Egenföretagare, Livet, Livet i fjällvärlden, Skrivateljén

Ett eget rum för skrivande

Författaren och feministen Wirginia Wolf uttryckte en gång betydelsen av att som kvinna ha ett eget rum för skrivande. Hon skrev de orden i essän “Ett eget rum” i en tid då kvinnor inte alls hade det utrymmet. Skrivandet och skapandet var männens värld.

Men hon menade att det viktigaste för en skapande människa var ett eget rum som gick att låsa. Där författaren kunde stänga in sig några timmar om dagen och ägna sig helt åt den konstnärliga verksamheten. Det var verkligen inte många kvinnor som kunde det på den tiden. Det är inte många kvinnor som kan det i dag heller.

Själv bestämde jag mig tidigt att jag en dag skulle ha det där rummet. En plats där jag kan få ha det precis som jag själv vill ha det, där jag kan lämna allt och veta att det ser exakt likadant ut när jag kommer tillbaka nästa gång. Där jag kan ha papper utströsslade över skrivbordet, post it-lappar över väggarna, och pärmar uppställda i min egen ordning i hyllorna.

2018 hade det börjat lossna rejält i mitt kreativa liv och i mitt företag Gryningsljus. Jag hade släppt boken “Drottningen af Åre” och den sålde väldigt bra. Jag hade jag ett pyttelitet bord under trappen i vårt hus, där jag satt och slog in alla böcker som jag skulle skicka till läsare runt om i landet. Skrev gjorde jag vid köksbordet. Det var då jag insåg att det var dags. Jag skulle ha ett eget rum.

Så jag kollade av min ekonomi och såg att det var möjligt – jag skulle kunna låta bygga en liten stuga på gården. Sagt och gjort. Min kusin Göran, som är snickare, tog sig an jobbet och i december 2018 stod den på plats.

Jag glömmer aldrig den hisnande känslan när jag kunde börja möblera och ställa saker på plats. Hänga upp älskade målningar på väggarna. Placera böcker och pärmar i hyllorna, sortera papper och mappar. Göra det precis så som jag ville ha det. Och jag gav stugan ett namn – Skrivateljén. Så skulle den heta.

Så många timmar som jag tillbringat här inne sedan dess! Skrivit, slagit in böcker i paket, låtit mig själv vara kreativ. Och under pandemin har ateljén också varit mitt prästkontor.

I dag har jag möblerat om lite grann. Kände ett behov att kunna se vägen, att kunna se människorna som promenerar där ute, alla de som är på väg till eller från tågstationen. Det blev så bra. En egen bubbla och ändå en del av resten av världen.

Livet i fjällvärlden, Livet med hund, Utomhuslivet

Tidig morgon i Ullådalen

Jag är en mycket morgonpigg människa, och har varit det mest jämt. Allt som är för jobbigt, för svårt, för omöjligt på kvällen får sin lösning tidigt nästa morgon. Så många predikningar som blivit till vid halv sex på morgonen, så många manusknutar som lösts upp i gryningstimman, så många frågetecken som rätats ut när natten går över i dag.

Och så många ljuvliga stunder jag får uppleva om morgonen, när de flesta andra sover. “The golden hour” som någon kallade den tidiga timman. Som i dag! Det var helt tyst i huset när Gillis och jag drog i väg på en fjälltur. Vägarna låg tomma, inte en människa någonstans. Till och med i Ullådalen var det rätt tomt på folk, det är inte ofta.

Så vi vandrade i väg i tystnaden och morgonsolskenet och fågelsången. Hade magiska timmar bland fjällen innan vi återvände hem. Solen har fortsatt att lysa. Vilka sommardagar vi har!

Hoppas DU har det bra där du är!

Familj och vänner, Livet, Livet i fjällvärlden

Vikten av vila

Vi har haft en så fin midsommarhelg. Min yngste bror med familj har varit här och vi har verkligen fått umgås i dagarna tre. Pratat, skrattat, ätit midsommarmat, sjungit sommarsånger, vandrat i solsken, badat kallt i fjälltjärn, suttit på Åre torg och intagit lyxshakes i solen. Jag är så oerhört glad över mina syskon och deras familjer. Oerhört glad över den här helgen.

Och i går satte vi plant, jag och älskade familjen. I tonåren var plantsättning mitt sommarjobb, jag planterade många veckor i rad. Nu var jag helt slut efter en enda dag. Så i dag är jag trött. Intensiva dagar gör mig trött, alldeles oavsett om de är fyllda av hårt kroppsarbete eller trevlig samvaro.

Så, jag vill slå ett slag för vilan. Jag vill slå ett slag för att vissa dagar är tröttare än andra, och då behöver vi ta hand om oss. Inte köra på som vanligt. Jag har lärt mig att det är viktigt. Jag har alltid varit en sådan som ignorerat trötthetssignalerna och gasat på lite extra. Det är ju så mycket jag vill! Det är ju så många punkter på mitt livs att-göra-lista. Men det sättet att leva får konsekvenser.

Jag är ledig i dag och det är tur – det finns inga måsten i dag. Så jag vilar, läser bok, tar promenader med hunden, lagar lite mat, vilar lite igen. Det får vara så. Det är okej.

Och jag lånar kloka ord från en annan “viloförespråkare”. De är från Frida som driver kontot Fröken Frida på Instagram. Kika gärna in hos henne! Hon bjuder både på klokord och bedövande vackra bilder. Så här skrev hon för en tid sedan:

Unna dig vila mitt på dagen.

Unna dig tystnad och ensamhet.

Unna dig de djupaste andetagen.

Unna dig ro och avskildhet.

Här är hon, Fröken Frida.

Egenföretagare, Livet i fjällvärlden, Min nya bok 2022, Printz Publishing

Min nya bok växer fram

Jag har fått en tidsplan från förlaget med viktiga datum framöver angående mitt manus. När jag ska redigera, när min förläggare ska läsa, när jag ska arbeta med redaktör, när sättningen ska göras, korrekturet, när manuset ska skickas till tryck… Och, framför allt, när boken ska släppas. Preliminär utgivning är 6 april.

I dag har jag skickat in redigering nummer 1 till Christoffer, min förläggare. Dessutom har jag fått första marknadsföringsskissen från förlaget. När jag läste den fick jag lätt svindel. Det är en märklig känsla: Här lever jag mitt liv i Duved, har en vardag, har jobben och familjen, och samtidigt pågår planer för mig och min bok i Norstedshuset i Stockholm. Där sitter människor i möten och diskuterar min berättelse. Ja, en smula svindel, som sagt.

Resten av dagen ska jag klura kring nästa bok. Jo, det är en till bok med i planerna, helt otroligt! Men jag ska också ge mig ut på vandring trots att regnet öser ner.

Familj och vänner, Livet i fjällvärlden, Min nya bok 2022, Präst i Åre, Printz Publishing

Det blev en så bra helg

Det blev en så bra helg.

Lördag – morgonpromenad med Gillis i ösregn. Sedan kaffe och ÖP och DN i lugn och ro. Bästa morgnarna. Förberedelser och planering hemma vid köksbordet. Sedan vigsel i Duveds kyrka. Och jag var så rörd. Både över det fina paret som tror på kärleken och som vill att den sak bli välsignad. Och över att vi får samla människor i kyrkan igen. Det var så fantastiskt fint att få uppleva. Kvällen lugn med god mat och läsning av bok. Just nu Ilane Moriartys “Din stora kärlek”. Inte en jättebra bok, men helt okej. Däremot glömmer jag aldrig hennes “Öppnas i händelse av min död” som jag läste för flera år sedan. En mycket bra bok.

Så kom söndagen. Jag var uppe vid sex i vanlig ordning. Drack kaffe och förberedde det sista inför dagens gudstjänst. Tog en morgonpromenad med Gillis, också nu i spöregn. Åkte till Hallens kyrka och upplevde samma glädje och tacksamhet över att få ha människor på plats i kyrkan! Dessutom var Hallenkören med och sjöng fantastiskt fint! Jag var helt uppfylld av gemenskapen, värmen, musiken när jag åkte hemåt igen.

Ledig eftermiddag. Leif och jag åkte in till Åre och uträttade ärenden. Det är lugnt än. De stora massorna av människor som väntas i sommar har inte kommit än. Alla de gäster som ska komma och vandra, cykla, springa och uppleva våra fjäll och skogar. Snart är de här. Det vilar en uppdämd förväntan i byn.

När vi kom hem lagade jag mat, bakade en tårta och slog in paket. Vi har ett födelsedagsbarn i familjen i morgon. Sedan gick jag ut och planterade blommor i fler krukor och tog in pioner som är på väg att blomma ut. Men himmel så fina de är! Och jag skördade rabarber och bakade en rabarberkaka.

I morgon bitti, när jag sitter med min kopp kaffe i min skrivatejé, ska jag göra det allra sista på den allra första bearbetningen av mitt manus. Sedan skickar jag det till min förläggare. Enligt tidsplanen ska den vara hos förlaget i september, men jag är ju klar redan nu. Det känns bra att få iväg det.

Hoppas din helg varit bra! Önskar dig en fin vecka!

Betraktelser, Familj och vänner, Livet i fjällvärlden

Skolavslutning – denna speciella tid

Redigering av manus får ligga på vänt den här veckan, det är så mycket annat som händer. Arbetet i Åre församling, som den här veckan innebär en del möten, några vigselsamtal, en gudstjänst. Och här om dagen ett samtal ute på en altan i sommarkvällen med den mest magiska utsikt. Ett samtal om livet och döden och allt det där som handlar om att vara människa. Allt medan vi drack kaffe och åt hembakad rabarberpaj. Emellanåt slås jag av det stora i att få vara präst.

Men det är inte bara arbete den här veckan, det är också att vara mamma till en dotter som slutar nian. Ja, det är en speciell tid! I måndags lämnade de tillbaka datorer och annat de fått låna under högstadietiden. Dessutom hade de 80-talstema, så Ida-Maja var klädd i chockrosa och mintgrön. På kvällen hade hon sin sista dansträning. Hon kom hem och grät floder. Insikten om att en period i livet nu går mot sitt slut. I går hade de friluftsdag uppe vid Fröå gruva med vandring och bad. I dag ska de spela brännboll mot de andra niorna och lärarna. I morgon blir det avslutningslunch med lärarna och alla ska vara utklädda till något som slutar på -ist. Ida-Maja har funderat på både turist, artist och jurist. Vi får väl se vad det blir. Och på fredag är det skolavslutning i kyrkan. Men vi föräldrar vår inte vara med av förståeliga skäl. Otroligt tråkigt, men det är de tiderna vi lever i. Vi får fira henne här hemma i stället. Ja, speciella dagar med mycket glädje och mycket vemod. Också för mamman.

Hittills har det varit fint och soligt. Jag hoppas vädret håller sig så också resten av veckan!

Familj och vänner, Livet i fjällvärlden

Mors Dag

Jag älskar den här bilden! Min fina dotter och min fina mamma. Jag skrev på Facebook igår: Den stora tacksamheten i att få ha en mamma och få vara en mamma. Så är det verkligen. Det är inga självklarheter, varken det ena eller det andra.

Därför firar jag Mors Dag med stor glädje, och är lycklig över att ha en familj som gärna firar den med mig.

Dagen började vid sex, så som dagar ofta gör för min del. Pigg som en nötskrika, särskilt nu med flödande dagsljus rakt in i sovrummet. Så jag tog en morgonpromenad med Gillis. Vi gick i längdskidspåret som nu nästan helt är utan snö. Solen sken och allt var tyst, förutom fågelsången som är makalös nu.

När jag kom hem drack jag kaffe och läste en stund. Sedan gick jag och la mig igen och lite senare blev jag väckt av familjen. De hade dukat upp frukost på altanen. Och vilket frukost! Varma croissanter med skinka och smält ost. Det finns inget godare. Ägg och juice och te.

Det var en så varm dag, den första riktiga sommardagen, och Ida-Maja frågade om jag ville följa med och bada. Så klart! Så vi gick ner till Indalsälven och tog ett dopp. Ett snabbt dopp. Mycket snabbt. Det är nog inte mer än 6-7 grader i vattnet.

På eftermiddagen tog hon och jag och Gillis en tur till Ullådalen och vandrade. Det var väldigt blött i markerna, men oerhört vackert.

På kvällen blev det överraskningsmiddag hos våra fina vänner. Jonas och Leif ordnade med maten och grillade, och Linda och jag satt på altanen och drack vin och pratade. En väldigt god middag blev det. Och trevliga timmar med mycket skratt.

Så tacksam över ännu en Mors Dag.

Betraktelser, Familj och vänner, Livet i fjällvärlden

Att komma hem

Jag tycker så mycket om att vara i Stockholm, inte minst så här i försommartid. Jag är glad att vi snart ska åka tillbaka igen. Och jag kan ibland dagdrömma om att bo där. Jag tror jag skulle trivas bra.

Och samtidigt: Det finns inget som är så underbart som att komma hem till Västjämtland igen. När vi åkte in mot Åre var klockan runt elva på kvällen och ljuset magiskt. Det röda skimret över molnet som vilade tryggt över Åreskutan.

Tillbaka till verkligheten, det är lite så det känns. Och den verkligheten är inte dum alls. Under de här dagarna då vi varit borta har sommaren tagit många steg framåt. Gräsmattorna allt grönare och inte längre bara musöron på björkarna. Den bästa tiden är här nu och den har bara precis börjat. 

Livet i fjällvärlden, Präst i Åre

En magisk vigsel utomhus

Vigselparet hade skapat ett kyrkorum ute i snön med altare och den mest magiska altartavla man kan tänka sig. Och solen sken och värmde genom hela vigselgudstjänsten.

Det hade jag inte kunnat ana när jag någon timma tidigare åkte västerut från Duved. Då var det mer eller mindre snöstorm. Men här. Här sken solen över snön och vigselparet och gästerna.

Det blev en oförglömlig stund, och jag är så innerligt tacksam över att få vara präst. Att få dela de stora ögonblicken med människor. Att få se kärleken lysa i människors ögon och höra dem säga sina JA till varandra. Att få välsigna deras kärlek och deras äktenskap.

Jag har haft rätt många utomhusvigslar genom åren. Vid sjöar och på fjälltoppar. vid alla olika årstider. det finns ingen vackrare kyrka än den som skapas utomhus. 

Egenföretagare, Familj och vänner, Livet i fjällvärlden, Skrivandet

Att ta vara på

Älskade dottern hade distansstudier, och jag behövde ett avbrott i skrivandet. Så vi drog iväg på förmiddagen till Ullådalen. Vi var nästan ensamma där och spåren var helt nypistade. Vi fick en makalös skidtur tillsammans och blev åter igen påminda om hur viktigt det är att ta vara på sådana här möjligheter. Att, när man kan, ge sig ut och ta vara på.