Egenföretagare, Familj och vänner

Mitt livs klokaste beslut

Mitt livs klokaste beslut var att gå ner i arbetstid till 50% för att få mer tid till mina olika kreativa uttryck, inte minst skrivandet. Det beslutet gav också en bonus som jag är evigt tacksam över. Bonusen att vara hemma mycket, mycket mer än innan och på det viset vara en mer närvarande mamma.

Det har inneburit lugna morgnar utan stress. Jag har kunnat servera älskade dottern frukost på säng och sitta på hennes sängkant och småprata. Det har inneburit att jag ofta varit hemma när hon och hennes kompisar haft håltimme och hellre velat hänga hos oss än på skolan. Ynnesten i att få träffa dem en stund på dagen. Det har inneburit att jag nästan alltid varit hemma på eftermiddagen när hon kommit hem från skolan och vi har kunnat sitta ner och prata och fika och hjälpts åt med läxor om det har behövts.

Jag är så tacksam över den här möjligheten! Ännu mer tacksam nu när hon snart fyller sexton och till hösten ska börja i gymnasiet på annan ort. Då kommer hon att bo borta på veckorna och komma hem på helgerna. Det kommer att bli en annorlunda tillvaro för oss alla.

Men att då kunna se tillbaka och konstatera att vi har umgåtts mycket genom åren, långt mer än om jag hade fortsatt med mitt jobb som innebar arbetsbelastning på mer än 100%.

Nu tar jag till vara på varje stund vi får vara tillsammans. Myset framför TV:n ihop, kvällspromenaderna, bilturerna… Samtalen, skratten. Till hösten börjar en ny tid. Det är som det är. Allt har sin tid. Precis allt.

Det har kommit ett brev, Egenföretagare, Skrivandet

Om bokturnén som ställdes in

Den här bilden betyder så mycket för mig. Det var strax efter att “Det har kommit ett brev” hade släppts och jag var på Åre bibliotek och berättade om boken. Mycket folk samlades och jag minns att jag hade så roligt när jag berättade om boken och sjöng folkvisor. Jag verkar ha varit rätt så angelägen om att få berätta, när man ser hur jag ser ut på fotot. Rätt galen ser jag ut i både ansiktet och i kroppsspråket. 🙂

Det var också strax innan pandemin bröt ut och alla framträdanden blev inställda. Det bor en sorg i det här. Jag tycker att jag aldrig fick möjligheten att riktigt nå ut med boken. Det är mycket svårare när man inte kan vara ute och möta intresserade läsare. När mina tidigare böcker släppts har jag varit väldigt aktiv och rest runt en hel del och framträtt, men nu blev det ju inte så.

Och ändå. “Det har kommit ett brev” säljer riktigt bra. I vanliga affärer och butiker, på Adlibris och Bokus, och i min egen webshop. Det är ju webshopen jag har mest koll på, förstås, det är de beställningarna jag tar hand om på egen hand. Och skriver en hälsning till dem som önskar det. Det känns fint. Framför allt de här sista dagarna har det ramlat in många beställningar på just den boken. Jag vet inte vad det beror på, men jag gläds.

Jag önskar att många ska få ta del av berättelsen om den fantastiska Margaret Bergman, som gjort så djupa avtryck i historien.

 

Präst i Åre

Glädjande nyheter

Vi fick glädjande nyheter i dag! Från och med första juni ska vi få ha människor på plats i kyrkan för att fira gudstjänst! 50 stycken kan vara med! Enligt de nya rekommendationerna/riktlinjerna från FHM så är det möjligt, och ledningsgruppen i vårt pastorat har fattat det här beslutet. Jag gläds så mycket över detta!

Under en rätt lång tid nu så har vi inte haft några personer på plats under gudstjänsterna, förutom präst, kantor och den som filmar. Det är ju fantastiskt att tekniken gör detta möjligt, och det är fantastiskt att vi har medarbetare som lärt sig hur själva filmandet, klippandet, trixandet ska gå till! Jag är väldigt tacksam över dem! Men jag är samtidigt oerhört tacksam över att den tiden snart är förbi. Att vi åter igen ska få samla människor till gudstjänst.

Att vi ska få fira på riktigt. Mötas. Samtala. Dela erfarenheter. Sjunga tillsammans. Att jag ska få predika för människor som sitter där i bänkarna och lyssnar, inte bara stå och tala in i en kameralins.

En gudstjänst är en mötesplats där verkligheten ryms, där livet med allt vad livet innebär ryms. Dit vi får komma med tacksamheten och glädjen över allt det som är vackert i livet, men dit vi också får komma med sorgen, smärtan, rädslan, allt det som skaver och gör ont. Allt det där som vi människor bär på och som vi i gudstjänsten får lämna över till Gud.

Så, jag ser fram emot söndag 13 juni klockan 11. Då ska jag få fira gudstjänst i Duveds kyrka och möta människor som får komma dit och vara med. Jag längtar.

Familj och vänner, Min nya bok 2022, Printz Publishing, Skrivandet, Utomhuslivet

Tacksamhet

Jag tog en kvällspromenad i min ensamhet i går. Behövde rensa huvudet efter en hel dag av skrivande. Det var varmt i luften, fåglarna sjöng, solen sken, tussilagon bredde ut sig i dikeskanterna och på stigen jag gick var det översvämning. Jag blev så uppfylld av att det faktiskt är vår. Och med den insikten kom tacksamheten.

Så tacksam över vårens tid och sommaren som kommer allt närmare. Så tacksam över att min bok har fått ett förlag och att jag snart ska ner till Stockholm och träffa förlaget. Att få träffa dem som arbetar där och som kommer att vara mycket betydelsefulla personer för mig och boken. Att få vara i Stockholm tillsammans med familjen i några dagar. Få uppleva ännu mer vår, kanske till och med en känsla av sommar. Sitta på uteserveringar, strosa, titta på folk, leva stadsliv i några dagar.

Och jag är så gränslöst tacksam över vaccinet, att mina föräldrar nu fått sina doser, att vi kan umgås mer som vanligt igen. Att vi som är i min åldersgrupp snart ska få vaccin, att livet nu så smått är på väg att återvända. (Jag hörde om en äldre person som kommit in på sin ICA-butik och fallit i gråt. Hon hade inte varit där på fjorton månader, och nu kändes så stort och fint att åter igen få gå bland hyllorna. Att åter igen få heja på folk hon känner.)

Ja, det finns så mycket att vara tacksam över. Det gäller att inte glömma bort det.

Egenföretagare, Min nya bok 2022, Printz Publishing, Skrivandet

Har fått ny energi!

Jag älskar vinter och skidåkning, det vet ni som läst min blogg ett tag. Men när vi kommer till slutet av april, då är jag nöjd. Då räcker det. Min man kan fortsätta åka skidor ända in i juni, men inte jag! Då vill jag bara ha sommar och grönska och värme och sol. Just nu längtar jag så innerligt efter det.

Och idag har jag fått en glimt av allt det där. Gräsmattan har plötsligt börjat bli grön, vindarna har känts rätt ljumma, och solen har kikat fram mer än en gång. Det som händer med mig är att jag får ny energi. Vinterkläder och skidpjäxor har åkt ner i källaren. Gästrummet har blivit städat. Blommor har blivit omplanterade. Sådant där som under några veckor bara känts jobbigt och omöjligt att ta tag i har idag gått som en dans!

Allt detta fixande gör jag i pauserna i min redigering. Jag har ju ett upplägg, både när jag skriver och redigerar, som fungerar så bra för mig: Jag ställer klockan på 45 minuter och jobbar stenhårt och utan uppehåll den stunden. Sedan tar jag en paus och gör något praktiskt, typ fixar och städar. Bra för kroppen, bra för att rensa huvudet. Och sedan tillbaka till manuset igen i 45 minuter. Och så där håller jag på tills arbetsdagen är slut.

Nu ska jag ta en promenad, för solen är framme. Det gäller att passa på.

 

Betraktelser, Böcker och läsning, Egenföretagare, Familj och vänner, Livet i fjällvärlden, Ny bok på gång, Präst i Åre, Skrivandet

Att vakna av solen

I morse när jag vaknade vid halv sex fick jag för mig att en lampa var tänd i rummet. Det var så ljust. Men det var ingen lampa. Det var solen som sken in genom en glipa i gardinen. Kan man vakna på ett härligare sätt?

Helgen har varit fin, men grå. Inte en enda solglimt varken lördag eller söndag. Men lördagen bjöd ändå på ljus och glädje när jag hade förmånen att få ha en vigsel. Det är ju inte så ofta i denna tid, och förutsättningarna är annorlunda. Men det blev en fin och innerlig stund.

I går kände vi att vi behövde hitta på någonting, göra något mysigt. Så vi åkte tillsammans med fina vänner till Copperhill och fikade. (Bilden är tagen precis utanför hotellet.) Det är något visst med att sitta i en hotellobby och äta kardemummabulle och dricka kaffe och prata. Sent i går kväll kom till slut solen, så älskade maken drog västerut och åkte skidor till norska gränsen. Älskade dottern tog med en bok och gick ut och satte sig i ett träd för att läsa. (Jag är så glad att hon tycker så mycket om att läsa. Och att hon tycker om att sitta i ett träd och göra det.)

I dag har jag redigerat manus hela dagen. Det tar mer tid än man tror. Men jag tycker det är väldigt, väldigt roligt, har alltid tyckt. Nästa vecka åker jag till Stockholm för att träffa förlaget. Det ser jag så mycket fram emot!

Hoppas DU haft en fin helg och en bra måndag!

Familj och vänner, Livet i fjällvärlden, Ny bok på gång, Skrivandet

Redigering av bokmanus

Tidig morgon är min bästa tid. Så idag smög jag ut till skrivateljén när resten av familjen sov. Tände ljus trots att solen redan då flödade in genom fönstren. Drack kaffe och började redigera mitt bokmanus.

Jag har alltid tyckt om att redigera, jag vet att det inte är så för alla författare, men jag gillar det. Och nu har jag fått så kloka synpunkter från min förläggare Christoffer, så det kändes otroligt roligt att sätta i gång!

Och tiden flyger iväg. Nu tror jag resten av familjen börjar vakna, så jag ska gå in till dem. Kanske ska vi ta en skidtur, solen skiner.

I går åkte vi skidor i Ullådalen och dagen bjöd på precis alla väder. Sol och snö och blåst och det växlade i en förfärande hastighet. Vi får se hur det blir idag. Önskar dig en fin dag!

Familj och vänner, Livet, Livet i fjällvärlden, Ny bok på gång, Skrivandet, Utomhuslivet

Vi firar bokförlagskontrakt utomhus i kylan

För några veckor sedan var jag på väg till Ullådalen för att träffa min fina vän Linda. Vi skulle ha afterwork ute i friska luften bland fjällen. Dricka bubbel och i efterhand fira att vi båda fyllt år. På vägen dit ringde Christoffer från det som nu är mitt förlag, Printz Publishing, och berättade att de var intresserade av att ge ut min bok.

Jag var så omtumlad och omskakad. Linda och jag satt ute i kyla och snö och blåst och skålade både för våra födelsedagar och för att kanske, kanske, var jag på väg att få ett bokkontrakt.

I dag har jag åter igen suttit ute i alla möjliga väder och skålat i bubbel. I snö, i sol, i blåst. Tillsammans med mina fina vänner Ingrid-Marie och Maud har jag skålat för att bokkontraktet nu är underskrivet och att en bok ska bli till! Men vi har också skålat för dem. De skriver också, och de och deras böcker är så värda att firas. (Ni kan läsa mer om dem här och här.)

Nu är jag hemma i köket. Nyss drog molnen ihop sig där utanför fönstren och det blev så mörkt. Jag gick runt och tände värmeljus och stearinljus. Men nu skiner solen igen för fullt. Aprilväder.

I min mailkorg ligger mailet från förlaget med tidsplanen för hela processen framöver. Där finns också datumet för när jag ska åka ner till Stockholm och träffa delar av gänget som ska jobba med min bok. Det känns så fint att få träffa dem! Och det känns så fint att få komma till Stockholm, till våren, till grönskan. Jag längtar. Kanske hinner jag med att få uppleva körsbärsträdsblomningen. Jag vet inte men jag hoppas.

Skrivandet

Norstedts – Printz Publishing

Mitt i allt mörker, all oro, all ängslan som pandemin för med sig på olika sätt, så har något väldigt roligt hänt! Det är ju så med livet – vi går liksom hand i hand med både mörkret och ljuset. Det roliga som hänt är att jag skrivit kontrakt med Norstedts förlag – Printz Publishing! Jag är så otroligt glad över det här!

Så glad över att förlaget tror på min bok, att de gillar min berättelse! Boken kommer att ges ut under 2022.

Det känns jättebra med förlaget! Vi har haft trevliga samtal och mailkonversationer. Positivt och varmt.  Det behöver jag. Det känns också väldigt bra när jag ser vilka författare som är knutna till förlaget. Yoyo Moyes, till exempel… Och inte minst Camilla Davidsson, som ju också bor här i Åredalen. Lite speciellt, ändå.

Jag kommer på mig själv då och då med att sitta och stirra rakt ut i luften. Vad hände, liksom? En ny fas i mitt skrivande liv har verkligen börjat. Jag är så innerligt tacksam!

Livet i fjällvärlden, Präst i Åre

En magisk vigsel utomhus

Vigselparet hade skapat ett kyrkorum ute i snön med altare och den mest magiska altartavla man kan tänka sig. Och solen sken och värmde genom hela vigselgudstjänsten.

Det hade jag inte kunnat ana när jag någon timma tidigare åkte västerut från Duved. Då var det mer eller mindre snöstorm. Men här. Här sken solen över snön och vigselparet och gästerna.

Det blev en oförglömlig stund, och jag är så innerligt tacksam över att få vara präst. Att få dela de stora ögonblicken med människor. Att få se kärleken lysa i människors ögon och höra dem säga sina JA till varandra. Att få välsigna deras kärlek och deras äktenskap.

Jag har haft rätt många utomhusvigslar genom åren. Vid sjöar och på fjälltoppar. vid alla olika årstider. det finns ingen vackrare kyrka än den som skapas utomhus.