Familj och vänner, Livet, Livet i fjällvärlden

Vikten av vila

Vi har haft en så fin midsommarhelg. Min yngste bror med familj har varit här och vi har verkligen fått umgås i dagarna tre. Pratat, skrattat, ätit midsommarmat, sjungit sommarsånger, vandrat i solsken, badat kallt i fjälltjärn, suttit på Åre torg och intagit lyxshakes i solen. Jag är så oerhört glad över mina syskon och deras familjer. Oerhört glad över den här helgen.

Och i går satte vi plant, jag och älskade familjen. I tonåren var plantsättning mitt sommarjobb, jag planterade många veckor i rad. Nu var jag helt slut efter en enda dag. Så i dag är jag trött. Intensiva dagar gör mig trött, alldeles oavsett om de är fyllda av hårt kroppsarbete eller trevlig samvaro.

Så, jag vill slå ett slag för vilan. Jag vill slå ett slag för att vissa dagar är tröttare än andra, och då behöver vi ta hand om oss. Inte köra på som vanligt. Jag har lärt mig att det är viktigt. Jag har alltid varit en sådan som ignorerat trötthetssignalerna och gasat på lite extra. Det är ju så mycket jag vill! Det är ju så många punkter på mitt livs att-göra-lista. Men det sättet att leva får konsekvenser.

Jag är ledig i dag och det är tur – det finns inga måsten i dag. Så jag vilar, läser bok, tar promenader med hunden, lagar lite mat, vilar lite igen. Det får vara så. Det är okej.

Och jag lånar kloka ord från en annan “viloförespråkare”. De är från Frida som driver kontot Fröken Frida på Instagram. Kika gärna in hos henne! Hon bjuder både på klokord och bedövande vackra bilder. Så här skrev hon för en tid sedan:

Unna dig vila mitt på dagen.

Unna dig tystnad och ensamhet.

Unna dig de djupaste andetagen.

Unna dig ro och avskildhet.

Här är hon, Fröken Frida.

Betraktelser, Familj och vänner

Midsommar i Åredalen

I går satte jag ute på altanen och åt frukost. Det kan vara det bästa jag vet! Och solen sken och himlen var blå och allt var fyllt av grönska och färgstarkhet. En sådan där morgon som jag kan längta efter när vinterstormarna och mörkret är som värst.

Jag satt där och insåg att det om bara någon dag är midsommar och jag tänkte att vi alltså skulle få ännu en midsommar med fint väder. Som det var i fjol! Förra årets midsommar var magisk. Fjällturer, bad i Åresjön, midsommarmiddagar på altanen… Jag satt en stund och bara gladde mig åt ännu en midsommar med min yngste bror med familj i detta väder!

Tills jag begick misstaget att ta upp telefonen och kolla väderappen. 6 grader, blåst och regn väntas under midsommarhelgen. Jaja, vi kan äta midsommarmiddagar inomhus och sjunga sommarsånger och umgås. Det blir också bra.

Jag önskar DIG en fin midsommar!

/Karin

Egenföretagare, Livet i fjällvärlden, Min nya bok 2022, Printz Publishing

Min nya bok växer fram

Jag har fått en tidsplan från förlaget med viktiga datum framöver angående mitt manus. När jag ska redigera, när min förläggare ska läsa, när jag ska arbeta med redaktör, när sättningen ska göras, korrekturet, när manuset ska skickas till tryck… Och, framför allt, när boken ska släppas. Preliminär utgivning är 6 april.

I dag har jag skickat in redigering nummer 1 till Christoffer, min förläggare. Dessutom har jag fått första marknadsföringsskissen från förlaget. När jag läste den fick jag lätt svindel. Det är en märklig känsla: Här lever jag mitt liv i Duved, har en vardag, har jobben och familjen, och samtidigt pågår planer för mig och min bok i Norstedshuset i Stockholm. Där sitter människor i möten och diskuterar min berättelse. Ja, en smula svindel, som sagt.

Resten av dagen ska jag klura kring nästa bok. Jo, det är en till bok med i planerna, helt otroligt! Men jag ska också ge mig ut på vandring trots att regnet öser ner.

Betraktelser, Familj och vänner, Livet i fjällvärlden

Skolavslutning – denna speciella tid

Redigering av manus får ligga på vänt den här veckan, det är så mycket annat som händer. Arbetet i Åre församling, som den här veckan innebär en del möten, några vigselsamtal, en gudstjänst. Och här om dagen ett samtal ute på en altan i sommarkvällen med den mest magiska utsikt. Ett samtal om livet och döden och allt det där som handlar om att vara människa. Allt medan vi drack kaffe och åt hembakad rabarberpaj. Emellanåt slås jag av det stora i att få vara präst.

Men det är inte bara arbete den här veckan, det är också att vara mamma till en dotter som slutar nian. Ja, det är en speciell tid! I måndags lämnade de tillbaka datorer och annat de fått låna under högstadietiden. Dessutom hade de 80-talstema, så Ida-Maja var klädd i chockrosa och mintgrön. På kvällen hade hon sin sista dansträning. Hon kom hem och grät floder. Insikten om att en period i livet nu går mot sitt slut. I går hade de friluftsdag uppe vid Fröå gruva med vandring och bad. I dag ska de spela brännboll mot de andra niorna och lärarna. I morgon blir det avslutningslunch med lärarna och alla ska vara utklädda till något som slutar på -ist. Ida-Maja har funderat på både turist, artist och jurist. Vi får väl se vad det blir. Och på fredag är det skolavslutning i kyrkan. Men vi föräldrar vår inte vara med av förståeliga skäl. Otroligt tråkigt, men det är de tiderna vi lever i. Vi får fira henne här hemma i stället. Ja, speciella dagar med mycket glädje och mycket vemod. Också för mamman.

Hittills har det varit fint och soligt. Jag hoppas vädret håller sig så också resten av veckan!

Familj och vänner, Min nya bok 2022, Printz Publishing

Författarlunch i Stockholm

Jag hade kunnat vara på författarlunch i Stockholm i dag. Druckit bubbel, ätit, och minglat med mina nya författarkollegor på Printz Publishing. Det hade ju varit precis hur trevligt som helst! Men jag fick inte ihop det med allt annat som händer just nu. Det blir fler tillfällen framöver, förstås. Det ser jag fram emot!

I stället ägnar jag denna soliga dag åt att redigera manus och vara utomhus i solen. Precis nyss kom vi hem från en tur en bit upp på Mullfjället, Gillis och jag. Det är så makalöst härligt just nu!

I morgon börjar en helg av firanden och social samvaro. Vilken lycka att det verkar bli fina dagar så vi kan hålla till utomhus.

Önskar er en fin helg!

Betraktelser, Familj och vänner, Livet i fjällvärlden

Att komma hem

Jag tycker så mycket om att vara i Stockholm, inte minst så här i försommartid. Jag är glad att vi snart ska åka tillbaka igen. Och jag kan ibland dagdrömma om att bo där. Jag tror jag skulle trivas bra.

Och samtidigt: Det finns inget som är så underbart som att komma hem till Västjämtland igen. När vi åkte in mot Åre var klockan runt elva på kvällen och ljuset magiskt. Det röda skimret över molnet som vilade tryggt över Åreskutan.

Tillbaka till verkligheten, det är lite så det känns. Och den verkligheten är inte dum alls. Under de här dagarna då vi varit borta har sommaren tagit många steg framåt. Gräsmattorna allt grönare och inte längre bara musöron på björkarna. Den bästa tiden är här nu och den har bara precis börjat. 

Familj och vänner, Min nya bok 2022, Printz Publishing, Skrivandet, Utomhuslivet

Tacksamhet

Jag tog en kvällspromenad i min ensamhet i går. Behövde rensa huvudet efter en hel dag av skrivande. Det var varmt i luften, fåglarna sjöng, solen sken, tussilagon bredde ut sig i dikeskanterna och på stigen jag gick var det översvämning. Jag blev så uppfylld av att det faktiskt är vår. Och med den insikten kom tacksamheten.

Så tacksam över vårens tid och sommaren som kommer allt närmare. Så tacksam över att min bok har fått ett förlag och att jag snart ska ner till Stockholm och träffa förlaget. Att få träffa dem som arbetar där och som kommer att vara mycket betydelsefulla personer för mig och boken. Att få vara i Stockholm tillsammans med familjen i några dagar. Få uppleva ännu mer vår, kanske till och med en känsla av sommar. Sitta på uteserveringar, strosa, titta på folk, leva stadsliv i några dagar.

Och jag är så gränslöst tacksam över vaccinet, att mina föräldrar nu fått sina doser, att vi kan umgås mer som vanligt igen. Att vi som är i min åldersgrupp snart ska få vaccin, att livet nu så smått är på väg att återvända. (Jag hörde om en äldre person som kommit in på sin ICA-butik och fallit i gråt. Hon hade inte varit där på fjorton månader, och nu kändes så stort och fint att åter igen få gå bland hyllorna. Att åter igen få heja på folk hon känner.)

Ja, det finns så mycket att vara tacksam över. Det gäller att inte glömma bort det.

Familj och vänner, Livet i fjällvärlden, Präst i Åre, Skrivandet

Duvedpodden – gå in och lyssna!

Vi lever i en by som växer och utvecklas och väldigt mycket är på gång framöver. På Duveds Framtids hemsida står bland annat att läsa:

Duved ska bli det goda exemplet för framtidens hållbara och innovativa samhällsbyggnad. I stället för att fokusera på urbanisering och storstäder blir en by i Jämtland, där medborgarna och det lokala står i centrum, pilot och prototyp för en bredare framtida samhällsutveckling.

I förra veckan blev jag intervjuad i Duvedpodden om mitt liv som författare och präst, och framför allt om mitt liv i Duved. Vad var det som gjorde att jag och familjen hamnade här? Hur trivs vi, och hur ser jag på framtiden i den här byn? Jag berättade bland annat om vad älskade dottern sa för en tid sedan när vi pratade om hennes framtid och vad hon tänker om den. “Jag vill flytta tillbaka till Duved efter att jag har studerat”, sa hon.  Jag blev förstås jätteglad och hon sa: “Jag vill ju att mina barn ska få samma sorts barndom som jag fick.”

Det är ju fantastiskt att få höra sådana ord! Men vi har också känt det, under de snart nio år som vi har bott här, att den här byn passar vår familj så bra. Alla möjligheterna till utomhusliv, skolan, mataffären, kyrkan, tågstationen, restaurangerna… Och bara åtta kilometer till Åre. Och nu är, som sagt, en mängd nya spännande saker på gång här i Duved.

Personerna jag blir intervjuad av är Jan Åman och Helene Olausson, båda två starkt engagerade i Duveds framtid. Gå gärna in och lyssna!

Betraktelser, Familj och vänner, Livet i fjällvärlden

De dimhöljda bergens kyrka

Vi promenerade genom skogen och Gillis sprang lycklig vid vår sida. Molnen låg tunga över byn. Vi tog oss upp mot höjderna och himlen blev allt mer blå. Och när vi vände oss om såg vi hur gråheten pressade sig mot byn men här uppe sken solen. Men framför allt såg jag plötsligt Duveds kyrka ur ett helt nytt perspektiv. Hur den ligger där nere i dalen. Som de dimhöljda bergens kyrka. 

Åter igen blev jag påmind om betydelsen av att se saker och ting ur olika perspektiv. Det är så lätt att fastna i sina egna sanningar, men så viktigt att emellanåt se de där sanningarna från olika håll. Reflektera. Kanske våga omvärdera.

Vi kom om att prata om sanning där vi gick, älskade dottern och jag. Och jag tror att det kommer att bli väldigt bra för henne att läsa filosofi på gymnasiet. Hon har en viss fallenhet för filosofiska resonemang. Det blev en härlig promenad och många nya tankar föddes.

Önskar er alla en fortsatt fin helg!

Betraktelser, Livet i fjällvärlden

Ljuset bär oss

Jag hade varit inomhus hela förmiddagen och haft digitala möten. Efter lunch kände jag i både kropp och själ att jag behövde ut, behövde röra på kroppen och få frisk luft. Jag bytte om, hämtade skidorna som stod uppställda mot husväggen och gick iväg till skidspåret. Nydragna skidspår, snötyngda träd och en sol som kämpade ovanför grantopparna. Och ljuset. Det där speciella ljuset som kommer den här tiden.

Inom mig sjöngs orden: Ljuset bär oss. Kanske mer sant än någon annan midvintertid. Det där ljuset som vi så desperat längtar efter – det är på väg. Det är verkligen på väg.

Jag tycker så mycket om de orden. Ljuset bär oss. Det är fantastiska Ylva Eggehorn som formulerat dem i en psalm. Psalmen, som har nummer 744, lyder i sin helhet:

Barn och stjärnor föds i mörker

utan skydd av våld och vapen.

Mitt i mörkret bjuder livet

oss att växa som en låga.

 

Ljuset bär oss. Gud är nära.

I ett litet barn som ser oss.

 

Bär vi barnet i vårt hjärta

blir vi bot för världens plåga.

Gud är hos oss, ljus i natten

för att hjälpa oss att våga.

 

Ljuset bär oss. Gud är nära.

I ett litet barn som ser oss.