden, Utomhuslivet

Höst – som att vandra genom en tavla

I går åkte jag till Storlien i ett jobbärende. Färdades de fem milen genom ett magiskt höstvackert landskap. När jag senare var på väg tillbaka insåg jag att jag hade tid att kunna ge mig själv en friskvårdstimme. Så jag svängde upp vid Rundhögen, lämnade bilen och började vandra längs leden. Jag gick och gick och ville aldrig vända. Om jag hade fortsatt hade jag till slut kommit fram till Blåhammaren. Hade jag fortsatt ännu längre hade jag nått Sylarna. Men det hade krävt åtskilliga timmar, och en friskvårdstimme är trots allt enbart en timme, så det var bara att vända tillbaka till bilen.

Men det var som att vandra genom en tavla. De brinnande färgerna, den krispiga luften, den efterlängtade tystnaden. Jag är så tacksam att jag har tillgång till allt detta!

Böcker och läsning, Det har kommit ett brev, Egenföretagare, Livet i fjällvärlden, Präst i Åre, Skrivandet

Tankar om hösten

I går morse packade jag ryggsäcken, snörade på mig skorna, tog med mig älskade hunden och gav mig av på en fjälltur. Jag gick genom byn och sedan branterna upp mot Mullfjället. Det var första morgonen jag kände riktigt ordentligt att det är höst. Det är verkligen höst nu. Den krispiga luften och de starka färgerna – så oerhört vackert.

När vi väl kommit upp en bit satte jag mig och tog fram min frukost. Ni vet ju – aldrig smakar kaffe så bra som på en fjälltopp. Och jag satt där och blickade ut över vidderna och funderade över den höst som nu har kommit. Hur ska den här hösten bli? Det enda jag vet är att den kommer att bli betydligt lugnare än förra hösten.

Då var jag mitt inne i att slutföra min roman “Det har kommit ett brev”. De sista redigeringsrundorna, layoutbeslut, omslagsbeslut, bokningar för att komma ut och presentera boken på olika ställen, planer inför boksläppet… Här kan du läsa mer om boken och boksläppet: https://www.karinharjegard.se/2019/11/antligen-bokslapp/

Ja, den här hösten är verkligen lugnare. Det enda framträdande jag är inbokad på är en bokmässa i Bräcke. Jag hoppas att den blir av! Så mycket annat är ju inställt. Och jag skriver och skriver. Idéerna tar inte slut, som tur är. Jag är inne i ett manus som är mycket lustfyllt att vara i. Vi får se vad det kan leda till.

Vad gör jag mer under hösten? Förutom skrivandet arbetar jag förstås precis som vanligt som präst i Åre församling. Jag tränar en hel del, bra att ha tid till träningen! Försöker vara utomhus så mycket som möjligt, tankar dagsljus, tankar solstrålar. Jag läser massor, just nu Inger Alfvéns senaste. Hon är alltid bra! Är med familjen så ofta jag kan.

Jag satt där på fjället och andades in höstluften och kände att det var dags att välkomna den nu. Dags att välkomna hösten.

Familj och vänner, Livet i fjällvärlden, Röra på kroppen, Skrivandet, Skrivateljén

Att träna på morgonen

Älskade dottern och jag har infört en ny rutin; att någon gång i veckan åka och träna på gymmet på morgonen. Så idag steg vi upp 5.45 och åkte till Sats i Åre och tränade. Det finns många fördelar med att träna på morgonen:

  • Det är nästan tomt på gymmet, till skillnad mot hur det är på eftermiddagar och kvällar. (Det är väldigt bra så här i Coronatider.)
  • Det är magiskt morgonsken där utanför fönstren, så det är en härlig sak att träna och samtidigt blicka ut över vyerna. (Sats i Åre kan vara ett av de vackraste gymmen som finns, med utsikt över fjäll och sjö.)
  • Träning på morgonen ger god energi för resten av dagen. Så efter att vi tränat, kommit hem och duschat och ätit frukost, gav sig dottern av till skolan och jag gick ut till skrivateljén. Vi var väldigt peppade båda två inför en ny dag. Klart bra!
  •  Det är skönt att ha träningen avklarad när dagen börjar.

 

Egenföretagare, Livet i fjällvärlden, Skrivandet, Skrivateljén

Skriva och fjällvandra

Jag har haft en väldigt bra vecka! Ni vet ju att varannan vecka är mina “skrivarveckor”. Det här var en sådan. En vecka när jag varje morgon klivit upp tidigt. (Jag är en sann morgonmänniska; mår som bäst på morgonen, hjärnan är i bra form.) Så när familjen fortfarande sover smyger jag mig upp, brygger en kopp kaffe, och tar med ut till skrivateljén. Och skriver.

Och de här morgnarna har jag haft ett fantastiskt flöde. Ett makalöst flow. Jag är inne i en berättelse som jag tycker mycket om att vara i. Jag trivs att umgås med personerna som befolkar den världen. Så fingrarna jobbar på i rätt hög hastighet på tangenterna för att hinna med i allt som händer. Så går timmarna och mitt på dagen är jag hungrig. Går in och äter lunch. Och sedan packar jag ryggsäcken.

Den stora förmånen i att bo där vi bor är att jag bara kan dra på mig vandringskängorna och ryggsäcken och ge mig av. I förrgår skjutsade L mig till Ullådalen och sedan vandrade jag hem därifrån. En jättefin tur i strålande solsken.

Kombinationen skriva förmiddagar och vandra eftermiddagar kan jag rekommendera!

 

Familj och vänner, Livet i fjällvärlden

I storstan eller fjällvärlden?

I bland kan jag längta efter att få bo i storstan. Bland husen och gatorna, caféerna och butikerna, teatrarna och konserthallarna. Bland myllret av människor. Flödet. Men allra oftast längtar jag inte efter det. Allra oftast är jag så himla lycklig över att bo precis där vi bor.

Som i går morse när älskade dottern och jag sa till varandra: “Ska vi ta med frukosten och äta den på fjället? Ja, det ska vi.” Och vi packade snabbt en ryggsäck och knallade iväg. Genom byn och sedan upp på Mullfjället. Bara en kort paus med vattenpåfyllning i ett vattenfall.

Och sedan, efter att vi tagit oss upp, få sitta på en sten och dricka kaffe och titta ut över vidderna. Det blir inte bättre än så.

Så, ja, storstan i all sin glans och jag kan verkligen längta dit, men det är här jag vill leva och bo.