Livet

Den här fantastiska kvinnan är min mamma

Min kära mamma!

Nej, jag ska inte skriva ett ord om födelsedagar eller ålder eller så, jag ska bara skriva några ord om dig. För jag är så oerhört tacksam att jag får ha dig.

Du finns alltid där för oss alla i familjen. Kärleksfull, omtänksam, närvarande. Jag vet ingen som lyssnar som du. Stöttar om något är svårt. Gläds när det går bra. Lever dig in i hur vi har det.

Jag tänker på när jag och brorsorna växte upp. Du och pappa såg till att vi fick en fin barndom. Ett ombonat hem, mat lagad från grunden, alltid hembakat bröd. Ni åkte skidor med oss, både längd och slalom, tog med oss på fjällvandringar, läste böcker och berättade sagor för oss, välkomnade alltid våra kompisar till vårt hem… Ni lade en god grund för våra liv.

Jag minns så väl den där perioden i mellanstadiet när jag blev mobbad. När du fick reda på det som hände var du så förunderligt handlingskraftig och klok. Hur visste du vad du skulle göra? Du frågade mig vem som hade börjat mobba mig. Jag gav dig ett namn. Du bjöd hem henne och hennes mamma. Tillsammans satt vi fyra vid köksbordet och fikade och pratade. Därmed var den svåra tiden över.

När vi blev vuxna, brorsorna och jag, fanns ni där. Inte minst vid alla våra flyttar. Tänk, vad ni har burit möbler, du och pappa. Och flyttstädat lägenheter.

Nu är ni världens bästa farmor och farfar/mormor och morfar till alla barnbarnen.

Och du är också mormor till barn från andra länder. Små, gulliga barn från Eritrea som tagit dig till sina hjärtan. För när flyktingvågen kom och Hede tog emot människor från olika delar av världen, så var du med och engagerade dig. Ställde upp på alla sätt du kunde. Och fick vänner för livet.

Du är ständigt i gång. Du sår och odlar, planterar och rycker ogräs och gör vackert på gården. Du värnar miljön och klimatet och gör allt du kan för att bidra. Du älskar din bokashi, som omvandlar matrester till växtnäring.

Och så är det detta med dig och kreativiteten. Du har så mycket skaparkraft i dina händer, mamma. Tänk allt du har sytt genom åren! Kläder till oss barn när vi växte upp. Små klänningar och sjömanskostymer och blusar och byxor. Mina balklänningar under åren i Uppsala. Kläder till barnbarnen. Och allt du stickat och vävt genom åren. Alltid ligger en påbörjad stickning i handarbetskorgen.

När du hinner läsa begriper jag inte, men läser gör du. Du har alltid en bok på gång och du läser allt! Olika genrer, olika författare. Jag tror att du, om du varit ung idag, absolut hade studerat vidare. Kanske hade du blivit arkeolog, för historia och gamla saker intresserar dig mycket.

Nej, mamma, jag ska inte skriva något om ålder. Bara det här: Jag vet ingen i din ålder som är så ung och snygg som du! Jag hoppas jag ärvt dina gener. 🙂

Jag älskar dig, mamma, och är så gränslöst stolt över dig och tacksam över att just du blev min mamma!

Nu önskar jag dig en jättefin helg och vi ses i kväll! Stor kram från dotra!

 

Livet, Min nya bok 2022, Printz Publishing

Sensommartid – vemodstid

Daggen i gräset om morgonen. De våta utemöblerna. Dimman. Mörkret som lägger sig tidigare om kvällarna. Lamporna lyser igen i fönstren. Semestern är över, skolorna börjar snart. Vi tar hem pelargonerna från sjöstugan och vet just nu inte när vi kommer dit igen.

Sensommartid. Vemodstid. Det är samma sak varje år. Det är inte det att jag inte uppskattar augusti, för det gör jag. Det är inte det att jag vill ha sommar året om, det vill jag verkligen inte. Men det är det där med tiden som går. Och som går så fort.

Nyss stod vi där i ljusgröna juni och hade all tid framför oss. All ledighet, alla bad, all gemenskap, alla grillkvällar, alla utflykter, all sol. Så fort det gick. En sommar går alltid fort. Och samtidigt inte. Vi har ju haft en lång sommar. En oerhört fin sommar. En bra sommar på så många plan.

Sensommartid. Vemodstid. Mörkret kommer att smyga sig allt närmare för var dag som går. Temperaturen kommer att sjunka. Vi går in i en ny tid. Igen. Och jag tycker om hösten och har en massa roliga saker att se fram emot. Mer redigering av manus, mer skrivande av manus, mer planering och tankar inför kommande boksläpp. Det vilar så mycket positivt i den tid som väntar. Och ändå.

Det trycker kring hjärtat när sommar går över i höst. Det är inte dags än, men snart. Det känns att det är snart.

Livet

Jag föddes en åskväderskväll

Jag har rätt fullspäckade dagar, så här den första veckan efter semestern. Fyra vigslar, ett dop och två gudstjänster kräver samtal och förberedelser och utförande. Roligt och meningsfullt, förstås, och huvudet känns fullt när jag kommer hem om kvällen. Då finns inget bättre än att ge sig ut i skog och mark. Att lufta tankarna, släppa dem fria.

Så, det gjorde jag igår kväll också. Medan jag gick pressade molnen ihop sig och mörknade. Himlen blev så dramatisk, jag önskade att jag hade kunnat måla. Den målningen hade behövt tjock oljefärg. Luften tätnade och jag var säker på att åskan skulle komma.

Jag längtar alltid efter åskan, den är mitt bästa väder. Jag vet att åskoväder kan vara farliga, jag vet att människor skadas och dör av åsknedslag, och ändå… Ändå finns det inget väder som fascinerar mig så mycket. Det bästa jag vet är att sitta inkurad i en filt vid fönstret och betrakta skådespelet och höra mullret, dånet, åskknallarna. Den där känslan av litenhet. Åskan lever sitt eget liv. Vi människor kan påverka mycket, men åskan gör precis som den vill, låter sig inte tämjas.

Jag föddes en åskväderskväll i juli 1972. Mamma och pappa har berättat om ovädret som pågick utanför förlossningssalen allt medan jag föddes till världen. Jag vill tro att det har ett samband med min förtjusning i åskan.

Men i går fick jag inte uppleva den. Den drog över. Det blev lugnt igen. 

Egenföretagare, Livet, Livet i fjällvärlden, Skrivateljén

Ett eget rum för skrivande

Författaren och feministen Wirginia Wolf uttryckte en gång betydelsen av att som kvinna ha ett eget rum för skrivande. Hon skrev de orden i essän “Ett eget rum” i en tid då kvinnor inte alls hade det utrymmet. Skrivandet och skapandet var männens värld.

Men hon menade att det viktigaste för en skapande människa var ett eget rum som gick att låsa. Där författaren kunde stänga in sig några timmar om dagen och ägna sig helt åt den konstnärliga verksamheten. Det var verkligen inte många kvinnor som kunde det på den tiden. Det är inte många kvinnor som kan det i dag heller.

Själv bestämde jag mig tidigt att jag en dag skulle ha det där rummet. En plats där jag kan få ha det precis som jag själv vill ha det, där jag kan lämna allt och veta att det ser exakt likadant ut när jag kommer tillbaka nästa gång. Där jag kan ha papper utströsslade över skrivbordet, post it-lappar över väggarna, och pärmar uppställda i min egen ordning i hyllorna.

2018 hade det börjat lossna rejält i mitt kreativa liv och i mitt företag Gryningsljus. Jag hade släppt boken “Drottningen af Åre” och den sålde väldigt bra. Jag hade jag ett pyttelitet bord under trappen i vårt hus, där jag satt och slog in alla böcker som jag skulle skicka till läsare runt om i landet. Skrev gjorde jag vid köksbordet. Det var då jag insåg att det var dags. Jag skulle ha ett eget rum.

Så jag kollade av min ekonomi och såg att det var möjligt – jag skulle kunna låta bygga en liten stuga på gården. Sagt och gjort. Min kusin Göran, som är snickare, tog sig an jobbet och i december 2018 stod den på plats.

Jag glömmer aldrig den hisnande känslan när jag kunde börja möblera och ställa saker på plats. Hänga upp älskade målningar på väggarna. Placera böcker och pärmar i hyllorna, sortera papper och mappar. Göra det precis så som jag ville ha det. Och jag gav stugan ett namn – Skrivateljén. Så skulle den heta.

Så många timmar som jag tillbringat här inne sedan dess! Skrivit, slagit in böcker i paket, låtit mig själv vara kreativ. Och under pandemin har ateljén också varit mitt prästkontor.

I dag har jag möblerat om lite grann. Kände ett behov att kunna se vägen, att kunna se människorna som promenerar där ute, alla de som är på väg till eller från tågstationen. Det blev så bra. En egen bubbla och ändå en del av resten av världen.

Familj och vänner, Livet, Min nya bok 2022, Printz Publishing, Upplevelser

Dagar i Stockholm

Igår skrev jag om mitt besök på förlaget, men vi gjorde ju också en hel del annat under våra dagar i Stockholm. Jag är så väldigt förtjust i vår huvudstad och är tacksam att jag lite då och då kan åka ner och vara där. Insupa storstadspulsen, och den var nästan tillbaka nu. De senaste gångerna jag varit där har Stockholm varit starkt präglad av pandemin, så var det inte nu. Det var ett myller av människor på gatorna, på uteserveringarna, i butikerna. På gott och ont, förstås. Pandemin är ju inte över.

Vi bodde också dessa dagar i Gamla stan och det är ju en sann ynnest! Jag bara älskar de gamla, sneda husen, de smala gränderna, kullerstensgatorna och de mysiga små butikerna och restaurangerna. 

Första dagen anlände vi i Stockholm på eftermiddagen och tog genast en promenad på Söder och bort till Tantobadet. Det var så varmt så det var nödvändigt med ett dopp. Söder bjuder också på så vackra byggnader och vyer.

Dag två tog vi båten från Nybrokajen ut till Fjäderholmarna. Vi hade aldrig varit där förut, men oj, en så mysig ö! Tjejerna badade mest hela dagen och solade på klipporna. L och jag strosade och satt i skuggan och läste böcker. Och så åt vi magiskt god mat på en restaurang precis vid vattnet.

Dagen efter var en dag av regn så vi strosade i butiker och höll oss mest inomhus. Och besökte förlaget, som sagt. Läs mer om det i förra inlägget. 🙂

Och sedan var det dags att åka hemåt. Vi stannade till i Hudiksvall och badade i havet, nödvändigt den varma dagen. Sent på kvällen var vi tillbaka i våra egna trakter. Glada att vara hemma igen och uppfyllda av allt vi fått uppleva.

Familj och vänner, Livet, Livet i fjällvärlden

Vikten av vila

Vi har haft en så fin midsommarhelg. Min yngste bror med familj har varit här och vi har verkligen fått umgås i dagarna tre. Pratat, skrattat, ätit midsommarmat, sjungit sommarsånger, vandrat i solsken, badat kallt i fjälltjärn, suttit på Åre torg och intagit lyxshakes i solen. Jag är så oerhört glad över mina syskon och deras familjer. Oerhört glad över den här helgen.

Och i går satte vi plant, jag och älskade familjen. I tonåren var plantsättning mitt sommarjobb, jag planterade många veckor i rad. Nu var jag helt slut efter en enda dag. Så i dag är jag trött. Intensiva dagar gör mig trött, alldeles oavsett om de är fyllda av hårt kroppsarbete eller trevlig samvaro.

Så, jag vill slå ett slag för vilan. Jag vill slå ett slag för att vissa dagar är tröttare än andra, och då behöver vi ta hand om oss. Inte köra på som vanligt. Jag har lärt mig att det är viktigt. Jag har alltid varit en sådan som ignorerat trötthetssignalerna och gasat på lite extra. Det är ju så mycket jag vill! Det är ju så många punkter på mitt livs att-göra-lista. Men det sättet att leva får konsekvenser.

Jag är ledig i dag och det är tur – det finns inga måsten i dag. Så jag vilar, läser bok, tar promenader med hunden, lagar lite mat, vilar lite igen. Det får vara så. Det är okej.

Och jag lånar kloka ord från en annan “viloförespråkare”. De är från Frida som driver kontot Fröken Frida på Instagram. Kika gärna in hos henne! Hon bjuder både på klokord och bedövande vackra bilder. Så här skrev hon för en tid sedan:

Unna dig vila mitt på dagen.

Unna dig tystnad och ensamhet.

Unna dig de djupaste andetagen.

Unna dig ro och avskildhet.

Här är hon, Fröken Frida.

Drottningen af Åre, Egenföretagare, Livet, Min nya bok 2022, Printz Publishing

Kreativa dagar

I går hade jag förmånen att sitta ner med en annan människa och verkligen samtala. Ni vet, när samtalet går på djupet. När tårarna kommer och skrattet böljar. När allt får rymmas. Allt vad livet kan innebära. En ny vänskap är född och jag är djupt tacksam.

I dag sitter jag hemma vid köksbordet och förbereder kommande gudstjänster. Det är så glädjande att vi får ha människor med oss i kyrkorna nu. Ända upp till femtio personer! Jag är så glad att få fira gudstjänst “på riktigt” och inte bara blicka in i en kameralins. Det känns hoppfullt, som att livet faktiskt är på väg tillbaka till något som kanske kan få kallas “normalt”

I morgon ska jag arbeta kreativt precis hela dagen. Bearbeta mitt manus, förstås. Men också skriva en presentationstext till en antologi där jag medverkar med en novell. Och så ska jag börja förbereda en musikföreställning som jag ska få ha på Huså Herrgård i augusti. Det känns så kul att få framträda igen! Första gången på ett och ett halvt år. De som driver Huså Herrgård vill att jag gör något kring min bok “Drottningen af Åre” och det gör jag så gärna. Jag ska ha med mig musikern Janne Tyve. Det kommer att bli så roligt.

Här gör jag en föreställning om min drottning på Östersunds bibliotek 2017.

Familj och vänner, Livet

En så otroligt fin skolavslutning!

Det blev en så otroligt fin skolavslutning! Strålande sol och värme, grönskande björkar och lysande gula maskrosor. Och förstås hade vi en björksmyckad farstukvist. Här är vi, älskade dottern och jag, redo för dagen.

Niorna fick ha sin skolavslutning i kyrkan, men inga familjer fick vara med. Men ceremonin streamades så vi kunde i alla fall vara med via skärm. Gott att det finns digitala lösningar nu under dessa tider. Så vi satt vid datorn och såg Ida-Maja och hennes klasskompisar sjunga “Den blomstertid nu kommer”, få sina avgångsbetyg och både skratta och gråta. Det var fint. Det var väldigt fint.

Efteråt tog vi emot dem utanför kyrkan. Älskade, älskade unge!

Dessutom fick vi lyssna till när hon och tre andra tjejer läste verser om varje klasskompis och gav dem deras nomineringar. “Klassens president”, “Klassens drömmare” och “Klassens fighter” bland annat. Ida-Maja själv blev utsedd till “Klassens nätverk”. Passade henne utmärkt!

Jag är så himla glad att mamma och pappa har kunnat vara med oss den här helgen! Att de har fått sina sprutor och kan våga vara ute bland folk igen. Och fira sitt äldsta barnbarn.

Efter kyrkan hade vi lunch här hemma och min bror Magnus och hans äldste pojke Ville kom och var med och firade. Det blev en fin stund!

På kvällen träffade Ida-Maja sina klasskompisar vid marinan i Åre och badade och hade femkamp. När hon kom hem vid midnatt var hon både glad och ledsen. Glad över en fantastiskt rolig kväll. Ledsen över att den här dagen ofrånkomligt betyder avsked. Livet blir aldrig mer detsamma.

Det har varit omtumlande dagar, men jag är fylld av tacksamhet över den väldigt fina avslutningsdagen.

Bilderna från utanför kyrkan är tagna av Sara Björkebaum. Tack så mycket, Sara!!!

Familj och vänner, Livet, Min nya bok 2022, Printz Publishing, Skrivandet

Första mötet med förlaget

Jag har haft så fantastiskt fina dagar i Stockholm med min familj och med älskade dotterns kompis. Det underbara i att landa mitt i sommaren. Grönskan, blomningen, de ljumma vindarna, doften av syren. Helt underbart!

Huvudskälet till att åka till Stockholm var att jag skulle träffa förlaget för första gången. Och det blev en så fin och inspirerande stund! Min förläggare Christoffer och jag möttes på en restaurang i Gamla stan, åt lunch, pratade bok och smidde planer för framtiden. Preliminärt datum för boksläpp: 6 april 2022! Redan nu är det dags att börja klura kring bokomslag.

Jag var helt uppfylld när jag gick därifrån två timmar senare! Uppfylld av mötet och uppfylld av allt spännande som väntar framöver. Jag kommer att berätta mer allt eftersom!

I övrigt har vi njutit av storstadsvistelsen. Vaknat tidigt och gått ut och mött morgonen på café med kaffe och croissant. Strosat längs gator och gränder. Kikat i butiker. Ätit magiskt god mat på restaurang med rödvitrutiga dukar och rinnande stearinljus. 

Det är något visst med att få byta miljö emellanåt, se nya saker, uppleva och känna in. Jag tycker så mycket om Stockholm och är glad att jag snart ska få åka dit igen.

Familj och vänner, Livet, Livet i fjällvärlden, Ny bok på gång, Skrivandet, Utomhuslivet

Vi firar bokförlagskontrakt utomhus i kylan

För några veckor sedan var jag på väg till Ullådalen för att träffa min fina vän Linda. Vi skulle ha afterwork ute i friska luften bland fjällen. Dricka bubbel och i efterhand fira att vi båda fyllt år. På vägen dit ringde Christoffer från det som nu är mitt förlag, Printz Publishing, och berättade att de var intresserade av att ge ut min bok.

Jag var så omtumlad och omskakad. Linda och jag satt ute i kyla och snö och blåst och skålade både för våra födelsedagar och för att kanske, kanske, var jag på väg att få ett bokkontrakt.

I dag har jag åter igen suttit ute i alla möjliga väder och skålat i bubbel. I snö, i sol, i blåst. Tillsammans med mina fina vänner Ingrid-Marie och Maud har jag skålat för att bokkontraktet nu är underskrivet och att en bok ska bli till! Men vi har också skålat för dem. De skriver också, och de och deras böcker är så värda att firas. (Ni kan läsa mer om dem här och här.)

Nu är jag hemma i köket. Nyss drog molnen ihop sig där utanför fönstren och det blev så mörkt. Jag gick runt och tände värmeljus och stearinljus. Men nu skiner solen igen för fullt. Aprilväder.

I min mailkorg ligger mailet från förlaget med tidsplanen för hela processen framöver. Där finns också datumet för när jag ska åka ner till Stockholm och träffa delar av gänget som ska jobba med min bok. Det känns så fint att få träffa dem! Och det känns så fint att få komma till Stockholm, till våren, till grönskan. Jag längtar. Kanske hinner jag med att få uppleva körsbärsträdsblomningen. Jag vet inte men jag hoppas.