Musiken

Vinterhamn – att få sjunga igen

Strax före jul hade jag förmånen att få vara i Undersåkers kyrka och musicera med fantastiskt begåvade Per Wiklander. Det blev en så fin stund. Jag var så uppfylld av att få sjunga igen, det var så länge sedan. Och det finns nästan inget roligare.

Jag sjöng bland annat Benny Anderssons och Björn Ulvaeus vackra “Vinterhamn”.

Per hade en tanke med denna inspelning. Den här speciella julen, när vi inte kan samlas till julkonserter i kyrkorna som vi brukar, så ska människor kunna finna julmusik från våra trakter på nätet. Så Per spelade in flera sångare och instrumentalister för att kunna sända två musikstycken om dagen över jul och nyår. Briljant idé!

Vår “Vinterhamn” sändes via Åre pastorats Facebooksida och efter bara några dagar hade den över 2000 visningar. Snacka om att nå ut!

Jag vet att julen snart är slut, att flera av er kanske har slängt ut julgranen och tagit in vårtulpaner, men om ni vill få en liten dos jul ändå, och ta del av något som jag är riktigt stolt över, så sök upp vår “Vinterhamn” på Youtube! Bara leta på mitt namn.

I år vill jag sjunga långt mer än jag gjorde förra året! Jag hoppas att det kan bli så.

Berättandet, Egenföretagare, Familj och vänner, Livet i fjällvärlden, Musiken, Präst i Åre, Skrivandet

Det här är jag

Det är många nya läsare som hittat till min blogg på sista tiden. Det är jättekul! Så det är nog på sin plats att jag berättar lite om mig. Så, det här är jag.

Jag är född och uppvuxen i Hede i Härjedalen. Det är länge sedan jag bodde där nu, men de härjedalska ränderna går aldrig ur. Så är det bara. Och det är bra. Sedan snart nio år tillbaka bor jag i Duved, utanför Åre, med min familj. Den högt älskade familjen består av min man Leif, vår dotter Ida-Maja och vår hund Gillis. Vi trivs bra här, allihop! Tycker om de många möjligheterna till utomhusliv – vandring, löpning, skidåkning, cykling… Vi har allt utanför knuten.

Jag vigdes till präst i Svenska kyrkan i juni 2000 efter fem års teologistudier i Uppsala. Sedan dess har jag arbetat som präst på olika ställen i Härnösands stift. Varit både församlingspräst, stiftsadjunkt med inriktning gudstjänstutveckling och studentpräst. Roligt att få möjligheten att prova olika sorters tjänster! Sedan sex år tillbaka är jag församlingspräst i Åre församling på halvtid. Jag tycker mycket om att vara präst just här.

Halvtid eftersom jag har så mycket annat jag också vill ägna min tid åt! Skrivandet, framför allt. Jag har hittills fått sex böcker utgivna, och också skrivit dikter, sångtexter, psalmer, krönikor med mera. Jag sysslar också med musik. Att sjunga är bland det roligaste jag vet, och jag har haft förmånen att få musicera med många olika begåvade musiker. När jag får kombinera sången med teatern är det ännu bättre! Det har jag fått göra i de olika musik- och berättarföreställningar jag har varit med och skapat.

Det mesta av sådant jag brukar syssla med ser annorlunda ut nu under pandemin, så som det är för de flesta kulturmänniskor. Det är en sorg och en saknad. Men också en glädje i att se hur påhittiga människor är. Kulturen ska inte få tystna trots att världen är upp och ner. Själv har jag förmånen att få vara med i ett julmusikprojekt som Per Wiklander håller i. En jullåt per dag ska sändas digitalt fram till jul. Körer och solister från våra trakter medverkar. Kul och inspirerande!

Ja, det var lite om mig. Vill du läsa mer om vad jag sysslar med om dagarna så gå till Kategorier här till höger, så hittar du vad du kan läsa om.

Tack att du hittat hit till bloggen! Önskar dig en fortsatt fin adventstid!

 

Betraktelser, Familj och vänner, Livet i fjällvärlden, Musiken

En annorlunda men gnistrande vacker första advent

Första advent brukar betyda mycket jobb, mycket folk, mycket musik. Mycket av allt! I år blev det så annorlunda. Så sorgligt det är. Men det känns som om vädret ville kompensera oss lite. Så vi fick gnistande vidder, blå himmel och sol.

Vi höll till på Ånnsjön. Familjen åkte skridskor och jag promenerade. Vi drack varm choklad i solen. Mitt bland alla människorna. Många, många var där.

I går tände vi första adventsljuset och tittade på adventsgudstjänsten från Åre församling som sändes på Facebook. För några dagar sedan var jag med och sjöng in psalmerna och sångerna till gudstjänsten. Det var en glädje mitt i allt att få sjunga tillsammans med andra igen. Och att få sjunga de älskade och efterlängtade adventssångerna. Vi behöver dem mer än någonsin.

Ett ljus är nu i östern tänt.

det är advent, det är advent!

Kika gärna in på Åre församlings Facebooksida och upplev adventsgudstjänsten! Inte är det som att vara på plats i en kyrka, men bättre än ingen gudstjänst alls.

Jag önskar dig en fin måndag! Det tycks bli ännu en gnistrande dag.

Egenföretagare, Musiken, Skrivandet

Bokpaket och musik

Gårdagen blev en så bra dag. Tidig på morgonen tog jag med min kaffekopp ut till skrivateljén och där slog jag in mina böcker i paket. Jag har anmält mig till Jämtländsk julmarknad – en digital variant i år. Och många har sett mitt inlägg om mina böcker och vill beställa. Det är ju jätteroligt!

På eftermiddagen åkte jag till Undersåkers kyrka för att musicera med mycket begåvade musikern Per Wiklander. Han har en idé om att spela in julmusik och sedan lägga ut på nätet, nu när vi inte kan ha julkonserter som vi brukar ha. Nu när vi inte kan samla en massa människor i kyrkbänkarna.

Så vi spelade in två låtar, “Vinterhamn” och “Frid på jord”, och det var så otroligt kul! Det är något som är så speciellt med att musicera tillsammans med andra människor. Bland det bästa som finns!

Och idag möter oss en värld med rimfrost. Det är så otroligt vackert. Vi funderar på att åka skridskor. Men först ha en lugn förmiddag. Jag önskar er en fin lördag!

 

Berättandet, Det har kommit ett brev, Musiken, Skrivandet

Ett år har gått

Ett år har gått sedan min bok “Det har kommit ett brev” släpptes. Oförglömlig är kvällen i Bergs kyrka då jag fick berätta om boken och musicera med fantastiska Astrid Åslin-Kardin och Bengt-Erik Norlén.

Det här var på den tiden då människor kunde samlas, sitta nära i bänkarna, kramas och stå tätt i hop i kö för att få en bok signerad. Jag är så tacksam för den kvällen. Det var något magiskt över den.

Sedan hade jag två bokpresentationer under tiden som följde. En kväll på Åre bibliotek och en kväll på Svenstaviks bibliotek. Den gången tillsammans med min kära författarkollega Ulla  Englsperger. 

Efter det började saker och ting ställas in, vilket förstås är begripligt men så tråkigt! Det är ju så härligt att vara ute och prata om sin bok och möta människor som läst den och som har frågor och tankar kring den.

Men boken har ändå hittat sina läsare. Jag är bortskämd sedan tidigare böcker med att få fina meddelanden och hälsningar. Människor som hör av sig och tackar. Men aldrig har jag fått så många pappersbrev som trillat ner i postlådan här hemma som nu. Det finns ju inget finare än att öppna ett kuvert med brevkniv och veckla ut ett brev och läsa ord som en annan människa skrivit. Jag är så tacksam över det! Jag misstänker att det är titeln på, och temat i, min bok som gjort att många satt sig ner och skrivit brev till mig. Tack, alla!

Och skulle någon vilja läsa boken, eller någon annan av mina böcker, så finns de att köpa i min webshop till lägre pris just nu. Då får man boken signerad dessutom. 🙂

Musiken

Minnen från en annan tid

Härom dagen dök en bild upp på Facebook, ett minne från en annan tid. Den tid då jag var teologistuderande i Uppsala och det var 90-tal. Jag tyckte om att tillbringa tid på Norrlands nation och sjöng där i Norrlandskören och hade det väldigt, väldigt roligt. Efter en tid var vi fyra tjejer som startade en egen kvartett som fick namnet Kvartetten Brunetten. Under några år uppträdde vi på varenda fest och varenda bal på nationen. Här är vi – Magdalena, Elisabeth, Maria och jag.

Det är speciellt att se en bild som får en att slungas tillbaka i tiden. Där var jag, kortklippt och brunbränd, och fylld av förväntningar för framtiden. Inom bara något år skulle jag vigas till präst i Svenska kyrkan. Jag bodde i en liten lägenhet på Blixtgatan, läste grekiska och tros- och livsvetenskap, religionspsykologi och religionshistoria, och pluggade med kompisar på Café Linné eller Ofvandals. Drömde om en framtid som präst i Jämtland, Härjedalen. Trots att jag trivdes fantastiskt bra i Uppsala visste jag att jag ville hemåt. Jag saknade vintrarna och skidåkningen. Saknade min familj.

Men jag tog vara på dagarna och åren i Uppsala, jag ser det tydligt så här i efterhand. Jag är glad att jag inte bara ägnade tid åt studier, utan också åt musiken och sången, festerna och balerna. Glad att jag var en del av Kvartetten Brunetten under de där åren.

Berättandet, Musiken

Jag saknar musiken

Jag tänker på alla musiker, skådespelare, artister, dansare och alla andra som på olika sätt arbetar med scenproduktioner. Jag tänker på dem nu i coronatider. På inställda jobb och utebliven inkomst. Det är många som sliter ont nu. Som bara väntar på, och längtar till, den dagen när pandemin är över. När livet kan bli lite mer normalt igen.

Jag har också fått en lång rad inställda framträdanden pga pandemin, men mig är det inte synd om, jag har ändå en inkomst. För mig står det inte och faller med arvoden från mina framträdanden.

Men det tar inte bort min längtan efter att få komma ut och berätta om mina böcker igen. Eller komma och ut och sjunga. Just nu är det musiken jag saknar mest! Jag har ändå sysslat med sång och musik i så många år, och ett så här långt uppehåll har jag aldrig haft. Den där fantastiska känslan i att stå inför en publik och skapa något tillsammans med andra musiker.

I mitt huvud snurrar idéer och uppslag till den där dagen då jag kan ut och musicera igen. Grunnar på musiker som jag gärna skulle samarbeta med. Grunnar på låtar att framföra. Grunnar på texter att väva ihop allt med.

Också med vetskapen om hur oerhört viktig kulturen är för människan. Dels för oss som arbetar med kultur, men också, förstås, för dem som kommer och tar del av den. Publiken. Livet blir så mycket fattigare utan kulturens olika uttryck. Må pandemin snart vara över.

Egenföretagare, Livet, Musiken, Skrivandet

Goliat och de andra

I bland får jag frågan om vilken av mina böcker jag är mest stolt över. Det är jättesvårt att svara på. Oftast är jag nog mest nöjd med den bok jag senast skrivit. Men idag satt jag och bläddrade i “Du ritar i sanden” och “Du möter min blick i vimlet” och kände: Wow! De här är faktiskt riktigt bra!

De är båda novellsamlingar med bibelberättelser med ett språk som kan passa för unga människor. Men det jag har märkt under åren sedan de böckerna släpptes, är att de lika mycket passar för vuxna. Jag har fått åtskilliga kommentarer som låtit ungefär så här: “Jag hade ingen aning om att sådana här berättelser fanns i Bibeln! Det är som om mina ögon har öppnats först nu.”

Sådana kommentarer är ju helt fantastiska att få!

HÄR, HÄR, HÄR och HÄR kan du läsa mer om böckerna.

Om du blir sugen på att köpa någon av böckerna så finns de i min webshop, till specialpris just nu.

Och här nedan finns ett kort klipp från boksläppskvällen i Östersund i september 2015. Tillsammans med Astrid Åslin framför jag låten “Goliat”. En av novellerna i boken är just om David och Goliat.

Goliat

Musiken

Kulning och yoga

För några år sedan var jag på en kulningskurs i Dala Floda. Det blev magiska dagar med fantastiska Agneta Stolpe som lärare. Det är något med kulningen som berör på djupet. Efter den kursen har jag vågat kula mer än innnan. Så jag har kulat in friluftsgudstjänster och också en körkonsert.

I vintras fick jag syn på en annons om en kulningskurs som ska gå av stapeln i juni. En kulningskurs kombinerad med yoga. Kan det bli bättre? Den ska äga rum i Järvsö med Johanna Bölja som lärare och Camilla Silver som ska leda yogan. Jag anmälde mig direkt och har verkligen sett fram emot dessa dagar!

Men, som ni förstår, är det ju inte alls säkert att kursen blir av. Tiderna vi befinner oss i gör det mesta osäkert och oroligt. Men jag hoppas, förstås!

Bilderna är från Dala Floda och väcker många fina minnen till liv. Som när vi om kvällen stod vid sjön och kulade. Eller när vi tidigt nästa morgon åkte till en fäbodvall och ropade ut över vidderna. Ja, kulningen berör på djupet.

Livet, Musiken, Skrivandet

En hyllning till Ylva Eggehorn

 

Tillsammans med vår kyrkomusiker Janne gjorde jag i förra veckan ett musikprogram där vi hyllade Ylva Eggehorn. Med ord och toner lyfte vi en del av allt det som hon skapat under åren. Det kändes så rätt med denna hyllning till Ylva som i år fyller 70 år.

Jag fick en av hennes diktsamlingar i konfirmationspresent, och på något sätt blev ingenting sig likt efter det. Jag hade själv skrivit dikter sedan jag var barn, jag hade läst olika poeter i många år, men det Ylva skrev var något annat. Det grep tag på ett alldeles speciellt sätt.

Sedan dess har jag fortsatt läsa det hon skrivit – dikterna, romanerna, krönikorna och, inte minst, psalmtexterna. Och jag har sjungit hennes ord på otaliga konserter genom åren.

Det finns ingen som hon som kan uttrycka Guds närvaro i det alldeles vardagliga livet. Det finns ingen som hon som kan skriva så berörande ord och formuleringar om det vardagliga livet. I hennes diktning vävs allt samman – himmel och jord, Gud och människa, död och liv.

Jag sjöng och Janne spelade på flygeln, och jag läste hennes ord. Avslutade programmet med den här dikten:

Stå stilla i smärtan, rotad i det som är ljus i dig.

Låt svärdet gå genom dig.

Kanske det inte alls är ett svärd.

Kanske det är en stämgaffel.

Du blir en ton,

du blir den musik du alltid längtat efter att få höra.

Du visste inte att du var en sång.