En stuga vid en sjö, Familj och vänner, Skrivandet, Utomhuslivet

Sommardagar i sjöstugan

Vi har haft ett gäng härliga dagar i sjöstugan. Sådana där dagar och kvällar som är värda att drömma sig tillbaka till när vintern är här. Sådana där stunder av ren och skär sommar. Ungefär så här:

I vanlig ordning har jag vaknat tidigt om morgnarna. Då har jag gått upp och bryggt kaffe och sedan satt mig för att skriva. Antingen har jag suttit ute på altanen eller inne i stugan med altandörren öppen. (Men ljudet av vågkluck är viktigt för kreativiteten.) Jag har haft ett otroligt flöde dessa dagar. Många kapitel har blivit skrivna.

Mitt på dagen har vi tränat. En av dagarna åkte vi till Andersön och sprang. Där är det närapå magiskt vackert med Storsjön och fjällvärlden i blickfånget. Och sedan hem för att bada i sjön.

Vi har hunnit umgås med vänner. Både fikagäster och middagsgäster. Enkelt och coronasafe att sitta ute på altanen.

En av kvällarna tog vi båten bort till bryggcaféet. Så otroligt mysigt att glida fram över vattnet i solnedgång. Och att gå i land och ta en kaffe och sitta ner en stund.

Och vad mer? Jo, hallonplockning, läsning, vila… Mycket fina sommardagar med andra ord. Bevarar dem i mitt hjärta.

 

Berättandet, Det har kommit ett brev, Skrivandet, Skrivateljén

När bokcirklar samtalar om min bok

Jag gillar den här bilden från mitt författarframträdande på Åre bibliotek i höstas, när jag precis hade släppt min bok “Det har kommit ett brev”. (Det var på den tiden då man fortfarande kunde samla en större grupp människor i en lokal och ha ett kulturellt evenemang… ) Jag gillar bilden för jag ser nästan lite galen ut. Jag undrar vad jag berättar om just där och då. Men det märks att jag trivs. Jag gör ju det när jag får berätta om mina böcker och mitt skrivande. Det är lustfyllt.

Nu kan jag inte, som alla förstår, vara ute och berätta, och därför blir jag extra glad när jag får meddelanden från människor att de läser min bok i sina bokcirklar. Det är en nästan hisnande känsla att tänka på det. Att människor läser min bok och sitter sedan och samtalar om boken, om personerna i boken, om handlingen… Det känns väldigt hedrande! Och jag skulle så gärna vilja vara en liten fluga på väggen…

I samband med att min förra bok, “Drottningen af Åre”, släpptes blev jag inbjuden att vara med vid några bokcirklar. Det var väldigt roligt! Då satt jag där med människor som läst boken, som hade frågor och synpunkter om boken, som gjorde boken ännu mer levande för mig. En stor ynnest! Det får gärna bli mer sådant så småningom.

Hoppas ni har det bra! Här regnar det som bara den, men jag har tagit en löptur och kom hem dyngsur. Dessutom håller jag på att måla om vårt sovrum. En får ta vara på dagarna…

Egenföretagare, Livet i fjällvärlden, Skrivandet, Utomhuslivet

Jag springer och berättelsen lossnar

Jag springer i regn, och det finns absolut ingenting bättre jag kan göra när jag kört fast i berättelsen. När jag låter kroppen arbeta, hjärtat hamra, svetten rinna och regnet ösa ner över mig, så är det som om allt lossnar. Plötsligt förstår jag varför den personen har hamnat där den hamnat, plötsligt inser jag att den personen behöver tala ut med den, plötsligt ser jag så klart vart min berättelse är på väg. Det är så fascinerande!

Så när jag kommit hem och tagit av mig de dyblöta kläderna och fått mig en varm dusch och en kopp te, så kan jag gå ut till min skrivarateljé och fortsätta att skriva. Då hamrar fingrarna mot tangenterna igen. Och det blir många sidor skrivna.

Betraktelser, Livet i fjällvärlden, Skrivandet

Hur föds en berättelse?

Jag förundras ofta hur en berättelse föds. Var idéerna kommer ifrån. Hur det kommer sig att något litet börjar spira som sedan kan växa till att bli en hel berättelse, kanske en hel roman.

Det hände mig igen härom dagen. En berättelse bara kom till mig. Jag hade snörat på mig skorna, hängt på mig ryggsäcken och börjar vandra upp mot Mullfjället. Jag gick och det är rejält brant så svetten rann ner för ryggen. Och då, med vinden mot ansiktet, såg jag ett hus framför mig och några personer som finns kring det huset. En av personerna kliver fram lite extra och jag förstår att hon har något att berätta. Jag begriper var huset ligger, jag får en uppfattning om den konflikt som ska bli löst, jag får lite mer grepp om de andra personerna.

Och så är jag i gång! När jag kommer hem, trött och svettig, bara måste jag öppna datorn och skriva ner det jag nu känner till. Jag vill inget hellre än att skriva ner den här berättelsen. Sedan får vi se vad det leder till.

Visst är det förunderligt hur kreativiteten fungerar! Och var kommer de ifrån, de här idéerna?

Livet i fjällvärlden, Skrivandet

Öppen scen med Åre författarna på Åre strand

Igår kväll satt vi i solen, älskade dottern och jag, på Åre strand och var med på Öppen scen med Åre författarna. En ljummen sommarkväll, en eld som sprakade, vågor som varsamt slog mot land, och författare som läste sina berättelser. Det var en fröjd att bara sitta med sin kaffekopp och lyssna. Jag hade också tänkt att läsa något, men ibland är det så hiskeligt skönt att inte vara den som syns och hörs. Att bara sitta ner och ta in och lyssna.

Åreförfattarna är en konstellation människor som det är oerhört fint att vara en del av. Många är publicerade, andra bär på drömmar om att få ge ut en bok, och alla älskar detta med att skriva. Det är en ynnest att få träffas och samtala. Vår vanliga rutin brukar vara att vi ses på Åre bageri en fredagsmorgon i månaden, men nu under Coronatid ses vi via Zoom.

Det här är Emma Lager. En fantastisk poet och den som initierade idén med öppen scen i Åre. Det här var tredje gången, och i augusti ses vi igen. Öppen scen är verkligen öppen för alla, inte bara för oss i Åreförfattarna. Tanken är att den som vill läsa något gör det. Något man skrivit själv, ett stycke ur en favoritbok, eller, som i går, ett stycke ur sin egen dagbok från tonårstiden. Allt är möjligt.

Nedan ser ni Ulla Engelsperger, som läste ur sin kommande roman, och Linda Forss som berättade och sjöng egna texter. Många fler läste. Det blev en spännande mix. Jag är glad att bi i en bygd med så många skrivande och kulturellt inriktade människor. Det är inspirerande.

Tack för fina bilder, Linda Forss!

Egenföretagare, Livet, Musiken, Skrivandet

Goliat och de andra

I bland får jag frågan om vilken av mina böcker jag är mest stolt över. Det är jättesvårt att svara på. Oftast är jag nog mest nöjd med den bok jag senast skrivit. Men idag satt jag och bläddrade i “Du ritar i sanden” och “Du möter min blick i vimlet” och kände: Wow! De här är faktiskt riktigt bra!

De är båda novellsamlingar med bibelberättelser med ett språk som kan passa för unga människor. Men det jag har märkt under åren sedan de böckerna släpptes, är att de lika mycket passar för vuxna. Jag har fått åtskilliga kommentarer som låtit ungefär så här: “Jag hade ingen aning om att sådana här berättelser fanns i Bibeln! Det är som om mina ögon har öppnats först nu.”

Sådana kommentarer är ju helt fantastiska att få!

HÄR, HÄR, HÄR och HÄR kan du läsa mer om böckerna.

Om du blir sugen på att köpa någon av böckerna så finns de i min webshop, till specialpris just nu.

Och här nedan finns ett kort klipp från boksläppskvällen i Östersund i september 2015. Tillsammans med Astrid Åslin framför jag låten “Goliat”. En av novellerna i boken är just om David och Goliat.

Goliat

Egenföretagare, Skrivandet, Utomhuslivet

När huvudet är tjockt av alla ord

Hela måndagen skrev jag bearbetat text. Och hela tisdagen. Bara korta pauser. Och jag gör det med stor lust och glädje. Jag står i min skrivateljé med kaffekoppen intill mig och bara befinner mig bland orden, meningarna, formuleringarna. Men till slut är huvudet helt tjockt av ord. Så kändes det idag när jag närmade mig lunchtid. Helt tjockt av ord.

Huvudet behövde rymd och utrymme. Jag behövde andas frisk luft. Så jag gav mig av på en träningsrunda. Tog mig västerut längs gamla vägen. Allt det vårkarga runt omkring mig. Kala trädgrenar, beiga lägdor, snöfläckar här och var. Och den isande kalla luften.

Och det var så befriande! Jag har upplevt det så många gånger hur det känns när hjärnan får luftas och hjärtat få arbeta. Det är en av de stora förmånerna med att bo precis där jag bor – att så enkelt kunna ta mig ut och röra på kroppen. Alla skidturer på fjället, alla promenader genom skogen, alla löprundor längs grusvägar och stigar. Så otroligt välgörande.

Det har kommit ett brev, Skrivandet

Rörd och tacksam

Det är helt fantastiskt att få meddelanden från människor som läst mina böcker och hör av sig för att tacka. Jag blir rörd och tacksam. Det är så en speciell känsla att få beröra andra människor med det jag skriver.

Sedan min senaste bok “Det har kommit ett brev” släpptes i november har jag fått så många fina hälsningar. Senast idag.

Många hälsar att de tycker om den genre jag skriver i, alltså denna hybrid mellan verkliga personer och händelser och min egen livliga fantasi. Många väntar ivrigt på nästa bok. Och en till bok är på gång, men i en annan genre den här gången. En ren fiktiv berättelse.

Till er som hör av er: Ni kan inte ana hur mycket jag uppskattar det! Rörd och tacksam. Skickar en stor kram!

Berättandet, Den där elden inom, Det har kommit ett brev, Drottningen af Åre, Egenföretagare, Skrivandet

Kulturen finner alltid vägar ut

Jag går en rask promenad i vårvintersolen och ser tussilago i dikeskanten. Tänk så mycket hopp sådana små solar kan sprida! Medan jag går lyssnar jag på radio och en intervju med sångerskan Louise Hoffsten. Hon berättar om hur svårt livet är dessa dagar när hon inte får komma ut och möta sin publik, när hon inte får komma ut och göra det hon lever för – sjunga och spela musik. “Musiken tystnar nu”, säger hon. “Det är det som händer.”

Och det är så oerhört tungt att höra henne säga de orden. Men det är sant, på ett sätt. Alla konserter, musikaler, teatrar, festivalen ställs in. Musiken tystnar. Och samtidigt inte. För på samma gång pågår en motrörelse där musiken förmedlas på andra sätt. Ni har ju säkert också sett glimtar av någon av alla streamade konserter och spelningar som görs. Det är också så otroligt hoppfullt! Det säger mig att musiken inte kan tystna. Om den stoppas så finner den andra vägar ut.

Det är så med kulturen över huvud taget, tänker jag. Den finner alltid vägar ut. Musiken, teatern, konsten, litteraturen lever vidare genom allt. Och den gör att människor orkar vidare, också i de svåraste av situationer.

Regionbiblioteket Jämtland-Härjedalen gör sitt till för att sprida litteraturen vidare i dessa Coronatider, när människor inte kan mötas på biblioteken på samma sätt, på författarframträdanden eller bokcirklar. De väljer att filma författarframträdanden som ska spridas via bibliotekens kommunala och regionala kanaler till bibliotekens besökare och andra intresserade.

Och jag ska få vara en av de författarna som ska bli filmad och på så sätt få berätta om mina böcker och mitt författarskap. Det känns väldigt bra på många sätt! Också för att jag under denna vår fått flera framträdanden inställda. Så jag jobbar nu på med en föreläsning som ska handla om kvinnorna i mina tre romaner. Jag ska försöka väva samman deras liv, och tydliggöra de spår och avtryck de gjorde.

Jag önskar er alla en fin dag!

Berättandet, Det har kommit ett brev, Skrivandet

En smak av biblioteksturné…

För ett år sedan hade jag förmånen att vara ute på en biblioteksturné arrangerad av Region Jämtland-Härjedalen. Det var en ynnest att få göra den turnén tillsammans med begåvade och kloka Ulla Engelsperger Brändström. På torsdag ska vi ännu en gång besöka ett bibliotek tillsammans och prata om våra böcker.

 

Det är förunderligt detta med tiden. På ett sätt känns det som om vår turné var precis alldeles nyss. På ett annat sätt har det hänt så makalöst mycket sedan dess. Men hur det än är med den saken – jag ser mycket fram emot att få göra ännu ett biblioteksbesök tillsammans med Ulla.

Ulla kommer att berätta om sin bok “Har man inte folk tar man finnar”, en drabbande roman inspirerad av Ullas mormorsmors liv. Jag kommer att i första hand berätta om “Det har kommit ett brev”. Och så gör vi som förra året; vi intervjuar varandra om vårt skrivande och om våra böcker.

Så, har du möjlighet att komma till Svenstaviks bibliotek på torsdag 20 februari klockan 18.30 så är du varmt välkommen!