Betraktelser, Livet i fjällvärlden, Skrivandet, Utomhuslivet

Sara Lidman och Ruth Milles

När jag var tonåring tapetserade jag väggarna och insidan av dörren till mitt flickrum med ordspråk och dikter. Det var livsvisdom som jag hade nytta och glädje av i mitt liv. Till exempel: Bara de tama fåglarna har en längtan – de vilda flyger. Eller: Bättre att vara ute på hal is och ha det glatt än att trampa i gyttja och sörja.

Det där har inte gått över. Jag samlar fortfarande på kärnfulla ord som berör mitt liv och min framtid. Även om jag nu för tiden inte tapetserar väggar med dem. Men jag samlar dem i vackra skrivböcker och i anteckningar i telefonen.

Nu när 2021 precis börjat finns det två ordspråk som jag bär med mig lite extra. Det ena fann jag vackert skrivet på en vägg i min kära vän Mauds ateljé. (Här hittar du Maud och hennes vackra bilder och kloka ord: http://www.deckmar.se ) Hon i sin tur hade funnit orden på Millesgården i Stockholm. Meningen är en del av en dikt av Ruth Milles.

Låt mig verka medan dagen brinner. 

Det andra kärnfulla ordet fann jag i en SVT-dokumentär om Sara Lidman och i hennes bok Hjortronlandet:

Har man en gång fått klart för sig vad ens liv handlar om då ska man vara där och kämpa. Med allt sitt väsen.

 

 

Berättandet, Egenföretagare, Familj och vänner, Livet i fjällvärlden, Musiken, Präst i Åre, Skrivandet

Det här är jag

Det är många nya läsare som hittat till min blogg på sista tiden. Det är jättekul! Så det är nog på sin plats att jag berättar lite om mig. Så, det här är jag.

Jag är född och uppvuxen i Hede i Härjedalen. Det är länge sedan jag bodde där nu, men de härjedalska ränderna går aldrig ur. Så är det bara. Och det är bra. Sedan snart nio år tillbaka bor jag i Duved, utanför Åre, med min familj. Den högt älskade familjen består av min man Leif, vår dotter Ida-Maja och vår hund Gillis. Vi trivs bra här, allihop! Tycker om de många möjligheterna till utomhusliv – vandring, löpning, skidåkning, cykling… Vi har allt utanför knuten.

Jag vigdes till präst i Svenska kyrkan i juni 2000 efter fem års teologistudier i Uppsala. Sedan dess har jag arbetat som präst på olika ställen i Härnösands stift. Varit både församlingspräst, stiftsadjunkt med inriktning gudstjänstutveckling och studentpräst. Roligt att få möjligheten att prova olika sorters tjänster! Sedan sex år tillbaka är jag församlingspräst i Åre församling på halvtid. Jag tycker mycket om att vara präst just här.

Halvtid eftersom jag har så mycket annat jag också vill ägna min tid åt! Skrivandet, framför allt. Jag har hittills fått sex böcker utgivna, och också skrivit dikter, sångtexter, psalmer, krönikor med mera. Jag sysslar också med musik. Att sjunga är bland det roligaste jag vet, och jag har haft förmånen att få musicera med många olika begåvade musiker. När jag får kombinera sången med teatern är det ännu bättre! Det har jag fått göra i de olika musik- och berättarföreställningar jag har varit med och skapat.

Det mesta av sådant jag brukar syssla med ser annorlunda ut nu under pandemin, så som det är för de flesta kulturmänniskor. Det är en sorg och en saknad. Men också en glädje i att se hur påhittiga människor är. Kulturen ska inte få tystna trots att världen är upp och ner. Själv har jag förmånen att få vara med i ett julmusikprojekt som Per Wiklander håller i. En jullåt per dag ska sändas digitalt fram till jul. Körer och solister från våra trakter medverkar. Kul och inspirerande!

Ja, det var lite om mig. Vill du läsa mer om vad jag sysslar med om dagarna så gå till Kategorier här till höger, så hittar du vad du kan läsa om.

Tack att du hittat hit till bloggen! Önskar dig en fortsatt fin adventstid!

 

Egenföretagare, Musiken, Skrivandet

Bokpaket och musik

Gårdagen blev en så bra dag. Tidig på morgonen tog jag med min kaffekopp ut till skrivateljén och där slog jag in mina böcker i paket. Jag har anmält mig till Jämtländsk julmarknad – en digital variant i år. Och många har sett mitt inlägg om mina böcker och vill beställa. Det är ju jätteroligt!

På eftermiddagen åkte jag till Undersåkers kyrka för att musicera med mycket begåvade musikern Per Wiklander. Han har en idé om att spela in julmusik och sedan lägga ut på nätet, nu när vi inte kan ha julkonserter som vi brukar ha. Nu när vi inte kan samla en massa människor i kyrkbänkarna.

Så vi spelade in två låtar, “Vinterhamn” och “Frid på jord”, och det var så otroligt kul! Det är något som är så speciellt med att musicera tillsammans med andra människor. Bland det bästa som finns!

Och idag möter oss en värld med rimfrost. Det är så otroligt vackert. Vi funderar på att åka skridskor. Men först ha en lugn förmiddag. Jag önskar er en fin lördag!

 

Berättandet, Det har kommit ett brev, Musiken, Skrivandet

Ett år har gått

Ett år har gått sedan min bok “Det har kommit ett brev” släpptes. Oförglömlig är kvällen i Bergs kyrka då jag fick berätta om boken och musicera med fantastiska Astrid Åslin-Kardin och Bengt-Erik Norlén.

Det här var på den tiden då människor kunde samlas, sitta nära i bänkarna, kramas och stå tätt i hop i kö för att få en bok signerad. Jag är så tacksam för den kvällen. Det var något magiskt över den.

Sedan hade jag två bokpresentationer under tiden som följde. En kväll på Åre bibliotek och en kväll på Svenstaviks bibliotek. Den gången tillsammans med min kära författarkollega Ulla  Englsperger. 

Efter det började saker och ting ställas in, vilket förstås är begripligt men så tråkigt! Det är ju så härligt att vara ute och prata om sin bok och möta människor som läst den och som har frågor och tankar kring den.

Men boken har ändå hittat sina läsare. Jag är bortskämd sedan tidigare böcker med att få fina meddelanden och hälsningar. Människor som hör av sig och tackar. Men aldrig har jag fått så många pappersbrev som trillat ner i postlådan här hemma som nu. Det finns ju inget finare än att öppna ett kuvert med brevkniv och veckla ut ett brev och läsa ord som en annan människa skrivit. Jag är så tacksam över det! Jag misstänker att det är titeln på, och temat i, min bok som gjort att många satt sig ner och skrivit brev till mig. Tack, alla!

Och skulle någon vilja läsa boken, eller någon annan av mina böcker, så finns de att köpa i min webshop till lägre pris just nu. Då får man boken signerad dessutom. 🙂

Skrivandet, Upplevelser

Stolt och glad

Här sitter jag hemma vid köksbordet med medaljen dinglande och diplomet i händerna. Trött och fylld av intryck, men framför allt mycket stolt och glad. För i går fick jag ta emot Carl Zetterströms medalj “för jämtsk vitterhet”.

Här på vackra Stocketitt på Frösön med Oviksfjällen som en tavla fick jag ta emot mitt fina pris. Jag fick det för mitt författarskap och för att jag skrivit om starka kvinnor från Jämtland och Härjedalen. Jag är den 37:e i ordningen som fått ta emot medaljen. Jag är i otroligt fint sällskap – Bodil Malmsten, Karl-Göran Ekerwald och Elin Olofsson är exempel på storheter som fått den. 

Medaljen och diplomet utdelades i det vita stenhuset på Stocketitt, det hus som Carl Zetterström lät uppföra på 1700-talet. Han var född och uppvuxen på Rödön och visade tidigt prov på att “ha läshuvud”. Så han fick gå skola i Härnösand och blev sedan skickad till Uppsala där han studerade medicin och blev så småningom professor. Han kom att testamentera sin stora boksamling till Stocketitt på Frösön. Han ville skapa ett bibliotek i det vita stenhuset. Det blev sedan grunden till det som nu för tiden är Länsbiblioteket i Östersund. 

Som sig bör höll jag ett tacktal och avslutade det med att sjunga Evert Ljusbergs text på härjedalska – “Sö blank va alder Halvarlotjen”. På bilden syns också några av personerna i kommittén bakom medaljutdelningen.

Så, stolt och glad är jag alltså! Mycket, mycket.

Egenföretagare, Familj och vänner, Livet i fjällvärlden, Skrivandet, Utomhuslivet

Ännu är det höst i Åredalen

I morse låg ett tunt snötäcke över markerna, men bara mycket tunt. Vintern har inte kommit än. Istället har vi underbar höst. Jag tycker mycket om hösten när vemodet i samband med sommarens slut är över. Jag tycker om färgerna i september och oktober, jag tycker om kalheten och kargheten i november.

Jag har upplevt många fina dagar den här hösten på fjäll och i skogar. I ensamhet och tillsammans med andra. Här är några bilder från de här dagarna.

Bilden ovan är från en dag i oktober när min familj ihop med goda vänner var på ripjakt.

Den här bilden är från vackra byn Klocka, några mil väster om Duved. Vi åkte dit för att se om isen lagt sig och vi kunde åka skridskor. Den hade inte alls lagt sig. Men vi kunde sitta vid sjöglittret och elda och dricka kaffe.

I slutet av oktober kom den första snön, men den försvann lika fort. Men älskade dottern hann i alla fall ge sig ut på sin snowboard i Ullådalen. 

Och så igår. Vi var tillbaka i Klocka. Det var så oerhört vackert. Ja la ut den här bilden på Instagram. En person skrev att november uppmanar till stillhet och eftertanke. Det är verkligen så. Jag fångar dagsljus och naturupplevelser så mycket jag kan. Däremellan skriver jag.

Livet, Skrivandet, Sorg - det mest gåtfulla i mitt liv

Vår bok om sorg

 

“…allt som var av

solstrålskraft, havsskumsdoft och måsskrin

ska strykas över

som den allra ömmaste handen

över avtrycken i sanden…”

Vår bok om sorg har funnits till i några år nu, men den är värd att påminna om. Inte minst så här i höstens tid, i mörkrets tid och när vi närmar oss allhelgonahelgen.

Vi har mött människor som säger: “När jag skulle gå till min vän/släkting/arbetskompis som mist en anhörig tog jag med er bok i stället för att ta med en blomma.” Att vår bok får användas på det sättet tycker vi känns väldigt fint!

Vår bok “Sorg – det mest gåtfulla i mitt liv” är en tankebok kring sorgen. Kanske kan den få vara som en hand att hålla i mitt i det svåra.

Här är vi, skaparna av boken. Ulla (som målat de fantastiska bilderna), Sonja och jag.

Boken finns att beställa här i min webshop.

Böcker och läsning, Det har kommit ett brev, Egenföretagare, Livet i fjällvärlden, Präst i Åre, Skrivandet

Tankar om hösten

I går morse packade jag ryggsäcken, snörade på mig skorna, tog med mig älskade hunden och gav mig av på en fjälltur. Jag gick genom byn och sedan branterna upp mot Mullfjället. Det var första morgonen jag kände riktigt ordentligt att det är höst. Det är verkligen höst nu. Den krispiga luften och de starka färgerna – så oerhört vackert.

När vi väl kommit upp en bit satte jag mig och tog fram min frukost. Ni vet ju – aldrig smakar kaffe så bra som på en fjälltopp. Och jag satt där och blickade ut över vidderna och funderade över den höst som nu har kommit. Hur ska den här hösten bli? Det enda jag vet är att den kommer att bli betydligt lugnare än förra hösten.

Då var jag mitt inne i att slutföra min roman “Det har kommit ett brev”. De sista redigeringsrundorna, layoutbeslut, omslagsbeslut, bokningar för att komma ut och presentera boken på olika ställen, planer inför boksläppet… Här kan du läsa mer om boken och boksläppet: https://www.karinharjegard.se/2019/11/antligen-bokslapp/

Ja, den här hösten är verkligen lugnare. Det enda framträdande jag är inbokad på är en bokmässa i Bräcke. Jag hoppas att den blir av! Så mycket annat är ju inställt. Och jag skriver och skriver. Idéerna tar inte slut, som tur är. Jag är inne i ett manus som är mycket lustfyllt att vara i. Vi får se vad det kan leda till.

Vad gör jag mer under hösten? Förutom skrivandet arbetar jag förstås precis som vanligt som präst i Åre församling. Jag tränar en hel del, bra att ha tid till träningen! Försöker vara utomhus så mycket som möjligt, tankar dagsljus, tankar solstrålar. Jag läser massor, just nu Inger Alfvéns senaste. Hon är alltid bra! Är med familjen så ofta jag kan.

Jag satt där på fjället och andades in höstluften och kände att det var dags att välkomna den nu. Dags att välkomna hösten.

Familj och vänner, Livet i fjällvärlden, Röra på kroppen, Skrivandet, Skrivateljén

Att träna på morgonen

Älskade dottern och jag har infört en ny rutin; att någon gång i veckan åka och träna på gymmet på morgonen. Så idag steg vi upp 5.45 och åkte till Sats i Åre och tränade. Det finns många fördelar med att träna på morgonen:

  • Det är nästan tomt på gymmet, till skillnad mot hur det är på eftermiddagar och kvällar. (Det är väldigt bra så här i Coronatider.)
  • Det är magiskt morgonsken där utanför fönstren, så det är en härlig sak att träna och samtidigt blicka ut över vyerna. (Sats i Åre kan vara ett av de vackraste gymmen som finns, med utsikt över fjäll och sjö.)
  • Träning på morgonen ger god energi för resten av dagen. Så efter att vi tränat, kommit hem och duschat och ätit frukost, gav sig dottern av till skolan och jag gick ut till skrivateljén. Vi var väldigt peppade båda två inför en ny dag. Klart bra!
  •  Det är skönt att ha träningen avklarad när dagen börjar.

 

Egenföretagare, Livet i fjällvärlden, Skrivandet, Skrivateljén

Skriva och fjällvandra

Jag har haft en väldigt bra vecka! Ni vet ju att varannan vecka är mina “skrivarveckor”. Det här var en sådan. En vecka när jag varje morgon klivit upp tidigt. (Jag är en sann morgonmänniska; mår som bäst på morgonen, hjärnan är i bra form.) Så när familjen fortfarande sover smyger jag mig upp, brygger en kopp kaffe, och tar med ut till skrivateljén. Och skriver.

Och de här morgnarna har jag haft ett fantastiskt flöde. Ett makalöst flow. Jag är inne i en berättelse som jag tycker mycket om att vara i. Jag trivs att umgås med personerna som befolkar den världen. Så fingrarna jobbar på i rätt hög hastighet på tangenterna för att hinna med i allt som händer. Så går timmarna och mitt på dagen är jag hungrig. Går in och äter lunch. Och sedan packar jag ryggsäcken.

Den stora förmånen i att bo där vi bor är att jag bara kan dra på mig vandringskängorna och ryggsäcken och ge mig av. I förrgår skjutsade L mig till Ullådalen och sedan vandrade jag hem därifrån. En jättefin tur i strålande solsken.

Kombinationen skriva förmiddagar och vandra eftermiddagar kan jag rekommendera!