Drottningen af Åre, Skrivandet

Tack för fantastiskt fina ord!

En fantastisk sak med att skriva böcker är all fin respons man får från läsare. Det finns inget finare än att få veta att jag berört en annan människa med det jag skrivit. Jag blir så himla tacksam! Och bara tanken på att någon gör sig besväret att skicka ett meddelande för att berätta och tacka för läsupplevelsen – magiskt! Det här meddelandet fick jag idag, och jag är helt rörd:

Jag läste din bok Drottningen af Åre för ett år sedan (lånade den av en kollega men köpte den i julas också) och har inte kommit mig för att skriva förrän nu, men bättre sent än aldrig! Anledningen till att jag skriver till dig är att jag ville berätta att boken var helt fantastisk! Jag som läser mycket måste erkänna att det är en av de bästa böcker jag någonsin läst. Du har ett jättebra språk, vilket är viktigt för mig men den var också oerhört spännande. Jag uppskattar att få lära mig lite mera om en sådan kraftkvinna som jag inte visste existerade, otroligt roligt. Jag älskar historia och blev väldigt nyfiken att veta mera, hade önskat att jag kunnat kliva in i hotellet, för att få vara med en liten stund. Oh, vad jag velat ha en massa bilder på hur det såg ut då. Nu ska jag ge mig på den andra boken jag köpte i julas, “Det har kommit ett brev”, jag längtar! Fortsätt skriva som du gör, om kvinnor som ofta gjorde skillnad i det lilla.

Vilka fantastiska ord! Tack, snälla du som hörde av dig och gjorde min dag!

Här är en bild från en av alla de gånger då jag varit ute och berättat om Drottningen af Åre. (Saknar så mycket att vara ute och föreläsa.)

 

Egenföretagare, Familj och vänner, Livet i fjällvärlden, Skrivandet

Att ta vara på

Älskade dottern hade distansstudier, och jag behövde ett avbrott i skrivandet. Så vi drog iväg på förmiddagen till Ullådalen. Vi var nästan ensamma där och spåren var helt nypistade. Vi fick en makalös skidtur tillsammans och blev åter igen påminda om hur viktigt det är att ta vara på sådana här möjligheter. Att, när man kan, ge sig ut och ta vara på.

Berättandet, Drottningen af Åre, Egenföretagare, Skrivandet

Drottningen af Åre tillbaka i rampljuset

Det är drygt tre år sedan som min roman “Drottningen af Åre” släpptes. Det är så mycket ljus och glädje kring det boksläppet. Malmstensrummet på Åregården. Mer än fullsatt. Folk satt och stod överallt. Och tiden som följde med författarbesök och presentation av boken i olika sammanhang.

Fortfarande säljer boken väldigt bra! Både på Adlibris och Bokus och på olika butiker här i Åredalen.

Och nu vill LT publicera boken som följetong i tidningen framöver. Det känns jätteroligt! Lite som att Drottningen af Åre hamnar i rampljuset igen.

 

Familj och vänner, Livet i fjällvärlden, Präst i Åre, Skrivandet

Duvedpodden – gå in och lyssna!

Vi lever i en by som växer och utvecklas och väldigt mycket är på gång framöver. På Duveds Framtids hemsida står bland annat att läsa:

Duved ska bli det goda exemplet för framtidens hållbara och innovativa samhällsbyggnad. I stället för att fokusera på urbanisering och storstäder blir en by i Jämtland, där medborgarna och det lokala står i centrum, pilot och prototyp för en bredare framtida samhällsutveckling.

I förra veckan blev jag intervjuad i Duvedpodden om mitt liv som författare och präst, och framför allt om mitt liv i Duved. Vad var det som gjorde att jag och familjen hamnade här? Hur trivs vi, och hur ser jag på framtiden i den här byn? Jag berättade bland annat om vad älskade dottern sa för en tid sedan när vi pratade om hennes framtid och vad hon tänker om den. “Jag vill flytta tillbaka till Duved efter att jag har studerat”, sa hon.  Jag blev förstås jätteglad och hon sa: “Jag vill ju att mina barn ska få samma sorts barndom som jag fick.”

Det är ju fantastiskt att få höra sådana ord! Men vi har också känt det, under de snart nio år som vi har bott här, att den här byn passar vår familj så bra. Alla möjligheterna till utomhusliv, skolan, mataffären, kyrkan, tågstationen, restaurangerna… Och bara åtta kilometer till Åre. Och nu är, som sagt, en mängd nya spännande saker på gång här i Duved.

Personerna jag blir intervjuad av är Jan Åman och Helene Olausson, båda två starkt engagerade i Duveds framtid. Gå gärna in och lyssna!

Betraktelser, Livet i fjällvärlden, Skrivandet, Utomhuslivet

Sara Lidman och Ruth Milles

När jag var tonåring tapetserade jag väggarna och insidan av dörren till mitt flickrum med ordspråk och dikter. Det var livsvisdom som jag hade nytta och glädje av i mitt liv. Till exempel: Bara de tama fåglarna har en längtan – de vilda flyger. Eller: Bättre att vara ute på hal is och ha det glatt än att trampa i gyttja och sörja.

Det där har inte gått över. Jag samlar fortfarande på kärnfulla ord som berör mitt liv och min framtid. Även om jag nu för tiden inte tapetserar väggar med dem. Men jag samlar dem i vackra skrivböcker och i anteckningar i telefonen.

Nu när 2021 precis börjat finns det två ordspråk som jag bär med mig lite extra. Det ena fann jag vackert skrivet på en vägg i min kära vän Mauds ateljé. (Här hittar du Maud och hennes vackra bilder och kloka ord: http://www.deckmar.se ) Hon i sin tur hade funnit orden på Millesgården i Stockholm. Meningen är en del av en dikt av Ruth Milles.

Låt mig verka medan dagen brinner. 

Det andra kärnfulla ordet fann jag i en SVT-dokumentär om Sara Lidman och i hennes bok Hjortronlandet:

Har man en gång fått klart för sig vad ens liv handlar om då ska man vara där och kämpa. Med allt sitt väsen.

 

 

Berättandet, Egenföretagare, Familj och vänner, Livet i fjällvärlden, Musiken, Präst i Åre, Skrivandet

Det här är jag

Det är många nya läsare som hittat till min blogg på sista tiden. Det är jättekul! Så det är nog på sin plats att jag berättar lite om mig. Så, det här är jag.

Jag är född och uppvuxen i Hede i Härjedalen. Det är länge sedan jag bodde där nu, men de härjedalska ränderna går aldrig ur. Så är det bara. Och det är bra. Sedan snart nio år tillbaka bor jag i Duved, utanför Åre, med min familj. Den högt älskade familjen består av min man Leif, vår dotter Ida-Maja och vår hund Gillis. Vi trivs bra här, allihop! Tycker om de många möjligheterna till utomhusliv – vandring, löpning, skidåkning, cykling… Vi har allt utanför knuten.

Jag vigdes till präst i Svenska kyrkan i juni 2000 efter fem års teologistudier i Uppsala. Sedan dess har jag arbetat som präst på olika ställen i Härnösands stift. Varit både församlingspräst, stiftsadjunkt med inriktning gudstjänstutveckling och studentpräst. Roligt att få möjligheten att prova olika sorters tjänster! Sedan sex år tillbaka är jag församlingspräst i Åre församling på halvtid. Jag tycker mycket om att vara präst just här.

Halvtid eftersom jag har så mycket annat jag också vill ägna min tid åt! Skrivandet, framför allt. Jag har hittills fått sex böcker utgivna, och också skrivit dikter, sångtexter, psalmer, krönikor med mera. Jag sysslar också med musik. Att sjunga är bland det roligaste jag vet, och jag har haft förmånen att få musicera med många olika begåvade musiker. När jag får kombinera sången med teatern är det ännu bättre! Det har jag fått göra i de olika musik- och berättarföreställningar jag har varit med och skapat.

Det mesta av sådant jag brukar syssla med ser annorlunda ut nu under pandemin, så som det är för de flesta kulturmänniskor. Det är en sorg och en saknad. Men också en glädje i att se hur påhittiga människor är. Kulturen ska inte få tystna trots att världen är upp och ner. Själv har jag förmånen att få vara med i ett julmusikprojekt som Per Wiklander håller i. En jullåt per dag ska sändas digitalt fram till jul. Körer och solister från våra trakter medverkar. Kul och inspirerande!

Ja, det var lite om mig. Vill du läsa mer om vad jag sysslar med om dagarna så gå till Kategorier här till höger, så hittar du vad du kan läsa om.

Tack att du hittat hit till bloggen! Önskar dig en fortsatt fin adventstid!

 

Egenföretagare, Musiken, Skrivandet

Bokpaket och musik

Gårdagen blev en så bra dag. Tidig på morgonen tog jag med min kaffekopp ut till skrivateljén och där slog jag in mina böcker i paket. Jag har anmält mig till Jämtländsk julmarknad – en digital variant i år. Och många har sett mitt inlägg om mina böcker och vill beställa. Det är ju jätteroligt!

På eftermiddagen åkte jag till Undersåkers kyrka för att musicera med mycket begåvade musikern Per Wiklander. Han har en idé om att spela in julmusik och sedan lägga ut på nätet, nu när vi inte kan ha julkonserter som vi brukar ha. Nu när vi inte kan samla en massa människor i kyrkbänkarna.

Så vi spelade in två låtar, “Vinterhamn” och “Frid på jord”, och det var så otroligt kul! Det är något som är så speciellt med att musicera tillsammans med andra människor. Bland det bästa som finns!

Och idag möter oss en värld med rimfrost. Det är så otroligt vackert. Vi funderar på att åka skridskor. Men först ha en lugn förmiddag. Jag önskar er en fin lördag!

 

Berättandet, Det har kommit ett brev, Musiken, Skrivandet

Ett år har gått

Ett år har gått sedan min bok “Det har kommit ett brev” släpptes. Oförglömlig är kvällen i Bergs kyrka då jag fick berätta om boken och musicera med fantastiska Astrid Åslin-Kardin och Bengt-Erik Norlén.

Det här var på den tiden då människor kunde samlas, sitta nära i bänkarna, kramas och stå tätt i hop i kö för att få en bok signerad. Jag är så tacksam för den kvällen. Det var något magiskt över den.

Sedan hade jag två bokpresentationer under tiden som följde. En kväll på Åre bibliotek och en kväll på Svenstaviks bibliotek. Den gången tillsammans med min kära författarkollega Ulla  Englsperger. 

Efter det började saker och ting ställas in, vilket förstås är begripligt men så tråkigt! Det är ju så härligt att vara ute och prata om sin bok och möta människor som läst den och som har frågor och tankar kring den.

Men boken har ändå hittat sina läsare. Jag är bortskämd sedan tidigare böcker med att få fina meddelanden och hälsningar. Människor som hör av sig och tackar. Men aldrig har jag fått så många pappersbrev som trillat ner i postlådan här hemma som nu. Det finns ju inget finare än att öppna ett kuvert med brevkniv och veckla ut ett brev och läsa ord som en annan människa skrivit. Jag är så tacksam över det! Jag misstänker att det är titeln på, och temat i, min bok som gjort att många satt sig ner och skrivit brev till mig. Tack, alla!

Och skulle någon vilja läsa boken, eller någon annan av mina böcker, så finns de att köpa i min webshop till lägre pris just nu. Då får man boken signerad dessutom. 🙂

Skrivandet, Upplevelser

Stolt och glad

Här sitter jag hemma vid köksbordet med medaljen dinglande och diplomet i händerna. Trött och fylld av intryck, men framför allt mycket stolt och glad. För i går fick jag ta emot Carl Zetterströms medalj “för jämtsk vitterhet”.

Här på vackra Stocketitt på Frösön med Oviksfjällen som en tavla fick jag ta emot mitt fina pris. Jag fick det för mitt författarskap och för att jag skrivit om starka kvinnor från Jämtland och Härjedalen. Jag är den 37:e i ordningen som fått ta emot medaljen. Jag är i otroligt fint sällskap – Bodil Malmsten, Karl-Göran Ekerwald och Elin Olofsson är exempel på storheter som fått den. 

Medaljen och diplomet utdelades i det vita stenhuset på Stocketitt, det hus som Carl Zetterström lät uppföra på 1700-talet. Han var född och uppvuxen på Rödön och visade tidigt prov på att “ha läshuvud”. Så han fick gå skola i Härnösand och blev sedan skickad till Uppsala där han studerade medicin och blev så småningom professor. Han kom att testamentera sin stora boksamling till Stocketitt på Frösön. Han ville skapa ett bibliotek i det vita stenhuset. Det blev sedan grunden till det som nu för tiden är Länsbiblioteket i Östersund. 

Som sig bör höll jag ett tacktal och avslutade det med att sjunga Evert Ljusbergs text på härjedalska – “Sö blank va alder Halvarlotjen”. På bilden syns också några av personerna i kommittén bakom medaljutdelningen.

Så, stolt och glad är jag alltså! Mycket, mycket.

Egenföretagare, Familj och vänner, Livet i fjällvärlden, Skrivandet, Utomhuslivet

Ännu är det höst i Åredalen

I morse låg ett tunt snötäcke över markerna, men bara mycket tunt. Vintern har inte kommit än. Istället har vi underbar höst. Jag tycker mycket om hösten när vemodet i samband med sommarens slut är över. Jag tycker om färgerna i september och oktober, jag tycker om kalheten och kargheten i november.

Jag har upplevt många fina dagar den här hösten på fjäll och i skogar. I ensamhet och tillsammans med andra. Här är några bilder från de här dagarna.

Bilden ovan är från en dag i oktober när min familj ihop med goda vänner var på ripjakt.

Den här bilden är från vackra byn Klocka, några mil väster om Duved. Vi åkte dit för att se om isen lagt sig och vi kunde åka skridskor. Den hade inte alls lagt sig. Men vi kunde sitta vid sjöglittret och elda och dricka kaffe.

I slutet av oktober kom den första snön, men den försvann lika fort. Men älskade dottern hann i alla fall ge sig ut på sin snowboard i Ullådalen. 

Och så igår. Vi var tillbaka i Klocka. Det var så oerhört vackert. Ja la ut den här bilden på Instagram. En person skrev att november uppmanar till stillhet och eftertanke. Det är verkligen så. Jag fångar dagsljus och naturupplevelser så mycket jag kan. Däremellan skriver jag.