Livet i fjällvärlden, Präst i Åre

En helg i ett prästliv

Den här helgen som var gick jag in och jobbade, trots att jag egentligen hade semester. Det blir så ibland , schemat går inte ihop. Men jag gjorde det med glädje! Häng med, så får du höra om min helg!

Helgen för min del inleddes på fredagen då jag satt på mitt kontor och gjorde en hel radda förberedelser. Jag hade också ett samtal med ett kommande vigselpar. Ett fint och berörande samtal. Det är en av de stora förmånerna som präst – alla möten med människor. Att för en stund få dela liv och ta del av andra människors tankar och upplevelser.

På eftermiddagen hade jag en vigsel i Duveds kyrka. Vackert och innerligt var det. Vigselparets små bedårande döttrar både läste bibelord och sjöng en sång för sina föräldrar. (Duveds kyrka är den kyrka vi får vara i nu under pandemin, i annat fall får dop, vigslar, begravningar ske utomhus.)

På lördagen satte jag mig i bilen och åkte till den lilla byn Arvesund vid Storsjöns strand. Där, på Ångaren Östersund, hade jag en vigsel. Med makalös utsikt över sjön och fjällen. Och i soligt och vackert väder.

På söndagen hade jag en friluftsgudstjänst i Fröå. Också då var det fint väder, också då var utsikten magisk över Åreskutan. Jag inledde gudstjänsten med att kula. Det kändes helt rätt i den miljön, där det genom historien funnits fäbodvallar. I min predikan vävde jag in Anna Larsdotter, som var den som år 1744 hittade koppar i Fröå. Efter det drog kopparbrytningen i gång där. Hon var med och förändrade historiens gång, men hon hann nog aldrig få någon uppskattning för det hon gjorde – hon dog bara ett år senare i barnsäng.

Senare den eftermiddagen hade jag en vigsel vid Tegeforsen. Medan människor runt omkring solade på klipphällarna och badade sa vårt vigselpar sina “ja” till varandra. Som en glimt av evighet mitt i livet som pågick.

Ja, det var min arbetshelg. Kände mig fylld av tacksamhet.

Betraktelser, Livet i fjällvärlden

Utsikt ger insikt

Ända sedan vi flyttade till vårt hus i Duved har vi varit helt fascinerade, närapå trollbundna, av utsikten från vårt matrumsfönster. Att få betrakta Åreskutan och Duveds kyrka i olika skepnader allt efter årstid, väder och tid på dagen. Vi har suttit vid matbordet, ofta med en kopp kaffe i händerna, och bara betraktat.

Någon sa  “Utsikt ger insikt”, och jag tänker att det stämmer. Att få ha dessa vyer omkring sig ger möjlighet till reflektion och eftertanke. Det gör något med oss. Inte konstigt att många vill bo nära bergen, nära havet, nära skogarna.

Och nu har vi fått ha den här vyn i snart fem år, men snart kommer utsikten att förändras. Eller, egentligen, helt tas bort. För ett tvåvånings radhus kommer att byggas på tomten framför vår, och då förvinner vår vy över Skutan och kyrkan.

Det är jättetråkigt för oss, verkligen! Men det är väldigt bra för Duved! Bostadskön är lång, många vill flytta hit, många vill bo här och det är positivt. Då behövs det bostäder. Det kan vi inte på något sätt protestera mot, man äger inte sin utsikt, och vi vill ju se vår kära by utvecklas. Det ska den få göra.

Så vi sitter vid matbordet så ofta vi kan och njuter av utsikten så länge vi får ha den kvar. Sedan kommer en annan tid. Allt har sin tid.

En stuga vid en sjö, Familj och vänner, Livet i fjällvärlden, Präst i Åre, Utomhuslivet

En helt magisk påsk

Nog kan det vara finväder vid påsk, men så här fint minns jag inte att det varit på länge! Så soligt och varmt att vi gått i sommarkläder en del dagar, så soligt och varmt att älskade dottern och hennes kompis tig sig ett dopp i Storsjön en kväll.

Men vi börjar med dymmelonsdagen, 17 april, som var en bra dag på många sätt. Dels var det Leifs och min bröllopsdag, den femtonde i ordningen. Älskade dottern gjorde en tårta till oss och vi firade tillsammans. Den tårtan var tillägnad oss, brudparet, men också lilla Juni, Ida-Majas lilla kusin som föddes exakt den dagen.

Dels var det en bra dag rent jobbmässigt. Vi hade gudstjänsten “Från mörker till ljus” i Åre gamla kyrka tillsammans med Årekören. Det blev stämningsfullt och darrande närvaro. Det är fint att få följa hela påskens skeende på en timme, att få uppleva smärtan och sorgen, men också den jublande glädjen. Allt det som är påsk.

Skärtorsdagen innebar både en hel del ledighet för mig med långpromenad i solskenet, men också en del förberedelser inför helgen. Jag gjorde en påsksmörgåstårta och den åt vi när mina kära föräldrar kom till oss den kvällen för att vara här och fira påsk.

Långfredagen inleddes med Meditation i gryningen i St Olofsgården. Vi var tretton stycken som möttes och stannade upp inför långfredagens berättelse, satt i tyst meditation och sedan drack kaffe och åt smörgås tillsammans. En så fin morgon!

Senare den dagen åkte vi, hela gänget, gondol upp till Åreskutan och till Igloo Åre och tog en våffla. Där satt vi i solen och åt och hade det väldigt härligt.

På kvällen hade jag långfredagsgudstjänst i Duveds kyrka. Stillsamt, lågmält, vackert med fantastisk flöjtmusik av vår kyrkomusiker Liselotte Elfsten.

Påskafton hade jag i stort sett ledigt. Mamma och jag åkte till Handöl och var med vid påskmarknaden på Hanriis café. Jag sålde mina böcker och skrivböcker, mamma sina väskor och vantar. Det blev en härlig dag i solen och med många fina möten med påskfirande människor. På kvällen mötte vi upp resten av familjen som åkt skidor mot Blåhammaren. Vi åt påskbuffé på Storulvån. Mycket gott!

På påskdagen hade jag påskdagsgudstjänst med frukost på St Olofsgården i Åre. Fina Elvira var med och sjöng så vackert! Efter det hade jag förmånen att döpa lilla Annie i Åre gamla kyrka.

Så kom annandag påsk och jag gick på några dagar ledigt. Så vi åkte till sjöstugan och där var det vinter och sommar på samma gång. Vi har fixat och grejat på gården, snickrat inne i stugan, vilat, läst böcker, haft besök av min käre bror med familj, grillat vid uteplatsen, betraktat magiska solnedgångar. Och, som sagt, vissa av oss har badat i Storsjöns vatten.

En magisk påsk. Hoppas DU haft det fint!

/Karin

Livet i fjällvärlden, Präst i Åre

Påsk i Åre församling

Solen flödar över Åredalen, himlen är isande blå och det är helt vindstilla. Magiska dagar! Jag åker skidor, och jag förbereder mig också för arbete inför och under påsken. Det händer mycket i våra kyrkor. Här nedan följer ett axplock:

Måndag 15 april: Läsning i skymningen i Åre gamla kyrka kl 21.00. Vi läser ur Passionshistorien.

Tisdag 16 april: Läsning i skymningen i Åre gamla kyrka kl 21.00. Vi läser ur Passionshistorien.

Onsdag 17 april: Från mörker till ljus i Åre gamla kyrka kl 19.00. Med texter och med Årekörens toner upplever vi hela påskens skeende på en timme.

Torsdag 18 april: Skärtorsdagsmässa i Åre gamla kyrka kl 19.00.

Fredag 10 april: Meditation i gryningen i St Olofsgården kl 07.00. Här kan du läsa mer om meditationen.

Fredag 10 april: Långfredagsgudstjänst i Duveds kyrka kl 19.00.

Lördag 11 april: Påsknattsmässa i Åre gamla kyrka kl 23.00.

Söndag 12 april: Påskdagsgudstjänst med frukost i St Olofsgården kl 09.00.

Måndag 13 april: Annandagsgudstjänst vid Lillåstugan kl 11.00.

Detta är ett axplock, vill du se hela programmet så gå in på vår hemsida – Åre församling!

Varmt välkommen att vara med vid allt som händer! Du hinner vara ute i solen också! 🙂

Familj och vänner, Livet i fjällvärlden, Utomhuslivet

När frisk luft ger själslig påfyllnad

Det har varit mycket ett tag nu. Jag har gått upp i tjänst under hösten, eftersom vi är kort om personal, och det märks på min tynande ork. Så igår var det så oerhört skönt att följa med älskade dottern när hon tog en ridtur. Det gör något med en när en är ute i friska luften och får röra på kroppen. Det ger själslig påfyllnad.

Först hade jag en skön morgon. Det var ett tag sedan. Jag sov ut och tog sedan kaffekoppet till sängen och läste tidningen och såg på Nyhetsmorgon.

När älskade dottern vaknat gjorde vi oss i ordning och åkte till Häggsjön där Ida-Maja har en häst som hon får ta hand om och rida. Det var fler människor och hästar där och tillsammans gav de sig av på ridtur. Jag gick efter, njöt av utsikten, fotade, andades.

Det blev sköna timmar. När vi kom hem drack vi varm choklad. Bara en sådan sak! På kvällen kom vänner på middag. Så mysigt!

Och nu är det söndag morgon och jag ska strax bege mig till Duveds kyrka där jag ska leda gudstjänst. Jag gläds över det, och jag gläds över gårdagen. Här är fler bilder från turen i trakterna kring Häggsjön.

Betraktelser, Livet i fjällvärlden, Röra på kroppen, Utomhuslivet

Åre en lördag i augusti

Det är härligt och livgivande att resa, men det är också alldeles, alldeles underbart att komma hem. Och åredalen välkomnar oss med sensommarsol och ett myller av liv och rörelse.

En lördag i slutet av augusti. Jag åker förbi Duveds stora, vackra kyrka och där utanför myllrar människor i långklänning och frack. Det är vigsel på gång. Jag åker vidare till Åre. Vandrar genom byn, över torget. Män, kvinnor och barn med vildmarkskläder och ryggsäckar, till fots eller på cykel. Andra sitter på uteserveringar och dricker kaffe. Det är folk överallt.

Det är inte allt för länge sedan som Åre var en sovande by under sommaren. Hotell och restauranger slog igen och öppnade lagom till advent. Men nu, nu lever den här bygden i stort sett året om.

Jag tar mig upp från byn, upp mot höjderna. Passerar Tott Hotell, också där är festklädda människor. Jag hör dem säga att de är på väg till Åre gamla kyrka. Där äger också en vigsel rum den här dagen. Dessutom vet jag att det pågår ytterligare en vigsel just nu. Uppe på Åreskutan.

Det är mina kollegor som förrättar vigslarna. Själv är jag ledig och vandrar längre upp med solen i ansiktet. Förbi Fjällgården och upp längs pisterna. Det är många som vandrar, och ännu fler som kommer cyklande i hög fart ned för backarna.

Ja, det är ett myller. Det är liv och rörelse. Jag är så tacksam över att få bo och verka just här, en plats där liv och rörelse lever sida vid sida med stillhet och tystnad.

Familj och vänner, Livet i fjällvärlden, Präst i Åre

Makalös långfredag i Åredalen

Jag gläds med alla som kommit hit till Åredalen för att fira påsk! Det är helt makalöst vackert här nu! Klarblå himmel, strålande sol och gnistrande vit snö. Jag hann njuta av skidåkning i Ullådalen mellan meditationen i gryningen och långfredagsgudstjänsten.

Min långfredag började halv sex. Då gick jag en kort sväng med Gillis. Det var minus tjugo grader och fågelsång. Sedan åkte jag till St Olofsgården i Åre och ställde fram meditationskuddar och tände ljus. Det blev en fin stund med vår Meditation i gryningen. Jag inledde med att säga några korta ord om långfredagens budskap och citerade Dag Hammarskjöld:

Varje människa bär på ett centrum av stillhet omgivet av tystnad.

Sedan satt vi i den där tystnaden i trettio minuter. Och det är så sant som en av deltagarna sa vid förra långfredagens meditation: “Det bor en kraft i den gemensamma tystnaden”.

När jag kom hem hade älskade familjen vaknat och vi åt frukost tillsammans. Sedan gav vi oss av till Ullådalen. Det var inte bara vi som var där… Människor och bilar överallt. Så klart! Alla ville njuta av det vackra! Vi var ute i några timmar och det var den där känslan av att aldrig vilja sluta. När en bara vill åka mer och mer och mer.

Men jag behövde komma hem och förbereda långfredagsgudstjänsten i Duveds kyrka. Det blev en innerlig gudstjänst! Lågmäld, stilla, eftertänksam… Och framför allt två otroliga musiker som skapade magi med sina instrument – Bahare på flygeln, Lovisa på cello. Det var smärtsamt vackert.

Jag tror att det är viktigt att våga vara i det smärtsamma som långfredagen innebär. Att inte fly undan.

Och nu är det påskaftonens morgon och jag vaknar till ännu en gnistrande dag. Jag önskar er alla en fin påskafton!

/Karin

Familj och vänner, Livet i fjällvärlden, Präst i Åre

En hektisk stilla vecka

Vi är inne i Stilla veckan nu, veckan som leder oss in i påsken. Jag tycker mycket om det begreppet, även om ordet “stilla” inte stämmer så värst bra just nu. Den här tiden är ofta hektisk för oss som arbetar i kyrkan.

Den här dagen kallas “Dymmelonsdagen” och är fylld av möten och träffar för min del. Men i kväll stannar vi upp inför påskens budskap i den gudstjänst vi kallar för “Från mörker till ljus”. Årekören och jag berättar i ord och toner hela påskens skeende på en timme. Åre gamla kyrka kl 19.

I morgon är Skärtorsdagen och jag har en dag fylld av samtal. På kvällen bjuds vi in till Skärstorsdagsmässa kl 19, men jag tänker vara hemma med familjen.

På långfredagen leder jag en Meditation i gryningen i St Olofsgården i Åre klockan sju, här kan du läsa mer om den, och på kvällen har jag en långfredagsgudstjänst kl 19 i Duveds kyrka.

På påskafton är jag ledig. Ser fram emot en dag av sol, blå himmel och skidåkning.

På påskdagen har jag en påskdagsgudstjänst i St Olofsgården i Åre klockan 9 med efterföljande påskfrukost. På kvällen åker jag till Handöls kapell och leder en musikgudstjänst.

Och genom allt ska jag leva med och i påsken. Långfredagens död och smärta som vänds i ljus och hopp på påskdagen. Livet är långt större än vi kan ana.

/Karin

Familj och vänner, Livet i fjällvärlden, Livet med hund, Musiken

Nyårsafton och kulning

Den här nyårsaftonen är magiskt vacker. Temperaturen har legat på runt minus tjugo och det har varit gnistrande klart. Vi har huset fullt med härliga personer, både små och stora. Några har åkt slalom idag i kylan, några har softat här hemma och bakat kaka inför kvällens nyårsmiddag, själv har jag förberett morgondagens gudstjänst och gått långpromenad med Gillis.

Och så har jag mixtrat och fixat och till slut lyckats lägga ut en video på Youtube. Det är klippet från när jag i fredags inledde mellandagskonserten i Duveds kyrka med att kula.

Jag stod uppe på läktaren, för kvällen upplyst i blått sken, och kulade. Min kulning besvarades av Torkel Johansson som blåser i kohorn och bockhorn. Det var en fantastisk upplevelse, och jag nådde upp till toner jag inte trodde jag skulle nå. Det är häftigt när en vågar kasta sig ut och prova. Så nu är premiären av att kula inför stor publik avklarad. Och det gav mersmak. Gå gärna in på Youtube och se och lyssna, bara sök på mitt namn, så hittar ni det.

Jag önskar er en fin nyårsafton och ett gott nytt år! Vi hörs igen 2018!

/Karin

Musiken

Kulning

Idag varvar jag skrivande och administration med kulning. Den 29:e december är det julkonsert i Duveds kyrka och jag ska inleda konserten med att kula. Det är vår kyrkomusiker Liselott som frågat och det är jag som vågat tacka ja. För det kräver lite mod, detta med att kula inför folk.

Jag kular gärna i skogen och vid sjön och i mindre publika sammanhang, men nu har jag tackat ja till att låta min kulning höras av fler. Det känns roligt och pirrigt.

Jag vänder i tanken tillbaka till i våras när jag var på kulningskurs i Dala-Floda. En fantastisk kurs och en makalöst skicklig lärare, Agneta Stolpe. Under en hel helg jobbade vi med våra röster och kroppar, med ljuden och lätena, med betydelsen av att våga låta. På kvällen stod vi ute och kulade över sjön. Det var mäktigt.

Det är lite annat att stå här inne i huset och låta, men jag gör det idag.

Jag önskar er alla en fin helg!

/Karin