Livet i fjällvärlden, Livet med hund, Utomhuslivet

Septemberdag

Jag hade jobbat sedan tidiga morgonen. Förberett gudstjänster, vigslar och dop. Och blickade ut och såg att en magisk höstdag var på väg att födas. Så jag packade ryggsäcken, snörade på mig kängorna, kopplade Gillis och vi gav oss av. Vi vandrade genom byn och kom snart till foten av Mullfjället. Sedan började vi ta oss uppför. 

Bara några hundra meter upp finns det här fantastiska vattenfallet. Den här förmiddagen var det extra vackert när solen speglade sig mot bergväggen. Vi fortsatte uppåt, Gillis och jag, och jag bara häpnade inför färgprakten.

Det finns inget bättre än höst bland fjällen. Färgerna, den klara luften, den blå himlen och solen som värmer.

När vi kommit upp satte vi oss och jag drack mitt kaffe och blickade ut över vidderna. Tankarna som stillnar, andningen som lugnar ner sig, fridfullheten som sprider ut sig i kropp och själ. Att ha den här närheten till fjällen är alltid en ynnest, och alldeles särskilt en sådan här strålande septemberdag.

Nu är vi hemma igen och jag ska fortsätta att arbeta. Hoppas att DU har en fin dag var du än befinner dig!

Betraktelser, Familj och vänner, Skrivandet, Upplevelser

Att prata skrivande

Jag värdesätter mina författarkompisar högt! Det är något visst med att få prata om skrivande med andra som också skriver. Som förstår hur det är.

Härom dagen hade jag en av mina skrivande vänner här hemma på lunch. Hon hade med sig de här vackra blommorna som hon hade plockat i sin trädgård. Det finns alltså en gnutta sommar kvar ändå.

Vi åt min brockolisoppa och samtalet vindlade sig fram mellan berättelser och karaktärer och synopsis och förlag och bokkontrakt och drömmar. Jag vill aldrig att sådana samtal ska ta slut, de är så oerhört givande. Och in i samtalet kommer förstås också livet och vardagen och hur tillvaron är. Allt vävs samman.

Den kvällen tog jag och älskade maken en promenad med Gillis. Då blev det tydligt att mycket kan vi sätta ord på, mycket kan bli till berättelser, men vissa upplevelser förblir ordlösa. Vissa upplevelser kan vi försöka fånga in med en kamera, men inte heller det är fullt ut möjligt. Som det här norrskenet som blev till ett skådespel på himlen för oss den kvällen.

Betraktelser, Familj och vänner

Morgonträning

Förra hösten tränade älskade dottern och jag på Sats i Åre i tidiga morgonstund. Vi tog tåget från Duved, tränade på gymmet en timme, lyxade till det med hotellfrukost, och åkte sedan tåget tillbaka för att gå till jobbet respektive skolan. Så oerhört mysigt det var! Och en av de där morgnarna kom upp som ett minne på Facebook härom dagen.

Nu bor hon borta på veckorna och går gymnasiet. Hon tränar inte på gym nu, men dansar flera pass varje dag. Själv har jag börjat på ett nybyggt gym här i Duved. En minuts promenad bort ligger STC och där är jag nu några morgnar i veckan. Jag älskar verkligen att träna på morgonen. Men jag saknar att träna med henne.

Betraktelser, Egenföretagare, Skrivandet, Utomhuslivet

Kvällssol över Mullfjället

Jag skrev mest hela dagen i går. När kvällen kom och jag började laga middag, kastade jag en blick ut genom fönstret. Solen strålade över Mullfjället. Och jag, som var helt tjock i huvudet av alla ord och formuleringar, insåg att det bästa vore om jag kom ut på vandring.

Så jag packade ner middagen i en ryggsäck och gav mig av. Ni vet, ynnesten i att bara gå ut genom ytterdörren, gå genom byn och sedan upp på fjället. Det var en helt magisk kväll. Jag tog mig allt längre upp. bit för bit, steg för steg. Svettig och trött satte jag mig till sist mitt i en gräsbeklädd pist och åt ris och korvstroganoff. Tittade ut över byn. Hade solen i ansiktet.

Efter någon timme gick jag ner igen. Mörkret föll. Senare på kvällen kom älskade dottern hem. Då satt vi i köket med brinnande ljus och fikade och pratade. Hon har gjort sina två första dagar på gymnasiet och hade massor att berätta om. Jag är så lycklig över den där stunden, som blev lång. Så lycklig och tacksam över henne. Och gränslös stolt över att hon är den hon är.

Betraktelser, Präst i Åre, Skrivandet

Sensommar i Åredalen

Den senaste tiden har jag jobbat mycket. Många vigslar och dop, många samtal med människor och inte minst en konfirmation. Det har varit fina och intensiva dagar.

I går var jag ledig och tog dagen som den kom. Klippte gräs i solskenet, satt ute på altanen och läste bok, plockade röda vinbär, vilade… Den där återhämtningen är helt ovärderlig.

I morgon har jag avsatt tid till att skriva. Jag längtar redan. Så är det med mig och mitt skrivande.

Betraktelser, En stuga vid en sjö, Familj och vänner, Livet i fjällvärlden, Min nya bok 2022, Printz Publishing, Skrivandet, Utomhuslivet

Min höst

Det är ösregn utanför fönstren. Jag dricker kaffe och läser DN och låter tiden smyga sig fram. Och inser att hösten är på väg. Det dröjer inte länge nu. Ungefär det här vet jag om min höst:

Att älskade dottern ska börja gymnasiet på annan ort, och bara vara hemma på helgerna. Stor glädje för hennes skull, jag är säker på att hon kommer att ha det jättebra, och samtidigt vemod i mammahjärtat.

Att jag ska hinna med två ytterligare redigeringsrundor på mitt manus och sedan jobb med redaktör i december. Så galet spännande det är!

Att jag ska jobba på i Åre församling. Hoppas innerligt att vi denna höst ska kunna möta människor, ha verksamheter i gång, fira gudstjänst med människor på plats i kyrkan.

Att jag ska göra många härliga fjällturer i magiskt vackra höstfärger.

Att jag ska skriva vidare på manus nummer 2. Tänker ha några dagar då jag släpper allt annat och bara skriver. Kanske i min ensamhet i sjöstugan.

Att jag och älskade maken ska gå och träna på det helt nybyggda, och ännu inte invigda, träningscentret som ligger en minuts promenad från vårt hus.

Att jag ska börja umgås mer med familj och vänner igen. Det har varit så lite av det under pandemitiden, som för alla andra. Men jag längtar verkligen.

Att jag ska slutföra kursen i själavård som jag påbörjade i januari. En så bra och meningsfull kurs.

Jag börjar se fram emot hösten, märker jag. Den friska kylan, färgerna i träden, mörkret om kvällarna, att tända levande ljus…

Hoppas också DU ser fram emot hösten!

Familj och vänner, Livet i fjällvärlden, Printz Publishing, Skrivandet, Upplevelser, Utomhuslivet

De sista skälvande dagarna av semester

På måndag börjar jag att jobba igen efter fem veckor av ledighet. Jag tycker att jag har varit ledig länge, har hunnit med massor, så jag är redo för arbete. Så nu försöker jag ta vara på de här sista skälvande dagarna av semester.

Dricker kaffe länge på morgonen och läser ÖP och DN. Smått heliga stunder. Skriver någon stund varje dag. Har kommit en bra bit in i manuset nu som ska bli till bok nummer två i serien. Tillbringar tid utomhus. I dag har jag varit och vandrat i Ullådalen.

Vad gör jag mer? Leif och jag går och fikar på caféet här i Duved, Café Renen, för där sommarjobbar älskade dottern just nu. Och vi sorterar och fixar här hemma, skönt att ha sådant gjort när vardagen snart tar sitt grepp om oss. Läser böcker. Klipper gräs. Spelar kort med familjen.

Och i kväll åker jag och en fin vän på boksläpp! Det är min kära författarkollega Maud Deckmar som släpper sin roman “Gud i Bardolino”. Det ska bli så roligt att uppleva!

Ungefär så ser sensommardagarna ut i mitt liv just nu. Hoppas DU har det bra!

Familj och vänner, Livet, Livet i fjällvärlden

Vikten av vila

Vi har haft en så fin midsommarhelg. Min yngste bror med familj har varit här och vi har verkligen fått umgås i dagarna tre. Pratat, skrattat, ätit midsommarmat, sjungit sommarsånger, vandrat i solsken, badat kallt i fjälltjärn, suttit på Åre torg och intagit lyxshakes i solen. Jag är så oerhört glad över mina syskon och deras familjer. Oerhört glad över den här helgen.

Och i går satte vi plant, jag och älskade familjen. I tonåren var plantsättning mitt sommarjobb, jag planterade många veckor i rad. Nu var jag helt slut efter en enda dag. Så i dag är jag trött. Intensiva dagar gör mig trött, alldeles oavsett om de är fyllda av hårt kroppsarbete eller trevlig samvaro.

Så, jag vill slå ett slag för vilan. Jag vill slå ett slag för att vissa dagar är tröttare än andra, och då behöver vi ta hand om oss. Inte köra på som vanligt. Jag har lärt mig att det är viktigt. Jag har alltid varit en sådan som ignorerat trötthetssignalerna och gasat på lite extra. Det är ju så mycket jag vill! Det är ju så många punkter på mitt livs att-göra-lista. Men det sättet att leva får konsekvenser.

Jag är ledig i dag och det är tur – det finns inga måsten i dag. Så jag vilar, läser bok, tar promenader med hunden, lagar lite mat, vilar lite igen. Det får vara så. Det är okej.

Och jag lånar kloka ord från en annan “viloförespråkare”. De är från Frida som driver kontot Fröken Frida på Instagram. Kika gärna in hos henne! Hon bjuder både på klokord och bedövande vackra bilder. Så här skrev hon för en tid sedan:

Unna dig vila mitt på dagen.

Unna dig tystnad och ensamhet.

Unna dig de djupaste andetagen.

Unna dig ro och avskildhet.

Här är hon, Fröken Frida.

Betraktelser, Familj och vänner

Midsommar i Åredalen

I går satte jag ute på altanen och åt frukost. Det kan vara det bästa jag vet! Och solen sken och himlen var blå och allt var fyllt av grönska och färgstarkhet. En sådan där morgon som jag kan längta efter när vinterstormarna och mörkret är som värst.

Jag satt där och insåg att det om bara någon dag är midsommar och jag tänkte att vi alltså skulle få ännu en midsommar med fint väder. Som det var i fjol! Förra årets midsommar var magisk. Fjällturer, bad i Åresjön, midsommarmiddagar på altanen… Jag satt en stund och bara gladde mig åt ännu en midsommar med min yngste bror med familj i detta väder!

Tills jag begick misstaget att ta upp telefonen och kolla väderappen. 6 grader, blåst och regn väntas under midsommarhelgen. Jaja, vi kan äta midsommarmiddagar inomhus och sjunga sommarsånger och umgås. Det blir också bra.

Jag önskar DIG en fin midsommar!

/Karin

Egenföretagare, Livet i fjällvärlden, Min nya bok 2022, Printz Publishing

Min nya bok växer fram

Jag har fått en tidsplan från förlaget med viktiga datum framöver angående mitt manus. När jag ska redigera, när min förläggare ska läsa, när jag ska arbeta med redaktör, när sättningen ska göras, korrekturet, när manuset ska skickas till tryck… Och, framför allt, när boken ska släppas. Preliminär utgivning är 6 april.

I dag har jag skickat in redigering nummer 1 till Christoffer, min förläggare. Dessutom har jag fått första marknadsföringsskissen från förlaget. När jag läste den fick jag lätt svindel. Det är en märklig känsla: Här lever jag mitt liv i Duved, har en vardag, har jobben och familjen, och samtidigt pågår planer för mig och min bok i Norstedshuset i Stockholm. Där sitter människor i möten och diskuterar min berättelse. Ja, en smula svindel, som sagt.

Resten av dagen ska jag klura kring nästa bok. Jo, det är en till bok med i planerna, helt otroligt! Men jag ska också ge mig ut på vandring trots att regnet öser ner.