Kallbaderskan bland fjällen, Livet i fjällvärlden, Präst i Åre, Printz Publishing

Kallbaderskan i Aftonbladet Söndag

Så roligt att Aftonbladet Söndag uppmärksammar de fyra böcker som är i final i Årets Feelgood 2022. Varav min Kallbaderska är en! De andra tre finalböckerna är (också!) väl värda att läsas! Cassandra Brunstedts bok En enkel till Indien, Anne-Lie Högbergs Breven som länkar oss samman (jag älskar den titeln!) och Det enda jag vill är ett leva av Birgitta Bergin. Har ni inte läst dem – gör det!

Så roligt också att Feelgoodfestivalen i Mariefred får den uppmärksamhet den förtjänar. Jag har hittills aldrig varit där, men läst och hört om att det brukar vara fantastiskt bra! Så jag ser mycket fram emot att vara med i år. På lördag är det dags, den27 augusti! Det är också då det meddelas vilken bok som vunnit Årets Feelgood. Det blir spännande!

Vill också visa en bild från gårdagens gudstjänst. Vilken altartavla, va? Vi höll till på en oerhört vacker plats på jorden som heter Bunnerviken. En oförglömlig stund.

Önskar er en fin vecka!

/Karin

Präst i Åre, Skrivandet

Präst och författare

”Ska du sluta vara präst och enbart vara författare nu?” Jag fick den frågan idag, jag får den lite då och då. Och den är befogad. Tanken på att vara författare på heltid är rätt lockande, något annat kan jag inte påstå. Och ändå, ändå, är det så tydligt för mig att jag vill fortsätta att vara präst. Jag vill fortsätta som nu – att vara präst på halvtid och författare på halvtid. Den där kombinationen är så bra för mig. Och jag tror den är bra för mitt skrivande och mitt prästuppdrag också.

Upplägget jag har sedan fem år tillbaka är att jag arbetar heltid varannan vecka som präst. Det innebär att varannan vecka har jag gudstjänster, dop, vigslar, begravningar, själavård, ja, allt det där som ingår i en präst arbetsuppgifter. Och jag tycker om det. Jag känner att det är ett viktigt uppdrag, att det är en ynnest och en förmån att få ägna mig åt det.

Att få möta människor i livets största stunder, i både glädje och sorg. Att få vara i alla de vackra kyrkor och kapell som vi har här i Åre församling. På bilden ser ni fantastiska Storvallens fjällkapell, ett av mina favoriter. För att inte tala om alla vackra platser utomhus, uppe på fjäll eller vid sjöar,  som blir till helig mark när vi firar en dopgudstjänst eller vigselgudstjänst där. Att få tala om livet och döden, om Gud, om kärleken, att få vara med och förmedla hopp. Det är stort.

Och varannan vecka skriver jag mina böcker och är ute och föreläser om mitt skrivande och allt det där andra som hör ihop med att vara en skrivande människa. Jag är tacksam för det här upplägger och svaret är: Jag ska fortsätta vara både präst och författare.

Betraktelser, Familj och vänner, Livet i fjällvärlden, Präst i Åre, Printz Publishing, Skrivandet, Utomhuslivet

På Bokmässan på avstånd

Bokmässan har ju gått av stapeln under helgen, och jag har följt den på avstånd. Sett bilder på mina förlagskollegor där de blivit intervjuade och minglat runt bland andra författare. De ser ut att ha haft väldigt trevligt! Nästa år är jag också med! Det känns både overkligt och fantastiskt! Jag ser så mycket fram emot det.

Själv har jag arbetat under helgen. Haft förmånen att viga två par och döpa tre barn. Jag har också varit med när människor sagt farväl till en älskad mamma/mormor/farmor. Starka känslor under en och samma helg.

Sent på lördagskvällen åkte jag in till Åre för att hämta hem älskade dottern. Hon var där och hängde med kompisar. När jag satt i bilen i mörkret lossnade det i berättelsen jag håller på att skriva. Jag jobbar ju med del två i det som är tänkt att bli en hel serie. Jag har skrivit stora delar av råmanuset klart, men fastnat. Men plötsligt där i bilen i mörkret framträdde en Emily för min inre blick. Och det blev tydligt på en endaste gång att det är henne jag väntat på. Det är hon som för berättelsen vidare. Så otroligt fascinerande! Så nu längtar jag efter att bara få sätta mig ner och skriva vidare.

I går gjorde vi en vandring innan jag skulle iväg och ha en gudstjänst. Hela familjen gav sig ut i vackra höstvädret. Vilka färger och vilket väder! Det är så otroligt mysigt att göra sådana vandringar tillsammans.

Nu är det måndagsmorgon och jag önskar dig en fin vecka!

/Karin

Betraktelser, Präst i Åre, Skrivandet

Sensommar i Åredalen

Den senaste tiden har jag jobbat mycket. Många vigslar och dop, många samtal med människor och inte minst en konfirmation. Det har varit fina och intensiva dagar.

I går var jag ledig och tog dagen som den kom. Klippte gräs i solskenet, satt ute på altanen och läste bok, plockade röda vinbär, vilade… Den där återhämtningen är helt ovärderlig.

I morgon har jag avsatt tid till att skriva. Jag längtar redan. Så är det med mig och mitt skrivande.

Betraktelser, Präst i Åre

En sommarkväll i Åre

På sommaren firar vi kvällsgudstjänst – Andrum – utanför Åre gamla kyrka varje torsdag. Igår kväll sken solen och vinden var ljum. Och det blev så tydligt att vår gudstjänst var en del av det vibrerande, pulserande livet som Åre är.

För medan vi sjöng ”En vänlig grönskas rika dräkt” så kastade sig fallskärmsflygare ut från Åreskutan och landade på banan nere i byn. Människor joggade och cyklade längs vägen. Barn lekte och skrattade på gräsplanen intill. En hundkurs pågick och hundskall letade sig till oss. Några personer strövade över kyrkogården och tittade på gamla gravstenar, andra gick med raska steg mot tågstationen. Ytterligare andra satt på sina uteplatser och njöt av kvällssolen. Några promenerade i stilla mak till någon av Åres alla restauranger.

Det är så oerhört mycket folk i byn just nu och har varit hela sommaren. Ett myller av människor från olika håll och kanter. Med olika dialekter.

Allt pågick samtidigt som vi sjöng vår psalm och det kändes så fint. Som att allt omslöts av gudstjänsten, inneslöts i Guds famn.

 

Kulning, Livet i fjällvärlden, Präst i Åre

Kulning

Igår firade vi gudstjänst i magiskt vackra Bunnerviken utanför Handöl. Bilden har några år på nacken. I går var det nämligen ingen större mening med att ta några bilder, för allt var jämntjockt grått och regn.

Men vi fick en så fin stund tillsammans i alla fall. Vi höll till på familjens Larssons förstukvist, och den har tak, så vi blev inte blöta av regnet.

Eftersom vi inte hade några kyrkklockor att ringa i så inledde jag gudstjänsten med kulning. Det är verkligen något speciellt med att kula. Att använda ursprungsljuden i sin egen kropp och bara ropa ut toner, ut över sjön och skogarna och fjällen. Det är lite som att komma i kontakt med sitt egen inre, och med förmödrar och tidigare generationer. Som om allt smälter samman.

Jag får ibland frågan var kulning egentligen är. Så här beskrivs det:

Det är en improvisatorisk och ursprungligen funktionell form för musicerande. Kulning, eller lockrop som det också kallas, har använts som arbetsredskap inom fäbodkulturen för att locka på boskap och för att kommunicera mellan fäbodar ute i skogarna.

För många, många år sedan fick jag lära mig kulning av en  kvinna i västra Härjedalen. Hon hade kulat i hela sitt liv.  Vi möttes ute på fjället och där lärde hon mig en del om kulningskonsten. Sedan har jag fortsatt på egen hand, och för tre år sedan gick jag en kulningskurs i Dala-Floda.

Jag vill bara lära mig mer, vill bara kula mer. Det här är så fascinerande.

Familj och vänner, Livet i fjällvärlden, Min nya bok 2022, Präst i Åre, Printz Publishing

Det blev en så bra helg

Det blev en så bra helg.

Lördag – morgonpromenad med Gillis i ösregn. Sedan kaffe och ÖP och DN i lugn och ro. Bästa morgnarna. Förberedelser och planering hemma vid köksbordet. Sedan vigsel i Duveds kyrka. Och jag var så rörd. Både över det fina paret som tror på kärleken och som vill att den sak bli välsignad. Och över att vi får samla människor i kyrkan igen. Det var så fantastiskt fint att få uppleva. Kvällen lugn med god mat och läsning av bok. Just nu Ilane Moriartys ”Din stora kärlek”. Inte en jättebra bok, men helt okej. Däremot glömmer jag aldrig hennes ”Öppnas i händelse av min död” som jag läste för flera år sedan. En mycket bra bok.

Så kom söndagen. Jag var uppe vid sex i vanlig ordning. Drack kaffe och förberedde det sista inför dagens gudstjänst. Tog en morgonpromenad med Gillis, också nu i spöregn. Åkte till Hallens kyrka och upplevde samma glädje och tacksamhet över att få ha människor på plats i kyrkan! Dessutom var Hallenkören med och sjöng fantastiskt fint! Jag var helt uppfylld av gemenskapen, värmen, musiken när jag åkte hemåt igen.

Ledig eftermiddag. Leif och jag åkte in till Åre och uträttade ärenden. Det är lugnt än. De stora massorna av människor som väntas i sommar har inte kommit än. Alla de gäster som ska komma och vandra, cykla, springa och uppleva våra fjäll och skogar. Snart är de här. Det vilar en uppdämd förväntan i byn.

När vi kom hem lagade jag mat, bakade en tårta och slog in paket. Vi har ett födelsedagsbarn i familjen i morgon. Sedan gick jag ut och planterade blommor i fler krukor och tog in pioner som är på väg att blomma ut. Men himmel så fina de är! Och jag skördade rabarber och bakade en rabarberkaka.

I morgon bitti, när jag sitter med min kopp kaffe i min skrivatejé, ska jag göra det allra sista på den allra första bearbetningen av mitt manus. Sedan skickar jag det till min förläggare. Enligt tidsplanen ska den vara hos förlaget i september, men jag är ju klar redan nu. Det känns bra att få iväg det.

Hoppas din helg varit bra! Önskar dig en fin vecka!

En stuga vid en sjö, Familj och vänner, Präst i Åre

En helg fylld av firanden

I lördags var vi bjudna till min mans bror och hans sambo för att fira att de tagit examen. Hon är färdig socionom och han byggnadsingenjör. De har gjort det så otroligt bra! Vi firade ute i solen med att grilla hamburgare och sedan äta en väldigt god marängtårta. Det blev fina timmar tillsammans.

På kvällen åkte jag och älskade familjen ut till sjöstugan. Vi satt på altanen och läste medan solen gick ner. Det var helt lugnt och stilla.

I går, söndag, hade vi firande hos oss på altanen. Vi åt smörgåstårta och firade en hel hop med människor.

Min svärfar – för att han äntligen är frisk från Covid 19 och kan åka hem från sjukhuset. Det är helt fantastiskt att han mår så bra som han gör nu! Och han är oerhört peppad till att träna och komma tillbaka till sitt liv. Dessutom firade vi Ida-Maja och hennes kusin – för att de båda slutar nian på fredag. Och Ida-Majas lillkusin – för att hon fyllde 2 för en tid sedan.

Vi fick ett firande i flödande solsken. Men i samma stund som alla började bryta upp för att åka hem så drog himlen ihop sig ordentligt. Och när min lilla familj var ensamma kvar kom regnet och en åskknall. Så vi la oss under en varsin filt inne i stugan och läste bok. Det kan vara det mysigaste jag vet – att ligga under en filt och läsa bok när åskvädret härjar utanför.

Nu är vi hemma och en ny vecka har börjat. Det är tidig morgon och himlen är grå. En vecka utan tid för redigering av manus, men desto mer tid till att jobba i Åre församling. Vi börjar långsamt återgå till en mer ”normal” verksamhet, t ex ska vi ha personalmöte på onsdag ”på riktigt”, inte via skärmar, men utomhus. Det var länge sedan nu.

Och framför allt ska vi fira min älskade dotter som slutar nian. Roligt och helt, helt overkligt!

Jag önskar er alla en fin vecka!

Präst i Åre

Glädjande nyheter

Vi fick glädjande nyheter i dag! Från och med första juni ska vi få ha människor på plats i kyrkan för att fira gudstjänst! 50 stycken kan vara med! Enligt de nya rekommendationerna/riktlinjerna från FHM så är det möjligt, och ledningsgruppen i vårt pastorat har fattat det här beslutet. Jag gläds så mycket över detta!

Under en rätt lång tid nu så har vi inte haft några personer på plats under gudstjänsterna, förutom präst, kantor och den som filmar. Det är ju fantastiskt att tekniken gör detta möjligt, och det är fantastiskt att vi har medarbetare som lärt sig hur själva filmandet, klippandet, trixandet ska gå till! Jag är väldigt tacksam över dem! Men jag är samtidigt oerhört tacksam över att den tiden snart är förbi. Att vi åter igen ska få samla människor till gudstjänst.

Att vi ska få fira på riktigt. Mötas. Samtala. Dela erfarenheter. Sjunga tillsammans. Att jag ska få predika för människor som sitter där i bänkarna och lyssnar, inte bara stå och tala in i en kameralins.

En gudstjänst är en mötesplats där verkligheten ryms, där livet med allt vad livet innebär ryms. Dit vi får komma med tacksamheten och glädjen över allt det som är vackert i livet, men dit vi också får komma med sorgen, smärtan, rädslan, allt det som skaver och gör ont. Allt det där som vi människor bär på och som vi i gudstjänsten får lämna över till Gud.

Så, jag ser fram emot söndag 13 juni klockan 11. Då ska jag få fira gudstjänst i Duveds kyrka och möta människor som får komma dit och vara med. Jag längtar.

Livet i fjällvärlden, Präst i Åre

En magisk vigsel utomhus

Vigselparet hade skapat ett kyrkorum ute i snön med altare och den mest magiska altartavla man kan tänka sig. Och solen sken och värmde genom hela vigselgudstjänsten.

Det hade jag inte kunnat ana när jag någon timma tidigare åkte västerut från Duved. Då var det mer eller mindre snöstorm. Men här. Här sken solen över snön och vigselparet och gästerna.

Det blev en oförglömlig stund, och jag är så innerligt tacksam över att få vara präst. Att få dela de stora ögonblicken med människor. Att få se kärleken lysa i människors ögon och höra dem säga sina JA till varandra. Att få välsigna deras kärlek och deras äktenskap.

Jag har haft rätt många utomhusvigslar genom åren. Vid sjöar och på fjälltoppar. vid alla olika årstider. det finns ingen vackrare kyrka än den som skapas utomhus.