Berättandet, Det har kommit ett brev, Skrivandet

En smak av biblioteksturné…

För ett år sedan hade jag förmånen att vara ute på en biblioteksturné arrangerad av Region Jämtland-Härjedalen. Det var en ynnest att få göra den turnén tillsammans med begåvade och kloka Ulla Engelsperger Brändström. På torsdag ska vi ännu en gång besöka ett bibliotek tillsammans och prata om våra böcker.

 

Det är förunderligt detta med tiden. På ett sätt känns det som om vår turné var precis alldeles nyss. På ett annat sätt har det hänt så makalöst mycket sedan dess. Men hur det än är med den saken – jag ser mycket fram emot att få göra ännu ett biblioteksbesök tillsammans med Ulla.

Ulla kommer att berätta om sin bok “Har man inte folk tar man finnar”, en drabbande roman inspirerad av Ullas mormorsmors liv. Jag kommer att i första hand berätta om “Det har kommit ett brev”. Och så gör vi som förra året; vi intervjuar varandra om vårt skrivande och om våra böcker.

Så, har du möjlighet att komma till Svenstaviks bibliotek på torsdag 20 februari klockan 18.30 så är du varmt välkommen!

Livet, Musiken, Skrivandet

En hyllning till Ylva Eggehorn

 

Tillsammans med vår kyrkomusiker Janne gjorde jag i förra veckan ett musikprogram där vi hyllade Ylva Eggehorn. Med ord och toner lyfte vi en del av allt det som hon skapat under åren. Det kändes så rätt med denna hyllning till Ylva som i år fyller 70 år.

Jag fick en av hennes diktsamlingar i konfirmationspresent, och på något sätt blev ingenting sig likt efter det. Jag hade själv skrivit dikter sedan jag var barn, jag hade läst olika poeter i många år, men det Ylva skrev var något annat. Det grep tag på ett alldeles speciellt sätt.

Sedan dess har jag fortsatt läsa det hon skrivit – dikterna, romanerna, krönikorna och, inte minst, psalmtexterna. Och jag har sjungit hennes ord på otaliga konserter genom åren.

Det finns ingen som hon som kan uttrycka Guds närvaro i det alldeles vardagliga livet. Det finns ingen som hon som kan skriva så berörande ord och formuleringar om det vardagliga livet. I hennes diktning vävs allt samman – himmel och jord, Gud och människa, död och liv.

Jag sjöng och Janne spelade på flygeln, och jag läste hennes ord. Avslutade programmet med den här dikten:

Stå stilla i smärtan, rotad i det som är ljus i dig.

Låt svärdet gå genom dig.

Kanske det inte alls är ett svärd.

Kanske det är en stämgaffel.

Du blir en ton,

du blir den musik du alltid längtat efter att få höra.

Du visste inte att du var en sång.

 

 

ande, Den där elden inom, Det har kommit ett brev, Drottningen af Åre, Egenföretagare, Skrivandet

De har påverkat mig, kvinnorna jag skrivit om

 

Jag åker skidor och reflekterar. Tänker på de tre kvinnorna jag skrivit om i mina böcker, och hur mycket de faktiskt kommit att påverka mig och mitt liv. De har gjort mig starkare!

Margareta, Kristina och Margareta. Ibland känns det som om de går före mig och banar väg. “Kom igen nu”, säger de om jag får för mig att ge upp. “Spotta i nävarna nu och ryck upp dig! Du vet ju vad du vill. Kämpa på!”

Ja, det är som om de står där och manar på mig att våga vidare. Margareta i sin gula kappa, Kristina i den hatade, allt för snäva korsetten under klänningen, och Margareta med sin vävda sjal. “Kom igen nu, Karin!”

Och jag kämpar på, och de kämpade på i sina liv, i den tid då de levde. En kamp för att följa sin egen övertygelse, en kamp mot konventioner och andra människors åsikter. De trampade upp sina egna vägar, de lämnade avtryck på den här jorden. Margareta genom att arbeta hårt inom Röda Korset och göra stor skillnad för framför allt kvinnor och barn. Kristina genom att bygga det allra första hotellet i Åre och på så vis öppna upp för den turistiska utvecklingen i den här dalgången. Margareta genom att emigrera till Amerika och satsa på en karriär inom konst och vävning. Vilka kvinnor!

Och nu drar de varandra. Många som köper min senaste bok vill också läsa mina tidigare. Det känns fint! Men nu är boken om Margareta Klingspor, “Den där elden inom”, snart helt slut. Jag grunnar på om jag ska låta trycka den på nytt.

Läs gärna mer om mina böcker, “Den där elden inom”, “Drottningen af Åre” och “Det har kommit ett brev” under Kategorier!

 

Det har kommit ett brev, Skrivandet

Så fina ord om min bok!

Först sitter jag ensam i månader med research och skrivande. Sedan ska boken släppas och människor ska ta del av berättelsen. Det är en speciellt känsla, onekligen. Och det känns magiskt stort när läsare tar till sig boken och tycker om den, när de berörs av Margaret och hennes liv.

Tack för fina hälsningar och positiva ord! Jag blir så glad! Särskilt glad blir jag av de här orden som skrevs på min facebooksida här om dagen:

“…när Karin beskriver stjärn-väverskan Margarets outgrundliga längtan hem till Berg och Rörön, gråter man en liten flod…

Sannerligen dags att kanske USA:s mest upphöjda konstväverska – och uppfinnare/patenthållare av nya vävstolar – i mitten av 1900-talet, blir ett stort namn i det län hon kom ifrån, En ikon.

Tack Karin för din trilogi med berörande och spännande romanskildringar av jämtländska kvinnor som dragit upp stora spår!”

Och tack, Katarina, för dina fina ord! Jag blir helt varm i hjärtat.

Det har kommit ett brev, Musiken, Skrivandet

Äntligen boksläpp!

Vilken dag det blev i lördags, boksläppsdagen! Först var jag med på Bokmässan Bodil i Östersund, och sedan, på kvällen, hade jag boksläppet i Bergs kyrka. Jag är fortfarande helt omtumlad.

Det blev härliga och intensiva timmar på Bokmässan Bodil. Många människor hade sökt sig dit, det verkar som om denna bokmässa växer för varje år. Roligt!

Jag stod tillsammans med fina gänget  i “Åreförfattarna“. Så kul att se allas våra olika böcker upplagda framför oss på borden. Vi har en väldig bredd vad gäller genre. Det är ju så givande!

Många mässbesökare kom fram till mig och ville köpa min bok, många sa att de hade längtat efter “Det har kommit ett brev”. Så himla fint det känns!

På eftermiddagen åkte jag och familjen vidare mot Bergs kyrka. Jag repade tillsammans med Bengt-Erik och Astrid medan familjen och min mamma och pappa hjälpte till att göra i ordning inför mingel och boksignering.

Och så började kyrkan fyllas med folk, och vi gjorde vår musikföreställning, där vi vävde samman berättelser ur boken med musik. Det var en så gränslöst härlig stund! Jag hade kunnat sjunga och berätta hela långa natten! Tack bästa, bästa Bengt-Erik och Astrid för att ni berikade mitt boksläpp!

Efteråt minglades det och människor pratade och skrattade. Jag fick krama goda vänner som kommit, och hälsa på nya bekantskaper. Och fick sådana oerhörda lovord för kvällen. Det kändes så fint.

Extra fint var att få träffa min huvudperson Margaretas släktingar. Jag hoppas att de ska tycka om min bok.

Så, nu är boken släppt, och den finns att köpa på Bokus, Adlibris och direkt från mig. Ni ser här på bloggen att jag har en webbutik, det är bara att knappa sig in där.

Jag är så enormt lycklig över den boksläppsdagen!

/Karin

Det har kommit ett brev, Skrivandet

Så här kommer boken att se ut!

Ja, så här kommer den att se ut, min nya roman “Det har kommit ett brev,” Jag är så oerhört nöjd med omslaget! Formgivaren Annica Nordin har gjort ett fantastiskt arbete!

Det närmar sig boksläpp. Lördagen 23 november  kl 19 har jag det officiella släppet i Bergs kyrka. Då kommer jag att berätta om boken och har den stora förmånen att ha två magiska musiker med mig – Bengt-Erik Norlén på fiol och Astrid Åslin på piano.

Med orden och tonerna får vi ta med åhörarna in i Margaret Bergmans liv, det fascinerande liv som blev hennes. Jag ska också berätta om skrivarprocessen och de olika stegen fram till färdig bok.

För det har verkligen varit en speciell process! Dagarna på Landsarkivet då jag suttit med Margarets brev i mina händer, resan till Amerika då jag gick i hennes fotspår, alla timmarna vid datorn för att skriva…

Och nu ska boken snart släppas. Nu ska den snart möta läsare. Beställningarna har börjat ramla in. Det är så spännande och så pirrigt! Och så oerhört roligt!

Om du vill läsa mer om den här boken här i bloggen, så gå in under kategorier och sök på “Det har kommit ett brev.”. Följ mig också gärna på Instagram där jag oftare uppdaterar om boken.

 

Det har kommit ett brev, Egenföretagare, Skrivandet

Margaret Bergman

Första gången jag hörde talas om Margaret Bergman var på gårdsmuseet i Hovermo. Där finns ett rum med berättelserna om henne och hennes vävning och karriär. Jag blev så fascinerad av det jag läste, och jag visste: Här är kvinnan jag ska skriva om i nästa bok!

Hon älskade att väva redan när hon var mycket ung, och alla förstod att hon var en stor begåvning. Så begåvad att hon inte fick gå vävskola i Östersund, eftersom hon kunde långt mer än lärarinnan. Vid 30-års ålder fick hon veta att det kommit ett brev. Det var från John, som hon känt sedan de var barn, och som emigrerat till Amerika. Han undrade om hon ville komma dit och gifta sig med honom. Hon sa ja till det och påbörjade den strapatsrika färden från lilla Rörön i Jämtland till Seattle i USA.

De gifte sig, de byggde upp en gård i Breidablick utanför Seattle, de fick sex barn. Och de drabbades av en våldsam sorg. Det enda som kunde hjälpa henne ur sorgen var vävningen. Så nu bad hon John att snickra henne en vävstol och det gjorde han. Hon fick snart börja sälja sina alster. Och de spred sig i en mycket snabb hastighet runtom i USA. Och snart fick hon veta att det kommit ett brev. Man ville att hon skulle ut och föreläsa och undervisa kring sin vävning.

Karriären tog rejäl fart, hon reste land och rike runt och fick ta emot många fina priser och utmärkelser. Men genom allt fanns hennes längtan hem till Sverige. Skulle hon någonsin komma hem?

Jag har gett boken namnet “Det har kommit ett brev”. Om allt går som det ska kommer boksläppet att äga rum i Bergs kyrka lördag 23 november klockan 19.00.

Det har kommit ett brev, Egenföretagare, Skrivandet

Det har kommit ett brev

I juni var vi på kyrkogården i Breidablick och fann gravstenen. Margaret och John Bergmans gravsten. Margaret som är huvudpersonen i min kommande roman, den som kommer att få namnet “Det har kommit ett brev”.

Jag har arbetat med det här manuset i ett års tid nu ungefär. Suttit på Landsarkivet i Östersund och läst breven som Margaret skrev hem till Sverige. Läst och gråtit och skrattat. Dessa brev är en sådan skatt! Jag har kommit henne så nära när jag suttit och bläddrat bland de fjärilsvingetunna bladen.

Hon har släktingar som jag haft förmånen att samtala med. Att få höra deras berättelser om Margaret och hennes liv har varit så värdefullt.

Dessutom åkte vi ju till Seattle, USA, jag och min familj, för att gå i hennes fotspår. Du kan läsa mer om den magiska resan här.

Och nu har jag ett förlag som vill ge ut boken, och om allt går som det ska så blir det boksläpp i Bergs kyrka lördag 23 november 2019.

Det är stort och väldigt känslosamt, alltihop!

Egenföretagare, Skapandet, Skrivandet

Hennes gård i Breidablik

Plötsligt fann jag ett svar via Google. En restaurang som beskrev sin verksamhet med bland annat de här orden: “Och glöm inte, när ni besöker oss, att på den här gården levde och verkade konstnärinnan och konstväverskan Margaret Bergman.”

Vi hade åkt färja från Vancouver Island över till USA. Nu letade vi oss fram till Poulsbo och vidare till Breidablik, som en gång varit något av en nordisk koloni. Det var hit hon emigrerat i början av 1900-talet, kvinnan jag skriver om – Margaret Bergman.

Först av allt fann vi kyrkogården, och där var hennes och hennes man Johns gravsten. En bild av henne vid vävstolen och ordet “konstväverska”. Och längst ner på gravstenen: “Emigranter från Sverige”.

Vi åkte vidare bland utspridda gårdar och tätbyggda kvarter. Ödegårdar och påkostade villor vid havet. Allt på ett och samma ställe. Breidablik. Men var fanns hennes gård? Vi stannade och frågade några som kom och gick längs vägen, men ingen visste. Nej, åren har ju sannerligen gått.

Och så plötsligt den där Googlesökningen som gav oss adressen. Stället som hette “Molly Ward Gardens” och var både en restaurang och en utställningsträdgård. Det låg bara några minuter bort från platsen där vi befann oss.

Det var mycket speciellt att komma dit. Att se gården där hon bodde och arbetade och skapade under en stor del av sitt liv. Gården som rymde så mycket glädje och så stor förtvivlan. Nu var jag där. Restaurangen var stängd och kändes övergiven och öde, men vi klev ur bilen och såg oss omkring.

Jag slogs av grönskan, av frodigheten och växtligheten. Det var en enorm växtkraft med blommor och träd och buskar. Så klart såg det helt annorlunda på hennes tid när gården omgärdades av odlingsmark. Det var förstås öppna landskap på ett helt annat sätt då, men växtkraften gav familjen frukt och grönsaker i mängder. Det skrev hon ju om i sina brev hem till Sverige. Skrev om kontrasterna mellan hennes nya och gamla hemland, skillnaderna i odlingsmöjligheter.

Ovanför dörren till restaurangen fanns orden “The Yarn Barn”, alltså “Garnladan”. Det kändes bra att huset hade fått fortsätta vara en plats för garner och skapande. Så som det var på hennes tid.

Jag använder ofta begreppet “historiens vingslag”, och jag måste använda det också nu. För det var så det kändes när jag stod där utanför huset och försökte ta in både nutid och dåtid. Så tacksam att få följa hennes spår, se de avtryck hon lämnat.

Familj och vänner, Skriv ditt liv, Skrivandet, Upplevelser

Första sommardagen

Första juni. Den första sommardagen. Fortfarande har vi hela sommaren framför oss. Dagar av sol, värme, grönska och blomning. Ljusa kvällar och nätter. Fågelsång. Allt det där vi kan längta oss fördärvade efter under den mörka och tiden av året. Det är NU den är här, den efterlängtade.

Och sommaren är här, trots att det hos oss fortfarande är väldigt kallt, och trots att det kom två decimeter snö för bara några dagar sedan. Vad ska vi göra med den här sommaren som just nu ligger och väntar på oss? Vad ska DU göra?

Ungefär så här kommer min sommar att se ut:

  • En spännande resa väntar mig och familjen. Jag ska göra research inför nästa bok. Jag ska vandra i en kvinnas fotspår, se var hon bodde, känna in miljön som hon vistades i, andas in doften av hav. Och vi i familjen ska besöka släktingar och uppleva en hel massa. Jag berättar gärna mer framöver!
  • Jag ska leda kursen “Skriv ditt liv” på Åredalens folkhögskola. Det blir fjärde gången. Jag ser mycket fram emot det!
  • En del arbete i Åre församling blir det. Jag tycker om att arbeta på sommaren. Det är en annan rytm, ett annat lugn, trots att vi även sommartid har mycket att göra. Framför allt får jag många möjligheter till att fira friluftsgudstjänster runt om på magiskat vackra platser i vår församling.
  • Och så ska vi vara i sjöstugan. Där, där fridfullheten bor. Vågornas kluckande, sprakandet från elden, bad, bokläsning, grillning…

Så, nu väntar ett lite längre blogguppehåll. Tack att du hänger med mig här inne! Jag önskar dig fina sommarveckor!

/Karin