Kallbaderskan bland fjällen, Livet i fjällvärlden, Skrivandet, Uppföljaren till Kallbaderskan 2023

Sensommarvemod och höstlängtan

Kyliga morgnar och dagg i gräset. Mörkret som lägger sig över byn allt tidigare om kvällarna. Rallarrosorna längs vägkanterna. Sensommaren kommer med sitt vemod. Vad blev det av den här sommaren egentligen? Skulle den behöva gå så fort? Jag känner igen mitt sensommarvemod från alla andra år. Jag är sådan.

Och ändå. I år är det på ett annat sätt, för i år längtar jag samtidigt efter hösten. Två parallella spår. Sensommarvemod i samma andetag som höstlängtan. För jag har en så rolig höst framför mig. Jag har så mycket att se fram emot vad gäller mitt författarskap. Tacksam över det! Tacksam över ”Kallbaderskan bland fjällen” som öppnat nya möjligheter.

Feelgoodfestivalen i Mariefred 27 augusti. Så roligt det ska bli! Det är också då vi får veta vem som vinner priset Årets Feelgood. Min Kallbaderska är en av fyra finalister. Så spännande!

Bokmässan i Göteborg 23-25 september! Tänk att jag äntligen ska få komma dit!

Författarturné 2-6 oktober i trakterna kring Örnsköldsvik.

Bokens dag i Östersund 13 oktober. Jag ska få dela scen med en av mina favoritförfattare Malin Persson Giolito. Kommer att kännas rätt surrealistiskt.

Men nu är nu och nu ägnar jag mig åt att ta vara på sensommaren. Vandrar i glasklar sommarluft. Dricker kaffe på altanen när det kommit lite värme. Och ska ägna dagen åt mitt manus.

 

Livet i fjällvärlden, Skrivandet, Uppföljaren till Kallbaderskan 2023, Utomhuslivet

Research i Fjällnäs

Jag behövde ta ännu en tur till Fjällnäs för att kolla upp några saker till min bok. Jag behövde komma till Malmagen och se hur solen glittrar i sjön, för att känna på vattnet. Hur känns det en dag i augusti? Så stod jag där på den magiska platsen inte långt från Fjällnäs Högfjällshotell. Det är i de här trakterna min kommande bok utspelar sig och hotellet har faktiskt en framträdande roll i berättelsen.

Och jag behövde gå i trappan som leder upp till Andersjöåfallet. Jag behövde känna hur det känns att gå alla de 303 trappstegen, hur det sviktar under fötterna, se hur vyerna vecklar ut sig ju längre upp man kommer.

Jag tycker att en berättelse behöver kännas i kroppen, så ju mer jag som författare har känt och upplevt det jag skriver om, desto starkare blir berättelsen. Jag tror att det är så. Många är de som hört av sig efter att ha läst ”Kallbaderskan bland fjällen” och skriver ord som: Det kändes som om jag var där. Eller: Det var som om jag var där uppe på fjället när jag läste din bok. Det är ju bara helt fantastiskt att få sådan respons!

Min förläggare frågade om det vid en intervju vi gjorde i samband med Stockholms bokhelg. Han frågade hur jag kunde göra naturskildringarna så levande. Och svaret är väl att det är för att jag växt upp bland fjäll och skogar, att jag också nu levar bland fjäll och skogar och gärna vistas just där. Kanske bär jag lite av fjällvärlden inom mig.

Kallbaderskan bland fjällen, Printz Publishing, Skrivandet, Upplevelser

Feelgoodfestivalen i Mariefred

Det här är verkligen en helg jag ser fram emot! Jag ser fram emot att sätta mig i bilen och köra söderut. Det är så sällan jag kör bil, jag åker nästan alltid tåg om jag ska någonstans, så att den här gången ta bilen känns som ett äventyr. En roadtrip genom landet. Jag ska lyssna på en lång rad sommarprogram har jag tänkt och glida fram längs vägarna.

Och att sedan ha en hel lördag med bara en massa begåvade och trevliga författare, med diverse bokprat och mingel på en så mysig plats som Mariefred. Vilken ynnest! Dessutom ska jag få stå på scen och prata om skrivande tillsammans med författaren Cassandra Brunstadt, Hon har skrivit boken ”En enkel till Indien”, som fått massa fina lovord. Läs den eller lyssna på den! Jag lyssnar just nu och rekommenderar den varmt!

Hennes bok och min ”Kallbaderskan bland fjällen” är två av de fyra finalisterna i Årets Feelgood 2022. Tack igen alla ni som röstat på min bok! Jag är helt överväldigad av detta! Vem som vinner kommer vi att få veta under den här festivalen. Det blir spännande! De andra finalisterna är ”Breven som länkar oss samman” (vilken otroligt fin titel) av Anne-Lie Högberg och ”Det enda jag vill är att leva” av Birgitta Bergin.

Ja, jag ser mycket fram emot den här helgen!

/Karin

Präst i Åre, Skrivandet

Präst och författare

”Ska du sluta vara präst och enbart vara författare nu?” Jag fick den frågan idag, jag får den lite då och då. Och den är befogad. Tanken på att vara författare på heltid är rätt lockande, något annat kan jag inte påstå. Och ändå, ändå, är det så tydligt för mig att jag vill fortsätta att vara präst. Jag vill fortsätta som nu – att vara präst på halvtid och författare på halvtid. Den där kombinationen är så bra för mig. Och jag tror den är bra för mitt skrivande och mitt prästuppdrag också.

Upplägget jag har sedan fem år tillbaka är att jag arbetar heltid varannan vecka som präst. Det innebär att varannan vecka har jag gudstjänster, dop, vigslar, begravningar, själavård, ja, allt det där som ingår i en präst arbetsuppgifter. Och jag tycker om det. Jag känner att det är ett viktigt uppdrag, att det är en ynnest och en förmån att få ägna mig åt det.

Att få möta människor i livets största stunder, i både glädje och sorg. Att få vara i alla de vackra kyrkor och kapell som vi har här i Åre församling. På bilden ser ni fantastiska Storvallens fjällkapell, ett av mina favoriter. För att inte tala om alla vackra platser utomhus, uppe på fjäll eller vid sjöar,  som blir till helig mark när vi firar en dopgudstjänst eller vigselgudstjänst där. Att få tala om livet och döden, om Gud, om kärleken, att få vara med och förmedla hopp. Det är stort.

Och varannan vecka skriver jag mina böcker och är ute och föreläser om mitt skrivande och allt det där andra som hör ihop med att vara en skrivande människa. Jag är tacksam för det här upplägger och svaret är: Jag ska fortsätta vara både präst och författare.

Betraktelser, Familj och vänner, Livet i fjällvärlden, Präst i Åre, Printz Publishing, Skrivandet, Utomhuslivet

På Bokmässan på avstånd

Bokmässan har ju gått av stapeln under helgen, och jag har följt den på avstånd. Sett bilder på mina förlagskollegor där de blivit intervjuade och minglat runt bland andra författare. De ser ut att ha haft väldigt trevligt! Nästa år är jag också med! Det känns både overkligt och fantastiskt! Jag ser så mycket fram emot det.

Själv har jag arbetat under helgen. Haft förmånen att viga två par och döpa tre barn. Jag har också varit med när människor sagt farväl till en älskad mamma/mormor/farmor. Starka känslor under en och samma helg.

Sent på lördagskvällen åkte jag in till Åre för att hämta hem älskade dottern. Hon var där och hängde med kompisar. När jag satt i bilen i mörkret lossnade det i berättelsen jag håller på att skriva. Jag jobbar ju med del två i det som är tänkt att bli en hel serie. Jag har skrivit stora delar av råmanuset klart, men fastnat. Men plötsligt där i bilen i mörkret framträdde en Emily för min inre blick. Och det blev tydligt på en endaste gång att det är henne jag väntat på. Det är hon som för berättelsen vidare. Så otroligt fascinerande! Så nu längtar jag efter att bara få sätta mig ner och skriva vidare.

I går gjorde vi en vandring innan jag skulle iväg och ha en gudstjänst. Hela familjen gav sig ut i vackra höstvädret. Vilka färger och vilket väder! Det är så otroligt mysigt att göra sådana vandringar tillsammans.

Nu är det måndagsmorgon och jag önskar dig en fin vecka!

/Karin

Betraktelser, Familj och vänner, Skrivandet, Upplevelser

Att prata skrivande

Jag värdesätter mina författarkompisar högt! Det är något visst med att få prata om skrivande med andra som också skriver. Som förstår hur det är.

Härom dagen hade jag en av mina skrivande vänner här hemma på lunch. Hon hade med sig de här vackra blommorna som hon hade plockat i sin trädgård. Det finns alltså en gnutta sommar kvar ändå.

Vi åt min brockolisoppa och samtalet vindlade sig fram mellan berättelser och karaktärer och synopsis och förlag och bokkontrakt och drömmar. Jag vill aldrig att sådana samtal ska ta slut, de är så oerhört givande. Och in i samtalet kommer förstås också livet och vardagen och hur tillvaron är. Allt vävs samman.

Den kvällen tog jag och älskade maken en promenad med Gillis. Då blev det tydligt att mycket kan vi sätta ord på, mycket kan bli till berättelser, men vissa upplevelser förblir ordlösa. Vissa upplevelser kan vi försöka fånga in med en kamera, men inte heller det är fullt ut möjligt. Som det här norrskenet som blev till ett skådespel på himlen för oss den kvällen.

Min nya bok 2022, Printz Publishing, Skrivandet

Minne från boksläpp

I dag för sex år sedan hade jag boksläpp och firade min bok ”Du ritar i sanden”. Vi höll till i Gamla kyrkan i Östersund, och jag minns det som en så oerhört varm och innerlig kväll. Jag berättade om, och läste ur, boken och sjöng sånger som jag kopplade till de olika berättelserna. ”Goliat” av Laleh och ”Då vore jag inte jag” av Jonas Gardell bland andra.

Och det kom så mycket folk. Jag minns att kön ringlade sig fram till bordet där jag stod och signerade böcker.

Och nu, sex år senare, är ännu en bok på väg att färdigställas. I går hade jag första kontakten med Anna som kommer att vara min redaktör framöver. Varje steg framåt gör att boken känns lite mer verklig. Det blir spännande att se vad det blir för sorts boksläpp den här gången. I april förmodligen.

Betraktelser, Skrivandet

När berättelsen börjar leva sitt eget liv

Jag kan mitt manus och vet vad som ska hända. Jag vet precis vart jag är på väg. Men så kommer de där stunderna när berättelsen börjar leva sitt eget liv. Människorna som befolkar min berättelse tar helt egna initiativ, gör saker som jag inte hade väntat mig, säger sådant som jag inte visste att de skulle säga. Då är det bara att åka med. En sådan scen har jag precis nu skrivit, och vet ni, det är rätt magiskt.

Betraktelser, Egenföretagare, Skrivandet, Utomhuslivet

Kvällssol över Mullfjället

Jag skrev mest hela dagen i går. När kvällen kom och jag började laga middag, kastade jag en blick ut genom fönstret. Solen strålade över Mullfjället. Och jag, som var helt tjock i huvudet av alla ord och formuleringar, insåg att det bästa vore om jag kom ut på vandring.

Så jag packade ner middagen i en ryggsäck och gav mig av. Ni vet, ynnesten i att bara gå ut genom ytterdörren, gå genom byn och sedan upp på fjället. Det var en helt magisk kväll. Jag tog mig allt längre upp. bit för bit, steg för steg. Svettig och trött satte jag mig till sist mitt i en gräsbeklädd pist och åt ris och korvstroganoff. Tittade ut över byn. Hade solen i ansiktet.

Efter någon timme gick jag ner igen. Mörkret föll. Senare på kvällen kom älskade dottern hem. Då satt vi i köket med brinnande ljus och fikade och pratade. Hon har gjort sina två första dagar på gymnasiet och hade massor att berätta om. Jag är så lycklig över den där stunden, som blev lång. Så lycklig och tacksam över henne. Och gränslös stolt över att hon är den hon är.

Egenföretagare, Printz Publishing, Skrivandet, Skrivateljén, Utomhuslivet

Ultimat skrivardag

Gårdagens skrivardag blev helt enkelt ultimat, så där som jag vill att en skrivardag ska vara. Ungefär så här:

5.45 Vaknar, går upp, brygger kaffe, gör 20 minuters yoga.

6.15 Tar med mig kaffekoppen ut till skrivateljén, sätter timern på 45 minuter och skriver. Skriver, skriver, skriver.

7.00 Går in och äter frukost och läser tidningar

8.00 Skriver.

8.45 Diskar, lägger in en tvättmaskin, plockar. Rensar huvudet.

9.00 Skriver

9.45 Tar en powerwalk i det gröna. Det är så frodigt, så mycket av allt. Rönnbären och glittret i bäcken.

11.00 Skriver

11.45 Äter lunch. Lasagnen som är kvar från här om dagen. Vilar en stund på kökssoffan. Ett mycket viktigt moment, detta med vilan.

13.00 Skriver

13.45 Tar en kaffe ute på farstukvisten. Det är grått och rätt kallt.

14.00 Skriver

14.45 Känner mig klar för dagen, huvudet är tjockt. Har fått ner nästan 5 000 ord. Jag är en bra bit in i manuset nu.

Ungefär så. Jag önskar mig många fler dagar av den här sorten.