Livet

Vårvinter i Åre i november

Ja, en riktig vårvinterhelg har vi haft, mitt i november. Jag som hade för mig att november var grå och slaskig och blåsig och regnig och snöblandadregnig. Men inte denna november. Inte alls. Och inte denna helg. Som har varit en alldeles fantastiskt fin helg.
 
Den började med en lugn och skön fredagskväll här hemma. Jag tände lyktan på bron och mängder av ljus inomhus och vi åt tacos och tittade på Idol. Riktigt Fredagsmys med andra ord.
 

 Lördagsmorgonen kom med samma lugn. Jag satt i min ensamhet och drack kaffe och läste tidningen medan resten av familjen sov. Efter morgonpromenaden somnade även Gillis om. I soffan den här gången.

När morgonen blivit dag mötte jag upp min fina vän T, och vi tog en långpromenad, som avslutades på Åre torg. Där packade vi fram matsäcken och satt i soleksenet och fikade. Och solen sken som vore det mars eller april. Förunderligt. På kvällen var hon och hennes döttrar hos oss på middag. Det blev en fin dag!

 Den här dagen inleddes med tårta och vi firade Fars dag. Efter tårtbiten åkte vi till Holiday Club och mötte upp fina familjen W. Tillsammans åt vi hotellfrukost och badade och bastade. Papporna fick särbehandling idag och fick lyxa till det i Saunaworld i lugn och ro.

Efter det åkte vi till Åre Björnen och tränade – L tog längdskidorna, jag tog n powerwalk. Jag gick bland alla husen i Sadeln. Himmel vad det byggs! Det är stora, stora hus på gång överallt! När vi kom hem slog vi oss ner med en varsin kopp glögg. Vilken lycka att vi äntligen får dricka glögg igen!

Nu väntar en lugn kväll innan vi ska ladda om för en ny vecka.

Livet

Ibland bjuder livet på överraskningar

Jag har skrivit om det här både på facebook och min Instagram, men kan inte låta bli att skriva om det också här. Det är ett minne jag verkligen vill bevara. Och kommer att bevara. Ett sådant där ögonblick då livet bjuder på överraskningar.
 
Min fina vän Gunilla hörde av sig och sa att hon ville bjuda med mig på lunch. Jag skulle ta med mig en kåsa, en sked och en mugg. Det var allt jag visste. Pirrig och förväntansfull väntade jag på att hon skulle komma och hämta mig. Och det gjorde hon. Men inte bara hon. Hon hade också med sig Birgitta, som var min lärare när jag gick i klass fem. Vi har setts några gånger sedan jag flyttade till Duved, hon har ett fritidshus i trakterna, men det har varit kortare möten. Nu skulle vi få ha en hel eftermiddag tillsammans.
 
Gunilla körde oss till Ristafallet och där dukade hon upp med fina duken på ett bord. Sedan serverade hon oss kantarellsoppa, kantareller hon själv plockat tillsammans med sin man. Och den var så makalöst god! Till soppan åt vi gott bröd.
 
Och så pratade vi. Ni vet när det blir sådana där samtal som går ner på djupet direkt. Om de viktiga sakerna i livet. Och jag förundrades över att jag satt där och pratade med den kvinna som en gång var min lärare, och som nu var en jämbördig. Två vuxna kvinnor. Lite hisnande!
 
Sedan plockade Gunilla fram kaffe och kakor. Och vi fortsatte prata medan vi sippade på kaffet och lyssnade till dånet från Ristafallet. En alldeles magisk eftermiddag. Oförglömlig.
 

Livet

Cykling i Vålådalen

Den här helgen skulle jag egentligen ha tillbringat på Storvallens fjällgård där det är en kombinerad yoga- och fjällvandringshelg. Jag hade sett fram emot de dagarna. Såg dem som en god uppladdning inför en ny termin. Nu kom jag inte dit av olika skäl.
I stället fick jag en annan värdefull upplevelse. Min familj och fina vänner till oss gav oss iväg till Vålådalen för att cykla. När jag kollade in väderprognosen innan vi for såg det ut att bli rätt kallt och blåsigt. Väderprognosen hade fel, kan jag säga. Det blev en strålande fin och solig dag, förutom de sista metrarna då det plötsligt kom en störtskur.
Vi inledde våra timmar i Vålådalen med lunch på Värdshuset. Jättegod kyckling och ratatouille för dem som ville det, våffelbuffé för resten. Sedan satte vi oss på cyklarna och gav oss av. Vi följde en superhärlig led som var fin att cykla. Planen var att ta oss en bit upp mot Stensdalen, men vi ändrade oss och svängde istället av mot Nulltjärn. Ska man ut och cykla ska det vara roligt föra alla, både små och stora.

Så en fikastund vid Nulltjärn blev helt rätt.

Älskar verkligen sådana här dagar!
Livet

Att bli hämtad med båt

Jag är en människa som går väldigt mycket. Jag går gärna långt och fort. Nu när jag sålt min bil blir det ännu fler promenader.

Igår kväll var jag bjuden hem till en god vän. Jag snörade på mig träningsskorna och gick i den solföödande kvällen. Det tog mig 50 minuter att gå och jag var rejält törstig när jag kom fram. Då fick jag ett glas kallt vatten med skivade jordgubbar i.
Sedan fikade vi goda smörgåsar och kladdkaka med en härlig röra till. Och så pratade vi. Vi delade ord om livet och döden, om kärleken och meningen. Älskar sådana samtal! Älskar att jag har så många fina, kloka vänner som jag får samtala om livets innersta med.
Jag fick ett sms. Älskade maken undrade om jag ville gå hem eller bli hämtad med båten. Jag tackade ja till båtskjuts. Det blev en magisk resa hem i solnedgången.

Livet

Hur skriver man en bok?

Det är i den frågan vi ofta landar dessa dagar på kursen Skriv ditt liv. Hur skriver man en bok? Många längtar och drömmer. Och det enda svar vi om och om igen kommer tillbaka till: Genom att skriva. Det finns inga genvägar, inga enkla svar, inga tydliga tips och regler. Ska en någonsin skriva en bok så behöver en skriva och skriva och skriva igen. Och skriva om och skriva om. Och börja om igen.
Idag citerade jag kloka Bodil Malmsten. “Jag skriver om det jag skrivit, skriver om hundratals gånger.” Och: “Skriv som du vill. Men gör det bra.” Inte vet jag om kursdeltagarna blir så mycket klokare, men, som sagt, det finns inga genvägar, det är bara att skriva på. Också när en är dödligt less på sin egen text, också när en tycker att det en skrivit är helt värdelöst, också när en vill slänga allt i elden. Skriv bara på. Det är det enda.

Vi har makalösa kursdagar, omtumlande på många sätt. Jag är tacksam över möjligheten att leda den här kursen! Men när kvällen kommer är jag helt slut och huvudet galet fyllt av intryck. Skönt då att komma hem till familjen och till våra fina vänner som är på besök. Skönt då att sätta sig vid dukat bord och äta god mat. Och att ta en promenad med gänget ner till älven där barnen valde att bada. Sedan tog Anna och jag en promenad längs spåret. Vi pratade och skrattade och plötsligt hade vi värsta regnvädret över oss. En ordentlig urladdning. Härligt! När vi kom hem fanns Hoppets Tecken över Åreskutan. Ser ni det? Ser ni regnbågen?