Familj och vänner, Livet i fjällvärlden

I storstan eller fjällvärlden?

I bland kan jag längta efter att få bo i storstan. Bland husen och gatorna, caféerna och butikerna, teatrarna och konserthallarna. Bland myllret av människor. Flödet. Men allra oftast längtar jag inte efter det. Allra oftast är jag så himla lycklig över att bo precis där vi bor.

Som i går morse när älskade dottern och jag sa till varandra: “Ska vi ta med frukosten och äta den på fjället? Ja, det ska vi.” Och vi packade snabbt en ryggsäck och knallade iväg. Genom byn och sedan upp på Mullfjället. Bara en kort paus med vattenpåfyllning i ett vattenfall.

Och sedan, efter att vi tagit oss upp, få sitta på en sten och dricka kaffe och titta ut över vidderna. Det blir inte bättre än så.

Så, ja, storstan i all sin glans och jag kan verkligen längta dit, men det är här jag vill leva och bo.

Präst i Åre, Utomhuslivet

Friskvårdstimme bland fjällen

Jag åkte västerut idag i ett tjänsteärende. Jag packade in mina träningsskor i bilen ifall jag skulle hinna med en friskvårdstimme. Det hann jag! Jag älskar när träningen blir en del av vardagen. Jag älskar när träningen äger rum bland fjällen!

Så, här gick jag – längs den slingrande vägen upp mot Storulvån. Bitvis hade jag solen i ansiktet, bitvis var det mulet, men hela tiden var vinden frisk och uppiggande. Jag gick i rätt hög hastighet och kände hur hjärtat hamrade och slog.

 

Alltså – hur vackert är det inte? Jag är så tacksam att få leva och verka i denna miljö.