Familj och vänner, Utomhuslivet

Jag har varit hästtjej idag

I morse drog älskade dottern och jag iväg till Åre ridskola där det var städdag för ridskoleelever med föräldrar. Vi två skottade gödsel och halm i tre timmar tillsammans med några andra ridskoletjejer. De är mina idoler, de här tjejerna! Som de jobbar! De sliter och kämpar, de hjälps åt när något är för tungt, de gnäller eller klagar inte en enda gång. Jag förstår varför många kvinnor på ledande positioner i samhället berättar om en bakgrund som hästtjej. Jag har ju själv aldrig hållit på med hästar (jo, någon enstaka gång och då med hjärtat i halsgropen), men jag är så lycklig att älskade dottern tycker så mycket om hästlivet. (Och påhejad har hon varit genom åren, framför allt av bästa G, som bland annat gav henne ridhandskar i födelsedagspresent när hon fyllde två.)

Vi for hem och åt lunch, och sedan vidare till vackra Nordhallen. Där fortsatte vi vara hästtjejer.

I alla fall älskade dottern, som fick ge sig ut på ridtur med den här snyggingen. Honom ska vi få hålla ett extra öga på en tid framöver. Lycklig, lycklig dotter!

Och jag var lycklig att se henne rida iväg med ett stort leende i ansiktet. Själv stannade jag och njöt av den makalösa utsikten. När hon kom tillbaka tog hon bilden av maskrosen och humlan. Den blev väldigt fin, tycker jag!

Hoppas DU har en fin lördag!

/Karin

Livet

Världens viktigaste yrke och Åre ridskola

Igår började höstterminen. Dottern gick iväg med, tror jag, lika delar missnöje som förväntan. Missnöje över att de sköna sovmorgnarnas tid är över, förväntan inför att träffa alla kamrater igen. Och fröken. Hennes älskade fröken.
Terminen inleddes i Duveds kyrka. Hela skolan var där, från f-klass till nian, och all personal. Det blev en så gripande och betydelsefull stund, och jag som är en så extremt lättrörd människa, stod där längst bark i kyrkan och torkade tårarna. Om och om igen. För lärarna gick fram och presenterade sig och de talade med en sådan stolthet om sitt uppdrag som lärare och om eleverna. Och eleverna jublade. Tänk så bra att lärarna kan få en smula cred, eller i kyrkan fick de massor av cred! Och de förtjänar det! Jag hävdar att läraryrket är världens viktigaste yrke! Läraryrket behöver uppvärderas rejält. Högre löner och högre status! Och tillsammans sjöng vi Jämtlandssången och det fanns en sådan sångglädje och en massa glitter i barnens ögon. Åh, låt dem få ett fint läsår! Nya rektorn talade så varmt om eleverna och om skolan och om vikten av att varje elev ska kunna gå till skolan med glädje utan rädsla. Det ska vara en god miljö i skolan. Ja, låt det få vara det! Sedan dansade alla ut ur kyrkan, dansade för att välkomna ett nytt läsår. Jag fortsatte gråta när jag kom hem. Det var så vackert alltihop. Vackert och viktigt att få inleda ett skolår i glädje som ett firande.

Nu startar också ridskoletiden igen. Ridskolan som är dotterns bästa plats. Här trivs hon så bra! Jag gläds över det, trots att jag själv nästan aldrig sysslat med hästar. Men jag tror det är väldigt bra för både kropp och själ att vara på en ridskola. Dessutom ger det en mycket fin kamratskap. Där umgås de alldeles oavsett vilken by de bor i, vilken skola de går på eller hur gamla de är. Toppen!