Livet

Ständig längtan efter att skriva

När jag höll på med slutarbetet av min bok “Det har kommit ett brev” lovade jag mig själv att inte direkt sätta i gång med nästa skrivprojekt. Jag lovade mig själv att i lugn och ro ha boksläppet, ge mig själv tid till att marknadsföra boken och administrera boken, utan att samtidigt påbörja en ny berättelse. Jag har hållit mitt eget löfte, men det har inte varit lätt.

I mig bor en ständig längtan till att skriva. Att få stå vid datorn med en kopp kaffe intill och låta fingrarna fara fram över tangenterna är verkligen bland det bästa jag vet! Att låta ord och formuleringar flöda fram, att med hela sitt väsen gå in i en berättelse, skapa, tänka, fantisera… Ja, det är bland det bästa, och när jag skriver mår jag väldigt bra.

Och nu är det slutet av januari. Boksläppet avklarat, efterarbetet avklarat, julen och alla helgerna, med allt jobb det innebär, avklarade. Nu… NU kan jag börja skriva igen. Och det har jag gjort! Berättelsen bor i mitt huvud, personerna är glasklara, jag känner dem väldigt väl, jag vet vad som ska hända, jag vet början, jag vet mitten och jag vet slutet.

Jag har skrivit idag och timmarna har sprungit iväg. Jag hejdar mig emellanåt, behöver hämta andan, går och dricker vatten eller tar en promenad… Och slår in “Det har kommit ett brev” i paket som sedan skickas iväg till olika beställare. Och sedan tillbaka in i berättelsen igen.

Jag ska berätta mer om det manus som är på väg att bli till, men inte än. Sedan.

Livet

Tack för fler fina hälsningar!

Jag står i skrivateljén idag och slår in böcker och skickar till människor som beställt. Det är en sådan stor känsla att inse att människor faktiskt läser det jag skriver. Att böcker och berättelser som jag skapat tar andra människor del av. Och många, många hör av sig och säger att de tycker om det jag skrivit. Det känns så oerhört fint!

Som personen som skickade mig ett mail och skrev de här fantastiska orden:

“Hej Karin! För någon vecka sedan fick jag din bok. Jag höll på att läsa annat just då men kunde inte låta din bok ligga oläst så jag kastade mig över den och läste i stort sett i ett enda sträck, inklusive nattliga timmar. Tack för en fantastisk läsupplevelse! Och för att jag fått leva mig in i Margareta och Johns värld! Det var för ovanligheternas skull ett mycket kärleksfullt förhållande du beskriver – vilket annars är det motsatta i den tidens miljöer. Det kändes som om jag var på plats och kunde betrakta händelserna och miljöerna på nära håll! Inte minst intressant att följa Margaretas utveckling inom vävkonsten! Varma hälsningar, XX.”

Eller som personen som skrev ett sms:

“Kära Karin. Jag har varit tillsammans med Margaret Bergman nu i två dagar. Jag är djupt tagen av hennes/din berättelse. Du skriver så levande. Blir så lycklig över att hon verkligen fick uppleva hur villkorslös kärlek kan bära, både genom glädje och sorg. Tack för upplevelserika timmarna med henne/dig! Kramar från XX.”

Det går inte att beskriva hur glad jag blir över hälsningar som de här. Att beröra är nog min längtan som författare och att få bekräftelse på att läsare blivit just berörda känns fantastiskt!

Och nu, nu har jag satt i gång med ett annat manus som jag längtar efter att borra ner mig i. Så lustfyllt!

Livet

Jag sammanfattar mitt 2019

 

Några gånger tidigare har jag lånat en mall för årssammanfattning från bloggaren Underbara Clara. Jag gör det igen för att sammanfatta mitt 2019. Jag tror på att stanna upp och reflektera över sitt liv när ett år går över i ett nytt.

Gjorde jag något 2019 som jag aldrig gjort förut?

O ja! Jag vinterbadade! Två gånger till och med! Första gången var 8 mars, Internationella kvinnodagen, då jag badade i Indalsälven tillsammans med ett helt gäng coola kvinnor. Det blev som en kraftfull manifestation. Andra gången var den 24 november i Storsjön tillsammans med en fin vän. Jag är ingen vinterbadare, trodde jag, men jag får ändra mig. Det är en häftig känsla att gå ner i det iskalla vattnet och stanna där en stund. Att göra det där som verkar omöjligt, men som är fullt möjligt. Och som ger så goda effekter efteråt – styrka, kraft och klarhet.

Genomförde jag någon stor förändring under 2019?

En stor och fin förändring i familjens liv var att arbetet med renoveringen av vår sjöstuga äntligen blev klar, och i somras kunde vi bo där för första gången. Den känslan är svårslagen! I övrigt går jag fortfarande omkring och är glad över den stora livsförändring som jag gjorde för några år sedan. Den som innebär att jag enbart arbetar halvtid som präst i Svenska kyrkan Åre, och övrig tid ägnar mig åt mitt skrivande och andra kreativa uttryck.

Vilket datum från 2019 kommer jag alltid att minnas?

Den 21 juni när jag och älskade familjen firade Ida-Majas 14-årsdag på Venice Beach, Los Angeles.

Vilka länder besökte jag?

Tillsammans med familjen åkte jag till Kanada och till USA för research för min bok och för att besöka släktingar. En helt oförglömlig resa.

Gjorde någonting min riktigt glad?

I augusti åkte Leif och jag tillsammans med fina kompisar till Trondheim för att gå på konsert med Gyllene Tider. Det blev ett fantastiskt dygn och jag hade så galet roligt! Jag var så glad! Musiken, stämningen, människorna…

Vad önskar jag att jag hade gjort mer?

Jag önskar att jag hade sjungit mer med andra musiker. Det är bland det roligaste och mest lustfyllda jag vet!

Vilken är den bästa boken jag läst under 2019?

Jag har både läst och lyssnat på många, många böcker under året, men jag tror att den jag minns mest, som berörde allra mest, är Alex Schulmans “Bränn alla mina brev”. Den rekommenderas!

Vilken är den största musikaliska upptäckten?

För några veckor sedan var vi på en magisk julkonsert med Undersåkerskören och med bland annat Lena Willemark som solist. Jag har lyssnat massor på Lena genom åren, men nu upptäckte jag henne på nytt. Vilken fantastisk musiker hon är!

Vilken var den största framgången yrkesmässigt under 2019?

Svårt detta med framgång… Vad är egentligen framgång? I min tjänst som präst får jag vara med om stora och livsavgörande ögonblick i människors liv. I den största av sorger men också i den största av glädje. Jag ser tillbaka på många berörande dagar och stunder från 2019. Och jag tänker på när vi hade VM här i Åre i vintras. Vi som jobbar i kyrkan var ute och delade ut hjärtan till människor ute på byn med orden “Du är värdefull”. Många blev så oerhört glada! Det är något viktigt det där med att bli sedd. Och jag tänker på biblioteksturnén jag fick göra under våren tillsammans med Ulla Englsperger. Det var så himla roligt att vara ute och berätta om våra böcker och författarskap. Och vi hade så kul ihop, Ulla och jag. Och boksläppet nu i november av min nya roman “Det har kommit ett brev” blev bättre än jag någonsin kunnat hoppas på! Att få musicera med Astrid Åslin och Bengt-Erik Norlén och varva det med berättelser ur boken och att se så många komma för att vara med. Så himla fint! Och när Archi Jamt framförde Hans-Erik Sundströms och min musiksvit “Fjällnära musik” i april var också magiskt! Och alla gånger då jag varit ute och sjungit och berättat kring min bok “Drottningen af Åre”…

Och den största framgången på det privata planet?

Tveklöst de där dagarna då Ida-Maja sms:ar och undrar om jag kan steka pannkakor, och hon och ett helt gäng tjejer kommer instormande i huset med allt sitt prat och allt sitt skratt och all sin energi. De stunderna vill jag stoppa tiden, och jag är så lycklig över att tillbringa så mycket tid hemma, så jag kan finnas där och steka de där pannkakorna.

Något jag önskade mig och fick under 2019?

Jag svarar skrivateljén, även om den levererades några veckor innan vi gick in i 2019. Men den är så bra för mig! Det är en förmån att ha ett eget krypin där jag kan breda ut mig med papper, pennor, färger… Där jag kan vara helt ensam med mitt skrivande och mina tankar.

Vad gjorde jag på min födelsedag?

Ida-Maja hade varit bortrest och jag trodde att hon skulle stanna där ett tag till, men så kom hon hem och överraskade mig på min födelsedag. Den bästa överraskningen man kan få! Familjen uppvaktade med tårta och paket på säng och på kvällen gick vi ut och åt på restaurang i Åre. Jag älskar att fylla år!

Vad fick mig att må bra under året?

Familjen, vännerna, skidåkningen, skrivandet, musiken, vandringarna, tystnaden, träningen…

Vilka var de bästa nya människorna jag träffade under 2019?

En helt ny människa har vi haft förmånen att träffa under det här året. En solstråle vid namn Junie. Hon är Leifs brorsdotter och helt bedårande! En annan ny bekantskap är Selam. Hon är vår gode vän Kibroms fru och flyttade hit till Sverige från Addis Abeba i Etiopien. Det är så berikande att ha både Kibrom och Selam i våra liv. Och tack vare Ida-Maja och hennes kompisar lär vi känna nya människor. Föräldrar till klasskompisar och andra vänner. Spännande, intressanta, kloka, fina människor. Det är en ynnest!

Vad är jag mest stolt över från 2019?

Vår älskade dotter, utan tvekan. Hon imponerar ständigt på mig och jag älskar henne utan gränser. Hennes förmåga att knyta kontakter och få nya vänner, hennes omsorg och omtanke om andra, hennes passion för dansen, hennes humor och klokskap…

Vad ser jag fram emot under 2020?

Ida-Majas konfirmation i februari ser jag jättemycket fram emot! Flera sommarveckor i sjöstugan längtar jag till. Och härliga skidturer under vårvintern, vandringar fram emot hösten, och mer lugn och återhämtning… Jag ser också fram emot att vår nya församlinsherde Cristina ska börja hos oss i Åre församling i februari. Det blir bra!

Ja, det var en sammanfattning av mitt 2019. Skriv en sammanfattning, du också, av ditt år! Jag önskar dig ett fint och välsignat 2020!

Släpp loss spratten, smitta skratten! Lossa bojor! Frigör sång! Öppna dörrar! Blås ut dammet! Andas frihet gång på gång!

Lek ut längtan, våga livet! Väck upp anden ur sin sömn! Trotsa hindren! Hitta kraften! Satsa hjärtat! Var din dröm!

Sjung med vinden! Jubla, dansa! Morgon randas! Dagen gryr! Fånga dagen! Våga blanda färg och former! Mörkret flyr!

(Psalm 875 i Psalmer i 2000-talet. Text: Per Harling)

 

 

 

 

Livet

Fantastiska musiker med vid boksläppet

 

Jag kan inte med ord beskriva hur lustfyllt det är att musicera med dessa två, Bengt-Erik Norlén, fiol, och Astrid Åslin, flygel och dragspel. Jag är så oerhört tacksam över att de kommer att vara med vid boksläppet.

Bengt-Erik har jag mött åtskilliga gånger genom åren då han funnits med i olika musikaliska sammanhang. Han är en gudabenådad fiolspeleman. I våras hade jag förmånen att få samarbeta med honom i projektet Fjällnära musik, som ni kan läsa mer om här

Archi Jamt och Hans-Erik Sundström i Åre gamla kyrka i april med “Fjällnära musik”.

Astrid har jag känt i 20 år. Vi gjorde gemensam praktik i Brunflo församling 1999 när hon läste till kantor och jag till präst. Sedan blev vi arbetskamrater i Ängsmokyrkan i Torvalla. Efter det har vi gjort flera musikaliska samarbeten, inte minst har hon funnits med också vid tidigare boksläpp. Hon är en magiskt skicklig musiker och en fin vän.

Här blir vi fotade efter en musikalisk bokpresentation för några år sedan.

Och boksläpper närmar sig! Lördag 23 november kl 19 i Bergs kyrka.

Livet

Bloggpaus

Hej alla kära läsare!

Nu tar jag en bloggpaus. Jag har huvudet fyllt av manuset jag arbetar med, och jag vill ta vara på sommaren, så en paus blir bra och nödvändigt.

Men jag fortsätter med Instagram, så vill ni hänga med mig där, så är ni varmt välkomna att göra det!

Jag önskar er en härlig sommar!

/Karin

Betraktelser, Livet

Att fasta

Om några dagar är det askonsdagen och med den dagen inleds fastan. Den sträcker sig 40 dagar framåt till och med påskafton. Jag ska fasta, ska du?

Jag har fastat på lite olika sätt genom åren. För många år sedan fastade jag från TV, och de 40 dagarna förändrade mitt TV-tittande totalt. Jag kunde inte längre bara titta på något, vad som helst, utan det måste ha någon sorts mening. Jag har också fastat från sötsaker och andra onyttigheter. Det ska jag göra också detta år.

Men varför ska man fasta egentligen?

Seden att fasta är urgammal, också Jesus drog sig undan i bön och fasta. Grundanledningen är att man ska pröva sitt liv, och försaka av sitt eget till förmån för dem som lider nöd. Förr var det inte ovanligt att man klädde sig “i säck och aska” (bar mycket enkla kläder och ritade ett kors med aska i pannan eller strödde aska i håret).Från 400-talet kan man urskilja seden att fasta 40 dagar före påsk.

Att fasta – att inte tillfredsställa magens behov, kan för en del vara en hjälp att förstå att vi inte behöver tillfredsställa allt som vi önskar och strävar efter. Man kan göra fastetiden till en övning i andlighet och eftertanke. Fastan kan också betraktas som en tid av solidaritet med världens svältande.

Så fastar jag i år

Så, på tisdag äter jag min sista fettisdagsbulle för i år och fastan börjar på askonsdagens morgon. Och även om tanken är att man får avbryta fastan varje söndag så ska jag strunta i det. Under fastan ska jag utesluta kakor, bullar, semlor, tårtor, godis och ostbågar varje dag i veckan. Fram till påsk!

Önska mig lycka till! 🙂

Drottningen af Åre, En stuga vid en sjö, Familj och vänner, Livet, Livet i fjällvärlden, Livet med hund, Musiken, Präst i Åre, Skriv ditt liv, Skrivandet, Skrivateljén, Sorg, Upplevelser, Utomhuslivet

Mitt 2018 – en sammanfattning

Så här avslutades vårt 2017 – med guld och glitter och finbesök av älskade makens syskon med familjer. Och hur blev det sedan, när 2017 tippade över i 2018? Jo, ungefär så här:

Januari

Januari kom med gnistande snö och många minusgrader. Vi åkte en hel del skidor i familjen och med Gillis glatt springande framför oss. Vi gladdes ännu en vinter över att “vi får stanna kvar när alla andra måste åka härifrån”. Ja, vi gladdes över att vara fastboende och inte “bara” gäster i Åredalen.

Någon av de första dagarna kulade jag för första gången inför en stor publik. Det var så mäktigt! Jag stod på läktaren i Duveds kyrka tillsammans med Torkel Johansson som är en mästare på att blåsa horn. Han blåste och jag kulade. Om du går in på Youtube och söker på mitt namn så kan du få höra hur det lät. 🙂

Ja, vi fick så hisnande vackra skiddagar!

Jag gjorde årets första framträdande kring “Drottningen af Åre” på Hanriis café i Handöl inför en riktigt stor publik. Sedan har jag gjort många framträdanden under året om min drottning – på Jamtli i Östersund, på Åre bibliotek och för Skistars anställda på Åregården i Åre för att nämna några.

I januari hade vi också första träffen inför sommarens stora begivenhet – återträffen för oss som slutade nian på Hede Centralskola 1988. Vi är tre stycken ur den klassen som bor här i Åredalen, och vi tog på oss att förbereda jubileet. Så vi hade en första träff, den första av många, med god mat och många skratt.

Februari

Februari blev en intensiv månad med tre speciella och oförglömliga resor/upplevelser. Först till Masesgården utanför Leksand, där jag för andra gången fick hålla i kursen “Skriv ditt liv”, sedan till Fjällbäcken utanför Funäsdalen där min älskade bror Håkan och hans Malin gifte sig, och vi fick uppleva ett magiskt gnistrande vinterbröllop, och sist till London dit jag och familjen for för att se ÖFK spela fotboll mot Arsenal, men också, förstås, för att uppleva det fantastiska som London är.

I februari fick jag också uppleva en oförglömlig lunch på Fjällsätra i Undersåker. Tillsammans med Anneli, min fina arbetskompis, bjöd jag in kvinnor och barn som då bodde på Continental Inn i Åre, och som flytt från Eritrea, Syrien och andra utsatta platser i världen. De satt mest inne i sina små rum om dagarna, vågade sig inte riktigt ut, så vi ordnade buss till Fjällsätra för att skapa en mötesplats den dagen. Och det blev sannerligen en mötesplats. Vi åt av den goda maten, vi samtalade så gott det bara gick, vi hjälpts åt med barnen, och vi kramades och höll varandras händer. Tänk, så mycket gemenskap man kan känna trots att man inte alltid kan förstå varandras språk.

Mars

Den åttonde mars är Internationella kvinnodagen och i år hade jag och min fina prästkollega Lena Malm skapat en gudstjänst för att fira dagen. En gudstjänst med bibelord, dikter, strofer, bilder, musik och dans. Vi firade gudstjänsten först i Åre gamla kyrka just den åttonde mars, och några dagar senare, firade vi den i den kyrka där Lena tjänstgör, i Råneå i Lule stift. Det blev så himla bra!

En gnistrande kall februarikväll begav vi oss på skidor upp till Vita renen utanför Edsåsen, vår familj tillsammans med goda vänner. Där åt vi en väldigt god middag innan vi började skidturen ner igen. Då var det sent på kvällen men ljust nästan som på dagen. Månen lyste upp hela landskapet. Älskade dottern och de andra barnen konstaterade att det var bland det häftigaste de varit med om! De vill absolut att vi gör om det igen! Gäller bara att hitta en kväll som är gnistrande klar med månsken…

En av helgerna hade jag och min kära musikerkollega Jenny Michanek förmånen att framföra vår musikföreställning “Kallad” på Storsjöteatern i Östersund. Det var så skoj! Vi har ju gett den föreställningen i åtskilliga kyrkor genom åren, men det var väldigt härligt att få framföra den på en stor scen med riktigt bra ljud och ljus.

Genom åren har läkare och sjukgymnaster försökt övertyga mig om att börja gå på gym för att stärka min rygg och jag har alltid sagt nej. Jag vill inte vara inomhus och träna! Jag vill få frisk luft, fjälluft och solljus och se vackra vyer och… Men… när älskade dottern frågade om jag ville börja gå på gym med henne så sa jag ja direkt. Så från mars och till nu har vi varit på gymmet i stort sett varje vecka, och ibland fler gånger i veckan, och det är så roligt! Och det är så fint att få träna tillsammans med henne. Jag är så glad över SATS i Åre som bjuder på en fin miljö där jag kan känna mig hemma trots att jag inte är någon “gymtjej”.

I mars fick jag också uppleva något väldigt berörande när två skådespelare framförde min och andras texter vid några av länets bibliotek. Texterna är hämtade ur antologin “Orter och ställen” och min novell heter “Båthus med liten markplätt”. Det var så starkt att höra dessa begåvade människor ta sig an min text, ge den mening och liv på ett helt nytt sätt. Jag satt hela tiden och tänkte: Har jag verkligen skrivit det här?

Och så kom påsken med allt vad den innebär. Jag älskar påsken och tycker om att följa hela dess skeende. För något år sedan började jag bjuda in till “Meditation i gryningen” på Långfredagens morgon klockan 7 i St Olofsgården. Då inleder jag med att kort berätta om långfredagen, och vad den dagen betyder, och sedan sitter vi i tystnad i ungefär en halvtimme. Efteråt dricker vi kaffe och småpratar.

April

April kan vara den bästa månaden när man bor som vi gör. När solen värmer på fjället under skidturerna, när snön smälter bort nere i byn men finns i massor på höjderna, när man får nya vårfräknar och ljuset flödar över.

En av de där ljuvliga aprildagarna hade jag en vigsel utomhus vid Fröå gruva med magisk utsikt över Åreskutan. Vigseln ägde rum ute i snön men det var varmt som en sommardag. Jag tror ingen av oss kommer att glömma den dagen.

Maj

Och maj kom med snösmältning och vårfågelsång och jag krattade vår gräsmatta. Jag är så förtjust i den där tiden då allt är beige och brunt och vitt. Lite kargt så där.

Men vi längtade efter sol och värme och flög från Trondheim till Gran Canaria. Det blev en skön vecka tillsammans med älskade familjen.

I maj föddes lille Måns, mitt älskade lilla brorsbarn, det fjärde syskonbarnet i skaran.

Och vi gick mot sommar och med den en lång rad av avslutningskonserter i våra kyrkor. Här är jag tillsammans med Undersåkerskören i Undersåkers vackra kyrka.

Juni

På nationaldagen kulade jag på hembygdsgården i Åre och hälsade alla välkomna till firandet. För dagen klädd i mina förmödrars hembygdsdräkt från Hede.

Och äntligen var det skolavslutning och älskade dottern slutade sjätte klass. Mellanstadietiden avslutad.

I midsommarhelgen hade jag en konsert i Ängsmokyrkan i Östersund tillsammans med min begåvade musikerkamrat Tina Didriksson. Jag sjöng och spelade gitarr, hon spelade på sin cello. Cellomusik kan vara det vackraste jag vet.

Veckan som följde ledde jag kursen Skriv ditt liv vid Åredalens folkhögskola för tredje sommaren i rad. Åter igen en fantastisk upplevelse med alla dessa underbara människor och deras berättelser.

Direkt från folkhögskolan till Masesgården, där jag också skulle leda kurs. Det är en fantastisk miljö att komma till, och jag fick vara med om starka möten. Det är en ynnest.

Juli

Sedan väntade några veckor av ledighet. Vi tillbringade de veckorna vid sjöstugan. Dagar av byggande, fixande, vila, läsning, häng med fina vänner, grillning, bad, och en del skrivande.

En av de där helgerna hade vi den efterlängtade återträffen på Hede hembygdsgård. Det blev en bra kväll. En speciell känsla att återse ens gamla klasskamrater, några av dem hade jag inte träffat på trettio år.

Augusti

I augusti hade jag den traditionsenliga sommarkonserten i Hede kyrka tillsammans med Eva-Britt Nordstrand, som en gång i tiden var min musiklärare. Vi har haft förmånen att ha konsert tillsammans i väldigt många år nu, och det är precis alltid lika roligt och lustfyllt. Jag hoppas det blir fler gånger.

Sedan åkte vi till Öland, jag och älskade maken och dottern tillsammans med dotterns kompis Stina. Vi fick en så himla bra vecka tillsammans! Öland var vackert och varmt, vi bodde bra, åt god mat, badade, tränade, promenerade, upplevde, upptäckte, skrattade. Skrattade massor.

På väg hem stannade vi i Stockholm och gick på konsert med Hov1 på Gröna Lund. Vilken enorm upplevelse! Musiken, sommarkvällen i mörker, stämningen… Älskade dottern som grät när konserten var slut. “Det här är det största jag någonsin varit med om”, sa hon. Den natten bilade vi upp till Duved och nästa morgon började hon i sjuan. Nu är hon en högstadietjej och trivs otroligt bra med det.

September

Så kom september med gula löv i träden, krispig luft och rip- och älgjakt för älskade makens del. En söndag var vi på ripjakt hela familjen i trakterna kring Huså. Alltså, hösten kan vara så makalöst vacker!

En förändring i mitt jobb denna höst är att jag började arbeta en del som skolpräst på Åredalens folkhögskola. Det innebär att jag är där vissa dagar och erbjuder möjlighet till enskilda samtal. Jag trivs där och är glad över möjligheten.

Oktober

Drottningen af Åre hade sålt slut och i oktober kom leveransen med helt nytryckta böcker. Som tur var hade jag god hjälp att bära in alla böckerna. Ungefär så här skrev jag när de allra första böckerna levererades hösten 2017: “Nu har jag burit in drottningen. Nu är hon överallt i vårt hus.” Så kändes det den här gången också.

Älskade dottern fick möjlighet att hjälpa till med en häst i Häggsjön. Så en kulen oktoberdag var vi där första gången.

Någon av de här dagarna fick vi också ett mycket glatt besked: Älskade maken ska bli farbror igen. Älskade dottern ska få ännu en liten kusin. Vilken välsignelse!

November

Under hösten har vi också låtit göra nytryck av vår bok Sorg, det mest gåtfulla i mitt liv. Boken som jag skrev tillsammans med Ulla Granqvist och Sonja Wahlén. Så, i november gav vi oss ut på en liten bokturné i länet och berättade om boken. På några av ställena hade vi också med oss Stina Wahlén som sjunger som en ängel.

Den största överraskningen detta år var utan tvekan att jag tilldelades LT:s Kulturpris 2018. Vilken enorm lycka! Jag är så tacksam över detta pris. Läs gärna mer om denna upplevelse här och här.

December

Adventstiden kom med snötyngda träd och pistade skidspår. Vi gav oss av till Björnen och njöt av att äntligen få åka skidor igen.

Som alltid innebär den här tiden en hel del arbete för min del, en lång rad adventsgudstjänster och andra samlingar. Stämningsfullt och fint att få vara med om. Dessutom fick jag den andra advent döpa mitt älskade lilla brorsbarn Måns i Åre gamla kyrka. En stor stund.

Dessutom blev min efterlängtade Skrivateljé klar, och vid Duveds Julmarknad hade jag premiäröppning. Jag är så innerligt glad över denna lilla stuga!

Tisdagen den elfte december fick jag ta emot Kulturpriset på Åregården. En helt trolig kväll. Här intervjuas jag av LT:s kulturredaktör Sara Strömberg.

Och så kom julen, en jul när jag fick leva i de två bästa av världar. Dels hade vi hela min familj här hos oss – mamma, pappa och mina bröder med familjer. En så stor lycka! Dels arbetade jag och fick ha flera fina julgudstjänster och fick uppleva berörande möten med människor. En jul kan liksom inte bli bättre.

Dessutom fick jag och älskade maken julklappar av älskade dottern som berörde oss djupt. Hon hade skrivit dikter till oss om hur mycket vi betyder för henne. Som vi grät. Det går inte att få en vackrare gåva.

Jag ser med stor tacksamhet tillbaka på 2018.

Gud, välsigna det år som ligger framför oss.

Jag önskar er, kära bloggläsare, ett fint 2019! Var rädda om er!

/Karin

 

Betraktelser, Livet

Endometrios – hur kan det vara så här?

Har det inte hänt någonting alls inom forskningen kring kvinnohälsa och vård av kvinnor under de senaste trettio åren? Jag undrar verkligen efter att jag läst Östersunds Posten idag. Där berättas om en ung kvinna som lider av sjukdomen endometrios, och som tvingats vänta mycket länge på vård och behandling. Hon är tyvärr inte den enda. Jag har mött tjejer som inte fått den hjälp de så innerligt behöver!

Att läsa den tjejens berättelse är som att slungas tillbaka trettio i tiden då jag själv var tonåring och sökte läkarhjälp för mina svåra magsmärtor. Smärtor som kom i samband med mensen, som inte lindrades av värkmediciner, som fick mig att kräkas och ibland svimma.

Jag har så svårt att ta in att unga tjejer som idag söker hjälp för dessa symptom ska behöva höra från läkarna: “Det är bara mensvärk, det måste man som tjej lära sig att stå ut med.” Eller: “Ta en och Alvedon så ska du se att det går över.” Eller: “Börja träna mer, då kommer du inte att ha lika ont.”

Jag trodde att sådana kommentarer hörde till “förr i tiden”, men uppenbarligen är det inte så. Det gör mig förtvivlad!

Det är med endometrios som med andra kvinnosjukdomar, tänker jag – det finns inte mycket pengar till forskning. Jag läser i en artikel från Göteborgs universitet:

Generellt saknas det resurser till forskning om sjukdomen, menar Matts Olovsson, professor i obstetrik och gynekologi, och en av Sveriges främsta specialister på endometrios. Detta trots att det i dag kan ta många smärtsamma år att få rätt diagnos, och att det finns för få fungerande behandlingsalternativ.

– För att vara en så vanlig sjukdom pågår det oproportionerligt lite forskning på ämnet. Trots att endometrios absolut bör ses som en folksjukdom, får vi mycket mindre resurser jämfört med forskningen som rör till exempel diabetes eller cancer, säger Matts Olovsson.

Det sägs att var tionde kvinna lider av endometrios. Så vad innebär den?

Sjukdomen innebär att livmoderslemhinnan vid menstruation hamnar utanför livmodern och sprids ut i bukhålan, där den orsakar blödningar och inflammationer.

För många kvinnor innebär det här svåra smärtor, för en del, som för mig, i första hand i samband med menstruationens start, andra lider av smärtor dagligen. Sjukdomen kan också innebära att man plågas av svår trötthet, tarmproblem, av depression med mera. För många kan detta leda till långa sjukskrivningar. Dessutom är endometrios den vanligaste orsaken till ofrivillig barnlöshet bland kvinnor i Sverige.

Ja, att läsa artikeln gjorde mig upprörd och ledsen! Hur kan det komma sig att hon träffar olika läkare under många års tid där ingen enda tänker på att hon kan lida av endometrios? Ska inte mer ha hänt inom forskningen och inom läkarkårens kunskap på dessa trettio år som gått sedan jag själv började söka läkarhjälp? Hur kan det komma sig att läkare inte vet mer i dag?

Trösten mitt i allt är att det nu startas olika endometrioscentrum runt om i Sverige, där man erbjuder specialisthjälp. Jag hoppas av hela mitt hjärta att tjejen i tidningen och alla andra som lider får komma dit! Och att läkarna ute på våra vårdcentraler blir uppdaterade kring endometrios. Det ska inte behöva vara så här!

Om du vill veta mer: Endometriosforeningen

/Karin

 

Betraktelser, En stuga vid en sjö, Familj och vänner, Livet, Präst i Åre, Skriv ditt liv, Upplevelser, Utomhuslivet

Sommarens sista dagar – och en tillbakablick…

Eva Dahlgren sjunger i mina lurar låten “Det är sommarens sista dagar…” Så känns det i det strålande solskenet, men egentligen är det höst, för nu har vi gått in i september. Och jag, jag blickar tillbaka på en härlig sommar. Här är några glimtar:

Sommaren för vår del tjuvstartade på Gran Canaria i maj. Vi hade en härlig vecka med sol och bad och upplevelser och familjemys.

På nationaldagen kulade jag på Åre hembygdsgård. Åh, vad jag tycker om kulning! Urkraften, ursprunget, kvinnokraften. Jag var klädd i min hembygdsdräkt Hededräkten. Fin, va?

Som varje sommar har vi njutit av utsikten från vår gård i Duved. Kyrkan och Åreskutan. Vi tröttnar aldrig på den vyn.

Denna sommar hade jag också förmånen att ännu en gång få musicera tillsammans med fantastiska Tina Didriksson på cello. Jag inte bara sjöng… Jag kompade henne också på gitarr. Bara en sån sak! Det blev en härlig kväll med engagerad publik i Ängsmokyrkan i Torvalla.

Sedan följde två veckor av kursledarskap för kursen “Skriv ditt liv”. Först på Åredalens folkhögskola och sedan på Masesgården. (Bilden är därifrån) Fantastiska veckor med möten med otroligt fina människor.

I juli var jag in och arbetade ett par veckor. Diverse olika arbetsguppgifter som utfördes i stekande värme. Och runt om i skogarna härjade bränderna. Också i Duved kände vi av brandröken. Så tacksam för alla dem som var ute och jobbade! Både de som ingår i räddningstjänsten, men också alla de frivilliga! Det är stort att se!

Vi har förstås också tillbringat en del tid vid vår stuga vid en sjö. Ljuvliga dagar med en massa jobb med renovering och annat, men också med sol, bad och grillkvällar.

Jag älskar att fylla år! Har alltid gjort! Jag är lycklig över att få finnas med ännu ett år. Min älskade familj ordnade en överraskning och tog mig med på en vandring i Åre Björnen. En vandring som ledde oss till SPA:et på Copperhill med efterföljande lunch. Så tacksam!

Och jag hittade ett motto som är som gjort för mig…

En kväll fann vi hällristningarna i Duved. Det var så stort! Läs gärna mer om den upplevelsen här!

Och så kom äntligen nytrycket av vår bok “Sorg, det mest gåtfulla i mitt liv”.

Åter igen, för kanske tolfte året i rad, gjorde vi en sommarkonsert i Hede kyrka, Eva-Britt och jag. Det är precis alltid lika roligt och lustfyllt! Jag hoppas vi för en förfrågan även nästa år.

Jag plockade ner en av mina största drömmar för att göra den till verklighet. Jag frågade min käre kusin som är snickare om han vill skapa en skrivarlya till mig. Det ville han! Så nu inreder jag inne i mitt huvud och längtar så tills den står här på gården och är redo att tas i bruk.

Under de sista dagarna innan skolan startade var vi på Öland. Jag tycker så mycket om den ön! Vänder gärna tillbaka.

Men nu är det sommarens sista dagar, eller snarare höstens första. September är här med mörka kvällar, kalla nätter, dimbeslöjade morgnar och krispiga dagar. Jag välkomnar hösten.