Kallbaderskan bland fjällen, Min nya bok 2022, Musiken, Printz Publishing

Printz Publishings vårkatalog är här!

I går damp ett paket ner i brevlådan från mitt förlag Printz Publishing. Det innehöll förlagets vårkatalog med presentationer av de böcker och författare som är aktuella inför våren 2022. Och där fanns jag och min bok med!

Så roligt att få se bokomslaget! Visst är det fint? Skapat av duktiga Sanna på Sporrong form. Och härligt att se bilderna som togs på mig i somras i Tänndalen av skickliga fotografen Rikard Bergstedt. Vi hade en så makalöst tur med vädret den där kvällen när bilderna togs.

Ja, nu kan man inte säga annat än att boken är på väg att bli verklighet!

Och jag jobbar omväxlande på med redigering och förberedelser inför en Minneskonsert där jag ska vara konferencier och sjunga. Det är en minneskonsert för Ewert Ljusberg – trubaduren, berättaren, vissångaren och presidenten i republiken Jämtland. Det är ett stort gäng begåvade musiker med och konserten går av stapeln nu på söndag på Stortorget i Östersund klockan 14.30. Jag tror det kommer att bli väldigt fint!

Jag önskar dig en skön oktoberhelg!

/Karin

Kallbaderskan bland fjällen, Min nya bok 2022, Printz Publishing

Redigering

Klockan sex i morse, när jag med kaffekoppen i ena handen och telefonen i den andra, gick ut till skrivateljén var det becksvart och snöflingor yrde i luften. Men här inne var det varmt och mysigt. Jag tände ljus och drack kaffe innan jag började arbeta.

Jag har redigering på schemat hela dagen. Det kan vara bland det roligaste jag vet. Jag fick tillbaka mitt manus från min förläggare Christoffer igår och bearbetar nu berättelsen utifrån hans synpunkter. Mycket kloka synpunkter! Manuset kommer att bli så mycket bättre, berättelsen mejslas fram ytterligare.

Dessutom är det härligt att få positiv feedback. Så här skrev han:

“Det har än en gång varit underbar läsning! Det är en SÅ fint skriven bok.”

Som det värmer ett författarhjärta att få sådana ord om sin berättelse! Tack, Christoffer!

En stuga vid en sjö, Kallbaderskan bland fjällen, Min nya bok 2022, Printz Publishing, Utomhuslivet

Bada kallt

Första gången jag vinterbadade var lördagen 8 mars 2019. Sara Rönne, den kloka och modiga, lyckades övertyga mig om att följa med och bada vid Tegeforsen. Först sa jag tvärnej, jag tyckte liksom inte att jag var någon kallbaderska. Men hon sa att jag ju i alla fall kunde följa med och se när de andra badade.

På vägen dit bestämde jag mig – jag skulle bada! Varför vara en människa som ständigt säger nej på grund av diverse rädslor och förutfattade meningar om mig själv?

Och det blev så vackert alltihop! Ett gäng kvinnor som tillsammans hjälptes åt ner i vattnet, hjälptes åt med modet, med andningen, med att ta oss upp igen. Euforin efteråt! Att jag inte frös utan var varm inifrån och ut. Och glad! Och oerhört pigg! När hade jag någonsin känt mig så pigg?

Efter det har jag vinterbadat ytterligare några gånger. Och höstbadat och vårbadat. Och badat i iskalla fjälltjärnar om sommaren. I fredags kväll badade jag i Storsjön i mörkret.

Det är något med övertygelsen som är så fantastiskt med att bada kallt. Att bestämma sig, fokusera, koncentrera sig, bara göra det. Inte tveka ett ögonblick. Och alltid hör jag Saras röst från den där allra första gången på Internationella kvinnodagen: “Ta fem andetag ute i vattnet. Fem lugna andetag. Sedan kan du gå upp igen”

Som en barnmorska som finns med och förlöser.

Det handlar en hel del om kalla bad i min nya bok. Så pass mycket att den ju fått namnet “Kallbaderskan bland fjällen”.

Christoffer Holst, En stuga vid en sjö, Kallbaderskan bland fjällen, Min nya bok 2022, Printz Publishing, Skrivandet

Författarliv

De här dagarna får jag verkligen känna smaken av författarliv, lite mer än vanligt.

I dag har jag blivit intervjuad av min förläggare Christoffer Holst vid Norstedts digitala säljkonferens. Ett samtal om boken och om mitt författarskap. Kul! Och så roligt att sitta här i sjöstugan och ta del av intervjuer med en massa andra författare på Norstedts. Vilken ynnest!

Och igår fick jag en bok hem i brevlådan, Viveka Stens senaste roman, som utspelar sig i Åretrakten. Jag kände mig rätt stolt när jag såg vad hon skrivit till mig i boken:

Vilken grej! 🙂 Nu ska jag gå ut i solen och pyssla på gården och lyssna på vågskvalp.

Min nya bok 2022, Printz Publishing, Skrivandet

Minne från boksläpp

I dag för sex år sedan hade jag boksläpp och firade min bok “Du ritar i sanden”. Vi höll till i Gamla kyrkan i Östersund, och jag minns det som en så oerhört varm och innerlig kväll. Jag berättade om, och läste ur, boken och sjöng sånger som jag kopplade till de olika berättelserna. “Goliat” av Laleh och “Då vore jag inte jag” av Jonas Gardell bland andra.

Och det kom så mycket folk. Jag minns att kön ringlade sig fram till bordet där jag stod och signerade böcker.

Och nu, sex år senare, är ännu en bok på väg att färdigställas. I går hade jag första kontakten med Anna som kommer att vara min redaktör framöver. Varje steg framåt gör att boken känns lite mer verklig. Det blir spännande att se vad det blir för sorts boksläpp den här gången. I april förmodligen.

Min nya bok 2022, Printz Publishing

Omslaget till min bok

Det här är inte omslaget till min bok, även om det på en del sätt liknar omslaget. Fjällen. Myrmarken. Det karga och det varma i samma andetag. Jag tror nämligen inte att jag kan visa omslaget än för er, men jag är så nöjd med det! Det är Sanna Sporrong som har formgivit, och hon är ju inte vilken formgivare som helst. Hon har formgett böcker av t ex Sofie Sarenbrandt och Emma Hamberg. Inget dåligt sällskap jag får hamna i, alltså…

Jag fick komma med tankar om omslaget till min bok, ge hintar om vilken typ av omslag jag önskade. Och jag var ute efter just den där mixen av karghet och värme, och gav några exempel på omslag som har just den känslan. Som “När alla klockor stannat” av Ninni Schulman och “Toner i natten” av Joyo Moyes.

Utifrån mina tankar och utifrån handlingen i min bok har då Sanna Sporrong suttit ner och skapat ett omslag. Det känns hur stort som helst och jag ser fram emot att snart få visa er hur det ser ut.

Betraktelser, En stuga vid en sjö, Familj och vänner, Livet i fjällvärlden, Min nya bok 2022, Printz Publishing, Skrivandet, Utomhuslivet

Min höst

Det är ösregn utanför fönstren. Jag dricker kaffe och läser DN och låter tiden smyga sig fram. Och inser att hösten är på väg. Det dröjer inte länge nu. Ungefär det här vet jag om min höst:

Att älskade dottern ska börja gymnasiet på annan ort, och bara vara hemma på helgerna. Stor glädje för hennes skull, jag är säker på att hon kommer att ha det jättebra, och samtidigt vemod i mammahjärtat.

Att jag ska hinna med två ytterligare redigeringsrundor på mitt manus och sedan jobb med redaktör i december. Så galet spännande det är!

Att jag ska jobba på i Åre församling. Hoppas innerligt att vi denna höst ska kunna möta människor, ha verksamheter i gång, fira gudstjänst med människor på plats i kyrkan.

Att jag ska göra många härliga fjällturer i magiskt vackra höstfärger.

Att jag ska skriva vidare på manus nummer 2. Tänker ha några dagar då jag släpper allt annat och bara skriver. Kanske i min ensamhet i sjöstugan.

Att jag och älskade maken ska gå och träna på det helt nybyggda, och ännu inte invigda, träningscentret som ligger en minuts promenad från vårt hus.

Att jag ska börja umgås mer med familj och vänner igen. Det har varit så lite av det under pandemitiden, som för alla andra. Men jag längtar verkligen.

Att jag ska slutföra kursen i själavård som jag påbörjade i januari. En så bra och meningsfull kurs.

Jag börjar se fram emot hösten, märker jag. Den friska kylan, färgerna i träden, mörkret om kvällarna, att tända levande ljus…

Hoppas också DU ser fram emot hösten!

Den där elden inom, Min nya bok 2022, Skrivandet

Hur blir en bok till?

Jag fick den här bilden av en god vän. Hon ursäktade sig för den bristfälliga kvalitén, men för min del gör det inget alls. För mig är det långt viktigare att jag har ett faktiskt minne från den där kvällen i november 2012, då jag hade boksläpp för min roman “Den där elden inom”.

Där står jag med fine John, som jag tror har läst alla mina böcker. Där står jag i min 40-talsdräkt, specialinlånad för den här kvällen då jag berättar en del om handlingen av boken, som utspelar sig tiden för andra världskriget. Åh! Det blev en så fin kväll! Så glad över bilden.

Många år har gått, men som ni vet har jag fortsatt att skriva. Och häromdagen hamnade jag i ett så härligt samtal med en person som ville veta mer om den bok jag nu håller på att skriva. Och hon var så genuint intresserad av mitt skrivande. Av skrivande över huvud taget. Det hon framför allt undrade var hur berättelserna kommer till. “Hur kommer de in i ditt huvud, Karin?”

Jag försökte förklara att i den bok jag nu jobbar med föddes karaktären Sonja allra först. Hon föddes egentligen för flera år sedan och jag har skrivit om henne förut, men inget som blivit publicerat. Hon är en pensionerad lärarinna som bär på lika delar klokskap som floskler. Men jag tycker mycket, mycket om henne. Jag skrev om henne, men insåg snart att hon inte är min huvudperson, det är någon annan som är min huvudperson. Men vem?

Det var då Helena kom smygande. Jag säger smygande, för hon tog inte mycket plats till en början. Jag förstod att det berodde på att hon bar på en svår, svår sorg. När jag skrev vidare om henne insåg jag vad den sorgen bestod av. Då fick hon mer liv, tog mer plats. Snart var hon min huvudperson och jag kände hur mycket jag brydde mig om henne och ville veta hur det skulle gå.

Utifrån Sonja och Helena föddes sedan de andra personerna som är viktiga i min bok. Alla de som för berättelsen framåt.

Allt det här sa jag till kvinnan jag samtalade med. Men jag underströk också att detta med att skriva är någon form av gudomlighet, magi, mystik… Det går inte att sätta ord på hur det händer. Berättelsen kommer någonstans ifrån, och jag är bara så tacksam att jag får skriva ned den. “Är du salig när du skriver?” sa kvinnan och satte egentligen ord på hur det är. Jag är oerhört lycklig när jag skriver. Tid och rum upphör.

Livet, Min nya bok 2022, Printz Publishing

Sensommartid – vemodstid

Daggen i gräset om morgonen. De våta utemöblerna. Dimman. Mörkret som lägger sig tidigare om kvällarna. Lamporna lyser igen i fönstren. Semestern är över, skolorna börjar snart. Vi tar hem pelargonerna från sjöstugan och vet just nu inte när vi kommer dit igen.

Sensommartid. Vemodstid. Det är samma sak varje år. Det är inte det att jag inte uppskattar augusti, för det gör jag. Det är inte det att jag vill ha sommar året om, det vill jag verkligen inte. Men det är det där med tiden som går. Och som går så fort.

Nyss stod vi där i ljusgröna juni och hade all tid framför oss. All ledighet, alla bad, all gemenskap, alla grillkvällar, alla utflykter, all sol. Så fort det gick. En sommar går alltid fort. Och samtidigt inte. Vi har ju haft en lång sommar. En oerhört fin sommar. En bra sommar på så många plan.

Sensommartid. Vemodstid. Mörkret kommer att smyga sig allt närmare för var dag som går. Temperaturen kommer att sjunka. Vi går in i en ny tid. Igen. Och jag tycker om hösten och har en massa roliga saker att se fram emot. Mer redigering av manus, mer skrivande av manus, mer planering och tankar inför kommande boksläpp. Det vilar så mycket positivt i den tid som väntar. Och ändå.

Det trycker kring hjärtat när sommar går över i höst. Det är inte dags än, men snart. Det känns att det är snart.

Livet i fjällvärlden, Min nya bok 2022, Printz Publishing, Skrivandet

Min nya bok – rätt i tiden?

I min bok, som ska komma ut i april 2022, förekommer en hel del kalla bad i fjälltjärnar och sjöar, också om vintern. Boken utspelar sig  rätt ofta i ett våffelcafé bland fjällen. Jag märker, när jag läser diverse tidningar, att det är två teman som verkar vara rätt i tiden.

Ofta läser jag om människor som väljer att bada kallt, som finner livskvalitet i det. Och i dag var det en jättefin artikel i Östersunds Posten om Marianne och Johan som driver en våffelstuga bland fjällen i Tänndalen.

Så jag verkar ha fångar två rätt “heta” trender i min kommande bok. Kallbad och våfflor. Men bärande teman i boken är framför allt svek och försoning. Och möjligheten att trampa upp en ny livsväg när allt gått sönder.