Livet med hund, Musiken, Skrivandet

Att få skriva utan avbrott

Det har varit mycket ett tag med olika uppdrag. Musik- och berättarföreställningar, sång- och berättarstunder på olika håll och kanter. Desto större är glädjen de där dagarna då jag oavbrutet kan ägna mig åt skrivandet.

Jag tycker att det är väldigt roligt att vara ute och sjunga och berätta, så jag gör det gärna. Men det är också helt fantastiskt att ha dagar som är helt tomma i almanackan, då jag, utan avbrott, kan ägna mig åt att skriva.

Jag har haft några sådana dagar nu. Då tar jag med mig en termos kaffe om morgonen och går ut till skrivateljén. Där får kreativiteten flöda fritt, och det enda som bryter det där kreativitetsflödet är när jag ger mig ut på långpromenad med Gillis i vårsolen. Och kommer tillbaka med nya idéer, och sådant som suttit fast har under promenaden på något gudomligt sätt lossnat.

Kvinnan jag skriver om nu är så fascinerande att jag mer än gärna befinner mig i berättelsen om henne och hennes liv. Jag ser så mycket fram emot att kunna dela med mig av den framöver.

Familj och vänner, Livet i fjällvärlden, Livet med hund

Åre välkomnar till VM-festen med gnistrande vinterdagar

Jag kom hem från morgonpromenaden och fick se detta! Och jag tänkte på alla de tusentals människor som kommit till Åre nu för VM, tänk att de får uppleva sådana här dagar!

Det var drygt 20 minus när jag och Gillis tog vår morgonpromenad. Jag hade tänkt att ta en skidtur, men det kändes lite för kallt… Men en promenad var alldeles lagom i den isande kylan. Vi gick inte så länge, och när jag kom hem stod jag bara och betraktade allt det vackra! Tänk att få bo här!

Och tänk, så roligt att Åre får visa upp detta fantastiska för alla de människor från hela världen som befinner sig här nu. Och för alla de miljoner människor som ser sändningarna i TV.

I går var vi inne i byn och tog del av den storslagna invigningen. Det var oerhört mäktigt! Kika in på svt.play om ni inte har sett det! I morgon ska vi hänga med älskade dottern för att se Hov1 spela på stora scenen. Och nästa onsdag dansar älskade dottern tillsammans med ett gäng andra barn och ungdomar då Åre Kulturskola gör sin stora show på samma scen.

Dessutom är det en del skidtävlingar som pågår. 🙂 Så klart ska vi ut och se några av dem under dagarna som kommer.

Drottningen af Åre, En stuga vid en sjö, Familj och vänner, Livet, Livet i fjällvärlden, Livet med hund, Musiken, Präst i Åre, Skriv ditt liv, Skrivandet, Skrivateljén, Sorg, Upplevelser, Utomhuslivet

Mitt 2018 – en sammanfattning

Så här avslutades vårt 2017 – med guld och glitter och finbesök av älskade makens syskon med familjer. Och hur blev det sedan, när 2017 tippade över i 2018? Jo, ungefär så här:

Januari

Januari kom med gnistande snö och många minusgrader. Vi åkte en hel del skidor i familjen och med Gillis glatt springande framför oss. Vi gladdes ännu en vinter över att “vi får stanna kvar när alla andra måste åka härifrån”. Ja, vi gladdes över att vara fastboende och inte “bara” gäster i Åredalen.

Någon av de första dagarna kulade jag för första gången inför en stor publik. Det var så mäktigt! Jag stod på läktaren i Duveds kyrka tillsammans med Torkel Johansson som är en mästare på att blåsa horn. Han blåste och jag kulade. Om du går in på Youtube och söker på mitt namn så kan du få höra hur det lät. 🙂

Ja, vi fick så hisnande vackra skiddagar!

Jag gjorde årets första framträdande kring “Drottningen af Åre” på Hanriis café i Handöl inför en riktigt stor publik. Sedan har jag gjort många framträdanden under året om min drottning – på Jamtli i Östersund, på Åre bibliotek och för Skistars anställda på Åregården i Åre för att nämna några.

I januari hade vi också första träffen inför sommarens stora begivenhet – återträffen för oss som slutade nian på Hede Centralskola 1988. Vi är tre stycken ur den klassen som bor här i Åredalen, och vi tog på oss att förbereda jubileet. Så vi hade en första träff, den första av många, med god mat och många skratt.

Februari

Februari blev en intensiv månad med tre speciella och oförglömliga resor/upplevelser. Först till Masesgården utanför Leksand, där jag för andra gången fick hålla i kursen “Skriv ditt liv”, sedan till Fjällbäcken utanför Funäsdalen där min älskade bror Håkan och hans Malin gifte sig, och vi fick uppleva ett magiskt gnistrande vinterbröllop, och sist till London dit jag och familjen for för att se ÖFK spela fotboll mot Arsenal, men också, förstås, för att uppleva det fantastiska som London är.

I februari fick jag också uppleva en oförglömlig lunch på Fjällsätra i Undersåker. Tillsammans med Anneli, min fina arbetskompis, bjöd jag in kvinnor och barn som då bodde på Continental Inn i Åre, och som flytt från Eritrea, Syrien och andra utsatta platser i världen. De satt mest inne i sina små rum om dagarna, vågade sig inte riktigt ut, så vi ordnade buss till Fjällsätra för att skapa en mötesplats den dagen. Och det blev sannerligen en mötesplats. Vi åt av den goda maten, vi samtalade så gott det bara gick, vi hjälpts åt med barnen, och vi kramades och höll varandras händer. Tänk, så mycket gemenskap man kan känna trots att man inte alltid kan förstå varandras språk.

Mars

Den åttonde mars är Internationella kvinnodagen och i år hade jag och min fina prästkollega Lena Malm skapat en gudstjänst för att fira dagen. En gudstjänst med bibelord, dikter, strofer, bilder, musik och dans. Vi firade gudstjänsten först i Åre gamla kyrka just den åttonde mars, och några dagar senare, firade vi den i den kyrka där Lena tjänstgör, i Råneå i Lule stift. Det blev så himla bra!

En gnistrande kall februarikväll begav vi oss på skidor upp till Vita renen utanför Edsåsen, vår familj tillsammans med goda vänner. Där åt vi en väldigt god middag innan vi började skidturen ner igen. Då var det sent på kvällen men ljust nästan som på dagen. Månen lyste upp hela landskapet. Älskade dottern och de andra barnen konstaterade att det var bland det häftigaste de varit med om! De vill absolut att vi gör om det igen! Gäller bara att hitta en kväll som är gnistrande klar med månsken…

En av helgerna hade jag och min kära musikerkollega Jenny Michanek förmånen att framföra vår musikföreställning “Kallad” på Storsjöteatern i Östersund. Det var så skoj! Vi har ju gett den föreställningen i åtskilliga kyrkor genom åren, men det var väldigt härligt att få framföra den på en stor scen med riktigt bra ljud och ljus.

Genom åren har läkare och sjukgymnaster försökt övertyga mig om att börja gå på gym för att stärka min rygg och jag har alltid sagt nej. Jag vill inte vara inomhus och träna! Jag vill få frisk luft, fjälluft och solljus och se vackra vyer och… Men… när älskade dottern frågade om jag ville börja gå på gym med henne så sa jag ja direkt. Så från mars och till nu har vi varit på gymmet i stort sett varje vecka, och ibland fler gånger i veckan, och det är så roligt! Och det är så fint att få träna tillsammans med henne. Jag är så glad över SATS i Åre som bjuder på en fin miljö där jag kan känna mig hemma trots att jag inte är någon “gymtjej”.

I mars fick jag också uppleva något väldigt berörande när två skådespelare framförde min och andras texter vid några av länets bibliotek. Texterna är hämtade ur antologin “Orter och ställen” och min novell heter “Båthus med liten markplätt”. Det var så starkt att höra dessa begåvade människor ta sig an min text, ge den mening och liv på ett helt nytt sätt. Jag satt hela tiden och tänkte: Har jag verkligen skrivit det här?

Och så kom påsken med allt vad den innebär. Jag älskar påsken och tycker om att följa hela dess skeende. För något år sedan började jag bjuda in till “Meditation i gryningen” på Långfredagens morgon klockan 7 i St Olofsgården. Då inleder jag med att kort berätta om långfredagen, och vad den dagen betyder, och sedan sitter vi i tystnad i ungefär en halvtimme. Efteråt dricker vi kaffe och småpratar.

April

April kan vara den bästa månaden när man bor som vi gör. När solen värmer på fjället under skidturerna, när snön smälter bort nere i byn men finns i massor på höjderna, när man får nya vårfräknar och ljuset flödar över.

En av de där ljuvliga aprildagarna hade jag en vigsel utomhus vid Fröå gruva med magisk utsikt över Åreskutan. Vigseln ägde rum ute i snön men det var varmt som en sommardag. Jag tror ingen av oss kommer att glömma den dagen.

Maj

Och maj kom med snösmältning och vårfågelsång och jag krattade vår gräsmatta. Jag är så förtjust i den där tiden då allt är beige och brunt och vitt. Lite kargt så där.

Men vi längtade efter sol och värme och flög från Trondheim till Gran Canaria. Det blev en skön vecka tillsammans med älskade familjen.

I maj föddes lille Måns, mitt älskade lilla brorsbarn, det fjärde syskonbarnet i skaran.

Och vi gick mot sommar och med den en lång rad av avslutningskonserter i våra kyrkor. Här är jag tillsammans med Undersåkerskören i Undersåkers vackra kyrka.

Juni

På nationaldagen kulade jag på hembygdsgården i Åre och hälsade alla välkomna till firandet. För dagen klädd i mina förmödrars hembygdsdräkt från Hede.

Och äntligen var det skolavslutning och älskade dottern slutade sjätte klass. Mellanstadietiden avslutad.

I midsommarhelgen hade jag en konsert i Ängsmokyrkan i Östersund tillsammans med min begåvade musikerkamrat Tina Didriksson. Jag sjöng och spelade gitarr, hon spelade på sin cello. Cellomusik kan vara det vackraste jag vet.

Veckan som följde ledde jag kursen Skriv ditt liv vid Åredalens folkhögskola för tredje sommaren i rad. Åter igen en fantastisk upplevelse med alla dessa underbara människor och deras berättelser.

Direkt från folkhögskolan till Masesgården, där jag också skulle leda kurs. Det är en fantastisk miljö att komma till, och jag fick vara med om starka möten. Det är en ynnest.

Juli

Sedan väntade några veckor av ledighet. Vi tillbringade de veckorna vid sjöstugan. Dagar av byggande, fixande, vila, läsning, häng med fina vänner, grillning, bad, och en del skrivande.

En av de där helgerna hade vi den efterlängtade återträffen på Hede hembygdsgård. Det blev en bra kväll. En speciell känsla att återse ens gamla klasskamrater, några av dem hade jag inte träffat på trettio år.

Augusti

I augusti hade jag den traditionsenliga sommarkonserten i Hede kyrka tillsammans med Eva-Britt Nordstrand, som en gång i tiden var min musiklärare. Vi har haft förmånen att ha konsert tillsammans i väldigt många år nu, och det är precis alltid lika roligt och lustfyllt. Jag hoppas det blir fler gånger.

Sedan åkte vi till Öland, jag och älskade maken och dottern tillsammans med dotterns kompis Stina. Vi fick en så himla bra vecka tillsammans! Öland var vackert och varmt, vi bodde bra, åt god mat, badade, tränade, promenerade, upplevde, upptäckte, skrattade. Skrattade massor.

På väg hem stannade vi i Stockholm och gick på konsert med Hov1 på Gröna Lund. Vilken enorm upplevelse! Musiken, sommarkvällen i mörker, stämningen… Älskade dottern som grät när konserten var slut. “Det här är det största jag någonsin varit med om”, sa hon. Den natten bilade vi upp till Duved och nästa morgon började hon i sjuan. Nu är hon en högstadietjej och trivs otroligt bra med det.

September

Så kom september med gula löv i träden, krispig luft och rip- och älgjakt för älskade makens del. En söndag var vi på ripjakt hela familjen i trakterna kring Huså. Alltså, hösten kan vara så makalöst vacker!

En förändring i mitt jobb denna höst är att jag började arbeta en del som skolpräst på Åredalens folkhögskola. Det innebär att jag är där vissa dagar och erbjuder möjlighet till enskilda samtal. Jag trivs där och är glad över möjligheten.

Oktober

Drottningen af Åre hade sålt slut och i oktober kom leveransen med helt nytryckta böcker. Som tur var hade jag god hjälp att bära in alla böckerna. Ungefär så här skrev jag när de allra första böckerna levererades hösten 2017: “Nu har jag burit in drottningen. Nu är hon överallt i vårt hus.” Så kändes det den här gången också.

Älskade dottern fick möjlighet att hjälpa till med en häst i Häggsjön. Så en kulen oktoberdag var vi där första gången.

Någon av de här dagarna fick vi också ett mycket glatt besked: Älskade maken ska bli farbror igen. Älskade dottern ska få ännu en liten kusin. Vilken välsignelse!

November

Under hösten har vi också låtit göra nytryck av vår bok Sorg, det mest gåtfulla i mitt liv. Boken som jag skrev tillsammans med Ulla Granqvist och Sonja Wahlén. Så, i november gav vi oss ut på en liten bokturné i länet och berättade om boken. På några av ställena hade vi också med oss Stina Wahlén som sjunger som en ängel.

Den största överraskningen detta år var utan tvekan att jag tilldelades LT:s Kulturpris 2018. Vilken enorm lycka! Jag är så tacksam över detta pris. Läs gärna mer om denna upplevelse här och här.

December

Adventstiden kom med snötyngda träd och pistade skidspår. Vi gav oss av till Björnen och njöt av att äntligen få åka skidor igen.

Som alltid innebär den här tiden en hel del arbete för min del, en lång rad adventsgudstjänster och andra samlingar. Stämningsfullt och fint att få vara med om. Dessutom fick jag den andra advent döpa mitt älskade lilla brorsbarn Måns i Åre gamla kyrka. En stor stund.

Dessutom blev min efterlängtade Skrivateljé klar, och vid Duveds Julmarknad hade jag premiäröppning. Jag är så innerligt glad över denna lilla stuga!

Tisdagen den elfte december fick jag ta emot Kulturpriset på Åregården. En helt trolig kväll. Här intervjuas jag av LT:s kulturredaktör Sara Strömberg.

Och så kom julen, en jul när jag fick leva i de två bästa av världar. Dels hade vi hela min familj här hos oss – mamma, pappa och mina bröder med familjer. En så stor lycka! Dels arbetade jag och fick ha flera fina julgudstjänster och fick uppleva berörande möten med människor. En jul kan liksom inte bli bättre.

Dessutom fick jag och älskade maken julklappar av älskade dottern som berörde oss djupt. Hon hade skrivit dikter till oss om hur mycket vi betyder för henne. Som vi grät. Det går inte att få en vackrare gåva.

Jag ser med stor tacksamhet tillbaka på 2018.

Gud, välsigna det år som ligger framför oss.

Jag önskar er, kära bloggläsare, ett fint 2019! Var rädda om er!

/Karin

 

Livet i fjällvärlden, Livet med hund, Utomhuslivet

Hej första snön!

Efter lunch tog jag mig till Ullådalen för att få komma ut och andas in doften av snö. För nu är den här, första snön. Hej och välkommen!

Under höstterminen har jag sagt ja till att arbeta 75% som präst, eftersom vi just nu har personalundeskott. Jag gör det gärna, men är noga med att poängtera att det bara är under hösten, sedan ska jag gå tillbaka till mina 50%.

Det jag märker redan nu är att när jag jobbar 75% så blir det ofta mer än så. Det är svårare för mig att hålla mig till mina planerade timmar när jag jobbar 75 än när jag jobbar 50… Märkligt… Plötsligt är det svårt att ta ut det antal lediga dagar jag ska ta ut och det antal lediga timmar jag har rätt till.

Men jag försöker verkligen! För det sista jag vill är att börja jobba för mycket och sedan inte orka.

Så, idag, när snön yrde i luften längtade jag så oerhört till Ullådalen, så efter lunchen tog jag mig dit. Det blev en härlig timme med älskade Gillis bland färgsprakande fjällbjörkar och vitpudrade myrar.

Jo, det är tidigt med snö redan i september, och ändå är det något härligt med det! Den kyliga luften, krispigheten, längtan efter skidåkning…

Efter den där timmen var jag fylld av ny energi. Tänk, så mycket det betyder!

Hoppas DU har det bra, i snölandskap eller någon annanstans!

/Karin

Familj och vänner, Livet i fjällvärlden, Livet med hund, Utomhuslivet

Ullådalen i sensommarskrud

Det var regn i luften och svala vindar, men alldeles underbart att ta en tur till fjälls denna sensommarsöndag.

Vi är tillbaka hemma i Duved i några dagar, innan det bär av söderut. Det är så skönt att vara hemma! Att sova i sin egen säng, att pyssla om blommorna i krukorna på förstukvisten, att klippa gräsmattan, att läsa alla morgontidningar som hittills varit olästa.

Efter att vi ätit en sen frukost längtade jag så oerhört till fjälls! Så jag och älskade dottern och hunden gav oss av. Vi tog bilen till Ullådalen och vandrade iväg i ett landskap i sensommarskrud.

Gillis flög fram över tuvor och stenar, Ida-Maja gick långsamt och fotade allt hon såg. Hon har fått sitt livs första kamera och tycker det är så skoj att ta bilder. Och hon är duktig på det! Kolla gärna in hennes Instagram – idamajascamera.

Vi gick inte länge förrän det började regna. Då satte vi oss och åt vår matsäck och vände sedan tillbaka till bilen.

Vi var kalla och blöta när vi kom hem och jag hoppade in i bastun.

Skönt att vara hemma, som sagt.

Hoppas att Du har det bra där Du är!

/Karin

Familj och vänner, Livet, Livet med hund, Röra på kroppen, Skrivandet, Utomhuslivet

Skriver på min bok i solen

I fredags åkte älskade familjen till Tänndalen, och jag och Gillis blev kvar här hemma. Jag har hunnit med mycket under dagarna, och framför allt har jag suttit i solen och skrivit på mitt bokmanus. Hur härligt som helst.

Det är något jag innerligt kan längta efter under vinterns mörker och kyla – att sitta ute i solen och skriva. Att ta med datorn och skrivböcker och kaffekoppen ut och känna solen mot ansiktet och ljumma vindar i håret. Och höra fågelsången. Den här helgen har jag fått ha det precis så.

Nog gör det något med kreativiteten att sitta utomhus och skapa. Det blir ett annat flöde. Jag jobbar på med ett nytt bokmanus. Det är på många sätt en drabbande berättelse som bitvis gör ont att skriva, och samtidigt är det så lustfyllt. Jag tycker om att vistas i den miljö jag skapat, jag tycker om personerna som befolkar min historia.

Förutom att skriva har jag den här helgen klippt gräsmattan och lyssnat på boken “Silvervägen” i lurarna (den kan rekommenderas, en väldigt bra bok med ett härligt språk); målat förstukvisten och fixat med blommorna där, tagit många och långa promenader med Gillis, vilat, bakat en rabarberpaj av våra egna rabarber, haft besök av fina vänner och suttit ute i trädgården och ätit lunch och pratat, haft gudstjänsten i Duveds kapell och predikat kring Ainbusks gripande låt “Min Gud”.

Det har varit en himla bra helg! Idag fortsätter jag att skriva.

Jag önskar dig en fin vecka!

/Karin

Familj och vänner, Livet, Livet i fjällvärlden, Livet med hund

Vår hos oss i Åredalen

Vår kan innebära knoppning och blomning, sopade asfaltsgator och eldning i trädgårdarna. Vår kan också innebära gnistrande skidspår, solsken och blåhimmel. Så är det när det är vår hos oss i Åredalen.

Idag var det en så härlig dag på vår skidtur i Ullådalen att älskade dottern sa med glitter i ögonen: “Jag älskar våren!”

Jag kan bara hålla med! Den här tiden är verkligen ett av svaren på varför vi bor här i fjällvärlden. De där skidspåren, solen som värmer som om det vore sommar, solgropen och varma chokladen med ostmackan, doften av solskyddskräm, de nödvändiga solglasögonen, doften av korvgrillning någonstans ifrån, takdroppet, fågelsången, ljuset…

Det är en tid att längta efter under hela resten av året. Och nu är den här! Nu är tid att njuta och ta vara på.

Härliga Ullådalen. Det är fortfarande mycket folk här, men inte alls som under högsäsongen.

Lycklig dotter som skejtar fram längs spåren.

Lycklig make och hund. I sitt sannaste element, båda två.

En paus för att dricka vatten, hämta andan och vända ansiktet mot solen och vara i tystnaden.

Livet i fjällvärlden, Livet med hund, Präst i Åre, Utomhuslivet

Välkommen, vårvintern!

Det finns så många goda skäl till att bo precis där vi bor, i Västjämtland, i fjällvärlden, i Duved. Ett av de skälen är vårvintern, den femte årstiden.

Idag var första dagen i år då jag kände av den så där på riktigt. Första dagen då jag fick ha solglasögonen på under min hundpromenad eftersom solen lyste så starkt.

Vi gick ner till älven, Gillis och jag, promenerade i skoterspåren. Det var nästan helt tyst, enbart fågelsång och skoknarr mot snön.

Nu längtar jag upp på fjället, nu längtar jag efter skidturer! Som den här dagen, för precis ett år sedan, eller den här.

Men idag får det räcka med en långpromenad. Kanske hinner jag med en skidtur i morgon mellan ett dop och en vigsel, eller på söndag efter gudstjänsten.

Mullfjället i vårvintersol.

Familj och vänner, Livet i fjällvärlden, Livet med hund, Utomhuslivet

Skidtur i Ullådalen

I går, när vi åkte skidor i Ullådalen, kändes det tydligt att vi närmar oss den femte årstiden. Vi är verkligen inte där än, men under hela skidturen fanns små föraningar.

Ljuset var en aning klarare, och snart kommer vi att behöva solglasögon när vi är ute. Det var mildare än det varit på länge, och snart kommer vi att kunna åka skidor i betydligt tunnare plagg. Solen skymtade fram, snabbt, snabbt, emellanåt, och snart kommer vi inte att klara oss utan solskyddsfaktor när vi ger oss ut.

Den femte årstiden kan vara den bästa årstiden här hos oss – vårvintern. Den årstid som är orsaken till att många bor här. Det är en ljuvlig tid som jag ser fram emot, men nu är nu, och nu är inte heller någon tokig tid. Inte alls.

Det blev en väldigt härlig skidtur i går. Ännu härligare eftersom vi stannade till i Lillåstugan och tog en våffla och en kaffe.

Jag önskar det gick att fånga ljuset med kameran, men det går ju bara inte. Men kanske kan ni ana i alla fall.

Att följa med på skidtur är bland det bästa Gillis vet. Han darrar i hela kroppen, skriker, låter när vi ska försöka få på honom selen. Sedan springer han över fjället med all den kraft han äger.

I dag är det snöigt och blåsigt. Det blir en hundpromenad, men i övrigt ska vi nog hålla oss mest inomhus.

Ha en fin söndag!

/Karin

Familj och vänner, Livet i fjällvärlden, Livet med hund, Utomhuslivet

Vidunderligt vacker vinter i Åredalen

Jag har inte sett maken till den vinter vi har i år. Den är så där som en längtar efter att en vinter ska vara. Snötyngda granar, meterhöga plogkanter, pudersnöiga pister, och ännu mer snö som faller och lägger sig över marken.

Jag tog en promenad med Gillis i den blå gryningen. Det var bara vi och snön och tystnaden.

Sedan tog jag mig an att skotta gården. Den här vintern skottar vi snö mest varje dag.

Efter frukosten åkte lilla familjen till Edsåsdalen för att testa skidspåren där. Vi fick en så otroligt härlig skidtur!

Ja, ni ser ju själva… Det är en hel del snö. Och jag njuter av snön och jag njuter av vintern och att få bo på en plats där en verkligen kan ta vara på allt detta. Den vidunderligt vackra vintern.

Jag önskar er en fin helg – snöig eller snöfri!

/Karin