Min nya bok 2022, Printz Publishing, Skrivandet

Minne från boksläpp

I dag för sex år sedan hade jag boksläpp och firade min bok “Du ritar i sanden”. Vi höll till i Gamla kyrkan i Östersund, och jag minns det som en så oerhört varm och innerlig kväll. Jag berättade om, och läste ur, boken och sjöng sånger som jag kopplade till de olika berättelserna. “Goliat” av Laleh och “Då vore jag inte jag” av Jonas Gardell bland andra.

Och det kom så mycket folk. Jag minns att kön ringlade sig fram till bordet där jag stod och signerade böcker.

Och nu, sex år senare, är ännu en bok på väg att färdigställas. I går hade jag första kontakten med Anna som kommer att vara min redaktör framöver. Varje steg framåt gör att boken känns lite mer verklig. Det blir spännande att se vad det blir för sorts boksläpp den här gången. I april förmodligen.

Min nya bok 2022, Printz Publishing

Omslaget till min bok

Det här är inte omslaget till min bok, även om det på en del sätt liknar omslaget. Fjällen. Myrmarken. Det karga och det varma i samma andetag. Jag tror nämligen inte att jag kan visa omslaget än för er, men jag är så nöjd med det! Det är Sanna Sporrong som har formgivit, och hon är ju inte vilken formgivare som helst. Hon har formgett böcker av t ex Sofie Sarenbrandt och Emma Hamberg. Inget dåligt sällskap jag får hamna i, alltså…

Jag fick komma med tankar om omslaget till min bok, ge hintar om vilken typ av omslag jag önskade. Och jag var ute efter just den där mixen av karghet och värme, och gav några exempel på omslag som har just den känslan. Som “När alla klockor stannat” av Ninni Schulman och “Toner i natten” av Joyo Moyes.

Utifrån mina tankar och utifrån handlingen i min bok har då Sanna Sporrong suttit ner och skapat ett omslag. Det känns hur stort som helst och jag ser fram emot att snart få visa er hur det ser ut.

Betraktelser, En stuga vid en sjö, Familj och vänner, Livet i fjällvärlden, Min nya bok 2022, Printz Publishing, Skrivandet, Utomhuslivet

Min höst

Det är ösregn utanför fönstren. Jag dricker kaffe och läser DN och låter tiden smyga sig fram. Och inser att hösten är på väg. Det dröjer inte länge nu. Ungefär det här vet jag om min höst:

Att älskade dottern ska börja gymnasiet på annan ort, och bara vara hemma på helgerna. Stor glädje för hennes skull, jag är säker på att hon kommer att ha det jättebra, och samtidigt vemod i mammahjärtat.

Att jag ska hinna med två ytterligare redigeringsrundor på mitt manus och sedan jobb med redaktör i december. Så galet spännande det är!

Att jag ska jobba på i Åre församling. Hoppas innerligt att vi denna höst ska kunna möta människor, ha verksamheter i gång, fira gudstjänst med människor på plats i kyrkan.

Att jag ska göra många härliga fjällturer i magiskt vackra höstfärger.

Att jag ska skriva vidare på manus nummer 2. Tänker ha några dagar då jag släpper allt annat och bara skriver. Kanske i min ensamhet i sjöstugan.

Att jag och älskade maken ska gå och träna på det helt nybyggda, och ännu inte invigda, träningscentret som ligger en minuts promenad från vårt hus.

Att jag ska börja umgås mer med familj och vänner igen. Det har varit så lite av det under pandemitiden, som för alla andra. Men jag längtar verkligen.

Att jag ska slutföra kursen i själavård som jag påbörjade i januari. En så bra och meningsfull kurs.

Jag börjar se fram emot hösten, märker jag. Den friska kylan, färgerna i träden, mörkret om kvällarna, att tända levande ljus…

Hoppas också DU ser fram emot hösten!

Den där elden inom, Min nya bok 2022, Skrivandet

Hur blir en bok till?

Jag fick den här bilden av en god vän. Hon ursäktade sig för den bristfälliga kvalitén, men för min del gör det inget alls. För mig är det långt viktigare att jag har ett faktiskt minne från den där kvällen i november 2012, då jag hade boksläpp för min roman “Den där elden inom”.

Där står jag med fine John, som jag tror har läst alla mina böcker. Där står jag i min 40-talsdräkt, specialinlånad för den här kvällen då jag berättar en del om handlingen av boken, som utspelar sig tiden för andra världskriget. Åh! Det blev en så fin kväll! Så glad över bilden.

Många år har gått, men som ni vet har jag fortsatt att skriva. Och häromdagen hamnade jag i ett så härligt samtal med en person som ville veta mer om den bok jag nu håller på att skriva. Och hon var så genuint intresserad av mitt skrivande. Av skrivande över huvud taget. Det hon framför allt undrade var hur berättelserna kommer till. “Hur kommer de in i ditt huvud, Karin?”

Jag försökte förklara att i den bok jag nu jobbar med föddes karaktären Sonja allra först. Hon föddes egentligen för flera år sedan och jag har skrivit om henne förut, men inget som blivit publicerat. Hon är en pensionerad lärarinna som bär på lika delar klokskap som floskler. Men jag tycker mycket, mycket om henne. Jag skrev om henne, men insåg snart att hon inte är min huvudperson, det är någon annan som är min huvudperson. Men vem?

Det var då Helena kom smygande. Jag säger smygande, för hon tog inte mycket plats till en början. Jag förstod att det berodde på att hon bar på en svår, svår sorg. När jag skrev vidare om henne insåg jag vad den sorgen bestod av. Då fick hon mer liv, tog mer plats. Snart var hon min huvudperson och jag kände hur mycket jag brydde mig om henne och ville veta hur det skulle gå.

Utifrån Sonja och Helena föddes sedan de andra personerna som är viktiga i min bok. Alla de som för berättelsen framåt.

Allt det här sa jag till kvinnan jag samtalade med. Men jag underströk också att detta med att skriva är någon form av gudomlighet, magi, mystik… Det går inte att sätta ord på hur det händer. Berättelsen kommer någonstans ifrån, och jag är bara så tacksam att jag får skriva ned den. “Är du salig när du skriver?” sa kvinnan och satte egentligen ord på hur det är. Jag är oerhört lycklig när jag skriver. Tid och rum upphör.

Livet, Min nya bok 2022, Printz Publishing

Sensommartid – vemodstid

Daggen i gräset om morgonen. De våta utemöblerna. Dimman. Mörkret som lägger sig tidigare om kvällarna. Lamporna lyser igen i fönstren. Semestern är över, skolorna börjar snart. Vi tar hem pelargonerna från sjöstugan och vet just nu inte när vi kommer dit igen.

Sensommartid. Vemodstid. Det är samma sak varje år. Det är inte det att jag inte uppskattar augusti, för det gör jag. Det är inte det att jag vill ha sommar året om, det vill jag verkligen inte. Men det är det där med tiden som går. Och som går så fort.

Nyss stod vi där i ljusgröna juni och hade all tid framför oss. All ledighet, alla bad, all gemenskap, alla grillkvällar, alla utflykter, all sol. Så fort det gick. En sommar går alltid fort. Och samtidigt inte. Vi har ju haft en lång sommar. En oerhört fin sommar. En bra sommar på så många plan.

Sensommartid. Vemodstid. Mörkret kommer att smyga sig allt närmare för var dag som går. Temperaturen kommer att sjunka. Vi går in i en ny tid. Igen. Och jag tycker om hösten och har en massa roliga saker att se fram emot. Mer redigering av manus, mer skrivande av manus, mer planering och tankar inför kommande boksläpp. Det vilar så mycket positivt i den tid som väntar. Och ändå.

Det trycker kring hjärtat när sommar går över i höst. Det är inte dags än, men snart. Det känns att det är snart.

Livet i fjällvärlden, Min nya bok 2022, Printz Publishing, Skrivandet

Min nya bok – rätt i tiden?

I min bok, som ska komma ut i april 2022, förekommer en hel del kalla bad i fjälltjärnar och sjöar, också om vintern. Boken utspelar sig  rätt ofta i ett våffelcafé bland fjällen. Jag märker, när jag läser diverse tidningar, att det är två teman som verkar vara rätt i tiden.

Ofta läser jag om människor som väljer att bada kallt, som finner livskvalitet i det. Och i dag var det en jättefin artikel i Östersunds Posten om Marianne och Johan som driver en våffelstuga bland fjällen i Tänndalen.

Så jag verkar ha fångar två rätt “heta” trender i min kommande bok. Kallbad och våfflor. Men bärande teman i boken är framför allt svek och försoning. Och möjligheten att trampa upp en ny livsväg när allt gått sönder.

En stuga vid en sjö, Familj och vänner, Min nya bok 2022, Printz Publishing, Skrivandet, Upplevelser

Elvira Madigan och mer semester

Ida-Maja och jag var med om en stor upplevelse här om kvällen. Vi såg teaterföreställningen “Elvira” på Östersunds teaterverkstad med manus av begåvade Jämtlandsförfattaren Malin Nord. Det var starkt och mycket berörande. Skickliga skådespelare och en väldigt proffsig produktion. När sista akten var slut var jag som förstenad, kunde knappt röra kroppen. Så golvad av dramat. Tack alla inblandade för en stor upplevelse som har levt kvar inom mig!

I övrigt fortsätter semestern. Vi håller till i stugan vid en sjö. De senaste dagarna har det blåst förskräckligt mycket. Då går vågorna höga utanför våra fönster. Men det är något härligt i det också. Inte helt fel att sitta här inne och låta ett nytt manus växa fram medan jag hör vågorna slå mot stranden. Jo, jag jobbar med uppföljaren till den bok som ska släppas i april 2022. När uppföljaren ska släppas vet jag inget alls om ännu, men det är en berättelse jag gärna befinner mig i. Så jag skriver och skriver.

Och mer? Ida-Maja fortsätter på sitt dansläger och är väldigt nöjd och glad. Leif och jag pysslar på gården, plockar hjortron, tränar, läser böcker. Och umgås med vänner. Kära nån, så länge sedan det är vi verkligen umgicks med folk. Det är så himla fint att det är möjligt på ett annat sätt igen. Här om kvällen träffade vi kära vänner på restaurang i stan och blev sedan bjudna på dessert hemma hos dem i deras nya lägenhet. Trevlig kväll!

Vi har det så bra i stugan och vill aldrig åka härifrån, men i dag är det ändå dags. Vi ska åka till Funäsdalen och vara där i några dagar. Dels ska jag ta pressbilder inför nya boken. Jag ville gärna ta dem i den miljö där boken utspelar sig, med andra ord i västra Härjedalen. Så det ska äga rum i kväll med en mycket skicklig fotograf vid namn Rickard Bergstedt. Dels ska vi i morgon kväll uppleva Albin Lee Meldau på kalfjället i Tänndalen. Misstänker att det blir en mycket speciell upplevelse. Jag återkommer med både det ena eller andra.

Hoppas du har det bra så här mitt i sommartiden!

Familj och vänner, Livet, Min nya bok 2022, Printz Publishing, Upplevelser

Dagar i Stockholm

Igår skrev jag om mitt besök på förlaget, men vi gjorde ju också en hel del annat under våra dagar i Stockholm. Jag är så väldigt förtjust i vår huvudstad och är tacksam att jag lite då och då kan åka ner och vara där. Insupa storstadspulsen, och den var nästan tillbaka nu. De senaste gångerna jag varit där har Stockholm varit starkt präglad av pandemin, så var det inte nu. Det var ett myller av människor på gatorna, på uteserveringarna, i butikerna. På gott och ont, förstås. Pandemin är ju inte över.

Vi bodde också dessa dagar i Gamla stan och det är ju en sann ynnest! Jag bara älskar de gamla, sneda husen, de smala gränderna, kullerstensgatorna och de mysiga små butikerna och restaurangerna. 

Första dagen anlände vi i Stockholm på eftermiddagen och tog genast en promenad på Söder och bort till Tantobadet. Det var så varmt så det var nödvändigt med ett dopp. Söder bjuder också på så vackra byggnader och vyer.

Dag två tog vi båten från Nybrokajen ut till Fjäderholmarna. Vi hade aldrig varit där förut, men oj, en så mysig ö! Tjejerna badade mest hela dagen och solade på klipporna. L och jag strosade och satt i skuggan och läste böcker. Och så åt vi magiskt god mat på en restaurang precis vid vattnet.

Dagen efter var en dag av regn så vi strosade i butiker och höll oss mest inomhus. Och besökte förlaget, som sagt. Läs mer om det i förra inlägget. 🙂

Och sedan var det dags att åka hemåt. Vi stannade till i Hudiksvall och badade i havet, nödvändigt den varma dagen. Sent på kvällen var vi tillbaka i våra egna trakter. Glada att vara hemma igen och uppfyllda av allt vi fått uppleva.

Familj och vänner, Min nya bok 2022, Printz Publishing

Första besöket på förlaget

Det går inte att förneka att det var med en speciell känsla i kroppen som jag steg in genom porten till Norstedtshuset. Detta mäktiga, anrika hus fyllt av litteratur och litteraturhistoria.

Jag är glad att jag hade älskade dottern med mig. Och det fanns en klar poäng med att hon var med mig när jag skulle besöka förlaget för första gången – hon är nämligen den som läst mitt manus, läst igen, granskat och kommenterat. Hon är bara sexton år, men har ett så speciellt öga för text och berättelse. Hon lyfte mitt manus massor. Så, det var klart att hon skulle hänga med mig den här dagen!

Fina Anna Levahn, sälj- och marknadsansvarig på “mitt” förlag Printz Publishing, tog emot oss och visade oss runt. Det var mäktigt att gå runt i lokalerna. Högt i tak och väldiga fönster ut mot stan och Riddarholmen, grönmålade bokhyllor från golv till tak med böcker och böcker och åter böcker.  Att heja på Norstedts förlagschef Patrik Hadenius, heja på Dorotea Bromberg på Brombergs förlag… Och alla var så trevliga och välkomnande.

Så kom vi till Printz Publishings del av huset och där var vackert och trevligt. Där satt vi ner med Anna och samtalade. Om boken, om förlaget, om framtiden, om livet i stort. Det kändes väldigt fint.

När vi kom ut öste regnet ner, men jag var bara uppfylld av dessa möten. Det är så mycket som känns löftesrikt och hoppfullt. I detta hus, bland dessa människor, ska min bok få vingar så småningom. 

Betraktelser, Böcker och läsning, Familj och vänner, Min nya bok 2022, Printz Publishing, Skapandet, Skrivandet

Stina Wollter och kreativiteten

När älskade dottern fyllde sexton fick hon den här boken av mig. “Kring denna konst” av Stina Wollter. I morse, när dottern sov, tog jag en kopp kaffe och lånade med boken och satte mig och började läsa. Det är bilder och texter som tar andan ur en. För att det är så vackert och för att det gör så ont.

Men mest av allt för att Stina uttrycker konstens och kulturens och kreativitetens betydelse i ett människoliv. Jag inser att olika skapande uttryck har varit min räddning så oerhört många gånger! Att få gå till musiklektionen när det i övrigt var tungt att gå i skolan. Att få sitta ner vid skrivmaskinen, och senare datorn, och låta tankarna flyga fritt och vardagen blekna. Att få spela teater och gå in i en annan människas tankar och känslor.

Vad vore världen och livet utan konsten, kulturen, kreativiteten?

Jag läste en stund, blev mycket berörd, och tog sedan tag i en hel massa kreativitet. Först vid pianot. Sökte låtar, spelade, sjöng. Fastnade, som jag så ofta gör, hos Benny Andersson. Vilken musik han skrivit! “Vilar glad i din famn” sjöng jag. Den gudomliga musiken med makalös text av Kristina Lugn. Och “Min astrakan” ur Kristina från Duvemåla

Sedan ett digitalt möte med Anna på förlaget. Åh, så inspirerande! Så roligt och lustfyllt! Vi pratade mest marknadsföring framöver och om att jag ska få min egen PR-person. Så himla spännande! Jag är så gränslöst tacksam över att jag får ägna en stor del av mitt liv åt olika kreativa uttryck!

Eller som Stina skrev i sin dedikation:

Nu så – in i konstens famn

Här möts vi

Här växer vi

Ja, så är det verkligen!